Ragatan Legend

Det är jag det. Så hopplös att leva med just nu. Noll tålamod och otroligt kort stubin. Känner mig just nu som en usel mamma och hustru... Gör bara fel. Lovar mig själv att hålla mig lugn och vara tyst, men ändå säger/gör jag fel saker. Är så less på att vänta nu och vill inte oroa mig. Ska prata med barnmorskan om igångsättningen imorgon. När jag pratade med BB i måndags lät det inte som att det är något problem, men det är barnmorskan som tar kontakt med dem och så blir man kallad till läkare. Man behövde inte ens motivera till BB varför man vill bli igångsatt. Säger barnmorskan att det ska göras så blir det så. Har fått veta att svärföräldrarna inte kan ta hand om barnen på måndag, så det vore bra om liten inte kommer då :-) Har fått tid för samtal till måndag. Känner att jag behöver det, men vet inte om det går just nu. Ser inte fram emot att dra hela min historia för ännu en person, men vet att det är bra i förebyggande syfte. Vill verkligen slippa deppighet denna gång. Tredje gången gillt eller hur?

Nu är hösten här, men det känns helt okej. Längtar efter att gå höstpromenader i skogen med R... Längtar efter att kunna röra mig normalt. Att orka mer. Igår var jag less på att vara begränsad så jag struntade i det. Fixade i ordning krukväxterna. Äntligen fick jag upp de klättrande växterna runt vardagsrums och köksfönstret :-) Allt till liten är klart utom sängkläder till vagnen som jag ska sy själv. Försökte i helgen, men symaskinen bara strulade. När maken försökte hjälpa mig blev jag bara sur. Är urusel på att ta emot hjälp... Verkligen något jag måste träna på. Är väl på tiden nu när jag nästan är 35 år ;-) Imorgon kommer maken hem på morgonen. Jag ska be honom hjälpa mig och lova att ta det lugnt :-) Vill gärna få sängkläderna klara. Ifall man får en kräkbebis som V var :-/ Då går det åt en hel del...

Idag ska jag bara vila så jag orkar med resten av dagen. Blir bara slappande i soffan.

Tuta och kör. Måste bara orka med det...

Idag tar jag igen det jag tog time-out för igår. Först var det ett viktigt samtal med Vs lärare. Det blir lite ändring. De ska inte längre ringa mig när V blir arg, säger att han ska gå hem. Det blir för mycket belastning på mig. Är spänd hela tiden. Kan aldrig koppla av. Nu när jag är på gång att börja arbetsträna kan jag inte hela tiden vara beredd på att behöva ta mig till skolan. Då kommer det bara gå åt skogen med allt... Vi ska testa en ny grej. Istället för att ringa mig ska V få ringa till makens jobb och prata av sig. Han anförtror sig mer åt pappa än mig. När det händer något i skolan är situationen mot mig laddad då han vet att jag är hemma och kan komma. Jag kommer att prata med honom i helgen och förklara att jag inte längre kan komma till skolan, för jag ska börja jobba och kan inte gå ifrån. Läraren tyckte det var jättebra att jag berättade detta för henne. Känns som att en stor tyngd har lyfts från mina axlar.

Nu äntligen ska jag ringa min husläkare om min trötthet. Den måste kollas upp för den ger inte med sig. Lika bra att få veta om något är snett med mig. Väntade hela våren på att den skulle ge med sig. Nu är det snart sommar och ändå hänger den envist kvar. Är så trött på att leva i ett töcken och inte orka med någonting. Har värk i kroppen. Just nu i nacken och vid skulderbladen. Får verkligen bita ihop för att orka. Igår innan middagen var jag tvungen att ta en paus. Satte mig i tvättstugan och vilade en stund. Orkade helt enkelt inte gå ut i köket och fixa fram mat till barnen! Det kan väl inte vara normalt?! Minstingen hade somnat i soffan under tiden, så jag bar upp honom till hans säng. Var helt andfådd efteråt. Orkar ju ingenting. Har dåligt samvete för R som jag inte orkar gå långpromenader med varje dag. Ibland tänker jag att jag inte ska ha hund för jag är ingen bra hundägare just nu. Är så trött på att inte orka.

Men imorgon ska jag på Jesusmanifestationen med min församling! Det bara är så. Om jag så ska lägga mig jättetidigt idag och bita ihop imorgon för att stänga ute tröttheten, så SKA jag orka!

Förutom läkaren idag ska jag försöka få tag på överläkaren på BUP för nu MÅSTE det hända mer angående V. Vi kan inte bara gå och vänta! Det behövs en utredning NU! Och så ska jag ringa ännu ett samtal till BUP och prata med ena kontaktpersonen där för vi måste ha ett möte med dem snarast.

Bilen som tyvärr fortfarande läcker olja får maken ringa om till verkstaden. De har öppet imorgon och då får han faktiskt ta hand om det. Jag orkar/kan inte bära allt. Det är nog som det är. BS går upp och ner. Ena dagen är allt tipp topp och nästa dag är jag så låg. Är beredd på antingen hypomani eller depression nu. Tur att jag inte har så mycket pengar att röra mig med, för annars skulle jag nog ligga i riskzonen att börja spendera. Vet inte om jag ska ta att jag klippte håret på mig själv för några veckor sedan som en varningsklocka. Sist jag gjorde det var precis innan jag kraschade. Det slutade med att jag var helt utslagen och håglös/likgiltig hela min semester...