Jag hör honom prata om henne. Vissa saker får mig att le. Vissa saker får mig att känna mig lite ledsen. Vissa saker berättar han nästan med lite irritation i rösten och ansiktet. Det mesta faktiskt... Jag känner inte särskilt mycket att jag gillar henne. Blir nästan less på henne när han berättar. När han pratar om hur hon gnäller på allt. Jag hör honom berätta. Jag vet inte vem hon är. Och ändå är den kvinnan jag. Jag var hon innan jag blev sjuk i början av året. Innan ect behandlingen. Jag hör honom prata, men jag minns henne inte... Kanske lika bra. Den negativa gnällspiken vill jag inte träffa ;)
3 kommentarer:
Vad tycker du idag? Är du henne som du beskriver i inlägget? Du skrev att du var henne innan ect:n, kanske är du inte det längre. Jag kan tycka att med tidens gång förändras man, utvecklas och blir annorlunda. Både till det bättre och det sämre. Du och din man har hållit ihop länge, längre än många, så en tidigare gnällspik behöver inte vara ett oöverkomligt hinder. ;-) Kram. <3
Jag vet inte. Jag tror inte att jag är hon. Hoppas nästan att jag inte är. Klart man förändras genom åren. Jag är den jag är idag. Som jag ibland inte är vem hon är. Men jag vill vara hon. Så jag ska kämpa för att gilla mig själv. Vara mer positiv :) Kram <3
Som jag bland inte vet VEM hon är menade jag :)
Skicka en kommentar