Det är för mycket just nu och det tar aldrig slut. Hela tiden ska man vara i någons klor. Fast man inte orkar. Tänk att bara få vara. Bli lämnad ifred. Eller ännu bättre, vara frisk. Vara stabil. Vara mig själv. Den som jag en gång var. Gå upp på morgonen, få iväg barnen till förskola/skola och sen åka till jobbet. VARFÖR ska det vara så svårt?! Ångesten sliter i bröstet. Förvärras av allt som händer runtomkring. Hela världen håller på att krascha och jag har dåligt samvete för att jag mår dåligt. Jag måste skärpa till mig. Ta mig i kragen. Skaka av mig allt som en blöt hund skakar av sig vattnet när det regnat. Det måste gå. Måste. Måste. Måste. Gärna nu direkt. Helst skulle det redan ha fungerat. Komma tillbaka till ett normalt liv. Vad det nu är. Jag kommer aldrig att bli den samma igen... Kom igen nu Legend. Kämpa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar