Tankar, funderingar eller bara knäpp?

Jag har en så konstig känsla. Allt känns avlägset. Jag vet vad som händer omkring mig och jag vet hur jag ska bete mig. Men på något sätt är jag inte där 100 %. Min kropp är täckt av den där konstiga utomjordiska svampen igen. Speciellt på fingrarna. Det är obehagligt. Allt känns konstigt när jag tar på det. Jag vet. Knäpp är rätt svar. Det här känns som en verklighetsflykt. Humöret pendlar. Jag känner mig stressad. Minsta lilla ändring av rutin får det att låsa sig totalt. Känslan av att inte passa in i vuxenlivet finns kvar. Vad jag önskar att jag slapp allt det här. Bipolär (ev mera), ständiga sjukskrivningar och mediciner. Mediciner som eventuellt ska kastas om helt. Jag orkar inte med mer darrande och talsvårigheter. Har stått ut ett år och det får räcka. Allt skakande ger mig huvudvärk. Jag är less på att t ex när jag ska säga "Ta på dig skorna" istället säger "Ta på dig flygplanet, brödrostem, tefaten. Nej jag menar skorna". Orden jag skrev här ovan var dem som dök upp i huvudet innan jag hittade rätt ord. Jag såg skor framför mig, men ändå rabblar hjärnan upp massa annat. Helknäppt. Måste bli ett slut på det nu. Min andra medicin som jag haft i fem år funkar inte längre. Den stör allt annat. Så just nu har jag mycket att fundera på angående medicinering. Ska till läkaren nästa vecka. Tyvärr en tillfällig då min ordinarie är på semester.
Annars då? Jag har ett jobb. 75 %. Lagom. Nära hemmet. Ingen stress. Funkar bra med vardag och jobb. Och så... dagdrömmer jag. Men en dag ska det vara på riktigt. Tills dess kämpar jag vidare med mig själv. Me myself and I...