Här igen

Det gick väldigt hastigt när jag bytte jobb. Nu har jag jobbat tre dagar på nya jobbet. Idag hade blivit fjärde dagen, men jag är hemma med en väldigt förkyld och febrig N. Du ska inte tro att han är lugn för det. Nej, full rulle ska det vara tills han inte orkar mer och slocknar tvärt :-) Jag blir hemma imorgon också. Förhoppningsvis kan jag jobba på torsdag. Jag är så less på att vara hemma! Vill ju jobba nu :-)

Jag trivs jättebra på nya jobbet. Det känns lite konstigt att vara på ett helt nytt ställe igen. Jag har lärt mig barnens namn och alla kollegorna. Nu är det föräldrarnas namn härnäst ;-) Sen är det mycket nya rutiner som jag ska få kläm på. Det känns jättekul med en ny arbetsgivare som arbetar på ett helt annat sätt. Förhoppningsvis blir jag kvar på detta ställe i några år.

Ä gjorde sitt MH i lördags. Inga kvarstående rädslor och tvåa på skotten. Hon skötte sig jättebra. Inget jakintresse, men det gissade jag redan innan. Hon tittar gärna, men jagar inte efter. Vi har ju fått träna på det här med att apportera saker till matte :-)

Nähäpp, nu ska jag och N sätta oss med V för att se på Bolibompa. V bad mig idag att skriva på Bolibompas hemsida att han vill ha en Bolibompanamnsdag så det har jag precis gjort :-) Nu ska han bara ha tålamod tills hans namn dras ur hatten ;-)

Kauhajoki

Det känns helt ofattbart... Andra vansinnesdådet i finsk skola på mindre än ett år. Jag känner mig rejält chockad just nu. Vart är världen på väg? Finns det inget sätt man kan hjälpa alla dessa människor som mår så dåligt?Som denna unga kille igår som hatade mänskligheten så mycket att han inte såg någon annan utväg... Det är tragisk. Jag känner mig orolig inför framtiden. Allt bara eskalerar och blir värre hela tiden. Många ungdomar mår jättedåligt och många hamnar i fel sällskap. Det är svårt att förstå, obegripligt att förstå. Mina tankar går till anhöriga till dem som miste livet och alla dem som drabbades av denna hemska händelse i Kauhajoki. Jag tänker även på alla andra som världen runt drabbas av hemskheter. Världen skulle vara en mycket bättre plats utan vapen. Man borde förbjuda dem helt... Vad är det för idiot som kom på att man ska ha vapen?

Hur ska man gå vidare från detta? När kommer nästa grej att hända? Snart vågar nog inte ungdomarna gå i skolan längre. Vart är världen på väg? Som kristen ställer jag frågan "varför". Men det här är inte Guds verk. Det är vi människorna själva som ville ha en fri vilja och inte gjorde som Gud sa. Det var vi som förde ondskan till världen.

Det stora avslöjandet :-)

Japp, nu är det klart och fort har det gått. Jag har sagt upp mig från mitt nya jobb och ska börja ett ännu nyare jobb snart :-D Har gått och tänkt på detta ett tag, maken och jag har kommit fram till att det underlättar om jag arbetar på hemmaplan, så jag började kolla efter jobb på hemorten. Hittade ganska snart ett som jag blev intresserad av. Det är en privat förskola som jag kollat på tidigare, då jag gillar deras arbetssätt. Bland annat är de ute mycket och gör utflykter. Lärarförbundet hade bara gott att säga om denna arbetsgivare. Det var så smidigt att skicka iväg CV över nätet. Visserligen hade det redan gått en månad sedan annonsen kom ut, men testa kan man ju alltid göra :-) Döm om min förvåning när jag redan nästa dag får svar från föreståndaren som gillat mitt CV och vill träffas! Så redan några dagar senare sitter jag på anställningsintervju och träffar en eventuellt blivande chef samt kollega. Jag faller pladask både för kollegan, en tjej i min ålder och för avdelningen som tjänsten är på. Föreståndaren säger att jag ska gå hem, fundera några dagar och sedan ringer hon för att höra vad jag kommit fram till. I mina öron lät det som att jobbet var mitt om jag ville ha det!

Idag ringde hon igen och frågar mig vad jag kommit fram till. Jag säger självklart att jag vill ha jobbet och då säger hon att det vill hon samt min nya kollega också :-D Jättekul! När ska jag börja då? Har kollat att jag har en månads uppsägningstid och tar kontakt med chefen. Dem är beredda att släppa mig direkt, jag ska bara ta ut mina sparade semesterdagar. Som det ser ut just nu kan jag börja mitt nya arbete redan på torsdag! Hur gick det här till?!

Jag har ju sagt att jag inte vill jobba på hemmaplan då det är skönt att ha en bit till jobbet. Denna förskola ligger på andra sidan centrum, så barnen som går där bor inte precis intill. Det känns bra, som rätt beslut och jag är så himla glad samt chockad över att jag fick första jobbet jag sökte! De letade verkligen efter rätt person till avdelningen och det känns roligt att vara den personen :-) Nu ska jag få jobba på en förskola där man är ute mycket samt använder drama i sitt arbete. Två av mina önskemål i mitt arbete :-D Barnen är 2-5 år gamla. Lokalerna är fina och tillräckligt stora. Gården är jättemysig. Placeringen är perfekt. Nära till skog, ängar, biblioteket, bussen, tåget. Det kommer kännas så lyxigt att kunna ta cykeln eller gå till jobbet i fortsättningen :-D Och jag sparar de 690 kr som månadskortet kostar ;-) Men bäst av allt är att mina barn får kortare dagar hos dagmamman då mina arbetstider inte behöver tajma med busstiderna :-) Det känns som en dröm... Krasslig är man också så man orkar inte ut och fira. På något sätt måste detta firas :-D Jag känner för att studsa runt här hemma, men då blir väl hundarna alldeles till sig och jag svimmar väl för att jag inte orkar med det just nu :-)

Jag ska träffa min nya chef redan imorgon eftermidddag för att skriva avtal samt få arbetskläder. YES! Det ingår en sådan förmån i mitt nya jobb :-) Även ett generöst friskvårdsbidrag. Det ska bli så skönt att ha riktiga arbetskläder när man är ute. Finns även ett t-shirt man kan ha på sig till jobbet. Så behöver man inte stå halva morgonen framför spegeln och fundera på vad man ska ha på sig :-D Imorgon ska jag även träffa föreståndaren på förskolan samt den pedagogisk samordnaren. Och så blir det löneförhandling. Jag vet att det kommer att bli lite löneökning för min del ;-)

Nä, nu måste jag lägga mig och vila, smälta allt detta. Idag känner jag mig hyfsat pigg så imorgon åker jag och ungarna till mormor och morfar. Där ska det firas att jag fått jobb på hemmaplan! Jag vet att mamma hoppats på det ett bra tag ;-)

Dags att ta sig i kragen!

Hemma sjuk igen. Vad är det för envis och irriterande virus som går hemma hos oss?! Man hinner knappt bli frisk så är man sjuk igen. Återigen orkar man ingenting. Stackars hundarna blir lidande. Jag har varit hemma från jobbet denna veckan. Hämtar barnen från dagis vid fyra. Tvingar i mig lite pasta just nu. Mer har jag inte matlust med. Jag får så dåligt samvete för hundarna så jag kommer att ge mig ut en runda med dem fastän jag är sjuk. Dem måste få göra något...

