Imorse när jag stod och fixade min frukost kom ännu en för mig ny skötare och presenterade sig. Sen sa hon "Skulle inte du få ECT idag. Då fr du ju inte äta. "Nej min man kollade igår och det är nån gång nästa vecka". Hon frågade en annan skötare. "Nej hon står i kö". Sen pratade dem en stund. "Jag måste faktiskt gå och kolla" sa skötare nummer två. Hon kom tillbaka efter en stund. "Nej hon står bara i kö så hon får äta frukost". Det här är den absolut jobbigaste kön att stå i...
Samtidigt hade jag velat ha ECT idag. Var så ledsen igår och är det idag med. Mina föräldrar kommer inte... Du vet köra i det här väglaget. De är båda pensionärer så de kan inte skylla på jobb. Maken kan åka och hämta dem. Dem struntar helt enkelt i sina barnbarn. När de vet att vi behöver hjälp... Mamma frågade om jag vill att de kommer och hälsar på. Nej! Jag orkar knappt träffa min familj. Ni har barnbarn hemma som är besvikna för att ni sa att ni kommer och sen inte gör det. Skitföräldrar! Jag bryter med dem nu. Vill inte träffa dem. Tänker inte ta samtal och tänker inte prata med mamma på facebook. Hade det varit ett av mina barn hade jag t o m åkt mitt i natten!!!! Tacka vet jag svärföräldrarna. Dem ställer alltid upp <3 Svärfar som snabbt blir trött p g a stroken. Ändå kommer han. Tar hand om min hund. Är med barnbarnen. De är mig mer kära än mina egna föräldrar <3 <3 Det gör så ont att mina föräldrar inte vill vara med sina barnbarn... De har missat så mycket med S. Hon känner knappt dem. Senast de såg henne var när hon fyllde ett i september. Snart fyra månader sen... Hon gick inte ens då. Nu springer hon. Hon sa inte ett ord. Nu kommer det nya ord varje dag. Hon försöker säga farmor nu. Inte konstigt då hon träffar dem i princip varje vecka. Det är mina föräldrars förlust. Jag orkar inte tjata och försöka mer... Världens sämsta föräldrar och morföräldrar >:b
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar