Arbetslös make...

:-( Så trist. Han kommer inte att återanställas. Tydligen fanns det folk där som inte önskade honom tillbaka. Helt otroligt. Att folk är så osäkra på sig själva att de inte kan arbeta med någon som har större kompetens. Men visa framfötterna själva då istället för att bara tycka synd om er! Det är min åsikt. Jag blir så arg på vuxna människor som beter sig som små barnrumpor. Vi får se vad det blir för jobb för makens del. Kan ju säga att det inte känns så där överdrivet kul att han inte har något jobb just nu... Hoppas han får tag på något snart. Sen gäller det ju att få hyfsad lön också. Vi har ju faktiskt bolån, barn och hela köret... Usch, vad jag önskar att jag kunde se in i framtiden och visste hur det kommer att bli. Och bläh! för makens gamla jobb. Är väl lika bra att slippa det.

Fortfarande hemma...

Jag är fortfarande sjuk! Behöver få sjukskrivningen förlängd. Vad är det här för mysko förkylningsvirus som aldrig ger med sig?! Igår gick jag en halvtimmes promenad med hundarna på kvällen och det kändes helt okej. Idag vaknar jag med lika ont i halsen som tidigare och knappt någon röst! Jag är sååå less nu. Vill ju bara jobba och träna hundarna. Har försummat familjen i två veckor nu. Orkar ju inget.

Jag ska till läkaren om några timmar. Hoppas de har något annat att komma med än att jag bara ska vänta ut det. Finns det inte någon tablett man kan ta. Jag dricker hostmedicin, äter halstabletter, dricker te för jämnan och bara vilar, men blir än då inte frisk. N är också förkyld igen och näsan rinner hela tiden. Plus att han hostar en del.

Maken är föräldraledig med V nu. Vi håller tummarna för att han ska få komma tillbaka till sitt gamla jobb. Tills dess är han föräldraledig med V och N kommer att gå 15 timmar på dagis. Hoppas det inte blir så långvarigt...

Och hoppas att vi snart slipper alla förkylningar och mysko sjukdomar här hemma... Nu har jag fått nog...

Stygnen är borta!

Idag var maken iväg med Rasmus som blev av med stygnen. Tyvärr måste han fortfarande ha bandage och tratt några dagar till då ett mindre så inte har stängt sig helt. Nåja, han är ju världens bästa hund på att bara ligga och ha tråkigt. Dessutom är ju matte sjuk så det blir ändå ingen träning för hans del. Jag har varit hemma med förkylning sedan förra torsdagen och istället för att bli bättre blir det bara sämre. Idag var jag hos läkaren och tog streptokockprov, men det var negativt. Jag blev sjukskriven t o m onsdag och det enda jag kan göra är att vila och vänta ut det. Är sååå less nu :-( Älva lider mer av att ha så här sysslolöst. Hon gillar att jobba, att röra på sig. Vi tror hon sysselsätter sig med att ta bort Rasmus bandage. För det kan omöjligt vara Rasmus med sin stora tratt :-D

Nåja, nästa vecka blir en bättre vecka. Det känner jag på mig. Då äntligen ska jag vara helt återställd och kan börja träna med hundarna. Nu ska jag lägga mig och vila igen...

Förändringar igen

Inte för min del denna gångeutan nu är det makens tur :-) Idag säger han upp sig från sitt nya jobb. Han känner att det inte är värt all tid borta från familjen. Han har dåligt samvete för att det blir så stort tryck på mig här hemma och att jag har så lite tid till hundarna. Ä börjar visa nu att hon är rätt less. Igår tog hon en av mina skor och slet ut sulan när jag var uppe i Ns rum med barnen. Bara för att demonstrera sitt misstycke. Jag har varit sjuk sedan torsdag. Min femte dag hemma från jobbet idag. Jag har influensa och den tycks aldrig gå över. Envis hosta, ont i halsen, feber till och från och rejält matt i kroppen. Maken kommer hem tidigt idag och då ska han gå en långpromenad med hundarna. Alltså inte med R och Ä. Snart kommer det hit en tredje hund som vi ska vara hundvakt åt och det är den tiken samt Ä som får komma ut på långpromenad. Självklart går vi inte långpromenad med R när han är skadad ;-) Han får vara hemma och gosa med matte alldeles själv. Ä är snabbt där och lägger sig i när R lägger sig hos mig i soffan. Hon tycker att han ska ligga vid mina fötter så är hon närmast ansiktet :-D En liten ego tjej. Hmm, påminner en del om mig :-)

Maken har varit i kontakt med förra jobbet och det verkar inte helt omöjligt att få komma tillbaka. Han kommer att bli uppringd av chefen där så får vi se. När det här är klart hoppas jag vi slipper mer förändringar i livet.

R tass läker jättefint och nu är det bara två dagar till med bandage. Sedan ska stygnen äntligen tas :-) Då ska jag börja träna lite slalom och hoppteknik med honom. Maken var i måndags och betalade räkningen på djursjukhuset. Det kostade allt som allt 3000 kr, men försäkringsbolaget betalade nästan hälften. Tur att man är så smart att man har sina djur försäkrade ;-) Nu hoppas jag verkligen vi slipper fler skador... Och framförallt tratthundar här hemma. Jag är så less på att höra skrapet från tratten hela tiden när R går emot väggar och möbler. Tror han är rätt less själv också :-D

Efter mycket funderande har jag kommit fram till att nu struntar jag i att jag har hundar av bruksras. Jag är INTE intresserad av att tävla i lydnad eller brukslydnad. Mitt hjärta brinner för agilityn och det är den jag vill satsa på. Därför har jag bestämt mig för att Ä också ska få bli en agilityhund. Lydnad tränar vi bara på skojnivå. Jag kan inte motivera mig att gå ut på lydnadsplanen, låta hunden ligga plats i flera minuter och sedan traggla olika moment. Nä, jag är nog ingen lydnadsmänniska ;-) Jag hade gärna kunnat tänka mig att bara tävla i spår, sök, uppletande, men inte med lydnaden till. R klarar alla momenten i lydnadsklasserna, men varken han eller jag är intresserade av att tävla. Så nu ska jag verkligen satsa helhjärtat på agilityn och bli en riktig agiliynörd :-D Kanske nästa hund blir lydnads- och brukslydnadschampion ;-) Jag tror nog att Ä skulle tycka agility är roligast. Hon är som gjord för det. Är smidig i kroppen, kan hoppa högt och har mycket spring i benen :-D Och i agilityn får man skälla hur mycket man vill vilket Ä gärna gör när hon är glad och uppspelt. Plus att hon är otroligt följsam. Vem vet, kanske tar vi lydnaden längre fram. Nä, från och med nu lägger jag all tävlingslydnad på hyllan. Det är bara vardagslydnad som gäller.

En annan sak som jag tänker testa med Ä är freestyle. Dels är jag jättenyfiken på denna häftiga hundsport och dels tror jag att Ä är som gjord för det. Är väl lite tveksam om jag fixar det :-D Någon vidare taktkänsla och smidighet har jag väl inte. Fast man kan väl träna upp sig ;-)

Jag håller tummarna för att maken får tillbaka sitt gamla jobb. Det blir mycket bättre så här för ingen av oss är hemma senare än fem. Jag kommer att kunna träna med agilitygänget igen! Jippii! Se upp agilityfolket, för här kommer snart två snabba kortisar ;-) Nästa år ska jag vara med och konkurrera om KM med två hundar :-)

Du är värdefull!

Du vet väl om att du är värdefull

Att du är viktig här och nu

Att du är älskad för din egen skull

För ingen annan är som du

Det finns alltför många som vill tala om

att du bör vara si och så

Gud Fader själv, han accepterar dej ändå

och det kan du lita på

Du passar in i själva skapelsen

Det finns en uppgift just för dej

Men du är fri att göra vad du vill med den

Säga ja eller nej

Ingemar Olsson

Barn och tro

Så här kan bara ett barn tänka :-) Hittade texten hemma.

"Mamma. Jag vet ju att Jesus bor i mig. Om jag skriver Jag älskar dig på en lapp och äter upp den. Ser han det då?"

:-)

Less, less och åter less!

Rs besök hos veterinären gjorde mig 1600 kr fattigare... Eller rättare sagt kommer att göra det för jag har inte betalat ännu. De hade fått svar från försäkringsbolaget först onsdag kväll. Och själv var jag jättedålig torsdag morgon. På måndag ska jag åka efter jobbet med ungarna och betala. R sår läker bra. Inga problem att byta bandage varje dag och jag drömmer nästan om bandagebyte på nätterna :-D Jag tror stackars Rasmus är rätt less på att bara ta det lugnt. Jag aktiverar honom här hemma och tränar lite lydnad.

I onsdags hade jag ont i halsen när jag vaknade, men kände mig annars rätt okej. Jag hade kort dag på jobbet och var ändå helt slut när jag kom hem. På kvällen var jag helt utslagen och somnade på soffan. Orkade inte gå upp och lägga mig i sängen. På torsdag morgon snabbrastade jag hundarna och var sedan helt slut. V var också krasslig, sa att han hade ont i pannan. Alla gånger tidigare när han haft ont i pannan har det handlat om magsjuka. Jag hade sett fram emot att få sova hela dagen medan barnen var på dagis och nu skulle en eventuellt magsjuk V också vara hemma. Jag insåg min begränsning och eftersom jag vet att jag inte är någon supermänniska så ringde jag till makens mobil och sa att han fick helt enkelt vabba för V. Jag måste få vila. Så det blev en karensdag för min del och vab för maken. Är så less på att hela tiden förlora inkomst. Förlorade ju tisdagen med då R blev skadad... Jag var hemma igår också och vilade hela dagen. V var på dagis, det var inte magsjuka och han var pigg redan efter några timmar. Sådan återhämtning vill jag också ha! Idag känner jag mig rätt krasslig fortfarande och är själv hemma med ungarna. Det hade varit så skönt att få vila, bara sova, men jag måste orka med båda barnen... N sover middag just nu. Han gick upp redan vid sex-tiden (!) så han ville självmant gå lägga sig och sova redan efter nio :-)

Maken och jag har diskuterat hans jobbsituation här hemma. Jag börjar känna att det blir för mycket att han kommer hem så sent varje kväll. Det är meningen att jag ska göra saker på helgerna, men då är jag så slut efter veckan att jag inte orkar mer än ut på långpromenad med hundarna. R och Ä är båda hundar som gillar att jobba och jag har dåligt samvete för deras skull... Och jag mår själv dåligt av att inte kunna träffa mina klubbkompisar, träna med dem och prata hund. Jag kommer ingenvart med träningen själv. Har ju folk jag kan träna med på helgerna, men då är jag så trött att jag inte orkar det. Det var bättre förut när maken kom hem tidigare. Jag har ju så bra tider på jobbet nu. Vi stänger redan fem. Så även om jag går upp i heltid en dag hinner jag lugnt till träningen på klubben som börjar 18.00. Jag hade väl helst sett att maken hade hittat ett jobb där han börjar tidigt och slutar tidigt... Just nu känner jag att jag bara är trött hela tiden och börjar må dåligt. Det var nog att gå från 75% till 87,5% på jobbet. Jag är som sagt ingen supermänniska och inser mina begränsningar. Allt jag begär är lite mer tid för mig själv och hundarna.

R och jag börjar med ridhusträningen nästa månad och den är på söndagkvällarna. Det ser jag fram emot :-) I övrigt tränar vi ingen agility just nu. Och det kommer bara bli ridhusträningen i höst-vinter.

Det är med Ä jag skulle vilja ha mer träningstid, att kunna åka iväg och träna med andra. Planen är ju att komma ut på tävlingsbanan och då behöver Ä träna platsliggning med andra hundar samt vi behöver träna tävlingsmässigt med andra, t ex störningar. Sen måste vi verkligen komma igång med spårandet, men jag minns knappt längre hur man gör.

Annars då, jag har väl inte bara saker att gnälla om? Jag trivs bra på jobbet och ser fram emot att få gå dit på måndag igen. Kollegorna är jättebra och barnen mysiga. Det känns jättekul att ha så nära till jobbet. Jag ångrar att jag inte tagit steget tidigare :-)

Att mina föräldrar skulle flytta hit har jag nästintill gett upp hoppet om. Pappa är envis. Det är för dyrt, dem har det bra där dem bor. Visst blir det lite dyrare att bo här, men det finns ju många vinster med det hela. Få träffa oss oftare, mamma blir gladare, en bra församling att bli medlemmar i, tillgång till bastu för pappa närhelst han vill. Det positiva som pappa hade hittat med att flytta hit var att det skulle bli kortare väg till Haparanda med husvagnen! Om jag inte var så lik min pappa skulle jag nästan tro att jag inte är släkt med honom! Att han ska vara så tjurskallig :-(

Jag är trött på det här nu!

Det är inte sant! En tratthund nu igen! Andra gången för detta året som R skadar en trampdyna. Dessutom samma trampdyna, men inte samma ställe. Allt började så bra idag. Hundarna fick springa fritt efter promenaden på stora ängen. Rasmus njöt i fulla drag och tog ut stegen ordentligt. Ä kunde inget annat göra än att försöka hänga med :-D

När vi kom hem upptäckte jag blodspår på golvet. Maken och jag konstaterade ganska snabbt att det var R för han var den som hade gått in i vardagsrummet och lagt sig i soffan och lämnat blodspår även där. Jag tog in honom i badrummet. Höger stora trampdyna på framtassen var helt uppfläkt! Bara att ringa veterinären, jobbet och sen lämna barnen på dagis.

