Den var nästan 3 cm lång. Framför spisen. Jag missade den med pappret för att jag skakar så. Den smet in under spisen. Jag kan inte koppla av alls nu. Så fort jag är ensam kommer dem. Såg inte en enda i helgen när maken var hemma. Cederträ klossarna hjälper inte alls. Jag vet inte hur mycket mer jag orkar... Jag är så ledsen och arg på samma gång. Vad har vi gjort för att förtjäna detta?! Ska jag verkligen behöva vantrivas i mitt eget hem? Vi flyttade ner för att vara nära hans föräldrar. Lämnade ett jättefint hem. Och fick detta... Det värsta är att dem där kräken har förstört för mig för alltid... Jag hatar detta. Tänk om vi inte blir av med dem. Risken är att jag snart storstädar här. Fast jag inte får. Har lovat att ta det lugnt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar