Less

Bläääh! Jag är så less på detta nu. Skulle vilja hem. Men vet samtidigt att inte är redo än. Börjar inbilla mig att de vill att jag ska hem. Inbillningssjukan börjar komma fram. Jag var nere på bibblan och lånade filmer samt på fiket och köpte lite godis samt varsin serietidning till sönerna. Blev så trött av det. Tog evigheter att välja. Hämtade lite frisk luft och såg bort mot busshållplatsen. Undrar vad de skulle göra om jag tog bussen hem. Skulle de bara släppa mig? Ringa polisen? Ringa min man? Jag hade sån lust att hoppa på bussen. Hade ingen lust att komma tillbaka hit. Jag är en av dem som varit här längst tid. Fem veckor idag... Helt sjukt... Nästa onsdag fyller äldsta sonen tio. Jag måste vara hemma tills dess. Bara måste...

Där är du ju och här är jag

Så kom då ett mail från J där det stod att han hade fått med ett fel i mailadressen :) Precis som jag trodde. Så nu har jag rätt adress. Han ville bara skriva för att berätta att det inte var meningen att det skulle bli så. Räddade hela min helg. Nästa gång han hör av sig är jag hemma igen. Målet var att jag skulle vara redo för utskrivning idag, men så var det inte. Jag vill ju inte vara här längre. Klart att jag vill tillbaka till verkligheten. Jag vet att jag inte klarar den utan hjälp och att jag måste släppa på alla måsten. Jag måste acceptera att silverfiskarna fortfarande är kvar. Inte stressa över dem. Inte ha fobi för dem. Läkaren kommer på tisdag. Hur blir det sen? Lithium? Mer ect? Eller hemfärd? Maken säger att jag kan få avlastning. Att både hans och mina föräldrar kan hjälpa i början. Men det är just det. Jag tror inte det här handlar om bara början... Det är jag,  tre barn och en hund som ska fixa vardagen. Med allt vad det innebär. Nåja, i december har han gått klart sin utbildning. Sen får han banne mig vara hemma mer igen...

Till J :)

There's nothing butt :) missing you right now J <3

Saknad

Jag har en god vän, en manlig sådan som bor i Frankrike. Vi har chattat på fb om allt möjligt. Vi har så mycket gemensamt. Han ställde upp och var ett stort stöd när jag hade det tufft förra året. Killen är nio år yngre, men det märks inte. Vi är bara goda vänner. Han fick stänga sitt fb konto då någon hackade in sig på den. Vi bytte mailadresser och han mailade mig att han måste byta mailadress med. Den nya som jag fick är felaktig. Jag vet att han inte lurat mig. Nåt har blivit fel. Han har min mailadress så just nu kan jag bara vänta. Han skulle eventuellt öppna nytt fb konto. Han och familjen ska flytta och sen skulle han åka iväg två veckor. Att man kan sakna en person som man aldrig träffat så mycket <3 Vi träffades genom en hundgrupp på fb så det är ingen kontaktannons eller nåt ;) En annan god vän till mig håller i gruppen. Många av mina goda vänner har jag träffat online. Dem finns överallt runtomkring på jorden. Jag hoppas på att snart höra från min vän J igen... Han har varit en stor trygghet här på psykiatriska avdelningen och alltid fått mig att le :) I miss you buddy <3

Fortfarande inlåst

Jaha. Har fått ect för sjunde gången idag. Har två gånger kvar. Onsdag och fredag. Sen får vi se. Jag var hemma några timmar i lördags. Att man kan vara så trött. Sov på soffan nästan hela tiden. Det var jobbigt att komma tillbaka hit. Samtidigt som jag ville hit igen. Jag har varit här en månad nu. Mitt livs längsta månad... Jag hoppas på att komma hem denna månad. Det har ordnat sig med sjukpenningen nu. Försäkringsbolaget kommer jag inte få ett öre från. Man blir straffad för att man är psykiskt sjuk. Inget jag kan tänka på nu. Koncentrera dig på att bli frisk Legend. Klara livet, vardagen som normala människor. Ska det vara så svårt???