Maken känner att han saknar vuxenkontakt här hemma. Att han är den enda vuxna här. Kul. 35 år och räknas inte som vuxen :-( Vill bara att han ska förstå mig. Förstå att jag tänker annorlunda. Han gör ju det med V. Orkar inte känna mig dum hela tiden... Det blir bara fel. Funkar iallafall bra mellan mig och V. Vi förstår varandra. När maken blir arg/irriterad på honom gråter jag inombords för jag förstår hur han tänker.
Berättade för mamma om mig och hon sa att det inte var en nyhet för henne. Vi är överens om att pappa är en solklar Aspergare. Det märks ännu tydligare nu när han gått i pension. Han har fullt upp att ersätta sina fasta rutiner och sin pedantiska ådra hemma. Han håller på att driva mamma till vansinne. Men det är ingen idé att ta upp detta med honom...
Jag tänker mycket tillbaka på mitt liv. Hur det varit. Allt som jag inte förstått. Och så tänker jag på framtiden. Försöker att inte oroa mig. Går in i arbetslöshet efter föräldraledigheten. Har inte fk bakom mig. Ingen utlovad arbetsträning. Tänker INTE bli sjukskriven igen.
Nä, nu ska jag tänka en dag i taget. Och fortsätta se allt det positiva. Jag ÄR en bra mamma. Jag kan mycket. Sköter vardagssysslorna här hemma. Förra veckan storhandlade jag och lagade maten hela veckan. Det är stort för att vara jag. Stolt över mig själv :-)
Jag=Legend, en gift kvinna (76:a) med bipolär sjukdom av typ 2, Uppmärksamhetsstörning samt Ångestsyndrom. Skriver om min vardag. Om mina ögonstenar, det bästa jag åstadkommit: sonen V (2003) som har ADHD samt Aspergerdiagnos, sonen N (2007) samt dottern S (2011). Och gammelhunden R (2004) Det här handlar om mitt liv. Med toppar och dalar.
Visar inlägg med etikett relationer. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett relationer. Visa alla inlägg
måndag, november 28, 2011
måndag, juli 05, 2010
Where are you...
Vissa personer kan vara svåra att nå. Man anstränger sig, men helt förgävas. Man har lust att skrika: "Lyssna på mig! Se mig! Just nu längtar jag efter att stå nånstans mitt ute i skogen och bara skrika...
"Ångest är min arvedel" Vem det nu var som skrev den dikten. Ibland är jag SÅ trött på mig själv... Trött på att jag inte ens själv når mig själv, lyssnar på mig själv. Och inte ens ser mig själv. Inte ens när jag ser mig själv i spegeln...
Jag kommer väl att lära mig nån dag. Nån dag kommer jag väl att nå personen som jag vill ska förstå mig helt och hållet...
Och en dag kommer jag lyckas att få min pappa att skratta åt nåt roligt jag berättar. Har inte lyckats än. Han skrattar när jag berättar, men det är alltid åt nåt roligt som han kommer på.
Vilka problem, Legend...
"Ångest är min arvedel" Vem det nu var som skrev den dikten. Ibland är jag SÅ trött på mig själv... Trött på att jag inte ens själv når mig själv, lyssnar på mig själv. Och inte ens ser mig själv. Inte ens när jag ser mig själv i spegeln...
Jag kommer väl att lära mig nån dag. Nån dag kommer jag väl att nå personen som jag vill ska förstå mig helt och hållet...
Och en dag kommer jag lyckas att få min pappa att skratta åt nåt roligt jag berättar. Har inte lyckats än. Han skrattar när jag berättar, men det är alltid åt nåt roligt som han kommer på.
Vilka problem, Legend...
Etiketter:
deppig,
kontakt,
legend,
relationer,
vilsen
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)