Yes!!!

Idag har det känts bra :-) Jag gick upp tidigt. Åkte och handlade med S. Har varit på stranden med hela familjen. Det har varit en bra dag. Jag är trött nu, men jättenöjd. Hoppas det bara var en tillfällig svacka. Är mycket hellre glad :-) Fler såna här dagar tack.

How does it feel? Lower

Ännu mer låg idag. Sovit dåligt. Orkar verkligen inte med det här just nu. Tittar på en film om en psykiskt sjuk mamma och inser smärtsamt att det är just det jag är. Skulle vilja stå på ett högt berg just nu och skrika allt vad mina lungor klarar av. Jag vill kliva av den här bergochdalbanan nu tack. Hmm, på nåt sätt lurades jag in i att köpa ett livstidsåkpass till den...

Going low

Så låg så låg idag... Sovit dåligt. Drömt knäppa saker. Ogillar sömnstörningarna. Vet inte hur länge jag låg vaken inatt. Idag blir det till att ta det lugnt. Ska bara sköta tvätten. Inget mer. Hoppas det bara är idag. Imorgon får gärna vara en gladare dag. Och en natt utan sömnstörningar vore nice...

22:a juli 2011

Idag går mina tankar till Norge <3 Vila i frid alla ni som miste livet. Styrka till er som miste någon. Styrka till er som överlevde. Det var en oerhört tragisk händelse. Kärleken segrar. Ni har varit så starka. Låter er inte slås ner. Jag var där med min familj den dagen. Hörde explosionen och kunde inte förstå. Hörde helikoptrarna hela natten och led med alla drabbade. Kunde aldrig föreställa mig att nåt sånt kunde hända... Det finns så mycket ondska i världen, men kärleken segrar <3

Små steg åt rätt håll

Efter ett alldeles för långt avbrott från träningen tog jag mig dit idag. Ett tufft bodypump pass. Så skönt! Det får inte bli fler avbrott. Jag hade glömt hur bra jag mår av träningen. Känns mycket bättre idag. Trots att det varit tufft också. Guldkorn idag var träningen, sushilunch ensam vid sjö och lek i lekpark med barnen.

Kaos i mitt inre

Just nu längtar jag så innerligt efter att vara normal. Jag vill inte vara sjuk. Jag vill ha ett jobb väntande efter föräldraledigheten. Vill känna mig vuxen. Vara som man ska. Inte knepig och knäpp. Vill inte tappa humöret titt som tätt. Vill inte vara jag. Panikar som vanligt över hur fort tiden går. Har ångest över allt jag inte gör. Vill inte att det snart är redan augusti. Vill ha mycket mer sommar. Vill ha mer än sju dagar på veckan då det känns alldeles för kort. Får svindel när jag tänker på att lilla S blir ett år om lite mer än två månader. Är inte redo för det... Räknar ner tiden jag har kvar hemma med henne och får bara panik. Vad ska jag göra när föräldraledigheten är slut? Det är inte logiskt att börja söka jobb. Jag behöver hjälp. Försöker ta en sak i taget. Inser alltmer vilka svårigheter jag har. Önskar jag hade fått hjälp för länge sedan. En som sak som oroar mig är att jag börjat få syn och rösthallucinationer. Emellanåt känns en tripp till psyket aktuell. Jag måste få tag på en bra läkare och samtalsterapeut. Måste orka ta tag i det. När vardagen infunnit sig igen. Min nya vardag med mycket mer tid ensam med barnen då maken kommer att vara borta i veckorna... Ska bara försöka njuta av sommaren lite till. Inte ha ångest än över att hösten närmar sig. Inte panika över att tiden går för fort. Inte gräma mig över saker jag sagt. Lär dig att leva i stunden nån gång! Hjälp, hur gör man?! Hatar att leva detta dubbelliv. "Jag mår bra" attityden utåt och så är det fullständig kaos inom mig... Typ 2, Asperger och vem vet vad. Vill vara som vem som helst. Som nån av dem där bullmamma, trädgårdsfixar, matlagar, tjejträffixar- kvinnorna jag är kompis med på facebook. Vill orka sååå mycket mer och vill förstå omvärlden som dem gör. Utan diagnoser och utan medicin. Jag är utbildad förskollärare sedan tio år, men har knappt nån arbetslivserfarenhet. Jag har inte jobbat på över tre år. Två månader till så blir det 3 1/2 år... Det känns helt sanslöst och stundtals hopplöst...

Jag tänker INTE bli som du mamma!

Min mamma är ett kapitel för sig. Pappa ringde i onsdags och berättade att de är på campingen här i närheten. Jag åkte dit med barnen. Maken kunde inte följa med. Han skulle hämta våran bil från verkstan och sen sälja sin jeep. Slutade med att han fick åka en bit och min pappa körde med i sin bil så maken fick skjuts tillbaka när han sålt jeepen. Jag blev kvar på campingen till halv tio tills pappa kom, för mammas skull. Trots trött S som inte kunde slappna av och sova. Nästa dag skulle vi till svärföräldrarna på förmiddagen och sen träffa en gammal kompis och hennes brorsbarn i en stor lekpark. Tänkte min pappa ville följa med. Mamma kunde stanna kvar hos svärföräldrarna under tiden. "Vi måste handla idag" "Jag måste vila". Ständigt dessa undanflykter... På kvällen åkte de till pizzerian där vi bor och åt med oss och sen hem på lite kaffe. Pappa hade berättat i telefon att mamma gått bort till ett gäng finnar på campingen och pratat länge. Det orkade hon, men inte umgås med mina svärföräldrar... Hon satt här hos oss och berättade vad de hade pratat om. Fattade inte alls hur ont det gjorde att höra :( Idag gjorde jag ett nytt försök. Jag och svärmor skulle på internationell matmarknad som jag vet att även pappa var intresserad av. Planen var att svärmor kom hit med svärfar och att min mamma också skulle vara här. "Jag orkar inte idag". "Jag ska duscha idag" "Jag ska sitta med datorn" (läs sitta på facebook hela dan och prata strunt med folk hon inte ens känner) Så nej det gick inte... Stackars pappa missar allt kul. Jag har inte ringt till dem mer. Skiter i mamma nu. Hon visar så tydligt var hon har sina prioriteringar. Hon ska inte få dra ner mig i skiten... Jag kommer inte höra av mig mer nu när de är här. Tänker inte dansa efter hennes pipa och bara sitta i husvagnen. Tycker synd om min pappa som är fast där med henne. Jag ger upp nu. Inte ett skit kommer bli annorlunda när de flyttat hit. Tur att jag har världens bästa svärföräldrar iallafall. De ställer alltid upp. Och då har svärfar haft en svår stroke. Är så tacksam för att de vill umgås så mycket med oss <3 Mamma ger jag upp nu. Kramade henne inte ens igår kväll när de åkte. Var så besviken på henne. Tänker inte svara på hennes inlägg på facebook mer. Hon har visat tydligt hur oviktiga vi är för henne. Stackars pappa som är fast med henne...

Min nya fina vän

Jag har en ny vän som förstår mig. Hon känner igen sig i det jag säger. Vi är samma skrot och korn. Jag är så glad att jag kan träffa henne irl och inte bara på nätet. Jag kan verkligen vara mig själv med henne. Vi har mycket gemensamt. Kan prata om allt. Jag är så glad för min nya fina vän <3 Hon gör mig glad. Hon visar mig att jag inte är ensam i detta kaos. Hon är ett stort stöd och jag kan vara det samma till henne. Jag är så tacksam för min fina vän <3