Jag pratade med en kvinna idag vars syster miste två av sina tre barn med tre års mellanrum. Systern orkar vidare en dag i taget. Kvinnan jag pratade med lever under ständig oro att något ska hända hennes barn. Jag kan inte ens försöka föreställa mig hur tungt det måste vara. Sådana här saker (saker är egentligen fel ord) får mig att se genom fingrarna med småsaker. Jag försöker vara tacksam över att jag har barn som stökar ner, tjurar, skriker osv. Livet är så kort. Tiden med barnen går så fort. Jag önskar att min man lärde sig att tänka så här. Istället för att reta upp sig på tcex att sonen inte ställt tillbaka pallen från toan som han satt på när vi åt i vardagsrummet. En sån småsak. Mitt hjärta håller på att brista för en vän och hennes familj. Hennes fyra år gamla barnbarn har skelettcancer och det går åt fel håll. Läkarna vet just nu inte vad de ska göra. Vi ber för honom. Livet kan vara så tungt. Varför slösa den på småsaker. Var tacksam för allt ni har. Gläds för småsakerna. Och be gärna för min väns barnbarn <3
