Jag bojkottar nyårsfirandet

Min familj har åkt iväg till några vänner för att fira nyår. Jag skulle också varit med, men jag orkar inte. Är fortfarande inte frisk. Så jag valde att stanna ensam hemma med djuren. Jag har samlat ork att gå ut en runda med hundarna samt passade på att hyra två typiska tjejfilmer :-D Det känns inte alls trist att vara själv. Jag njuter av det. Det är ett tag sedan jag fick vara alldeles själv. Och jag bryr mig inte om att fira nyår. Jag har dragit för persiennerna. Blir bara irriterad på alla raketer. De har skjutit i flera dagar nu och mitt i bostadsområdet. Har sån lust att släppa hundarna på dem :-D Men skulle självklart aldrig göra det. Ä skäller inte alls ute, men inomhus skäller hon när det smäller. Hon är inte alls rädd, utan helt enkelt bara förbannad på dem precis som jag. Jag önskar de kunde förbjuda raketerna helt. Undrar hur många som får sätta livet till för att skjuta iväg raketer inatt. Och undrar hur många som blir skadade för livet. Och för vad. "Åh, vau, jag såg ni. Jag tände på den här coola raketen och den flög upp i himlen". Snacka om bortkastade pengar... Nä, inget för mig. Har aldrig känt behovet av att köpa raketer och skjuta iväg dem på nyårsafton. Jag klarar mig utan det. Sen tänker jag på alla stackars djur som tar skada av det här smällandet. Ok, att man skjuter raketer vid tolvslaget, men det börjar ju spåra ur totalt. Man börjar redan innan jul här och håller på i alla fall två veckor efter nyår! Var är föräldrarna? Är det verkligen dem som köper raketerna till sina barn? Omdömeslöst isåfall...

Mina tankar ikväll går till en man som miste sin gravida hustru och deras ofödda son natten till den 23:e december. Jag väljer att tänka att dem kan se raketerna från himlen där dem nu är, så känns det inte lika meningslöst med allt smällande. Denna man är ensam kvar med en liten dotter. Och han måste orka vidare. Tänk vad fort livet kan förändras... Jag ber och hoppas att ingen ska behöva dö inatt pga nyårsraketerna.

Mitt lättsammare hundinlägg får vänta till nästa gång jag skriver här. Önskar alla er som läser detta ett Gott nytt år. Hoppas ni får ett bra år.

Nu till lättsammare inlägg ett tag. Hundar :-)

Det blir mitt favoritämne. Hundar :-) Ska ägna några blogginlägg till att skriva om mina favoritraser.

Nummer 1:
Här är det delad första plats för Korthårig collie samt Storpudel. Korthårig collie har jag ägt tre stycken av och har i nuläget två. R och Ä. Jag har haft en till hane, men fick lämna tillbaka den till uppfödaren då det inte fungerade mellan R och honom. Han var ingen problemhund och är idag KORAD såväl som svensk utställningschampion. Jag är jättestolt över honom och vet att han har det bra hos sin familj :-) R saknade honom inte alls när han "försvann". Han brydde sig inte alls. Undrade inte ens vart han tagit vägen. Ibland stämmer inte kemin mellan hundar. R och Ä däremot är goda vänner. Men de är precis som två barn och ibland svartsjuka/avundsjuka på varandra. T ex ska det bråkas om vem som ska ligga närmast mattes ansikte när vi gosar i soffan. R som är äldre är noga med att Ä inte ska göra saker före honom, t ex få mat eller gå in/ut genom dörren. När jag släpper dem har de roligt ihop. Springer och stojar som bara två kortisar kan göra. De är väldigt raskära och föredrar sin egen ras.


Lillstollan :-)


Snyggingen :-)


Världens finaste kille :-)

Storpudel har jag haft en. Det var en väldigt försiktig och oerhört snäll tik. Hon fick en jobbig start i livet med påhopp av två olika hundar. Detta ledde till att hon inte alls litade på andra hundar. Hon blev t o m rädd när hon lekte med våran blandrashane. Jag tog det tunga beslutet att omplacera henne till en familj som hade en till storpudel, för hon föredrog sin egen ras. Det var ett jobbigt beslut att ta och fastän det har gått flera år sedan dess saknar jag henne fortfarande. Jag hade kontakt med de nya ägarna i början, men när jag fick veta att hon hade det bra bröt vi kontakten. Det här var en väldigt speciell liten tik. Vi kom bra överens, men hon var tryggast och som mest nöjd när det bara var hon och jag. Hon var duktig på allt hon gjorde, men hennes osäkerhet för andra hundar gjorde att vi inte kunde träna/tävla med andra hundar. Hon har en speciell plats i mitt hjärta för alltid...