Bloggrubriken hade inget med att vara sjuk att göra. Nä, det handlar om hundträningen. Har beställt två hundböcker som jag ska lusläsa. "Att lyckas på tävling" samt "Mera agility". Den ena boken för båda hundarnas träning och den andra för Rasmus :-) I övrigt ska jag läsa de nyare hundböckerna jag har hemma om spårning, uppletande samt klickerträning. Jag måste få mer kött på benen. Någon kurs är inte aktuell just nu. Brände nog alla årets kurspengar på de tre agilitykurserna jag och Rasmus gick i våras :-D Dessutom är det svårt att hitta helgkurser som är det enda som funkar för min del.

Jag fick verkligen blodad tand av agilitytävlingen i söndags. Det var förresten min hemmaklubb som anordnade tävlingen så jag hjälpte till som funktionär hela dagen. Byggde banor och agerade hinderfixare. Det var roligt att få vara inne på banan och höra vad förarna sa till sina hundar när de tävlade. En som jag föll speciellt för var en kvinna som hela tiden sa "musch, musch" till sin hund :-D Jag kanske ska säga "rösrös" som jag ofta kallar R. Det var så V kallade honom innan han lärde sig säga R :-)

Så nu är det till att ta sig i kragen och börja träna hundar. I helgen ska jag och ungarna åka till mina föräldrar för att fira min pappa som fyller år snart. Och för att hinna se deras nya husvagn innan den går i vintervila. Mest för Vs skull ;-) Han har total dille på husvagnar :-D Vi har faktiskt en egen husvagn, men ingen plats att ha den på. Den står hos svärföräldrarna. Det är deras gamla husvagn och gammal är nog ett rätt så bra ord för den :-D Här nedan är en bild på den tjusiga saken. Jag har två jättehärliga semesterminnen från sommaren-05 med husvagnen. Det första var när jag och R var på collieläger i juni och tränade lydnad och det andra var kennelträffen i juli det året. Bara jag och R. Vad mysigt vi hade det i husvagnen :-) Bilden är tagen på collielägret och visar hur nära vi hade "hem" från träningsplanen :-D














Nåja, tillbaka till helgen som kommer. Hos föräldrarna ska jag, när jag nu har så bra barnvakter, passa på att spåra lite med Ä och träna lydnad. Agility med R blir svårare då man måste vara medlem på den brukshundsklubb där man tränar. Och jag är ju alldeles för duktig för att bryta mot den regeln :-)

Lite har jag känt att jag inte riktigt har den tid för hundarna som jag först hade tänkt. Makens nya jobb ställde till det en del. Tidigare var han hemma vid fem-tiden. Nu är det min uppgift att hämta ungarna på dagis varje dag. Fast jag klagar inte, det är två goa ungar att umgås med och mysa i soffan med :-) N är nästan alltid en solstråle och V också. Det är bara ibland som molnen skymmer för solen och då oftast bara för en stund ;-) Jag är stolt över mina självständiga pojkar som vill och kan så mycket. Idag fick jag en kram av N när jag lämnade på dagis och han t o m kom ut i hallen och vinkade :-) Men det gulligaste var ju ändå när han en bra stund innan vi skulle gå hämtade sina skor och berättade för mig på sitt eget språk att det var dags att gå till dagis :-D Jag tog på honom skor, jacka och mössa. Sedan stod han ivrigt vid dörren och väntade på att vi skulle gå :-) Han stortrivs verkligen på daghemmet.

Fast kanske jag ändå vore för trött för mer seriös hundträning på vardagkvällarna. Jag känner att det sliter lite på mig att ha en bit till jobbet. Där är jag jättepigg hela dagen, men stunden som jag väntar på bussen slöar jag till och under bussresan håller jag på att somna. När jag är framme och ska hämta ungarna är jag helt slutkörd. Sedan kör jag på tills det är läggdags för barnen. Och inte ens då lägger jag mig och vilar i soffan för när maken kommit hem ska jag gå en runda med hundarna. Ja, suck om ekonomin tillät det skulle jag jobba max halvtid. Skulle gärna fortsätta jobba 75 % ett tag, men det känns inte rättvist mot jobbet. Om jag bestämmer mig för att göra det kommer jag att söka nytt jobb. Min nuvarande tjänst är en heltidstjänst och det vore mest rättvist mot dem om de fick in någon på heltid. Bättre då att söka en 75 % tjänst eller i alla fall inte heltidstjänst så kan man jobba mindre med gott samvete :-) Fast hur vanliga är egentligen dem fasta jobben på deltid. Brukar mest vara vikariat då och det är jag INTE intresserad av. Jaja, nu skenar tankarna iväg.

Nä, nu ska jag göra en kraftansträngning och gå en liten runda med hundarna. Ska försöka orka aktivera dem lite. Skulle så gärna vilja träna, men huvudet är inte med så det är ingen idé.

Tvära kast

Just nu verkar det som att allt kommer att kastas om för mig igen. Det är bara att vänta och se. Fast det är inget negativt, utan tvärt emot något positivt :-) Jag återkommer när jag vet mer.

Igår debuterade jag och R på agilityplanen. Vi diskade oss då det strulade till sig lite vid gungan. Vi måste träna mer på den :-D Fast jag är ändå jättestolt över vårat lopp. Vi hade kul och var båda duktiga. Det var så himla roligt. Jag fick definitivt blodad tand. Samt tävlingsnerverna var inte alls lika farliga som med lydnaden. Det blir nog tävling snart igen :-D

Jag pratade med en klubbkompis igår som tyckte att jag ska börja träna agility med Ä också. Trots att jag har en brukshundsras så måste jag medge att agility är mycket roligare än bruksdelen :-D ;-)

Har jag gjort bort mig nu eller?

Jag har gjort något som kanske inte var helt smart... Det får tiden utvisa. Det är en sak som jag gått och tänkt på rätt länge och nu gjorde jag slag i saken. Men jag tänkte inte alls på vad det får för konsekvenser för andra... Om jag skriver så här: jag gjorde något som jag direkt fick respons på, men jag tänkte inte på att det kommer fram, att jag inte kan smyga med det. Och nej, jag har inte varit otrogen mot maken ;-)

Idag jobbade jag äntligen igen och det var jättekul. Kollegorna hade tyckt det var lite stressigt utan mig där så jag var hett efterlängtad. Inte bara av dem utan av barnen också :-D De gick hela min arbetsdag och munhögs om vems jag egentligen var :-D Jag sa till dem att jag är allas fröken :-) Det kändes mysigt att vara saknad. Då har jag gjort ett bra intryck. Jag trivs verkligen med dessa goa barn och härliga kollegor. Det är skönt att ha börjat jobba igen. Viking tycker det är rättvist och bra nu att Noel lämnas och hämtas samtidigt som han :-D Noel vinkade inte till mig i morse och när jag hämtade i eftermiddags började han gråta när han kom till mig. Han ville tillbaka till sin dagmamma :-D Det är ju ett gott betyg för daghemmet. Han känner sig trygg där :-) Som förskollärare är jag rätt van vid barn som inte alls vill följa med sina föräldrar hem ;-)

Så nu har vardagen infunnit sig här, äntligen. Jag vet vad jag har för uppgifter och rutiner här hemma. Imorgon lämnar jag barnen till nio och hämtar dem fem. Jag jobbar den hopplösa tiden 10-16 imorgon. Precis värdelöst att komma dit tio. Har ingen koll på vilka barn som är där och vad som händer. Föredrar att börja tidigt. Jag har under Noels inskolningstid bestämt mig för att bara jobba 75 % året ut. Eventuellt fortsätter jag med det nästa år också. Även om det inte känns helt rätt mot kollegorna som väntar på att jag ska gå upp i heltid. Jag har lagstadgad rätt att minska arbetstiden med 3/4 ända tills Noel fyllt åtta år eller gått ut första klass, vilket som infaller först. Och det är inte ens säkert att jag kommer att kunna arbeta heltid. Jag måste orka med allt utanför arbetet också...

Nä, nu är det dags för kvällsrastning av soffpotatisarna och sedan läggdags :-)

Agility!

