Skitångest!

Jag HATAR HATAR HATAR denna ångest! Dessa katastroftankar! Dem gör allt till en enda röra. Jag har ny medicin och får nu ta två på kvällen. Somnar lätt av dem och vaknar lugn. Sen går dem ur kroppen och skiten är här igen. Fr o m torsdag får jag börja ta dagtid vid behov. Ska bli så skönt. Orkar inte med denna ångest. Orkar inte ligga på toagolvet och gråta. Vill funka normalt. Snälla ta bort dessa katastroftankar. De förstör mitt liv!!!!!

tpTrött men nöjd

Visst blir man trött av en liten bebis, men jag är nöjd med tillvaron. Hoppas på att S börjar sova bättre på nätterna igen. Inatt var det oroligt. Vi sov till och från. Maken gick upp med S vid fem. Vid åtta kom han med henne. Jag ammade och sen sov hon och jag till halv elva. Maken är iväg och handlar och tränar. Jag är själv med barnen ikväll. Imorgon åker maken till jobbet på morgonen och är hemma torsdag em. På torsdag ska S till bvc. Sen ska vi åka in till stan. Jag måste hitta en vinterjacka. Kylan är onekligen på väg.

Typen finns där hela tiden. Jag känner mig positiv, men jag tror maken oroar sig. Han har svårt att lita på att jag mår bra. Måste visa honom att allt är bra. Aningens sömnbrist bara ;-)

Mycket just nu

Har inte orkat ringa till pappa idag och fråga om de kan komma hit. Allt är alltid så omständigt med dem... Orkar inte. Får väl räkna med att liten väntar med att födas tills svärmor återhämtat sig från operationen så att de kan ta hand om V och N. Maken ska dit på fredag när han är ledig och hjälpa dem med hushållssysslor och sånt.

Det är jobbigt med N just nu. Han började strula med toabesöken i somras, men det gick över. Nu har han börjat igen... Det har spårat ur totalt här hemma, men fungerar på förskolan. Jag kan inte koppla av alls. Måste kolla honom hela tiden. Han säger inget när det hänt en olycka, gömmer undan kläder osv. Jag känner bara att jag inte orkar. Känner mig alldeles för stressad för att föda barn just nu. Med allt som hänt känner jag allt mer att jag riskerar att få ett sammanbrott... Vill inte vara så här. Hatar typ 2. Hatar när det blir så här. När jag inte känner nån glädje :-( Just nu känner jag mig bara stressad och orolig...

Jag ser ljuset!

Yes! Underbart! Från och med igår har maken gått ner i arbetstid! Han sköter hämtande av barnen. Sååå skönt. Det går framåt med flytten. Skriver inte mer förrän vi vet mer ;-)

Mår lite bättre, men är jättetrött. Möte med BUP idag. Vi åker tåg. Vill inte köra just nu. Imorgon ska jag ta blodprov. Bläh. Får göra det gratis genom psykiatriska mottagningen. Kostar tydligen rätt mycket. Gratis är nice. Men att ta provet är inte kul. Usch. Jaja, det är först imorgon :-)

Mycket nu...

Det är så mycket som händer nu. Styrelsen i bostadsrättsföreningen strular och har sina fixa idéer. Jag bara orkar inte ta tag i det. Nu är det makens tur. Har fått nog av dem...

Inte blev resultatet rätt i valet heller. Jag fattar inte vart Sverige är på väg. Helt sjukt säger jag bara. Förbereder mig på att de fortsätter jaga oss sjukskrivna med blåslampa. Suck, är så trött på deras skitprat. Mycket snack, lite verkstad.

En envis influensa som inte vill ge med sig åkte man på också... Så fort det känns som att man är helt frisk, börjar skiten igen. Tar en dag i taget. Orkar inget annat :-)

Sjuk, men var...

Inget svar från läkaren så allt är väl okej med mig. Tröttheten som blivit min ständiga följeslagare vägrar dra härifrån. Mycket hände förra veckan, men det får vara. Viktigaste händelse är att N fyllde tre år. Stora pojken nu. Ny vecka, nya tag. Vaknade dock med halsont. Fortfarande inte frisk. Jag ÄR sjuk, men frågan är bara var...

Why even bother...

Haft en kanonhelg med familjen. Äventyrsbad och nationaldagsfirande. Har orkat helt okej, inte varit farligt trött. Igår strax innan läggdags kände jag helt plötsligt att det gjorde ont i halsen när jag svalde. Bara så där. Idag har jag fått avboka mina möten som AF-F-kassemötet. Vi gör ett nytt försök på torsdag. Jag har ont i halsen, huvudet och har feber. Är så less på det här nu. Och inget provsvar från läkaren idag... Gör ett nytt försök att orka med dagen imorgon.

Ny vecka, nya tag

Ok, först och främst så känns det som en stor lättnad att inte behöva oroa mig för samtal från Vs skola. Har förklarat för honom vad som gäller. Han vet att om något händer, t ex att han skadar sig, då kommer jag självklart, men inte om han blir sur, arg och tycker det är trist. Han har lyckats lura lärarna några gånger och det har bara handlat om att det var trist i skolan.

Snart ska jag börja jaga min läkare igen. Klockan elva ska jag till kontaktpersonen på samtal. Blir skönt att prata av sig lite och att ha positiva saker att komma med :-)

På onsdag åker maken iväg och kommer hem på fredag kväll igen. På lördag (våran 11:e bröllopsdag) är han iväg hela dagen. Förhoppningsvis kommer mina föräldrar hit och avlastar mig. Jag pratade med dem i förrgår och om det inte kom några läkartider eller dylikt emellan kom de gärna. Håller tummarna så hårt att blodet inte cirkulerar i dem :-) Berättat inget för Viking förrän det är 100 % säkert att de kommer. Känner att jag inte vill prova att vara ensam med barnen. Inte när tröttheten kan slå till när som helst.

På onsdag är det BUP-dags för V igen. Förhoppningsvis kan maken också vara med. Förhoppningsvis får jag tag på överläkaren och kan bestämma trätt med henne också. Det MÅSTE hända något mer nu. På onsdag kväll är det dags för hemgrupp igen. Jättekul! Tycker så mycket om dem kvällarna och till min stora glädje ska vi börja ha hemgrupp varje vecka fr o m nästa termin :-) På söndag ska jag till kyrkan igen. Och nästa söndag på självaste nationaldagen ska jag och min söndagsskolekollega hålla i söndagsskolan igen :-) Ser fram emot det.

Vädret verkar mer lovande idag än vad de sa igår. Solen skiner i alla fall, men det blåser rätt kallt. Hoppas det blir lite varmare under dagen. Igår var det regn och åska. Huvudsaken var att det var kanonväder i lördags på Jesusmanifestionen. Det var runt 25 000 människor där! Fick höra lite om det igår och kände att jag såååå gärna hade velat vara med. Gör ett nytt försök nästa år.

Tuta och kör. Måste bara orka med det...

Idag tar jag igen det jag tog time-out för igår. Först var det ett viktigt samtal med Vs lärare. Det blir lite ändring. De ska inte längre ringa mig när V blir arg, säger att han ska gå hem. Det blir för mycket belastning på mig. Är spänd hela tiden. Kan aldrig koppla av. Nu när jag är på gång att börja arbetsträna kan jag inte hela tiden vara beredd på att behöva ta mig till skolan. Då kommer det bara gå åt skogen med allt... Vi ska testa en ny grej. Istället för att ringa mig ska V få ringa till makens jobb och prata av sig. Han anförtror sig mer åt pappa än mig. När det händer något i skolan är situationen mot mig laddad då han vet att jag är hemma och kan komma. Jag kommer att prata med honom i helgen och förklara att jag inte längre kan komma till skolan, för jag ska börja jobba och kan inte gå ifrån. Läraren tyckte det var jättebra att jag berättade detta för henne. Känns som att en stor tyngd har lyfts från mina axlar.

Nu äntligen ska jag ringa min husläkare om min trötthet. Den måste kollas upp för den ger inte med sig. Lika bra att få veta om något är snett med mig. Väntade hela våren på att den skulle ge med sig. Nu är det snart sommar och ändå hänger den envist kvar. Är så trött på att leva i ett töcken och inte orka med någonting. Har värk i kroppen. Just nu i nacken och vid skulderbladen. Får verkligen bita ihop för att orka. Igår innan middagen var jag tvungen att ta en paus. Satte mig i tvättstugan och vilade en stund. Orkade helt enkelt inte gå ut i köket och fixa fram mat till barnen! Det kan väl inte vara normalt?! Minstingen hade somnat i soffan under tiden, så jag bar upp honom till hans säng. Var helt andfådd efteråt. Orkar ju ingenting. Har dåligt samvete för R som jag inte orkar gå långpromenader med varje dag. Ibland tänker jag att jag inte ska ha hund för jag är ingen bra hundägare just nu. Är så trött på att inte orka.

Men imorgon ska jag på Jesusmanifestationen med min församling! Det bara är så. Om jag så ska lägga mig jättetidigt idag och bita ihop imorgon för att stänga ute tröttheten, så SKA jag orka!

Förutom läkaren idag ska jag försöka få tag på överläkaren på BUP för nu MÅSTE det hända mer angående V. Vi kan inte bara gå och vänta! Det behövs en utredning NU! Och så ska jag ringa ännu ett samtal till BUP och prata med ena kontaktpersonen där för vi måste ha ett möte med dem snarast.

Bilen som tyvärr fortfarande läcker olja får maken ringa om till verkstaden. De har öppet imorgon och då får han faktiskt ta hand om det. Jag orkar/kan inte bära allt. Det är nog som det är. BS går upp och ner. Ena dagen är allt tipp topp och nästa dag är jag så låg. Är beredd på antingen hypomani eller depression nu. Tur att jag inte har så mycket pengar att röra mig med, för annars skulle jag nog ligga i riskzonen att börja spendera. Vet inte om jag ska ta att jag klippte håret på mig själv för några veckor sedan som en varningsklocka. Sist jag gjorde det var precis innan jag kraschade. Det slutade med att jag var helt utslagen och håglös/likgiltig hela min semester...