torsdag, november 26, 2009

Djupdykning

OK, nu känner jag mig redo för att gå djupare in på problemen här hemma. Det gäller V. Vi har kontakt med BUP angående honom. Våran sexåring kan få sådana fruktansvärda raseriutbrott att man blir rädd. Jag har fått hämta honom från skolan för att han varit så arg att de inte vetat vad de ska göra med honom. Han hotar att döda andra och sig själv. Vilken chock det var att se sin lilla son lyfta upp en stol och kasta mot mig och läraren... Och han skulle ta sig förbi oss ut i hallen. Först skulle han döda den ena och sedan den andra. Verkligen skrämmande... :-( Det här accepterar ingen av oss som vanlig sexårstrots. Därför är nu BUP inkopplad. V går på samtal hos psykolog, vi går på samtal. Folk kommer hem och filmar, ser hur det är. De ska till skolan också och se hur det är. Det lutar allt mer åt att V behöver någon som hjälper honom i skolan. Någon som har tid när han blir så där jättearg. Kanske behöver han komma till en mindre grupp. Ingen av oss vet ännu, men jag är bara så otroligt tacksam för att dem lyssnar på oss och hjälper oss.

Det är ju jag som sköter alla lämningar och hämtningar här hemma, så jag får ta en HEL del av Vs dåliga humör. Han är som en bomb som kan explodera när som helst. Man vet aldrig när man råkar säga eller göra något fel. Det gäller att ha en ängels tålamod (villket inte precis är min starka sida) för han försöker verkligen komma åt en, reta upp en. Det har gått bättre här hemma de senaste två veckorna. Nu är det mest i skolan det smäller. Denna veckan har det varit relativt lugnt här hemma. Jag har lyckats tygla mig och fått V att lyssna och lugna ner sig. Idag, när vi klarat oss nästan hela skolveckan, smällde det. För en struntsak. Jag fick verkligen kämpa för att inte bli arg. Jag kan aldrig koppla av på dagarna. Är hela tiden redo på att de ringer från skolan och säger att det är dags för mig att komma. Igår var en sådan dag. V börjar skolan åtta på morgonen och jag var där redan strax efter nio. Lösningen blev att jag stannade kvar när de hade arbetspass och byggde sedan med lego med honom och några klasskamrater. Jag följde med till matsalen och såg var han sitter och sedan sa vi hejdå. Resten av skoldagen gick bra.

Det här är anledningen till att jag är trött för det mesta. Det känns som att jag aldrig kan koppla av helt. Står hela tiden på stand-by. Meningen är ju inte att jag ska behöva gå till skolan och hämta V. Det måste finnas resurser för att de ska klara av situationen. Hur blir det när jag börjar jobba? Det här är anledningen till att jag inte börjat arbetsträna ännu. Det finns helt enkelt ingen energi över för det. Situationen här hemma måste bli mer stabil först. Det här är orsaken till att R är hos mina föräldrar. Han mår inte bra av all ilska. Det var bättre att han fick lite semester. Men det är bara tillfälligt. R är fortfarande min hund och ska bo hos oss. Han kommer hem till julen.

Ibland känner jag att jag skulle vilja snabbspola framåt och se hur allt löser sig. Det är påfrestande att leva mitt i detta just nu. Och det finns inte så mycket avlastning att få. Makens arbetstider tillåter inte att lämna och hämta. Det ligger på mig. Det är därför som jag INTE tänker börja pendla till arbetsträning/jobb i framtiden. Jag vill jobba nära hemmet. Annars vet jag att jag är utbränd på nolltid igen.

Det jag försöker orka med utöver vardagarna med barnen är att umgås med familjen, vänner och vara aktiv i kyrkan. Det gäller att inte försöka isolera sig. Jag har goda vänner som verkligen orkar lyssna och bry sig, men ibland känns det skönt att bara släppa allt och låtsas som att det inte finns. T ex film/biokväll där man inte behöver tänka på sina egna problem. Jag tillhör en helt fantastisk församling där jag verkligen känner mig älskad. Är med i en jättemysig hemgrupp som träffas varannan vecka. Nu börjar jag orka vara aktiv igen. Vill vara aktiv, vill träffa människor och samtala. Men oftast är jag bara så trött. Då orkar jag inget annat än att lämna barnen, hem och vila för att orka med hämtningen. Nu med BUP, mitt eget samt Vikings karate blir det en hel del åkande. V missar lite i skolan då han ska träffa psykolog osv. I nuläget vet jag inte ens var man skulle kunna klämma in lite arbetsträning. Det är fullt upp! Både fysiskt och psykiskt...

Idag är det fredag vilket innebär fredagsmys och Idol. Och förhoppningsvis behöver inte maken jobba över idag. Imorgon blir det julpyntande här hemma och "Upp" på bio för mig och V på eftermiddagen. På söndag blir det möte i kyrkan där jag ska stå framför församlingen och vittna. Lite nervöst, men ser fram emot det :-) Förhoppningsvis blir det en lugn helg.

tisdag, november 24, 2009

Rock my world

Min teori är att jorden har börjat gunga istället för att snurra. Det konstiga är att ingen annan märker det. Eller så är det bara min värld som kommit i gungning :-)

Vad konstigt det känns utan R. Något saknas. Han är med varje dag och lämnar V. Och nu sitter han inte där utanför skolgården och väntar...

söndag, november 22, 2009

Hela havet gungar

Japp, det är tillbaka. Viruset på balanssinnet dök upp igen. Känns som att man sitter i en båt. Hundlös och det känns konstigt. Kul för R med lite aktivare liv. Imorgon läkarbesök och besök från BUP på em med hela familjen hemma. Another funfilled day :-)

fredag, november 20, 2009

Födelsedag

Jaha, då blir man 33 idag. Utplockad 10:15, ville inte komma ut självmant :-D Blir firad av familjen ikväll. De gör en tårta till fredagsmys. Mums! V har valt present. Kan vara vad som helst. Önskar mig som vanligt inga saker/prylar. Min önskan är samma som det varit i massor av år nu. HAN vet. Imorgon kommer mamma och pappa för att hämta R. Blir skönt med lite semester för honom.

