Djupdykning

OK, nu känner jag mig redo för att gå djupare in på problemen här hemma. Det gäller V. Vi har kontakt med BUP angående honom. Våran sexåring kan få sådana fruktansvärda raseriutbrott att man blir rädd. Jag har fått hämta honom från skolan för att han varit så arg att de inte vetat vad de ska göra med honom. Han hotar att döda andra och sig själv. Vilken chock det var att se sin lilla son lyfta upp en stol och kasta mot mig och läraren... Och han skulle ta sig förbi oss ut i hallen. Först skulle han döda den ena och sedan den andra. Verkligen skrämmande... :-( Det här accepterar ingen av oss som vanlig sexårstrots. Därför är nu BUP inkopplad. V går på samtal hos psykolog, vi går på samtal. Folk kommer hem och filmar, ser hur det är. De ska till skolan också och se hur det är. Det lutar allt mer åt att V behöver någon som hjälper honom i skolan. Någon som har tid när han blir så där jättearg. Kanske behöver han komma till en mindre grupp. Ingen av oss vet ännu, men jag är bara så otroligt tacksam för att dem lyssnar på oss och hjälper oss.

Det är ju jag som sköter alla lämningar och hämtningar här hemma, så jag får ta en HEL del av Vs dåliga humör. Han är som en bomb som kan explodera när som helst. Man vet aldrig när man råkar säga eller göra något fel. Det gäller att ha en ängels tålamod (villket inte precis är min starka sida) för han försöker verkligen komma åt en, reta upp en. Det har gått bättre här hemma de senaste två veckorna. Nu är det mest i skolan det smäller. Denna veckan har det varit relativt lugnt här hemma. Jag har lyckats tygla mig och fått V att lyssna och lugna ner sig. Idag, när vi klarat oss nästan hela skolveckan, smällde det. För en struntsak. Jag fick verkligen kämpa för att inte bli arg. Jag kan aldrig koppla av på dagarna. Är hela tiden redo på att de ringer från skolan och säger att det är dags för mig att komma. Igår var en sådan dag. V börjar skolan åtta på morgonen och jag var där redan strax efter nio. Lösningen blev att jag stannade kvar när de hade arbetspass och byggde sedan med lego med honom och några klasskamrater. Jag följde med till matsalen och såg var han sitter och sedan sa vi hejdå. Resten av skoldagen gick bra.

Det här är anledningen till att jag är trött för det mesta. Det känns som att jag aldrig kan koppla av helt. Står hela tiden på stand-by. Meningen är ju inte att jag ska behöva gå till skolan och hämta V. Det måste finnas resurser för att de ska klara av situationen. Hur blir det när jag börjar jobba? Det här är anledningen till att jag inte börjat arbetsträna ännu. Det finns helt enkelt ingen energi över för det. Situationen här hemma måste bli mer stabil först. Det här är orsaken till att R är hos mina föräldrar. Han mår inte bra av all ilska. Det var bättre att han fick lite semester. Men det är bara tillfälligt. R är fortfarande min hund och ska bo hos oss. Han kommer hem till julen.

Ibland känner jag att jag skulle vilja snabbspola framåt och se hur allt löser sig. Det är påfrestande att leva mitt i detta just nu. Och det finns inte så mycket avlastning att få. Makens arbetstider tillåter inte att lämna och hämta. Det ligger på mig. Det är därför som jag INTE tänker börja pendla till arbetsträning/jobb i framtiden. Jag vill jobba nära hemmet. Annars vet jag att jag är utbränd på nolltid igen.

Det jag försöker orka med utöver vardagarna med barnen är att umgås med familjen, vänner och vara aktiv i kyrkan. Det gäller att inte försöka isolera sig. Jag har goda vänner som verkligen orkar lyssna och bry sig, men ibland känns det skönt att bara släppa allt och låtsas som att det inte finns. T ex film/biokväll där man inte behöver tänka på sina egna problem. Jag tillhör en helt fantastisk församling där jag verkligen känner mig älskad. Är med i en jättemysig hemgrupp som träffas varannan vecka. Nu börjar jag orka vara aktiv igen. Vill vara aktiv, vill träffa människor och samtala. Men oftast är jag bara så trött. Då orkar jag inget annat än att lämna barnen, hem och vila för att orka med hämtningen. Nu med BUP, mitt eget samt Vikings karate blir det en hel del åkande. V missar lite i skolan då han ska träffa psykolog osv. I nuläget vet jag inte ens var man skulle kunna klämma in lite arbetsträning. Det är fullt upp! Både fysiskt och psykiskt...

Idag är det fredag vilket innebär fredagsmys och Idol. Och förhoppningsvis behöver inte maken jobba över idag. Imorgon blir det julpyntande här hemma och "Upp" på bio för mig och V på eftermiddagen. På söndag blir det möte i kyrkan där jag ska stå framför församlingen och vittna. Lite nervöst, men ser fram emot det :-) Förhoppningsvis blir det en lugn helg.