Fortfarande inlåst

Jaha. Har fått ect för sjunde gången idag. Har två gånger kvar. Onsdag och fredag. Sen får vi se. Jag var hemma några timmar i lördags. Att man kan vara så trött. Sov på soffan nästan hela tiden. Det var jobbigt att komma tillbaka hit. Samtidigt som jag ville hit igen. Jag har varit här en månad nu. Mitt livs längsta månad... Jag hoppas på att komma hem denna månad. Det har ordnat sig med sjukpenningen nu. Försäkringsbolaget kommer jag inte få ett öre från. Man blir straffad för att man är psykiskt sjuk. Inget jag kan tänka på nu. Koncentrera dig på att bli frisk Legend. Klara livet, vardagen som normala människor. Ska det vara så svårt???

Tycker jag synd om honom?

När HAN är sjuk på en vardag, kan han ligga kvar i sängen, sova länge. Behöver bara gå på toa. Han kan vila hela dagen. Behöver inte gå upp ur sängen om han inte orkar.

När JAG är sjuk på en vardag, måste jag gå upp tidigt, få upp barnen, fixa frukost. Lämna ena på dagis och andra till skolan. Om jag är riktigt utslagen tar jag bilen, annars går vi. Sedan kan jag gå hem och vila. På eftermiddagen måste jag hämta barnen, orka ta hand om dem, fixa middag. Om han jobbar över måste jag natta barnen med.

Så NEJ, jag tycker INTE synd om honom när han är sjuk.

Why even bother...

Haft en kanonhelg med familjen. Äventyrsbad och nationaldagsfirande. Har orkat helt okej, inte varit farligt trött. Igår strax innan läggdags kände jag helt plötsligt att det gjorde ont i halsen när jag svalde. Bara så där. Idag har jag fått avboka mina möten som AF-F-kassemötet. Vi gör ett nytt försök på torsdag. Jag har ont i halsen, huvudet och har feber. Är så less på det här nu. Och inget provsvar från läkaren idag... Gör ett nytt försök att orka med dagen imorgon.