Semester i sömnigt samhälle

Ja, här sitter man nu och har "semester". Egentligen föräldraledigt. Fast egentligen arbetslös... Har kollat en del på min a-kassas sida och blev inte klok på vad som gäller för mig. Skrev ett meddelande till dem där jag ställde några frågor. Blev uppringd på tåget i torsdags. Tydligen verkar det som att min ersättning kommer att ta vid från 2006 när jag var arbetslös innan vi hade flyttat. Jag har inte ens lyckats jobba 12 månader i sträck sedan dess! Man ska ha jobbat 6 månader i sträck av de senaste tolv månaderna. Vad har jag jobbat? Först sjukskriven x antal månader och nu hann jag jobba i fem månader. Eller jobba och jobba. Jag var ju sjuk en del :-( Jag hoppas verkligen att jag får tillgodoräkna mig de tio månaderna som jag jobbade på förrförra jobbet samt plussa på två sjukskrivningsmånader så att jag kommer upp i 12 månader. Det är ju nya regler för a-kassa nu. Visst, då hade jag lägre lön än vad jag har nu. Fast om det är de senaste jobbet som räknas så jobbade jag inte heltid vilket jag gjorde 2006. Så i slutändan får jag mer pengar om det är inkomsten av arbete från 2006-2007 som räknas. Om det är min ersättningsnivå från jobbet jag hade innan vi flyttade upp till Stockholmstrakten, så är det inte mycket pengar jag får... Jobbade bara 75 % och hade myyyycket lägre lön. Då blir det socialen för våran del :-( Helt otroligt. Jag är 32 år gammal, blev färdig förskollärare juni 2002 och har bara hunnit jobba i sammanlagt två år sedan dess. Jag betalar avgift till a-kassa, men har kanske ingen nytta av det just nu. Om jag inte får tillräckligt med pengar tar jag föräldraledigt istället. Det här är så surt. Jag måste fixa arbetsgivarintyg från alla tre tidigare chefer. Det kommer nog ta hur lång tid som helst innan de beslutat hur mycket pengar jag ska ha. Det straffar sig att bli förälder samt vara sjukskriven. Helt otroligt. Av de senaste 6½ åren har jag arbetat fem månader på första stället, elva månader på andra, tre månader på tredje samt nu två månader på fjärde förskolan. 21 månader som utbildad förskollärare. Jag har dock varit anställd mycket längre än så, men varit föräldraledig samt sjukskriven. Föräldraledig har jag varit under sammanlagt 15 månaders tid. Och det som jag mest varit under dessa 6½ år är sjukskriven. Sammanlagt tre år! Arbetslös har jag varit sex månader. Längsta arbetet jag haft är ett år på samma ställe på ett äldreboende innan jag började läsa till förskollärare. Nästa tjänst hoppas jag att ha kvar i många år. I nuläget kan jag tänka mig att jobba på samma ställe resterande arbetslivet, för det är jobbigt att hela tiden börja om. Precis som när man flyttar. Och det har jag också gjort en del. (Jönköping, Huskvarna, Luleå, Östersund, Värend Nöbbele, Väckelsång samt nu Vallentuna. Allt under tio års tid!) Jag kanske blir en av de där förskollärarna som strax innan pensionen sitter och minns tillbaka 30 år i tiden då man var ny på stället :-D

Nä, nu ska jag och pappa snart iväg för att köpa bälteskudde till V samt hyra bilbarnstol till N.

Nä, nu åker vi iväg!

Jag är så less på att bara gå här hemma. Så jag har bokat en tågresa till mina föräldrar för mig och barnen. Hundarna får stanna hemma med husse. Tror det räcker med två barn på tåget :-D Ä har jag inte åkt tåg med ännu, så jag vet ju inte hur hon reagerar. Vill inte testa när jag har en till hund plus två barn med mig. Vi åker imorgon, eller rättare sagt senare idag, efter lunch och kommer hem söndag 7/12. Jag har tagit föräldraledigt till dess. Från och med måndag 8/12 är jag sedan arbetssökande. Huga! Vill inte alls. Är rätt deppigt att vara utan jobb. Jag som bara vill få mer arbetslivserfarenhet får hela tiden käppar i hjulet. Först sjukskriven i två år när jag hade fått första barnet! Sedan sjukskriven efter bara graviditetsvecka 20 med andra barnet. Känns som att min arbetslivserfarenhet aldrig fylls på... Jag vill ju bara jobba *snyft*

Pratade med mamma idag. Det har knappt någon snö. Här är det massor. Jag frågade V vad han tycker om att vi åker iväg till ett ställe där det knappt är någon snö. Han sa att det gör ingenting :-) Ska bli skönt att komma iväg lite och koppla bort allt vad jobb heter. Och få se något annat än hemmets fyra väggar. Vill inte vara så less på mitt hem som jag är just nu. Jag har varit hemma tillräckligt. Förra året var jag soffliggande från januari-juni. Fick nog redan då :-)

Ärligt talat ska det bli skönt att få lite paus från hundarna också. Maken får sköta promenader och dylikt. Jag känner mig just nu väldigt omotiverad att göra något med dem. Hoppas jag har mer energi när jag kommer hem...

Imorgon är det redan en vecka sedan jag fyllde år och jag har inte ens börjat med pusslet :-D När jag kommer hem ska jag sätta igång :-)

Nä, nu är det dags för sängen.

Vilken lättnad!

Igår några timmar efter att Noel somnat för natten vaknade han och grät. Han lät väldigt olycklig och jag gissade direkt vad som hade hänt. Han hade kräkts... Det var bara att duscha av honom i badkaret och byta sängkläder. Han var pigg och glad när han fick komma upp. Hade velat ha sina badleksaker i badkaret :-) Somnade om gjorde han smidigt, men inte ens en timme senare var det dags igen... I sängen satt en nerkräkt N och såg olycklig ut. Bara att duscha av honom igen och byta sängkläder... Även denna gång somnade han om smidigt. Det hände en gång till, men tredje gången räckte det att bara tvätta av honom med tvättlapp, men byta sängkläder fick jag göra. Fjärde gången räckte det att torka av lite i sängen och lägga på en handduk så stackarn fick fortsätta sova så fort som möjligt. Vad var det då rubriken i inlägget gällde? Jo. N och jag sov till elva idag pga sömnbristen i natt. N var lika pigg och glad som vanligt. Inte minsta lilla tillstymmelse till illamående. Aptiten var det inte heller något fel på. Så hans plötsliga magsjuka gick över lika snabbt som den kom :-) Det var det som var en stor lättnad ;-)

Nu har jag hunnit söka fyra tjänster här i hemkommunen. Ansökningstiden går ut först i december på dem, så nu är det nervös och otålig väntan som gäller. Alla fyra tjänsterna verkar lika intressanta. Hoppas någon/några nappar. Vore kul att ha samma läge som när jag sökte jobb här uppe innan vi hade flyttat, bara att välja och vraka :-D

Nu har det kommit jättemycket snö och mer kommer det hela tiden. Som kompensation för att det inte varit någon snö förrän nu :-) Fast allvarligt talat, nu räcker det med snö ;-) Jag är nöjd bara den blir kvar så att vi får en vit jul :-) Tänk, inte ens en månad kvar till julafton. Skönt att vi ska åka iväg till svärföräldrarna så att man slipper allt julstök här hemma. Nästa år när N förstår mer av julen ska vi fira här hemma :-)

Först föräldraledig och sedan arbetssökande

Ojdå, såg att jag hade skrivit fel på alternativ 1 i förra inlägget. Jag menade bli uppsagd och söka nytt jobb. Och chefen har sagt upp mig. Hon skriver att det var hennes beslut trots att det var ett gemensamt, för att jag inte ska bli straffad med A-kassan. Jag har två veckors uppsägningstid och eftersom jag inte vill jobba i grannkommunen är jag nu föräldraledig. Först en vecka med N och sedan en vecka med V. Från och med 3/12 är jag sedan arbetssökande. Roligare att skriva arbetssökande än arbetslös :-) Det finns tjänster att söka och jag har alla tentakler ute. Ska presentera mig för alla intressanta förskolor här i kommunen. Har hittat en som jag blev eld och lågor över. Dem skriver på sin hemsida att man kan lämna ansökan till dem trots att de inte just nu har någon förskollärartjänst. Jag är helt övertygad om att snart ha nytt jobb igen. Och målet är att bli kvar på det jobbet :-) Så jag ser framåt mot nya utmaningar och äventyr. Känner mig inte nedslagen. Jag tror att allting händer av en särskild anledning och om jag ser tillbaka på det som jag varit med om denna veckan så kan jag säga att jag har blivit ännu starkare av det. Och nu vet jag att jag inte bangar när det uppstår konflikter. Jag säger vad jag tycker och tänker.

