S är snart färdiginskolad på dagis. Hon stortrivs och bryr sig inte alls om mig. Redan första dagen rusade hon in direkt. Hon är redo. Det syns tydligt. Hon behöver det här. Det känns vemodigt. Våran tid hemma är slut. Min lilla flicka börjar bli stor. Jag är också redo.
Största vemodet och det som gör ont är att se vilket underbart arbete personalen på avdelningen gör. Hur duktiga dem är med barnen. För jag har varit en av dem... Nu när jag är där känner jag hela tiden att jag aldrig skulle klara det. Mitt arbete som förskollärare är över. Det gör självklart ont :(
Annars är jag positiv. Ser ljust på framtiden. Sjukskriven just nu. Ska lägga fokus på det och gå framåt en dag i taget.
M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar