Det här tar aldrig slut!

Visst kom jag iväg till jobbet i måndags och mådde hur bra som helst förutom att jag lät lite raspig på rösten. Det var kul att jobba. Min ena kollega var fortfarande sjuk. Den andra sa att hon hoppades att jag fick stanna kvar och att hon tyckte det fungerade bra :-) Känns alltid lika roligt att få höra. Andra kollegor har också sagt att de hoppas jag får stanna kvar och att det fungerar bra med mig där. Jag har blivit kallad på rekryteringsträff från en annan förskola där jag sökte tjänst samtidigt som jag sökte till nuvarande jobbet. Jag har fortfarande inte fått några pengar från a-kassan och nu har de skickat mig alla papper som ska fyllas i en gång till! Har mina papper försvunnit på vägen. Jag har ju redan skickat in alla arbetsgivarintyg och dylikt. Vad håller dem på med?! *sliter mitt hår* Det andra stället som jag meddelade att jag inte var intresserad av längre var jag tvungen att ta kontakt med igen då arbetsförmedlingen anvisade mig att söka just den tjänsten. Förskolechefen där frågade mig om det var så att jag vill stanna kvar på mitt nuvarande jobb och jag tänker inte ljuga. Jag söker tjänsten enbart för att af vill det... Jag har fortfarande inte pratat med chefen om mitt vikariat. Hon skulle ringt mig i måndags så skulle vi boka tid under dagen. Jag tänker inte ringa henne. Men nu har jag nog bestämt mig. Jag SKA ha a-kassa från och med 9/12 fram till nu. Det är pengar som jag har rätt till. Jag tänker avskriva mig från arbetsförmedlingen för att slippa ha dem flåsande i nacken och så satsar jag helhjärtat på nuvarande jobbet. Jag får helt enkelt ta föräldrapenning upp till heltid redan nu. Orkar inte med denna stress över att få söka jobb hela tiden. Sannolikheten är ju stor att jag blir kvar på nuvarande stället. Annars får jag väl helt enkelt söka nytt jobb till hösten och anmäla mig som arbetssökande igen. Känner att jag inte kan koppla av som det är just nu. Jag har ju en del dagar kvar för Noel och tar jag bara 25 % räcker dem länge.

Idag är min andra kollega på jobbet igen, men jag är hemma istället med Noel som är rejält förkyld och har feber. Nu har det gått så långt att jag skickat iväg ett sms till svärföräldrarna och undrat om de kan tänka sig att komma upp hit så att jag och maken kan jobba. Får se vad de svarar. Ville inte ringa så tidigt på morgonen så det fick bli sms.

Älvas tass läker bra, men såret är fortfarande öppet så det är krage på och korta rastrundor. Jag får så dåligt samvete så jag kan inte med att gå långpromenader med Rasmus. Jag skulle nog bara ha en hund :-D En rolig nyhet är att Älva kom tvåa på kennelns vandringspris. Meriter? Gjort MH och HD samt AD-röntgen :-D Detta år ska vi försöka placera oss på listan med tävlingsmeriter. Rasmus som bara har tävlat två gånger i agility med diskning som resultat placerade som väntat sig inte alls :-) Fast vi kom trea på vandringspriset 2005 och då var det för tävlingsmeriter ;-)

Idag skulle jag träffat juristen som ska hjälpa oss att stämma förra ägarna till lägenheten. En positiv sak var att han precis vunnit i ett liknande ärende för en annan person, så han tror att chanserna är goda att vi kommer att få nedsättning på priset för lägenheten. Om svärföräldrarna kan komma hit är det lättare för mig att komma iväg till juristen. Hoppas det börjar röra på sig snart så att vi kan få badrummet fixat!

Saker jag ser fram emot denna vecka? Videokväll med god vän på fredag :-) Alltid lika roligt.

Vad är detta?!

Jag fattar inte vad det är. Ju mer jag försöker tänka positivit desto värre blir det. Jag var tillbaka på jobbet i tisdags igen och det har gått hur bra som helst att jobba. I fredags vaknade jag med halsont (igen!) men jobbade på som vanligt. Kände mig halvkass, men höll masken. När jag kom hem var jag helt slut. Jag var själv med barnen fredag kväll till lördag eftermiddag då maken var iväg. Kunde inte hitta på något roligt med barnen då jag hade feber och mådde dåligt. När maken kom hem låg jag bara och vilade. Idag har jag sovit bort större delen av dagen. Jag MÅSTE jobba imorgon! Varken vill eller kan vara hemma igen! Igår kollade jag min mail lite snabbt och såg att jag hade blivit anvisad ett jobb från arbetsförmedlingen. Jag har redan sökt denna tjänst och varit på intervju, men jag vill inte byta arbetsplats igen. Jag skrev mail till chefen och hon har svarat mig idag att hon kommer till jobbet imorgn så vi får prata. Jag varken vill eller orkar byta jobb igen. Jag trivs jättebra och vill stanna på detta ställe. Känns inte kul om jag måste bryta vikariatet och ta den andra tjänsten. Så länge jag får stämpla upp till heltid med a-kassan kommer jag att vara skriven på arbetsförmedlingen. Men så fort de dagarna är slut kommer jag att avanmäla mig. Orkar inte med deras press på mig. Snart kommer de att skicka en anvisning om jobb på annan ort. Jag vägrar att börja pendla igen. Det kommer jag inte att orka. Inte när det är jag som ska sköta lämnande och hämtande på dagis varje dag. Jag önskar att jag var en starkare människa, men det är jag inte. Jag har min svaghet och den får jag leva med. Men just nu är jag väldigt less på allt. Försöker komma igång med jobbandet, men blir bara sjuk hela tiden. Och som om detta inte var nog... Igår fick hundarna leka på baksidan för att de stackarna har det så trist här hemma. Maken släppte in dem och upptäckte snart att det var blod på golvet. Älva hade skurit sig i trampdynan! Det är inte sant! Fjärde tasskadan på ett år! Så nu går hon med krage på för att inte kunna slicka på såret. Som tur var är det inte lika djupt som Rasmus sår var och behövde inte sys. Hon verkar inte ha ont, men den hunden har väldigt hög smärttröskel. Vet jag sedan hon hade den inflammerade klon förra året. Men allvarligt, nu får det faktiskt räcka! Jag vågar knappt ha hundarna lösa längre för att jag oroar mig för skador och så händer detta t o m ute på den egna bakgården! Jag är så less! Stundtals tänker jag att det vore bäst att jag inte hade någon hund alls, så slapp jag oroa mig. Och Älva trivs inte alls med att det är så sysslolöst. Rasmus är jättebra på det. Han bara ligger på soffan och tar det lugnt. Älva vill att det ska hända något. Ibland tänker jag att det var ett misstag att ta henne. Om det ska fortsätta så här med att jag nästan jämt är krasslig så är det inget roligt liv hon får. Samtidigt orkar jag inte lämna tillbaka henne. Viking skulle bli jätteledsen och vi tycker alla jättemycket om den stollan. De negativa tankar vill komma hela tiden, men jag försöker hålla undan dem.

Inte kom jag iväg till kyrkan idag heller... Minns inte ens när jag var där sist. Har varit borta så länge att det blir allt svårare att komma tillbaka. Väljer nog att byta kyrka. Funderar på att börja gå i finsk kyrka. Saknar de finska psalmerna och sångerna. Börjar söka mig tillbaka till mitt ursprung allt mer. Jag pratar numera finska med Viking för det mesta och han minns allt mer. Vill ju att han ska kunna läsa finska i skolan, så det gäller att han lär sig det igen till hösten då han börjar i förskoleklass. Noel förstår finska lika bra som svenska och säger t o m några finska ord :-)

Nä, nu är det krypa ner i soffan som gäller och hålla tummarna stenhårt för att jag är frisk nog att gå till jobbet imorgon. Om det behövs kommer jag att ta en värktablett för att kunna jobba. Ja, det har gått så långt. Jag bara kan inte med att vara hemma igen...

Jobbat igen! :-)

Äntligen fick jag jobba igen. Det var så kul att vara på jobbet och göra lite nytta :-) Barnen blev glada för att jag kom. De hade ju bara träffat mig under fyra dagar och jag tycker det har fungerat väldigt bra med mig i gruppen. "Jag kommer ihåg dig" sa en flicka till mig :-D Nu hoppas jag verkligen att jag inte ska behöva vara borta mer från jobbet på lång tid. Är så less på att gå här hemma. Vill ju jobba! Idag träffade jag en flicka för andra dagen och när hon gick hem sa hon "Hejdå Saga" till mig :-) Och detta är en tjej som är avvaktande med nya människor.

Arbetsförmedlingen är på mig om jobb. Jag vill ju inte byta! Trivs bra med det jag har. Har kollat med chefen om hur stor möjligheten är att kunna gå upp i tid samt få fast tjänst när vikariatet är slut och de har inte kollat klart detta ännu. Fick mail idag från arbetsförmedlingen om jobbrektrytering i Stockholm som de tycker jag ska gå på. Och idag skulle jag göra en påanmälan till a-kassan på arbetsförmedlingen. Då stämmer inte alls de öppettider som jag fått av dem så det var stängt! Och jag som gick tidigare från jobbet för att hinna dit innan de stänger... *mutter* Får göra om samma grej imorgon. Det är lustigt. Det räcker att man ringer dit och meddelar om man är sjuk eller hemma med sjuka barn så gör dem en avanmälan till a-kassan. Men man kan inte ringa dit och göra påanmälan utan måste gå dit personligen. Vad är det som säger att inte någon annan ringer dit och gör en avanmälan på någon annan?! Är det då värre att någon gör en avanmälan på någon annan eller att någon gör en påanmälan? Jag förstår inte riktigt det hela. Och de har ju så korta öppettider med bemanning så att även om jag bara jobbar 75 % så måste jag gå dit på arbetstid. Hur glad blir arbetsgivaren om man måste gå tidigare från jobbet varje gång man ska till arbetsförmedlingen...

Nä, färdiggnällt om detta. Nu är vi alla friska igen och ser positivt framåt :-) Ikväll ska jag på personalmöte. Jag och ungarna tar bilen till tågstationen där jag jobbar. Maken kliver av tåget där och så byter vi. Ska faktiskt bli kul att gå på personalmöte. Det här är ett himla härligt gäng som jag har lätt att vara mig själv med. Det var så roligt att folk uppmärksammade att man var tillbaka på jobbet. De är så positiva och glada. Precis vad jag behöver :-) Och barnen är så härliga. Sen är det även jättekul att prata finska med andra vuxna på jobbet :-D Idag pratade jag finska med en pappa till ett av barnen. Det är inte varje dag man gör det :-)

Fortfarande hemma

Viking var pigg och livlig som vanligt redan onsdag kväll. Inte minsta lilla spår av magsjuka. Noel insjuknade på fredagkvällen, men var lika pigg och glad för det. Jag fattar inte att dem kan återhämta sig så snabbt. Själv kände jag hela lördagkvällen att det var på gång för min del. Natten till söndagen insjuknade jag också. Jag sov bort hela söndagen. Vaknade först vid sex-tiden. Idag är jag hemma, men imorgon räknar jag med att kunna jobba. Vill jobb! Är så less på att vara hemma nu. Vad ska man göra för att inte bli sjuk hela tiden? Känns som att jag aldrig kan slappna av, oroar mig hela tiden för att bli krasslig. Hoppas verkligen att jag är frisk imorgon och kan jobba. Idag orkar jag i alla fall vara uppe, det är ju positivit.

Sjuklingar igen...