Igår blev jag 32 år :-) Känner mig inte alls så gammal :-D Fick pengar av maken som han i sin tur fått av svärföräldrarna. Visste så klart inte vad jag önskade mig. Hittade ett fint pussel på 1000 bitar som jag köpte och för resten av pengarna bjöd jag familjen, samt grannpojken som var med oss och köpte tårta, på kinamat som vi tog med oss hem. Maken var jättetrött igår och somnade i soffan. Han gick sedan och la sig uppe i sängen redan vid niotiden. Grannpojken blev hämtad vid halv tio. Han och V satt och spelade memory i vardagsrummet. Det var grannflickan som är i övre tonåren som hade glömt sina nycklar och båda föräldrarna var iväg. Så hon undrade om pojken, som är Vikings bästa kompis, kunde vara hos oss. Själv gick hon till ungdomens hus. Hon hade gärna fått vara hemma hos oss, men hon är väldigt allergisk mot djur, så det hade inte fungerat med all päls som vi har här hemma :-) Kul med grannar som man har så bra kontakt med. Dem har varit barnvakt åt oss och vi till deras son. Våra söner är verkligen bästa kompisar och leker jättemycket. Det var inte första gången han följde med oss till centrum :-) Och jag som blev helt okompetentförklarad på jobbet fixade galant att ha med mig en 1½ åring, en femåring samt en sexåring ;-) Och jag vände inte ryggen till dem eller struntade i dem en enda gång ;-) För övrigt var jag rätt trött igår när Viking hade gått och lagt sig. Somnade mitt i korsordslösandet och åt inte ens någon tårta. Jag och Noel ska ta oss en bit efter lunchen :-)

Idag ska en vän komma hem till oss och vi ska ha filmkväll. Vi har varit hos henne dem tidigare gångerna, men nu är det dags att hon kommer till oss :-) Jag ska möta henne i centrum då hon kommer med bussen kvart i fyra. Men vad hon inte vet om är att jag och N ska åka till hennes jobb, som är mitt gamlagamlagamla jobb där jag jobbade innan N föddes och hälsa på :-) Så hon får åka bil hem istället för med bussen. Lyxigt värre ;-) Nu gäller bara att hon inte går in på rasten och läser i min blogg ;-) Det var meningen att jag och hon skulle få lite egentid innan vi kom hem till kaoset här, men jag är så sugen på att åka dit och se allt som har hänt på avdelningen där hon jobbar och då får N följa med. Maken är inte hemma förrän kvart i tre. V ska hämtas från dagis tre. Det är enklare att umgås med en annan vuxen när man har N med sig än V :-D Just nu sover N middag och när vi har ätit lunch ska vi åka iväg. Jag måste dessutom lämna en bok till biblioteket i den grannkommunen. Skulle lämnat för länge sedan, men det har inte blivit av då jag varit sjuk.

Igår var jag och N iväg och inhandlade julklappar. Så nu är barnens julklappar köpta. Bara att slå in dem nu och gömma undan dem i förrådet :-) Julkänslorna kom över mig där jag gick i leksaksaffären och letade saker som stod på barnens önskelista. Det kändes nästan som att jag inte kommer att orka vänta en månad till, vill ju se barnens reaktioner redan nu! Speciellt Vs. Det är en julklapp som han kommer att bli överlycklig för. Det stod inte med på hans lista, men han blev eld och lågor när han såg den i en leksakskatalog som han fick igår. Jag känner min son och vet vad han önskar sig. Synd bara att det även i år blir tomten som får äran ;-) Nästa jul tror han nog inte på tomten och då kommer han att tacka mig för att jag köpt de saker han önskade sig ;-) Självklart har jag även köpt något som inte stod med på hans önskelista. Det är väl det som är dem pedagogiska sakerna :-D Förskollärare som jag är kan jag inte låta bli att blanda in pedagogiken :-D

Och N blir nog glad för vad som helst. Han förstod ingenting igår. Satt i sin vagn och tittade på alla människor :-) Det är faktiskt mysigt att vara hemma med honom alldeles själv. Jag känner att jag behöver ladda batterierna efter denna veckas pärs. Och det känns skönt att inte blanda in en ny förskola på annan ort där jag vet att jag bara kommer att vara en kort tid. Och chefen har lovat mig att jag ska få en av tjänsterna som dyker upp nästa år. Upp till bevis, säger jag till henne ;-)