Japp, igår kväll kom jag och R ÄNTLIGEN iväg till klubben för att träna. Tur i oturen var maken sjuk så jag kunde åka och träna med kompisarna :-) Vi var tre ekipage där och det var jättekul att träffa dem igen. R var eld och lågor totalt. Hoppade in i bilen utan att krångla så fort jag nämnde agility :-D Jag började sätta ihop hoppkombinationer direkt och upptäckte till min glädje att jag kom ihåg hur man gör det och att jag t o m hade en tanke med det jag gjorde :-) Allt jag körde med R gick mycket bättre än jag väntat mig. Saker som inte funkat tidigare var nu inga problem alls. T ex framåtsändande. Där har han bara hoppat över två av tre hinder, men igår flög han över alla tre hinder utan att ens titta bakåt mot mig :-) Han tog gungan utan någon som helst tveksamhet. Samma sak med balansbommen och A-hindret. Däcket var inte heller några problem och han hoppade snyggt genom den, inte mellan ramen och däcket som varit hans favoritväg tidigare :-D Slalom körde jag först med fyra staketstolpar och han gick jätteduktig. Från båda hållen, inte bara när han stod på min vänstra sida som tidigare! Även när jag skickade honom framåt till slalomen gick det bra! Vi hade ställt upp ett helt slalom med 12 pinnar. Rasmus fuskade lite två första försöken, men tredje gången tog han alla 12 pinnarna och hade bra fart också! Jag är så stolt över min grabb. Tänk, vi har knappt tränat på 2 månader och han gör bättre ifrån sig än tidigare :-) Så det kanske inte är helt omöjligt att det går bättre än diskning på tävlingen som vi snart ska vara med på ;-)

















Bilden är inte från igår, men dock agilityaction liknanden den igår med R :-)

Lite smakprov från träning i juli :-)

Boxträning med framförbyten. Först tänker jag fel, men sedan går det felfritt :-) R är väldigt snabb så det gäller att tänka och röra sig snabbt ;-)


Jag har t o m tränat lite lydnad med Ä och det gick jättebra. Hon är så duktig, lillfjantan. Vilken ögonkontakt. Den är jag inte van vid av R. Han är inte så förtjust i att gå och titta mig i ögonen hela tiden. Ä är otroligt snabb och följsam. Jag kände att jag behövde ett mål att sikta mot så jag har faktiskt anmält oss till en lydnadstävling som går av stapeln längre fram i höst :-) Platsliggningen är hon duktig på. Linförighet är inga problem. Ställande måste vi träna lite på. Inkallning är en klar tia :-) Läggande under gång måste vi lära in :-D Apporteringen måste vi träna på, hon är ingen naturlig apportör som R :-) Hopp över hinder är inte heller några problem. Ä har faktiskt klarat lydnadskörkortets första del hos förra ägaren ;-) Så nu ska vi träna korta pass ofta och ha jätteroligt ihop bara hon och jag.

















Kvarsittningsträning med hinder i vägen samt brunvit störning i närheten :-D

Mina hundar

är bara dem bästa hundarna i världen. Så är det :-) Jag vet att alla hundägare säger så, men det är faktiskt sant. Jag har varit krasslig hela Ns inskolning och inte fått någonting gjort. Har bara legat och vilat när han varit på inskolning. Och hundarna dem har bara legat på soffan och tagit det lugnt. Inga dumheter, inget busande. Knappt rört på sig :-D Dem är ju för goa. Vad mysigt att ligga med två pälsmonster i soffan och bara känna sig älskad trots att håret är stripigt, näsan rinner och man hostar stup i ett.