Jaha, då var det dags igen. Maken var hemma med Noel igår så att jag fick jobba. Inatt blev Viking magsjuk och vi kom fram till att det är bäst att jag är hemma som ännu inte haft det. Så idag och imorgon blir jag hemma. Förmodligen på fredag med. Noel får också vara hemma från dagis för att minska smittorisken där. Han är frisk igen och lika livlig som vanligt. Viking vilar i sin säng och tittar på tv. Nu återstår att se om jag och Noel också drabbas. Vi hade magsjuka alla i familjen ungefär samma tid förra året. Jag och Noel drabbades sist och samtidigt mitt i natten :-/

Verkligen trist att inte få jobba. Det är helt otroligt vilken otur vi har. Jag har ju precis börjat mitt nya jobb! Vill inte att samma sak ska upprepa sig som på förra jobbet...

Jaja, jag tror fortfarande att det här blir ett bra år :-)

Så var det dags igen

Förra veckan åkte maken på magsjuka, men hittills har vi andra klarat oss. Idag är Noel hemma med feber. Han har varit kinkig i helgen så jag var beredd på att få stanna hemma idag. Surt, när jag precis börjat nytt jobb. Började i onsdags med planeringsdag och det kändes jättebra med mina nya kollegor. De släppte in mig i gänget och var väldigt lätta att prata med. Känns som att jag kan trivas bra på detta ställe.

Jag har levt med någon slags trötthet sedan i höstas. Den vill aldrig släppa taget. Orkar ingenting. All energi förra veckan gick åt till jobbet. Var rejält trött när jag kom hem. Jobbar bara 75 %, men jag har ju tidigare jobbat heltid. Fattar inte vad det är med mig. I lördags sov jag mesta delen av dagen. Var helt slut. Igår var jag själv hemma med barnen hela dagen. Jag, Viking och hans bästis var och såg Madagaskar 2 på bio. Noel var hos grannarna. Skönt med grannar som ställer upp som barnvakt. Och det kändes kul att kunna göra en gentjänst genom att ta med deras son på bio :-)

Så idag hemma med febrig kinkig Noel. Imorgon också hemma förmodligen. Tror inte maken är så pigg på att vara hemma med honom när han precis själv varit sjuk och haft frånvaro. Imorgon var det tänkt att jag skulle på anställningsintervju om en tillsvidaretjänst. Arbetsförmedlingen vill att jag ska försöka få fast jobb så fort som möjligt och helst på heltid. Idag skulle jag träffat min handledare på arbetsförmedlingen. Han ringde tidigare och sa att han inte kunde den tiden som vi hade bestämt, så det var ju lite tur i oturen att jag inte heller kunde just idag :-) Numera ersätter a-kassan upptill heltid i endast 75 dagar, så jag är rätt angelägen om att börja jobba heltid. Hade ju tänkt gå upp i heltid efter juluppehållet på förra jobbet. Struligt, bökigt och krångligt det här med jobb just nu... Fast jag är glad att jag har ett jobb, även om det just nu bara är ett vikariat.

Just nu känner jag för att göra som strutsen (även om det bara är ett påhitt). Stoppa huvudet i sanden och låtsas som ingenting...

Förmodligen mist en vän idag...

Jag mister nog med ganska stor sannolikheten en vän sedan flera år tillbaka idag. Hon ringde till mig och berättade om en sak hon ska göra och jag vet att det är något som är väldigt dumt för henne. Därför ringde jag till hennes föräldrar så att dem kan ta tag i det hela. Hon kommer att få veta att det var jag som "skvallrade" för hennes föräldrar. Det handlar om en kille som lurat henne på massor av pengar och nu vill han träffa henne igen. Hon ska åka och träffa honom idag och det är inte i hemkommunen precis. Jag kände att jag måste ringa till hennes föräldrar och berätta vad hon ska göra så att dem kan hindra henne. Hennes pappa blev jättetacksam att jag ringde. Hon kommer att bli flyförbannad på mig, men det får jag ta. Jag tänker bara på hennes bästa. Hon har tyvärr själv helt tappat omdömet. Suck, vad känslor kan ställa till det för människor. Nu hoppas jag bara att hon kommer till sans och en dag kan förlåta mig...

Ja, suck. Så gick det med mina lättsammare inlägg...