Ständigt dessa alternativ

Alternativ 1 eller 2. Messade maken och bad honom välja ett alternativ och han valde 1 utan att alls veta vad det gällde. Vikariatet på förskolan utanför hemkommunen kunde göras till en tillsvidaretjänst. Jättesnällt av chefen, men jag vill ju jobba nära hemmet nu! Vill inte pendla. Orkar inte börja med den karusellen igen. Idag skulle jag börjat där, men jag känner att det inte är vad jag vill. Har pratat med chefen idag. Visst, om det bara rör sig om ett vikariat året ut och jag får en tjänst här i hemkommunen redan i januari så går jag med på det. För chefen har ingen annan tjänst ledig just nu. Idag har jag varit hemma och ska fundera på saken. Imorgon ringer jag och meddelar chefen. Jag har redan skickat iväg en ansökan på en tjänst här i hemkommunen. Det var en väldigt intressant förskola, tyckte jag. Har hittat fler intressanta tjänster här, så jag tror nog att det är rätt lätt att hitta jobb. Alla tjänster låg inte centralt, men ändå i hemkommunen. Vilket kaos, vilken soppa. Och allt på jobbet var helt obefogat. Jag passade bara inte in som person. De släppte aldrig in mig. Det jag blev förbannad på var att ingen hade pratat med mig direkt. Varför är folk så fega? Jag konfronterade alla igår och självklart hade ingen sagt något. Typiskt svenskt. Och så kallar dem mig konflikträdd! Jag är finne med hett temprament :-) Chefen står bakom mig och tror på mig. Därför vill hon inte släppa mig till någon annan. Fast jag hoppas verkligen att jag inte behöver komma till ett ställe som är rena rama klubben för inbördes beundran och där man inte har förståelse för att man har vabdagar med småbarn samt har lättare för att bli sjuk när man kommer in som ny. De gav mig aldrig någon chans och dömde ut mig på förtid. Jag fick aldrig visa vad jag går för. Men ta konflikter, det kan jag. Det fick dem minsann veta igår ;-)

Alternativen då?
*1 Säga upp mig och söka nytt jobb
*2 Ta vikariatet i grannkommunen och avvakta på att det dyker upp en tjänst snart här hos nuvarande chefen. Men orkar jag börja om bara för att stanna en kort tid? Jag vill ju bara ha ett fast jobb där jag kan trivas och bli kvar! Är det så mycket begärt...

Kaos, kaos totalt kaos

Först är man sjuk jättelänge, sedan kommer man tillbaka till jobbet och allt bara vänds totalt upp och ner. Nu har jag för första gången snart 32 år gammal fått uppleva att jag trots min högskoleutbildning och kompetens inte gör ett bra jobb. Något som jag aldrig tidigare fått höra. Jag har varit frånvarande mycket, men hela verksamheten kan inte stå och falla när jag är sjuk. Så idag har jag sagt hejdå och tagit med mig alla mina saker. Jag har pratat med chefen och har blivit erbjuden nytt jobb, men det ligger inte i hemkommunen, så det känns som ett steg tillbaka. Jag börjar redan imorgon för jag vill inte vara hemma! Jag vill jobba! Jag ska prata mer med chefen om möjlighet att få en tjänst i hemkommunen i januari redan. Om hon inte kan lova mig det kommer jag att börja kolla vad det finns för tjänster ute till nästa termin. Chefen har sagt att jag ska lämna henneIdag var jag och chefen och besökte det nya jobbet och allt verkade jättebra. Om jag stortrivs blir jag väl kvar, men meningen var ju att jag skulle slippa pendla, att ha jobbet på hemmaplan. Det är lite smidigare att åka till denna grannkommun, men när jag arbetat på hemmaplan har jag hämtat barnen inom 10 minuter från att jag slutat för dagen. Det kommer jag inte att kunna göra. Kortare tid än 45 minuter blir det inte. Jag kommer att arbeta 35h/vecka. Vill inte arbeta heltid ännu då lillkillen fortfarande är såpass liten. Fast han trivs kanonbra på dagis och har inte en enda dag velat följa med mig hem :-D Så jag är helt övertygad om att han skulle klara längre dagar utan några problem.

Så nu är man tillbaka på ruta ett igen. Bara att kavla upp armarna och börja om från början. Det känns skönt att ha chefen bakom sig som fortfarande tror på mig. Ärligt talat så var det personkemin som inte stämde, för jag är en bra pedagog som verkligen gillar mitt jobb. Lite grann klubben för inbördes beundran på det stället tycker jag ;-) Nä, inget för mig!

Samma visa hela tiden...

Passar på att sätta mig och skriva lite i bloggen medan febern håller sig nere... Ja, det stämmer. Jag är hemma igen :-( Jobbade förra veckan, men hade inte mycket till röst och hostade en del. I helgen tog jag det lugnt och mådde okej. Jag och N var själva på lördagen då maken och V var på naturhistoriska museet. Gick långpromenad med hundarna med N i vagnen. På söndagen var jag ute två timmar i skogen med hundarna. Vad underbart det var! Jag gjorde varsin uppletande-ruta till hundarna. R har definitivt fått sämre luktsinne pga sin torra nos. Det tog evigheter för honom att hitta leksaken i rutan. Men han gav inte upp. Tidigare har han hunnit hitta fem saker på kortare tid än vad han nu hittade en endaste sak. Tur i oturen är att vi inte satsat på lydnaden och brukslydnaden där luktsinnet behövs. Ä var taggad som bara den och hittade sin leksak snabbt. Hon är nu en duktig apportör och kommer glatt med leksaken till mig. Jag lade även ett kort spår med leksak på slutet till Ä och hon var jätteduktig. I övrigt fick hundarna springa fritt och det syntes hur de njöt av att få vara ute själva med matte igen. Ä som gick några meter före vända med jämna mellanrum spontant och kom fram till mig för att bli klappad. Hon är en riktig kelgris och lagom självständig. Vi stötte på hästar i en hage. Ä sänkte svansen först, men den åkte ganska snabbt upp igen. Istället tog vallningsinstinkten över och hon hukade ner kroppen samtidigt som hon smög mot hästarna. R brydde sig inte ett dugg om hästarna, var mer intresserad av att nosa i skogen :-) När vi nästan hade passerat hästarna såg jag till mig stora förvåning Ä på andra sidan elstängslet till hästhagen! Hästarna var en bit bort och Ä började gå mot dem som värsta vallhunden. Jag ropade på henne och hon tittade direkt. Jag ville inte chansa på att enbart ropa på henne så jag började springa bortåt på stigen samtidigt som jag ropade på henne. Hon kom direkt. Så fort gick den osäkerheten för hästarna över :-) Vi blev tvungna att vända tillbaka och gå förbi hagen igen för det var för blött att ta sig fram. Ä gick duktigt på stigen och nöjde sig med att enbart titta på hästarna. Hon är så duktig, lilla kickan.

I måndags var jag på jobbet och mådde helt okej. På förmiddagen började jag känna mig lite yr och matt i kroppen, men jag bet ihop. Sista 1½ timmen hade vi avdelningsplanering och jag kände hur jag bara blev varmare och varmare. När jag hade hämtat barnen från dagis orkade jag inget annat än att lägga mig i sängen och titta på TV med barnen. Maken fick sköta maten och allt annat när han kom hem. Jag försökte verkligen komma iväg till jobbet igår, men till slut sa V ifrån "Mamma, du får nog ringa till jobbet och säga att du inte kan komma för att du är sjuk". Jag sov bort hela dagen. Inatt hade jag feberfrossa och frös hela tiden. Vi hade slut på värktabletter, men jag hittade en panodil i morse som jag tog. Så just nu har jag ingen feber och självklart är jag uppe när jag känner att jag orkar. Jag är bara så less på att ligga ner hela tiden och vila. Jag vill ju bara jobba! Känner att jag aldrig kommer igång med jobbet. Helt otroligt vilken otur jag har... Hoppas verligen att jag snart blir helt frisk. Missar personalmötet ikväll med... Typiskt. Nåja, ingen kan komma och säga att jag inte vill jobba i alla fall.

På tal om jobb så har maken fått nytt jobb. Han börjar tidigt och är hemma redan efter fem. På fredagarna slutar han redan 13.15 så han kommer att sköta hämtningarna från dagis. Lyxigt att få en dag då jag inte behöver hämta :-) Jobbet är tillfälligt, men med makens tur så får han säkert fast jobb där.

Nä, nu måste jag vila igen...