Rasmus är kär

Han svansar efter Ä, piper och gnäller. Försöker komma upp på hennes rygg. Men Ä bara morrar, nafsar, visar tänderna och vill inte alls :-D Hon är i höglöpet nu, men har helt enkelt inte valt ut R ;-) Lika bra det då hon är för ung och dem är släkt :-)

Ännu en solig dag

och jag har ingen ork... Nu har jag missat 10 härliga varma sommardagar. Bara fyra dagar till så börjar jag jobba. Måste vara frisk tills dess! På fredag kommer svärmor hit för att ta hand om N nästa månad när vi jobbar. 1:a september börjar han inskolning på dagis. Det blir snart en helt annan vardag här hemma :-)

Min stora kärlek

Jag var nitton år och några veckor när jag mötte min stora kärlek. Det sa "klick" direkt för min del. För honom tog det några veckor att inse hur underbar jag var :-) Han var min handledare på en praktikplats. Jag är annars väldigt duktig och ordentlig när jag jobbar, men tiden innan vi blev ett par var jag väldigt korkad. Jag fumlade med saker, gjorde ständigt fel och kunde knappt prata när han var i närheten :-D Jag hade hunnit vara på min praktikplats i två månader när vi blev ihop. Sedan dess har vi alltid hört ihop. Vi flyttade ihop efter ett år, förlovade oss efter två och gifte oss efter tre år tillsammans. Han var min första kärlek. Innan honom hade jag haft olyckliga förälskelser i killar som jag inte ens kände. Jag blev helt enkelt fixerad vid deras utseende :-) Med honom var det allt jag föll för och jag visste direkt när vi blivit ihop att han var den rätte för mig. Vi träffades första gången i december 2005. Jag började min praktik hos honom januari 2006 och 5:e mars blev vi ett par. Nu har vi varit tillsammans i över 12 år. Vi har haft tuffa tider och tagit oss igenom dem. Många hade nog gett upp för länge sedan. Vi brukar sitta och prata om hur enkelt vissa par ger upp och skiljer sig efter bara några år. Så länge kärleken finns där fortsätter man framåt.

Jag är inte en lätt person att leva med när jag mår dåligt. Maken har fått göra massor av uppoffringar för min skull. Ibland tycker jag han är tokig som står ut med mig! Men jag antar att det är det som är kärlek. Vi stod där i kyrkan i maj 1999 och lovade att finnas där för varandra genom allt. Tid och erfarenheter förändrar människor och jag är inte på långa vägar samma människa som jag var när vi först träffades. Man får lära sig att acceptera den nya människan och älska honom/henne också.

Jag är oerhört tacksam för att jag har min stora kärlek. Jag har alltid sagt att jag inte tänker vara beroende av en annan människa, men jag har slutligen insett att jag är beroende av honom. Utan honom skulle jag nog inte orka framåt. Bättre livskamrat får man leta efter :-)

Vilken trevlig semester...

Jag fick lämna blodprov hos läkaren. Antalet vita blodkroppar var lite lågt, men sänkan var bra. Jag ska ta ett nytt blodprov nästa vecka. Fick lämna ett annat prov också. Med lite tur får jag svaret redan denna vecka, annars nästa. Dont you just love doctors :-/ Jag mådde inte alls bra igår. Feber, tung i huvudet, illamående, magont. Slocknade tidigt i soffan. Stora sonen ville att jag skulle sova med honom i vårat sovrum så det var bara att kämpa sig upp. Jag hade svårt att somna så jag tog en tablett. Tog lång tid innan jag somnade och jag sov dåligt i alla fall. Väcktes vid tio av maken som ringde och sa att jag skulle fixa Äs tikskydd för han var på väg hem från rastningsrundan. Han vägrar att befatta sig med tikskydd :-D Idag ska jag vila i sängen och läsa C. S Lewis bok "Av glädje överfallen". Vem vet, kanske är jag frisk imorgon. Och får tillbaka min aptit. Jag är inte ens sugen på choklad som jag är beroende av.

N

Här är lilla sonen N som provrider Lilla gubben på Junibacken :-)

V

Här är stora sonen V på Junibacken. Han provkör Mulle Mecks moped :-)

Läkardags

Jag är fortfarande sjuk och det verkar inte bli bättre. Maken sa i lördags att om jag fortfarande är sjuk idagska jag ringa läkaren. Så klockan två ska jag träffa en läkare. Hoppas det leder fram till någonting. Jag är realist så jag inser att det inte blir någon agilitytävling på onsdag. Jag har världens bästa make som sköter om allt här hemma. Han går promenader med mina hundar. Han är så snäll. *älskar* Det är jag som är hundmänniskan i familjen. Maken accepterar att hundarna finns här och att de tar en del av min tid. Han var med och träffade båda hundarna innan dem kom till oss. Jag har alltid haft hund. Längsta tiden jag varit utan är 6 månader. Dem är mina kompisar. För mig är inte meriter viktigast, utan att få spendera tid med mina hundar. Bara ha kul ihop. Fast just nu har jag inte orkat göra något med hundarna...

