Up up up, higher and higher

Att vara uppåt är bra. Känns kanon. Man orkar och vill. Det är bara kul att göra vinbärspajer som man äter med grannarna. Att själv ta initiativet till detta. Sitta och prata, nästan ta över samtalet. Bli irriterad när andra pratar, man har ju så mycket att säga själv! Allt ljus på mig. Det sistnämnda skyller jag på typ2 :-)

Ser fram emot semester med familjen. Maken har semester. Bromsar mig när jag bara ska göra det och det och det.

Och insomningstabletten fick mig att nästan slockna tvärt, inga mardrömmar, inga drömmar alls som jag minns. Vaknade pigg. Underbart!

Sömn? Vad är det??

Behövs det verkligen? Man tänker ju så kloka tankar på nätterna och kreativiteten flödar. Fast insomningstablett imorgon kväll är nog inte så dumt... Läkaren skrev ju ut den där sorten jag haft tidigare och den var jag inte groggy av dagen efter. Fast det var bäst att vänta till fredag kväll ifall jag blev påverkad och var ensam med barnen. Bra tabletter, inom en halvtimme efter intag är det lights out och skönt att inte tänka djupa, tunga, jobbiga tankar.

Dessa tabletter... De har hängt med länge nu. Men jag är glad att de finns. Om jag inte hade dem tjohej! Vilka toppar och dalar det skulle vara. Aldrig aldrig mer djup, mörk depression... Hellre hypomani: uppvarvad, pigg, pratglad, kreativ och glad (fast ibland hetsig och arg, men det skyller jag på typ2 :-) Resten är väl jag, legend ;-)