Vi har känt varandra i nio år. Han var sex veckor första gången vi sågs. På tisdag är det nio år sedan jag tog med honom hem. Vi har hängt ihop i vått och torrt. Han har alltid funnits. Varit glad tillsammans med mig. Tröstat när jag varit ledsen. Och nu... Nu bryr han sig inte om mig. Är bara helgalen i mina svärföräldrar. Han lever upp när han ser dem. Jag är skittrist om jag inte leker hela tiden. Det är inte samma hund längre. Han har övergett mig. Jag känner mig så ledsen. Det är inte min hund längre... Jag skulle ha lämnat honom till mina föräldrar istället när jag mådde dåligt...
3 kommentarer:
Jag kan relatera till det att förlora en vän. Inget kul å stå ensam kvar. :-(
:( Alla bara säger att det går över. Jag har varit hemma i snart 2 1/2 månad. Han beter sig normalt med alla andra. Det gör ont, men ingen tycks förstå. Han har alltid funnits där vid min sida genom allt. Jag vet inte om det kommer att bli så igen. Är det mitt fel? När blev det så här? Jag minns inte...
Skicka en kommentar