Idag gick jag en långpromenad med massor av aktivering. Och för första gången på länge hade jag lust att träna, så det blev lite slalom och hoppträning med R samt linförighet och hopp över hinder med Ä. Båda var jätteduktiga! Äntligen har träningsmotivationen infunnit sig igen. Nu börjar jag se framåt, ser alla framsteg vi kommer att göra ;-) R och jag ska snart tävla för första gången. Yaiks! Räknar inte med annat än diskning så allt bättre än det kommer jag att bli överlycklig för :-D Vi har inte tränat mycket, men det ska bli intensivträning dagarna som är kvar. Imorgon tar jag med mig Noel och åker en sväng till klubben. Och så kan vi träna slalom hemma på baksidan. Ska bli skönt att få första tävlingen överstökad...

Med Ä har planen varit att debutera i lydnadsettan till våren, men jag tror nog att den debuten kommer redan i höst. Hon är så duktig lillfjantan :-) Denna månad är det dags för MH för henne och det ser jag verkligen fram emot.

Seeegt!

Usch, vad segt det är. Jag är så trött, hostan går aldrig över och jag är rastlös som bara den. Jag lämnade V och N halv nio i morse och en stund senare sa jag hejdå till båda två. N vinkade inte ens till mig :-) Dem ringer när de ätit lunch, ca halv ett som igår. Så nu är jag hemma och ugglar igen. Har varit och handlat. Syndade lite, köpte ett wienerbröd :-) Chefen ringde för en stund sedan och undrade hur inskolningen går. Jag sa att jag räknar med att jobba på måndag, men det är inte helt säkert. Hon sa att det var lugnt på jobbet och inskolningen fick ta den tid det tar.

Vardagen träffade mig som en fet smäll igår. Helt plötsligt skulle jag ha hand om båda barnen själv. Hundarna skulle rastas och det höll jag alldeles på att glömma bort! Mat skulle fixas och ändå skulle man ha tid med barnen. De lekte på Noels rum medan jag fixade maten. Viking var på bra humör, inget tjurande alls igår :-) Noel var en solstråle tills han blev för trött. Och ändå var han envis med att inte somna i första taget. Kände mig lite irriterad, men inte mer än att jag kunde hantera det. Så jag överlevde första kvällen själv med barnen. Och massor av fler sådana kvällar kommer det att bli. Jag skulle ju gå promenad med hundarna när maken kommit hem. Så blev det inte... Han kom hem först halv elva. Jag låg utslagen i ena soffan och hundarna i den andra :-D Vi får göra ett nytt försök idag ;-)

Jag börjar få dåligt samvete för hundarnas skull. Jag önskar så innerligt att jag hade mer energi. Oron har börjat komma krypande. Ständigt oron för pengar. Det är något kroniskt hos mig :-D Jag tog faktiskt en tablett för en stund sedan för jag kände att ångesten var på väg. Vill egentligen inte göra det, men jag har inget val. Tabletterna hör till mitt liv. Önskar jag orkade stå på egna ben utan dem... Ibland är jag så trött på mig själv, önskar jag vore någon annan. Fast då skulle jag ju inte vara jag :-) Nä, det är bara att kämpa vidare och skynda långsamt. Jag har bestämt mig för att bara jobba 75 % detta året ut. Tror inte jag klarar att gå upp i heltid. Min psykoterapeut sa till mig att jag måste ju orka med mig själv, barnen och vardagen hemma också, inte bara jobbet. Jag har gott om tid på mig att jobba. Ska berätta för mina kollegor när jag är tillbaka att de inte ska räkna med att ha mig där på heltid detta året. Tror nog risken är stor för att gå in i väggen eller sjunka ner i en depression om jag går upp i heltid redan nu. Och det känns bättre att N får kortare dagar på dagis.

