I väntan på förändring

Det är mycket som förändras just nu. Sitter i telefonkö till läkaren just nu. Har äntligen kommit så långt att jag ringer till läkaren om magen. Får väl bita ihop och acceptera om något är fel.

Beslutet som jag skrev om i förra inlägget handlar om Ä. Hon är en helt underbar hund och jag älskar henne, men jag har inte energi att erbjuda henne det händelserika liv som jag lovat uppfödaren. Så brevet jag skrev var till uppfödaren och till mn stora lättnad blev hon inte alls arg, utan tyckte det var starkt gjort av mig att lämna tillbaka henne. Ä ska få bo kvar hos dem och det gjorde mig jätteglad. Dem kommer att börja träna henne för tävling och hon kommer att få många hundkompisar att leka med :-) Hon kommer att få det kanonbra. Får ligga i vilken soffa hon vill, sova i säng, vara ute och träna samt bli gosad med i massor :-) Det har varit ett tufft beslut att ta och jag kan knappt titta på Ä utan att få tårar i ögonen. Hon är ju så go. Jag tänker hela tiden att jag ska ändra mig, men så kommer jag åter fram till att jag inte kan ge henne det aktiva liv hon förtjänar. Hon är inte en hund som trivs med att ligga på soffan när matte inte orkar. R är van vid det och har ingenting emot det. Han nöjer sig med att gå promenader och träna då och då.

Nu ska jag gå och hämta V från skolan där han varit på inskolning.

Jobbigt beslut...

Usch, har precis suttit och skrivit ett jobbigt brev till en person. Har tagit ett beslut som jag gått och funderat på under en längre tid. Jag har fått en diagnos som förändrat allt. Jag måste göra ändringar i mitt liv för att må bra. Måste minimera all stress i mitt liv. T ex kan jag nog inte gå tillbaka till mitt yrke som förskollärare. Behöver ett jobb där jag bara är en i gänget och inte har så mycket ansvar. Vet inte vad jag ska jobba med. Just nu tar jag en dag i taget och försöker fokusera på att jag är sjukskriven.

Beslutet som jag tagit drabbar hela familjen, men dem står bakom mig. Jag vet inte alls hur personen som jag skrivit brevet till kommer att reagera. Kanske blir hon arg och inte vill ha något med mig att göra mer. Då kommer det att drabba mig jättehårt. Men jag har inget val. Känner att jag annars kommer att förstöra allt.

Min mage strular fortfarande, men jag kommer mig inte för att ringa till läkaren. Har sagt i flera veckor att jag ska ringa. Nu har jag haft detta problem i över en månad. Orkar inte med ännu ett besked om sjukdom, så jag hoppas att det bara är något tillfälligt.

Nu avvaktar jag svar från personen och hoppas på att hon kan förlåta mig... Om du undrar varför jag skrev ett brev, så var det för att få med allting. I telefon skulle jag glömma bort hälften jag ska säga. Ville skriva ner mina tankar till personen.

Sovit i barnsäng

N var väldigt orolig i natt. Han låg mellan mig och maken, men hade svårt att ligga still. Grät med jämna mellanrum. För att skona maken som går upp jättetidigt flyttade jag och N över till hans säng. Som tur är har han en utdragbar säng så jag slapp ligga i fosterställning :-D Det fattades sådär 40 cm för att jag hade kunnat ligga raklång, men det är sällan jag ligger på rygg raklång. Ligger oftast med benen böjda. N var orolig, men lugnade sig och somnade. Efter en stund vaknade han och ville upp. Han hade magknip och pruttade massor. Han tände i sitt rum och gick omkring. När det gjorde som värst ont tog jag upp honom i famnen och gungade honom. Fick en flashback till när jag stod likadant med honom då när han var en liten bebis och hade magknip :-) Värmde hjärtat. Till slut kunde han bajsa och gjorde det i tre omgånger. Mellan magsmärtorna var han lika glad som vanligt och ville titta i böcker. När han hade bajsat tredje gången verkade det bra med magen så vi la oss för att sova. N tyckte nog det var mysigt att jag låg bredvid honom i hans säng. Först när jag skulle lägga ner honom då vi flyttat över till hans rum blev han jätteledsen, men när jag sa att jag också skulle ligga där slutade han gråta :-) Jag kan inte fatta att han är så stor nu att han förstår allt man säger. Tänk att han om några veckor fyller två år! När vi lagt oss för att sova la N sitt huvud mot mitt och skrattade. Han sa något på sitt eget språk, men jag tolkade det som "du och jag mamma" :-) Han sov lugnt resten av natten. Han somnade vid halvtre-tiden och vi gick upp halv åtta. Så jag har sovit fem timmar inatt. N var lika pigg som vanligt i morse och ville gärna till dagis :-)

Idag ska jag bara ta det lugnt. Har redan bäddat, tömt diskmaskinen, startat tvättmaskinen, rastat hundarna och tagit loss däcken på barnvagnen, för dem behöver fyllas med luft på macken. Gör det när jag ska till macken och hämta ett paket, förmodligen imorgon. Det är ett Teletubbiehus som jag köpte på blocket till N :-) Han kommer att bli överlycklig. Det hör till jättemycket grejer plus att jag fick med tre Teletubbie-filmer samt en t-shirt. Vi kommer att få se världens lyckligaste pojke när vi firar Noel på hans födelsedag :-) Ser fram emot det.

Jag har sovit alldeles för lite inatt, men märker inte av det så mycket. Mina tankar går till en annan person som jag hoppas fått sova hyfsat i natt. Tänker på dig vännen! Kram

Att göra det man kan

Att göra för mycket
är inte bättre
än att göra för litet.
Det bästa man kan göra
är att göra det man kan.
Varken mer eller mindre.

Ge det du kan
-inte mer.
Ta emot det du får-
inte mindre.

Också det omvända kan behövas sägas:

Ge det du kan
-inte mindre.
Ta emot det du får
-inte mer.

Kloka ord :-)

Eurovision song contest och hattparad

Igår satt jag, maken och V och tittade på semifinalen i Eurovision. Maken som envisades med att halvligga somnade rätt snabbt. Tror de hade hunnit till andra låten :-D V satt med huvudet mot min bröstkorg och puttade hela tiden till mig med sitt huvud. När jag frågade honom vad det var, sa han att han höll på att somna :-) Så jag bar upp honom på hans rum. Han hann se alla låter utom de tre sista. V gillade den operasjungande killen bäst och ville att vi skulle rösta på honom. Så jag har för första gången röstat i Eurovision och dessutom på en låt som jag inte hejade på. Det var roligt att Sverige kom med i finalen. Och jätteroligt att även Finland kom med :-) Deras låt var faktiskt bra :-) Klart jag måste heja på Finland ;-)

Imorgon har barnen hattparad på sin förskola. Så här sitter jag och ska göra varsin hatt till dem. V vill ha en clownhatt och dessutom måla sig som en clown i ansiktet. Han provmålade sig igår :-) Han tycker att N ska ha en spindel på sin hatt. Tror inte N har några förslag om hatt att komma med ;-) Så nu ska jag sätta mig och göra två hattar :-) Sätter in bild på dem sedan när barnen har dem på sig.

Trygg

Meningen "Du omger mig på alla sidor, jag är helt i din hand" skickade en vän ur min församling till mig som sms igår. Det slog mig att det inte är bara Gud som håller om mig och bryr sig om mig, utan även alla syskon i min församling. Jag vet att jag alltid kan söka tröst och styrka hos dem. Så fort jag blivit frisk ska jag träffas och fika med några som är hemma på dagarna. Vilken trygghet att ha sådana underbara människor omkring sig som bryr sig.

Jag är fortfarande inte kvitt min mystiska magsjuka och börjar mer och mer bli övertygad om att den är stressrelaterad. Så fort jag börjar tänka på alla krav blir jag sämre. Just nu behöver jag bara lugn och ro. Att bara få vara.

Tar det lugnt

Jag fortsätter att ta det lugnt. Är trött och somnar varje eftermiddag innan jag hämtar barnen från dagis. Att en människa kan vara så trött... Fast jag vet ju att det går över :-)

R och Ä har lugna dagar just nu. Jag har varit sjuk (igen...) och vilat hela dagarna. Jag längtar efter att kunna gå långpromenad i skogen med hundarna. Kanske imorgon...

R märks det inte alls på att det inte händer så mycket. Ä har det lite jobbigare. Hon är väldigt vaktig här hemma. Skäller inte längre bara när det ringer/knackar på dörren utan även på andra ljud. Jag hoppas verkligen att jag snart har mer energi med hundarna. Vill ju så gärna vara aktiv med dem igen!

Jag är utan arbete igen. Det funkar inte för mig att jobba just nu. Vet inte vad jag ska göra längre fram. Just nu ska jag bara koncentrera mig på att ta det lugnt och bli frisk.