Jo, det finns en sak jag önskar mig idag! Att V ska vara på bra humör. Det var han inte precis när jag lämnade i morse... Nåja, det vänder nog. Och så önskar jag verkligen att maken inte behöver jobba över idag...

Hade visst några önskningar men inte om saker ;-)

torsdag, november 19, 2009

Den enda vägen

Finns det verkligen ännu någon som tror att hatet kan hatas ihjäl, att våldets ogräs, som grönskar och gror, förtrampas av våldets häl?

Säg, borde vi inte ha lärt oss nu att hets ej skall mötas med hets, att lögnernas pansar ej splittras itu av lögnpropagandans spets?

Kulsprutor och bomber och hätska ord mot ett växande världsbarbari är ingen väg till en bättre jord och ingen välsignelse i.

Allt hat föder hat, allt våld föder våld, och lögn heter lögnens svar. Nederlag heter krigsmans sold och svanesång våldets fanfar.

Det enda som hejdar rovriddarens arm och hatets strömmande fors
är kärleken, kvällande rik och varm, som flödar från Golgata kors

den kärlek som dränker i gärningars flod
all ondskans blodröda våg
och visar prov på ett större mod
än krigarens skövlingståg.

Nils Bolander

Vilken klok man han var...

tisdag, november 17, 2009

Inte grävskopa, grävMASKIN!

Vad jag kan störa mig på småsaker, men det heter grävmaskin inte grävskopa. Grävskopa är delen längst ut som ser ut som en skopa. Got it? Det är den man gräver med. Resten är en GRÄVMASKIN. Det står grävskopa i alla barnböcker. Det stör mig. När jag hör någon säga att det stod en grävskopa på vägen tänker jag på själva skopan. Isåfall är det många grävskopor som är ute på vägarna här. Hur de flyttar sig ur vägen vet jag inte då grävskopa är just en SKOPA! Då kan man lika gärna säga tand om alla tänderna. "Barn, har ni borstat er tand?" Samma sak. Japp, på den här nivån ligger det idag...

måndag, november 16, 2009

En enkel sång om frihet

Vi sjöng den när jag gick i det som kallades "mellanstadiet" förr. Jag gillade den jättemycket och det är lika aktuellt idag. Har någonting från sången blivit bättre i världen sedan dess? Det lutar väl mer åt att det blivit sämre... Vilka hemska varelser vi människor är...

En enkel sång om frihet

Kom och sjung en enkel sång om frihet,
sjung den så att alla männ'skor hör,
vi ska sjunga ut,
för det måste bli ett slut
på krig och på de krafter som förstör.

Alla ni som slåss i fjärran länder,
vet ni säkert vad ni krigar för?
Fiende och vän,
var ligger skillnaden?
Jag bara vet att många männ'skor dör.

Kom och sjung en enkel sång om frihet...

Varför har man låtit stänga gränser,
skiljt på bror och syster med en mur?
Jag ville vara tolk
för världens alla folk
- Det är kärlek världen saknar, eller hur?

Kom och sjung en enkel sång om frihet...

Kanhända finns det männ'skor som vill strida
- överstar, ministrar, valda män.
Ge dem deras chans,
stäng in dem någonstans
och låt dem slåss, låt folken slippa sen.

Kom och sjung en enkel sång om frihet...

Lyssna alla männ'skor runt i världen,
man matar er med lögner varje dag.
Jag hoppas ni förstår
att jorden den är vår,
och alla männ'skor borde ha det bra.

Kom och sjung en enkel sång om frihet...

Vi ska sjunga ut,
för det måste bli ett slut
på krig och på de krafter som förstör.

torsdag, november 12, 2009

Samma som innan men ändå inte

Då har man varit hos psykoterapeuten igen och fått prata av sig. Är nog mer illa ställt med mig än vad jag trott. Det här har börjat redan i tonåren!

Varit hos läkaren. Är avskriven från AF och arbetsträningen. Ny medicin igen parallelt med den andra för att få ner mig i varv. Tas på kvällen, är lugnande och resulterar i tidig sängdags. Yes, inga mer nätter med "bara den här filmen/serien sedan går jag och lägger mig" Det är otroligt lätt att ljuga och säga att man såg klart programmet man brukar och sedan gick och la sig normal tid.

Jag är tydligen i början av en psykos. Helt otroligt att jag skriver detta om mig själv... Känns overkligt men skönt att bli tagen på allvar. Tack och lov är mitt rätta jag inte som jag trott och fruktat. Tänk om jag hade fått hjälp redan i tonåren. Och jag som trodde mitt beteende var normalt då... Och även nu.

Kommer att få en stödperson att prata med. Ska helt enkelt hjälpa mig leva...

Imorgon kommer folk från BUP hit. Mer än så orkar jag inte nämna just nu.

Nu har ventilen fått pysa ut lite luft.

Tack för mig

onsdag, november 04, 2009

Uppåt värre

Hypomani, behöver ingen sömn, knappt nån mat. Hjärnan går på högvarv. Tack och lov psykologbesök idag. Story of my life.