Tillbaka... på nåt sätt iallafall

Då står jag här. Tog ett steg framåt för sex veckor sedan. Alla är glada för min skull. Men det känns som sist... Det står still och jag är på väg att börja rulla bakåt igen. Jag kämpar emot. Slåss mot ångest, oro, stress och allt annat negativt. Dem satte stor press på mig fast dem lovade att det inte skulle bli så. Jag började få lite förtroende för dem, men den försvann snabbt. Dem kommer aldrig att förstå. Aldrig. Kan dem inte bara släppa taget... Jag orkar inte misslyckas fler gånger.

I helgen är det dubbelkalas. Jag ska göra en smörgåstårta. Vi ska ha roligt. Mina föräldrar stannar hela helgen. Jag ska hålla masken. Le och vara glad. För barnens, makens, föräldrarnas och svärföräldrarnas skull. Sen på måndag. Då kraschar jag.  Ringer det där jobbiga samtalet. Det gick inte den här gången heller...

I en dagdröm ser jag mig själv gå fram till kassan i ett helvitt rum. "Vad önskas? frågar mannen bakom disken och ler mot mig. "En frisk hjärna och ett fast heltidsjobb som förskollärare med bra lön" svarar jag. Mannen tar upp en stämpel och lyfter den ovanför huvudet. Sen sänker han armen och slår stämpeln mot ett vitt papper. Det ekar i rummet när stämpeln träffar pappret. Jag tjuvkikar på vad det står på pappret. BEVILJAT. Mannen ler mot mig och säger "Nu är det klart".

Verkligheten är mer ett svart rum med en sur kvinna vid disken. "Jaha. Vad vill du då? säger kvinnan och blänger på mig. "Jag skulle vilja ha möjlighet att söka sjukersättning". Kvinnan tar av sig glasögonen och synar mig uppifrån och ner.  "Du är ung och kan jobba.  Det finns medicin för sånt där. Bara att bita ihop.  Finns dem som har det värre.  Ut och sök jobb bara".

I nuläget känns jobb minst aktuellt. Jag vet att sluta jobba ger mycket mindre pengar.  Inser att jag aldrig kommer att tjäna så bra som jag gjorde förut. Välmåendet är viktigast. Jag skulle vara beredd att ta den ekonomiska smällen. Bara de släppte mig. Lämnade mig ifred... Jag är så trött på dem och deras krav. Att de är så naiva.  Bara så jättetrött...

Gårdagen blev inte som jag tänkt...

Redan strax efter tio ringde dem från Vs skola. Jaha, det var bara att cykla dit (med risken att han blir sur eftersom jag cyklade och han hade ingen cykel där.) Det går snabbare att ta sig tid med cykel). När läraren ringde sa hon att han inte verkade må bra, låg bara på soffan. Hela vägen hem pratade han glatt om allt möjligt. Hemma ville han påta i trädgården med mig. Han sa på hemvägen att han tyckte det var tråkigt i skolan och att ha inte ville göra något alls. Pratade med honom och förklarade att han inte kan vara hemma bara för det. Han var pigg hela dagen. Vi hämtade lillebror från dagmamman (ligger sådär 50 från hemmet). Sedan gick vi till skolan och hämtade grannpojken, som jag hade lovat att hämta. När vi var hemma igen stannde vi ute i lekparken (som ligger bara några meter utanför dörren). Idag pratade jag med honom när vi var i skolan, att han måste försöka gå undan när han blir arg eller prata med sina lärare. Vi får se hur dagen blir...

Annars så ringde handläggaren från f-kassan igår. Vi avvaktar läkarintyg där det står att jag är redo för arbetsträning. Sedan tar hon kontakt med mig igen.

Jag hoppas på en lugn dag...