Det är inte bara rosenskimrande med bebis. Det vet jag sen tidigare. Har inte inbillat mig det heller, men jag hoppades på att S inte var en kräkbebis och att hon sov bra på nätterna. Är så less på att alla vänner har bebisar som sällan kräks och som sover hela nätterna. Tycker själv att jag hade förtjänat att ha det så med ett av mina barn... Vet sen tidigare att jag har svårt att koppla av och blir då bara sittande hemma. Stressande att vara iväg och amma för man vet inte hur mycket som kommer upp. Det är inte alltid hon kräks. Kommer även upp mjölk. Jag som hatar mjölk tycker det är minst lika äckligt. Hade så gärna haft en av bebisarna som det bara rinner ut lite i mungipan på som man torkar bort. Istället har jag en kaskadtjej så att man måste byta sängkläder, hennes pyjamas, sina kläder osv. Och det räcker inte med liten IKEA tvättlapp när hon rapar efter amning.
Önskar jag kunde hantera detta bättre, men jag tyckte jag hade gjort mitt med två såna barn varav den äldsta höll på så i ett år...
Sover bra gör S i famnen, men inte i sängen. I början sov hon bra på nätterna. Vet inte om det är skenan som är obekväm. Den är jag så less på :-( Längtar till 8/11 då vi får ta av den. 10/11 gör de ultraljud och jag hoppas hon slipper skenan sen. Bökigt att tvätta av henne när hon kräkts. Och så får stackarn sår på rumpan av den :-( Mindre än två veckor kvar nu...
Jag hoppas att kräkningarna lugnar ner sig, men jag förväntar mig inte det.
Idag känns det tungt. Svärmors bröst opereras bort... Vad händer sen? Hur illa är det? Jag vill inte att hon ska vara sjuk :'(
Lite nedstämd är jag just nu, men jag kämpar emot. Är så glad över min älskade dotter <3 Tänk att hon redan varit här i en månad. Hon ökar i vikt bra. Lilla matvraket :-) Nu känns det bättre. Jag avslutar inlägget med en glad smilies :-).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar