fredag, mars 20, 2015

Solförmörkelse

85 procentig solförmörkelse :) Det var länge sedan jag såg ett. På den tiden var det okej att titta genom färgat glas. Nu vet man bättre. Solen tittade fram en stund här. Vid 11 när det var som mest förmörkat syntes solen. Jag tittade med solglasögon på mig för det var verkligen bara lite som syntes genom molnen. Jag följde även livesändning på nätet. De sa att man kunde titta som vanligt när det var så molnigt. Nja. Det var nog dumt sagt. Jag tittade ca 4-5 sekunder. Såg bort. Tittade 4-5 sekunder igen med solglasögon på och har haft ont i vänster öga sedan dess... Smart Taru :\

Hade velat se mer norrsken. Ångrar att jag inte väckte barnen så att de fick se. Jag var naiv och trodde att det skulle synas alla dagar som de pratade om. Även inatt. Kunde det inte ha klaffat så att solstormen blev inatt när det är helg ;) Missade nog själv det mest spektakulära. Det kom så plötsligt. Läste om det i en grupp som jag är med i på facebook vid tolvtiden på natten. Hann inte förbereda mig.T ex vet jag nu att det finns appar som förutspår norrsken :)

tisdag, mars 17, 2015

Norrsken!

Jag kan just nu se norrsken i småland! Helt otroligt :) Senast jag såg det var vintern 99-00 när jag bodde i Luleå. Känns helt magiskt. Synd att jag inte kan få det på bild och film. Hoppas det syns på fredag med för då kan barnen stanna uppe och titta. Kan nog vara lite dumt att väcka dem nu vid halv ett :D Norrsken är så underbart. Jag känner sådan lugn inom mig. Ska hålla mig vaken och gå ut en gång till lite senare då det tydligen ska synas ännu mer. Jippii! Det känns som jag hux flux hamnade i hypomani. Norrsken <3

torsdag, mars 12, 2015

Min fina vän

Idag fyller R 11 år. Det känns helt ofattbart. Vart har åren tagit vägen... Jag är glad över att jag fått ha min fina kille så många år. Det gör ont att tänka på att våran tid tillsammans närmar sig sitt slut... Finns det verkligen ett liv utan honom? Tänk om det här är hans sista födelsedag. Nä usch. Inte tänka på det nu. Grattis vackra R <3

tisdag, mars 10, 2015

Äntligen normal vardag?

Dottern S har varit hemma från förskolan pga först magsjuka två gånger med en veckas mellanrum och sedan hela förra veckan för att slippa magsjuka från förskolan igen. Denna vecka har hon varit hemma för att maken varit ledig. Imorgon jobbar maken och S ska till förskolan. Så skönt. Jag ska inte göra någonting alls dem timmarna som jag är ensam. Bara ligga och slappa på soffan :) Och kanske sova lite ;) På tal om sova borde jag nog göra det nu ;)

onsdag, mars 04, 2015

Ny hund?

En sak som jag funderar på är om jag kommer att skaffa en ny hund efter R. Jag vet inte om jag klarar det, men ett liv utan hund känns tomt. R fyller 11 den tolfte denna månad.11! Så fort tiden har gått... Jag blir deppig av att tänka på att min tid med honom blir kortare och kortare :( Tänk om det här är hans sista år... Om jag vågar skaffa en ny hund är lapsk vallhund det självklara valet. Det är en finsk ras. Allsidig och trevlig. Skäller inte annars än när den vallar renar :D En annan fördel är att de bara fäller två gånger per år. Det finns en uppfödare i närheten, men denne blev tvungen att operera bort livmpdern på sin enda tik :( Så om det blir en hund är lapsk vallhund mitt val. En viltfärgad :) Här är en länk. Törs inte lägga upp bild utan lov.

Hästar

Något som jag saknar från min ungdom är ridning... Om jag kunde skulle jag börja rida igen. Men mina höfter och bäcken tillåter inte det :(Jag är en fd hästtjej. Bodde på stallet. Skötte andras hästar gratis och med stor entusiasm :) Jag ville så gärna ut på turridning med islandshäst. Skulle få en sån i 30-årspresent av maken, men graviditet satte stopp för det. Och det var den graviditeten som pajade mitt bäcken och gjorde höftbesvären värre. Om jag fick önska vad som helst skulle det vara att kunna rida igen...

måndag, mars 02, 2015

Finland och vänner <3

Jag var i Finland en vecka förra månaden hos min vän som jag träffade första gången förra året. Det var välbehövliga dagar. Bara slappa, prata och bli serverad god mat. Och gosa med min stora kärlek i Finland <3 

Länge sedan...

Oj vad det har gått lång tid sedan jag skrev. Känner att det är dags att börja skriva av sig. Jag önskar så att jag kunde skriva att jag börjat jobba på ett fantastiskt ställe och mår toppen. Men det kan jag inte... Är fortfarande sjukskriven. Har lite mer än fyra månader kvar till utförsäkring och måste komma igång med arbetsträning. Fast jag inte känner mig ett dugg mer redo än för ett år sedan när jag misslyckades med aktivering. Alla förväntar sig att det ska gå bra nu. Jag har total ångest och panik över allt detta redan. Önskar bara att de kunde lämna mig ifred!

Jag har kvar mina skakningar trots att jag slutade med litium för nio månader sedan. Har därför varit hos läkare, gjort datortomografi, varit hos neurolog, gjort MR. Datortomografin var normal. Får svar om MR nästa månad då neurologen ringer mig.

Jag har även gjort npf utredning. Dem kom fram till att jag har ångestsyndrom samt en uppmärksamhetsstörning. De kunde inte bedöma om det varit så redan under min uppväxt med det sistnämnda så ADD diagnos uteblev. Det kan bero på ect behandlingen.

Andra besvär jag har är huvudvärk, yrsel, ont i musklerna, har svårt att få fram rätt ord. Säger hela tiden fel namn till barnen. Det är knäckande. Jag har bekräftat problem med närminnet. Speciellt det visuella. T ex känna igen ansikten, platser, minnas kartor och bilder. Däremot är sifferminnet nästan lika bra som tidigare. Jag har problem med långtidsminnet med. Det var inget som kom fram i utredningen, men jag märker av det hela tiden. Det är mycket jag inte minns bakåt. Barnen har börjat bli less på det. Det gör mig ledsen :(

Så det har hänt mycket vad gäller utredningar, undersökningar och diagnoser. Men inte ett steg närmare arbetslivet. Finns det något där ute för mig? Hur ska det gå när jag t ex inte minns människor, namn, vad jag ska göra...

Jag har även andra problem med kroppen än muskelsmärtor och huvudvärk. Mina höfter och bäcken värker. Jag kan inte stå eller gå lika mycket som tidigare. Speciellt inte på vintern då kyla gör det värre. Ibland låser sig mina höfter/bäcken och då är det svårt att röra sig.

Så åter igen. Finns det något för mig?  Ska ni fortsätta jaga mig och envisas? Eller ska ni ge upp nu? Jag har varit hemma i sex år. Har sammanlagt jobbat 2 1/2 år och är 38 år. Har mestadels varit sjukskriven sedan 2003. Har varit föräldraledig tre gånger, men alla tre har avbrutits pga depression och därför blivit sjukskriven.

Jag har papper på att jag har noll stresstolerans. Mina händer börjar skaka jättemycket när jag är stressad. Det räcker för mig att få iväg tre barn till förskola samt skola och sedan hämta dem. Alla tror att jag kan lata mig hela dagarna. Men nej. Jag sitter hela tiden på helspänn och väntar på att förskola/skola ska ringa och något barn har blivit sjukt eller att något har hänt. Jag känner mig inte alls utvilad när det är dags att åka och hämta barnen. Det är jobbigt att vara social. Att ev. få höra om något som man minsann missat, t ex ett prov som sonen inte pluggat till och därför får göra omprov. Min vardag är ett heltidsjobb. All min energi går till barnen. Och maken. Jag kommer sällan iväg på något. Orkar inte. Uteblir från saker med familjen. Barnen är vana, men det gör ont...

Ibland vill jag ta all den här skiten och kasta ner det från en klippa. Adjö bipolär typ 2, uppmärksamhetsstörning, ångestsyndrom och all kroppslig skit. Tänk om det vore så enkelt...

Det är nu två år sedan jag fick ect och jag har fortfarande men av det,  som till slut har börjat erkännas att jo dina besvär kan bero på det. Ect=elchocksterapi. Terapi, det låter fint. Absolut inte sant! Man behöver gå i terapi pga att man var så dum och deprimerad att man lyssnade på läkaren och gick med på det. Det finns ett stort mörkertal där ute med personer som har bestående men av ec. Ja, jag tar bort terapidelen. Vi får ingen kompensation. Vi får inte rätt. Ec ger inga bestående skador. Absolut inte. Gör dem en dokumentär eller intervju vinklar dem det självklart till ec:s fördel. Lite svinn får man räkna med när man har en psykisk sjukdom... Jag avråder från elchocker. Hade det varit idag hade jag sagt nej direkt.

Så lite "kort" om vad som pågår i mitt liv. Berg-och dalbana som vanligt.