Jag har haft en vän via internet sen innan jag gick med i facebook för sju år sedan. Vi sågs för första gången förra månaden. Jag flög till Finland och hälsade på några dagar. Var med på hennes bröllop <3. Det kändes som att vi känt varandra i evigheter. Hon är den som jag berättar allt för. När jag var där hade jag ingen att berätta allt om min resa för :D Värst med att ha kramat henne irl samt hört hennes röst irl, hennes speciella sätt att tala är att jag saknar henne jättemycket :( Och hennes fina helmysiga hund <3
Saknad är jobbig. Jag saknar mina vänner som jag inte ser så ofta. Förra veckan när jag var i Stockholm över dagen på Kung över livets gala hann jag träffa en god vän en kort stund. Gudmor till våran dotter. Henne saknar jag också <3 Önskar vi kunde ses oftare.
Mina vänner bor alla en bit ifrån. Utspridda i hela Sverige samt även i andra länder. Jag har en vän från kyrkan som bara bor några gator från oss. Hon känner mig väl. Vet allt om min sjukdom osv. Henne ska jag träffa imorgon. Hon har en två månader gammal bebis <3 Nä, jag ska inte få bebisfeber ;) :D
Vare sig vännerna bor nära eller långt ifrån eller om man inte ens har träffat dem irl så är de lika viktiga för mig. Dem finns där när det stormar. Dem gläds med mig. Skrattar och gråter. Är arga med mig. Precis som jag gör med dem. Internet har gett mig många goda vänner. Vissa av dem har jag hunnit träffa. Dem andra hoppas jag på att få träffa snart.
Jag är tacksam för mina vänner <3
Här är en av min allra allra bästa vän R. Vi har varit ett team i tio år nu. Han är den bäst. Min fina gammelgubbe <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar