Jag ogillar denna känslan av att inte passa in. Jag uppfyller inte kraven. Det är så det känns. Jag är aldrig med 100 % någonstans. Jag kämpar för att se mitt värde. Kämpar för att känna att jag duger. Kämpar för att inte bete mig som att jag är sjuk... För visst är det så. Den här skiten kommer jag alltid få dras med. Skit också...
1 kommentar:
Jag kan känna igen mig i det du skriver, ibland händer det att jag känner detsamma. Nu är jag ju inte bipolär men känner ibland att jag inte passar in vad gäller det sociala, svårt å veta vad jag ska säga till folk. Så du är inte den enda. Kramar.
Skicka en kommentar