Jag åkte in med R till nio. Han fick munkorg på sig för jag tyckte det var lika bra. Veterinären konstaterade snabbt att såret behövde sys. Andra gången för detta året fick jag lämna Rasmus på djursjukhuset. Åkte hem och väntade på att de skulle ringa. Vid lunchtid hämtade jag hem R. Han ville gärna därifrån, men hade skött sig bra. Andra gången detta året som han varit nedsövd. Hemma var han trött och la sig i soffan direkt.

Jag väntar på samtal från djurkliniken för att åka dit och betala. Jag vill ha det direktreglerat och de hade svårt att få tag på försäkringsbolaget. Hoppas att det inte kostar alltför mycket... Nu har det varit tillräckligt med hundarna för detta året, tycker jag. Tredje gången detta året som jag åkt till djursjukhuset med hund.

Jag grämer mig för jag tvekade att släppa hundarna i morse, då jag tänkte att någon av dem kanske skär sig på något. Varför tänker jag så?! Eller är det helt enkelt så att jag känner på mig saker? Hmm, jag kanske ska börja lyssna på mig själv ;-) Nu är det vila, korta koppelpromenader, medicin samt daglig bandagebyte som gäller för R. Om tio dagar ska stygnen tas bort. Ska försöka med gott samvete att gå längre promenader med Ä samt träna henne. Jag brukar få dåligt samvete för den andra hundens skull. Och jag kan tänka mig att Rasmus blir grinig på Ä över att hon får ha roligt med matte :-)

Inget jobb idag för min del... Vård av sjuk hund :-) Jag vill inte lämna honom ensam för han är väldigt slö. Ikväll är det personalmöte på jobbet. Grannarna ska vara barnvakt. Och nu får de även hålla koll på en stackars tratthund :-) Hoppas de ringer från djurkliniken snart så att jag får åka dit och betala. Jag måste hämta ungarna på dagis vid halv fem. Träligt att det alltid ska strula med något, hade varit smidigt att få betala när jag hämtade hunden :-( Jag kunde valt att låta R vara kvar hos veterinären tills jag skulle dit och betala, men hon sa att han gärna ville hem och var orolig. Självklart hämtade jag hem min grabb direkt :-) En positiv sak är i alla fall att det i onsdags öppnade en djurklinik här på hemmaplan så jag behövde inte åka så långt :-) Extra tacksamt när man får köra tre vändor till veterinären... Man får hitta det positiva i allting ;-)

Fredag

Fredag igen och idag kommer mina föräldrar hit. V ser fram emot det. Han skulle gärna vilja att dem bodde här. Tänk att ha morföräldrarna precis i närheten istället för att slippa åka i 3-3½ timme... Det finns en lägenhet till salu här. Priset är inte farligt och hyran relativt låg. Men pappa tycker det är för dyrt att bo här och han vill hyra, inte köpa. Hmmm, sen att han varit på väg att köpa ett hus där dem bor nu är ju en helt annan sak tydligen. Fattar han inte att mamma vantrivs?! Hon skulle gärna vilja flytta hit. Tänk att få träffa barnbarnen dagligen. Vad har hon för liv just nu där hon sitter hemma själv och inget händer? Hur ska vi lyckas få pappa att förstå? Dem här bott där i lilla döende samhället i tolv år nu! Räcker inte det?

Jag är lite besviken på min pappa som inte tänker mer på mamma. Själv hade jag aldrig accepterat allt som mamma gjort. Tänk att sakna körkort, ha svårt för att gå och bara få sitta hemma... När mamma hälsar på hos oss lever hon upp. Här är det ingen som bryr sig att hon inte pratar perfekt svenska. Här finns alla sorters människor. Hon pratar med folk, är social och stortrivs. Hemma är hon deprimerad hela tiden och känner hur livet bara rinner genom fingrarna på henne. Är det här allt hon har kvar av sitt liv? Jag får nästan dåligt samvete för att jag börjat jobba mer tid, för jag vet att hon har stort behov av att ringa dagtid och prata av sig. Jag kommer vara lite sur på pappa när de kommer idag. Om jag konfronterar honom om allt det här finns risken att han tjurar ihop, men den risken tar jag. Han kan inte fortsätta tänka bara på sig själv! Någon mer som har en pappa som inget gör hemma, att det är eran mamma som får sköta allt? Är det här något typiskt finskt eller är det en generationsfråga? Vad ska man göra?