Jag behöver inte dig!

Du fanns där i kulisserna sen länge, men ville inte visa dig helt. Vaggade in mig i en falsk trygghet. Fick mig att tro att allt var bra. Du bara väntade på rätt tidpunkt och under tiden tog du dig in lite i taget. För tre år sedan gjorde du entre och har stannat sen dess. Du raserade allt som var jag. Du fick mig att inse att allt inte var bra. Mitt liv var för alltid förändrat. Grejen är bara den att jag inte behöver dig! Men du lyssnar inte. Biter dig fast som en blodsugande fästing. Trots att du är en del av mig, känns som mer än halva mig, så hatar jag dig. Jag hatar det du gör mig till. Du suddar ut normal. Du är typen som jag avskyr. Jag vill inte ha dig här. VARFÖR lyssnar du inte!? Jag behöver inte dig. Så bara gåååååå!!!! Om det bara vore så enkelt. Jag har insett att jag får dras med dig. Ok, jag har accepterat det, men det betyder inte att jag måste gilla dig. Vilket ju i sig är knäppt då du är en del av mig... Situationen är med andra ord hopplös :/