Hur länge ska det vara för mycket?

Orken är slut... Det är bara den ena grejen efter den andra. Det tar aldrig slut. Ångest och skit. Ensam med barnen i nästan två veckor. En sån underbar kombination. Är less på att vara less. Snälla kan jag bara få stänga av tills allt ordnat sig.

För mycket

Det är för mycket just nu och det tar aldrig slut. Hela tiden ska man vara i någons klor. Fast man inte orkar. Tänk att bara få vara. Bli lämnad ifred. Eller ännu bättre, vara frisk. Vara stabil. Vara mig själv. Den som jag en gång var. Gå upp på morgonen, få iväg barnen till förskola/skola och sen åka till jobbet. VARFÖR ska det vara så svårt?! Ångesten sliter i bröstet. Förvärras av allt som händer runtomkring. Hela världen håller på att krascha och jag har dåligt samvete för att jag mår dåligt. Jag måste skärpa till mig. Ta mig i kragen. Skaka av mig allt som en blöt hund skakar av sig vattnet när det regnat. Det måste gå. Måste. Måste. Måste. Gärna nu direkt. Helst skulle det redan ha fungerat. Komma tillbaka till ett normalt liv. Vad det nu är. Jag kommer aldrig att bli den samma igen... Kom igen nu Legend. Kämpa!

Ångest

Jag har inte hört från bilverkstan än. Ska ringa dem direkt på morgonen. Tankarna far runt i huvudet. Tänk om de börjat fixa bilen utan att ringa mig. Då gäller inte försäkringen om de inte gjort skadeanmälan till försäkringsbolaget och fått tillåtelse från dem. Vad kommer detta att kosta? Tänk om det inte går på försäkringen. Tänk om det är turbon... Då blir det dyrt. Jag har sådan ångest. Maken förstår inte alls. Jag är så arg på mig själv för att jag bytte bil. Så korkat. Jag vet ju att jag bara har otur med bilar. Idiotiska Legend! Jag blir tokig snart. Vill bara ha det lugnt och slippa bilstrul. Bilen är från 2011. Hur kan jag ha sån otur... Är bara less. Så less och trött. Har ångest och gråter så fort jag inte sysselsätter mig. Kan inte det här bara ta slut. Snälla. Det räcker nu. Jag önskar att maken förstod. Jag kan inte bara skaka av mig detta. Det funkar inte så för mig. Hade det funkat hade jag gjort så för länge sedan. Usch denna ångest. Tankarna börjar snurra och sen blir det bara värre. Jag börjar oroa mig för allt. Tur att jag tar medicin på kvällen som hjälper mig att somna. Får några timmar utan ångest. Sen börjar skiten när jag vaknat på morgonen...

Nollställd

Jag tar paus från omvärlden. Energin är slut. Kommer att lägga all ork på familjen. Är så less på detta. Vill bara må bra. Vill slippa bekymmer, ångest och depression. Kan man bara stänga av allt? Tills det känns bättre igen. Vore så enkelt...