Deras dagar kommer att se ut så här:
Måndagar: 7.30-15
Tisdagar: 8.30-17
Onsdagar: 7.30-15.30
Torsdagar: 8-17
Fredagar jämna veckor: 7.30-14 / Fredagar ojämna veckor: 9-17

När jag går upp i heltid blir det måndag-fredag: 7.30-17 . Varannan fredag: 7.30-15

Vad skönt det hade varit om N börjat dagis först i januari. Då hade jag inte behövt bry mig om lämningar och hämtningar på en gång. Det hade varit en lugnare start. Vis av erfarenhet vet jag att jag ska undvika stressiga situationer och skynda långsamt. Ja suck, tänk om man var en av de där supermammorna som orkar med allt. Man skulle varit en sån där cafe latte-morsa som ränner runt på stan med andra föräldralediga och tycker att allt är som ett rosaskimrande lyckomoln... Istället för att ännu en gång inse att man inget orkade under föräldraledigheten och slutligen blev sjukskriven. Jag har kommit tillbaka snabbare denna gång. Sist tog det två år...

Jag försöker hela tiden tänka att det finns dem som har det värre. Men det hjälper inte så mycket. Jag vill vara en bra mamma för mina söner. Jag vill orka vara deras mamma och känna mig lycklig. Det är som en berg-och dalbana för mig. Ömsom vin, ömsom vatten.

"Du måste söka dig utåt nu. Träffa vänner och ha roligt utan familjen. Det är viktigt att du har goda vänner och att du inte bara sitter hemma". Så säger min psykoterapeut. Jag kämpar på. Försöker komma iväg till kyrkan. Vet ju att jag trivs där och tycker det är roligt att träffa dem andra där, men det tar ändå emot. Hunderiet vet jag inte vad som hänt med. Det finns folk som jag kan träna med på helgerna, men det gäller bara att få ändan ur vagnen och komma iväg. Om inte för min skull så för hundarnas, eller hur ;-) Ä kan jag träna i lydnad och spår med andra. Värre är det med R och agilityn då vi inte kan vara med i träningsgruppen. Det är inte lika kul att träna själv. Blir ju svårt att träna tävlingsmässigt. Usch, vad mitt dåliga samvete gnager... Fast hundarna verkar ju inte lida. De har ju väldigt lätt för att koppla och av och vila här hemma.

Nä, vilket deppinlägg det här blev. Nu ska jag göra något vettigare. Som att hänga upp tvätten som är klar samt lägga undan den torra tvätten :-D

Trött

Då har N varit på inskolning igen. Vi gick dit halv tio. Var inne en stund och lekte med några barn. Viking och de andra gick till en lekplats. Efter en stund gick även N och gänget till samma lekplats. N lekte med V, sin dagmamma och de andra barnen. Brydde sig inte alls om mig :-D När vi gått tillbaka till daghemmet sa jag hejdå till N och han skulle äta lunch där. Jag hämtade honom halv ett. Det hade gått hur bra som helst. Han hade ätit duktigt och varit på jättebra humör. Vi har bestämt oss för att skynda långsamt ändå. Detta var bara tredje inskolningsdagen då han ju blev sjuk förra veckan. Eventuellt blir inskolningen förlängd till nästa vecka. Vi hade ju räknat med tio dagars inskolning. Detta var tredje dagen så dag tio blir första nästa onsdag. Vi får se hur lång inskolningen blir.

Jag gick en promenad med hundarna i morse när jag och N hade ätit frukost. Ä var glad att få gå långpromenad igen, men var bara lagom stollig när hon fick springa lös :-) Nu har hon ätit sista medicinkuren och sluppit tratten. Det är skönt att slippa den, för hon skrapade i överallt med den. När jag satt i soffan hoppade hon upp och skulle lägga sig nästan i knät på mig. Varenda gång fick jag den där xxx tratten i ansiktet :-D

När maken kommit hem senare ska jag gå en till promenad med hundarna. Är rätt trött, men jag vet att det blir skönt att komma ut med dem. Någon träning kommer det inte att bli. Ska bli skönt att komma in efter promenad och ta en kopp varm choklad och säkerligen någon god kakbit till ;-) Sen är det dags för sängen. En ny inskolningsdag väntar imorgon. Då ska jag lämna båda barnen vid halv nio. De ska fotograferas för skolkatalogen imorgon. Får väl se hur det går med Noel :-D