Bit ihop och framåt marsch

Okej. Ännu en morgon då jag inte får upp V på morgonen... Han vägrar äta frukost. Vägrar ta medicin. Men han måste till skolan. Oavsett hur mycket han hatar den där jvla skitskolan. Oron växer. Jag har ögonen på mig. P g a att jag är bipolär och har legat inne på psyket. Fortsätter det så här kommer dem snart bedöma att jag inte fixar min mammaroll. Denna oro fanns hos dem redan när jag blev inlagd, men det blev som tur var ingen utredning.

Så vad gör jag? När jag känner ångesten komma krypande pga dessa hopplösa morgnar. Oron växer. Nummer ett: Ring INTE till maken i skolan. Hitta nån annan som du kan prata med förutom kontaktpersonen varannan vecka. Men du, faktum kvarstår... Jag har inte valt detta själv!!! Men jag antar väl att det bara är att bita ihop och fortsätta marschera framåt... Eller öka på med ännu en medicin. Tre olika per dag är kanske inte nog. Kanske nåt lugnande också. Som jag kan få en massa skitbiverkningar av! Walk a mile in my shoes... 

Jag har förlorat min vän

Vi har känt varandra i nio år. Han var sex veckor första gången vi sågs. På tisdag är det nio år sedan jag tog med honom hem. Vi har hängt ihop i vått och torrt. Han har alltid funnits. Varit glad tillsammans med mig. Tröstat när jag varit ledsen. Och nu... Nu bryr han sig inte om mig. Är bara helgalen i mina svärföräldrar. Han lever upp när han ser dem. Jag är skittrist om jag inte leker hela tiden. Det är inte samma hund längre. Han har övergett mig. Jag känner mig så ledsen. Det är inte min hund längre... Jag skulle ha lämnat honom till mina föräldrar istället när jag mådde dåligt...

Alla dessa känslor

Jag sköljs över av massor av känslor. Nu när jag har medicin som funkar så har jag blivit en känslomänniska. Jag älskar verkligen. Min man. Samma känslor nu som när jag var 19 då vi blev ihop. När jag ser på honom. Jag säger kärleksfulla saker. Bl a att jag älskar honom. Jag som alltid haft svårt för det. Jag saknar honom när han är iväg. Som nu. Åkte i förrgår och kommer hem på onsdag... Jag vet inte vad som hänt med mig. Det är samma sak med barnen. De har en kramigare mamma nu. Allt är så mycket lättare. Jag älskar mitt liv och jag älskar mig själv :) Sänder ut kärlek till alla som vill ha, som behöver det.