Fortfarande sjuk :-(

Så trist. Ska jag aldrig bli frisk? Jättekul att ha semester och vara sjuk... Idag åkte resten av familjen för att bada, så jag är ensam hemma. Skönt med lite lugn och ro, men jag hade hellre åkt med dem. Jag får stanna hemma och vila samt vakta hundarna så att de inte hittar på något dumt :-D R är väldigt intresserad av Ä nu, men hon är bara grinig mot honom. Så fort han närmar sig med nosen nafsar hon vilt efter den och blottar alla sina tänder. Några dagar till så ser det nog helt annorlunda ut ;-)

Jag har fått mitt första lönebesked sedan januari 2007! Upptäckte att jag fått för mycket pengar. De har beräknat på en skatt på ynka 21 %. Ringde till ena chefen idag, men det är den andra som är på semester som sköter det här med lönerna. Hon sa att skatten har gått ner, så det kan ju vara rätt ändå. Fast jag tyckte att den nog knappast gått ner till 21 % :-D Hon undrade om jag kan vänta till 4:e augusti när andra chefen är tillbaka på jobbet och att jag inte ska göra mig av med pengarna. Jag ska försöka ;-) Nädå, jag är väldigt ekonomisk och har koll på vartenda öre. Det känns väldigt bra att ha fått en normal mängd pengar. Annat än att bara få pengar från försäkringskassan :-) Äntligen på väg mot en normala vardag!

Här kommer mer om mig

Jag har skrivit tidigare att jag ska berätta mer om min situation. Så här ligger det till: Jag lider sedan några år tillbaka av återkommande depressioner. De kan komma när jag minst anar det, men oftast är det något jobbigt som inträffar som startar det hela. Två av gångerna har orsaken varit missfall. Annars som jag skrivit tidigare får jag förlossningsdepression när jag fått barn. Jag har nu accepterat att jag förmodligen kommer att få äta antidepressiva resten av mitt liv. Om jag inte äter dem orkar jag inte med vardagen. Om jag sover länge och tar tabletten sent eller glömmer att ta den så blir jag väldigt lätt irriterad och har ingen lust med någonting. Så det här är nog något som jag kommer att få dras med resten av mitt liv. Jag har varit sjukskriven hela året och började jobba halvtid sista juni. Nu har jag semester i några dagar och 4/8 börjar jag ett nytt jobb på 75 %. Tanken är att gå upp i heltid, men stundtals tvivlar jag på att jag ens kommer att fixa jobba heltid. Jag måste ha ork för resten av dagen också, mina två barn, maken, hundarna och allt annat som finns i mitt liv. För mig är det en kamp att orka bry mig om alla som betyder något för mig. Det känns tufft att ibland inte ha ork för sina barn och bara längta härifrån. Ibland orkar jag inte höra av mig till mina vänner och jag är tacksam att de har sådant tålamod med mig. Många skulle ha övergivit en person som aldrig hör av sig. Jag mår bättre nu, men oron finns att jag ska falla igen. Om det skulle hända något. Jag vet inte hur jag skulle reagera om något tragiskt hända. Skulle jag ens orka ta mig ur det?

Jag har varit kristen sedan barnsben och Gud är en stor hjälp i mitt liv. Utan honom vore jag ingenting. Jag behöver min tro och jobbar med att stå lika nära den vare sig allt är bra eller om allt är tungt. Annars är det lätt att man söker sig nära Gud när man har det svårt. Nu har jag berättat tillräckligt för denna gången. Det kommer säkert mer :-) Till sist bara:

Kom ihåg, det gör aldrig ont i ögonen att se livet från den ljusa sidan :-)

Vad är det som händer?

Jag publicerar ju bara ett inlägg och hux flux har jag hur många likadana inlägg som helst på bloggen. Hmm, det är något med bloggar och mig. Det vill bara inte fungera :-) Så känns det med många saker i mitt liv just nu... Helst skulle jag bara vilja åka iväg och vara borta länge. Bara få vara alldeles själv. Jag har alltid gillat att vara själv. Jag kan göra allt själv, gå på bio, ut och äta. Redan som barn kunde jag sitta i timmar på mitt rum och bara vara. Annorlunda är det med min stora son som vill att det ska hända någonting hela tiden. Maken är likadan. Hoppas minstingen blir lite mer lik mig...

Upp och ner här

Jag har sovit bort två dagar. Lite piggare nu. Ont i magen och väldigt lite matlust. Vilar i sängen. Idag hade varit sista jobbdagen innan semestern. Jag hade bara tre dagar kvar att jobba.

Minstingen är frisk nu. Lika pigg och livlig som vanligt :-) Stora sonen är magsjuk. Började kräkas i morse. Vilar i sängen. Bara maken kvar nu... Hoppas han klarar sig, för han är helt utslagen när han är sjuk.

Jag kommer att sova i arbetsrummet med Ä fr o m inatt. Vågar inte låta hundarna vara själva. Ä är för ung för parning + att hundarna är släkt med varandra :-) Och R är inte tänkt att gå i avel. Han är fin exteriört men fixade inte sitt MH. Det gjorde inte hans mamma heller. Fast å andra sidan fixade inte Äs mamma heller sitt MH. Jag skulle bli väldigt chockad om Ä inte klarade sitt. Tjejen som bara skakar av sig allt :-) R har inga kvarstående rädslor längre utan är väldigt stabil. Det var dumpen han inte fixade på MH:t. MH är inte allt. Jag vet hundar som gjort kanon MH, men som fått problem senare. T ex skotträdsla. R är helt oberörd av ljud. Det är bara dammsugaren han inte gillar :-D Bara 1 vecka kvar till agilitytävlingen. Vi tränar såå flitigt ;-)

Löpning

Jag har glömt berätta att Ä började löpa i torsdags. Hon är lite slöare än vanligt, men blöder bara lite. Hoppas det fortsätter så. Mina tidigare tikar har haft jobbiga löp. En fick jag t o m låta kastrera. R är rätt intresserad av Ä nu :-) Får se hur kul det blir när hon går in i höglöpet :-)

Sjuk

Det var magsjuka. Minstingen har slutat kräkas, men har feber och är matt. Själv har jag bara feber och är matt. Jag hade 3 arbetsdagar kvar. Typiskt... Jag sitter inte vid datorn om du tror det. Har internet i mobilen :-) Ligger i sängen och lyssnar på regnet som smattrar mot fönstret. Vädret passar mitt humör. Glömde ta mina tabletter igår så jag var lite nedstämd på kvällen och inatt. Nu känns det bättre. Mentalt iallafall :-)

Junibacken och något jobbig tågresa hem

Jag och familjen hade en heldag på Junibacken. Alla var på strålande humör. På tåget hem kräks minstingen utan förvarning. Jättemycket! På våran ryggsäck, sina skor samt min klänning. Stackars biljettkontrollanten höll på att kräkas själv. Jag sa till henne att det var okej att hon gick :-) Jag började torka upp med näsdukar samt våtservetter. Tjejen på tåget kom med lite papper hon hittat. Vid nästa hållplats kom hon med en påse sågspån och sa mellan hulkningarna: "lägg över det här". Sedan skyndade hon vidare. Jag fixade bort allt från golvet och lämnade sågspånen i en hög. Tjejen bad om ursäkt att hon inte hjälpt till, men det tyckte inte jag behövdes. Jag förstår hennes reaktion. För mig som förskollärare är sådana här händelser vardagsmat :-) Jag hoppas bara att det inte är magsjuka. Tyvärr tror jag det för han har kräkts 3 gånger till... Får se om vi andra klarar oss. Trots detta hade vi en jätterolig dag tillsammans. Nu har vi årskort till Junibacken :-)

Mamma mia

Jag har varit med en vän på bio och sett Mamma mia. Jag har skrattat så att jag fått ont i magen :-) Vilken rolig film! Gå och se den! Godnatt från mig.

Snart jobbadags

Nu ska jag snart iväg på sista arbetsdagen för den här veckan. Jag arbetar nu i juli bara halvtid, men går upp till 75 % fr o m 4/8. Sista arbetsdagen denna månad är på onsdag. Sedan har jag lite semester :-) Fast jag vet inte om den egentligen behövs då jag varit hemma i 1½ år :-D

I juni förra året fick jag min andra son. Sedan följde några månaders mammaledighet. Hela detta året har jag varit sjukskriven för depression. Det var samma sak med första sonen också :-( Fast nu ser jag framåt och orkar med allting igen. Det känns underbart! Nä, nu är det jobbadags. Hej så länge!

Agilityträning snart

Snart ska jag iväg och träna agility med R. Kul! Idag var det bara tre timmars arbetsdag. Lagom :-) Jag ska berätta mer i nästa inlägg om min jobbsituation och så. Hej så länge. Nu ska jag och R ut och kuta som bara den :-D

Första inlägget

Då är jag också en bloggare nu :-) Här kommer jag att skriva om mina tankar, min vardag samt en del om mina härliga hundar, R och Ä. Så här vid läggdags börjar jag med en text som kommer från bibeln, men som är väldigt bra att tillämpa för alla. "Låt inte solen gå ner över er vrede". Det betyder att man inte ska gå lägga sig osams. Jag försöker att leva efter detta. Jag är en väldigt envis person som förr hade lätt för att vara långsint, men nu försöker jag att reda ut det som hänt snabbt så att jag kan sova gott på natten. Så om du är osams med din man, fru, sambo, kompis, syster, bror, ja vad som helst så gå inte och lägg dig arg, utan försök att reda ut det som hänt! Sov gott :-)