En tjej som alltid finns i mitt hjärta :-) Ninnis...

Jag skulle gärna skaffa en till storpudel någon gång, men maken är inte överförtjust i pudlar, så det kommer nog inte att bli någon mer pudel för min del. Det är en ras som får mitt hjärta att slå lite extra. Jag blir alldeles till mig när jag ser en vacker storpudel. Drömmen är att en dag få äga en silverfärgad storpudel. Men det förblir nog bara en dröm... Jag har i alla fall haft en silverfärgad dvärgpudel.
Lady, min lilla silverkickan :-)

Pengar pengar jämt dessa pengar...

Jag är så less på försäkringskassan. De säger att de ska betala ut pengarna den 23:e december till mig, men så får jag inga pengar alls! Och jag har begärt föräldrapenningen i god tid. Att jag inte fått några pengar från a-kassan är väntat, då en av cheferna inte skickat sitt arbetsgivarintyg till mig ännu. Dem pengarna får jag nog vänta på. Vad tror de egentligen att man behöver pengarna till?! Tror f-kassan att föräldrapenningen är extrapengar som jag vill ha av dem och att jag har annan inkomst att leva på? Jag är så trött på dem och aldrig blir man kvitt dem. Det är inte första gången det strular. Tur att man har besparingar att ta av, annars vet jag inte hur de tänkt att man ska klara av att betala sina räkningar...

Skönt att snart börja jobba igen och få fast inkomst. Slippa vara beroende av försäkringkassan eller a-kassan. Deras nya regler ställer till det för folk. Jag har vänner som drabbas av försäkringskassans nya regler samt vänner som drabbas av a-kassans nya regler. Helt otroligt hur dem tänker...

Och inte har jag blivit kvitt min förkylning ännu. Nu har jag varit sjuk i 1½ vecka. Just när jag trodde att det började bli bättre så åkte jag på bihåleinflammation... Så jag har inget annat val än att hålla mig inomhus för att det inte ska bli värre. Maken får rasta hundarna på morgonen innan han åker till jobbet och rasta dem när han kommit hem igen. Jag är sååå less på att hela tiden vara krasslig. Jag fattar inte vart mitt immunförsvar tagit vägen. Jag ska börja käka/dricka alla sorters vitaminer som finns :-D

Tankarna far i huvudet. Det är mycket på gång hela tiden, känns det som. Bara några dagar kvar av detta året. En sak som jag glädjer mig jättemycket åt är att en god vän till mig hittat sin stora kärlek :-)

Quick finder

Jag köpte en quick finder klotång för att klippa hundarnas klor med mina födelsedagspengar från föräldrarna. Den skulle vara bra, för den känner av var pulpan är så att man kan klippa klon så kort som möjligt. Idag när vi hade kommit hem från svärföräldrarna testade jag den. Visst funkade den! Den visade var pulpan går. Det var bara ett problem med den. Det går ju inte klippa av klor med den! Det finns bara en nerslipad sida att "bita av" klon med. Den andra är inte spetsig utan rak och det gick inte att klippa av klon på hunden utan att ta i för kung och fosterland. Det slutade med att jag fick lägga ner R och sätta mig på honom för han tyckte inte om behandlingen. Jag gav upp efter första tassen och gick över till den vanliga klotången. Så var det med den presenten. Bara att lämna tillbaka... Hoppas den djuraffären finns här i trakten så att jag inte behöver skicka den ner till Jönköping. Bläh, att det alltid ska vara så svårt att hitta något som fungerar...

För julklappspengarna från mamma och pappa vill jag köpa en cd-kasettbandspelare. Jag och maken kollade efter en igår, men hittade ingen. Eller visst hittade jag sådan, men jag har bestämt mig för att jag vill ha en blå :-D Får se om jag hittar en eller om jag måste köpa en annan färg. Fast jag vill absolut inte ha en vit eller en silver. Är så trött på dem färgerna.

Hmm, undrar vad jag ska köpa för något istället för klotången till mig själv. Kanske lägger pengarna på ridhushyran för agilityn så jag inte behöver betala den ur egen ficka. Det blir ju en upplevelse, vilket ju är årets julklapp :-) Så köper jag bandspelaren som födelsedagspresent istället.

Jag och maken planerar alltid någonting. Det verkar som att vi hela tiden måste ha projekt att lägga ner tid på. Vi har stora planer på gång igen. Nej, det är inte ett tredje barn. Fast jag har börjat känna längtan efter en trea. Trots att det är så tufft efteråt känner jag allt mer att jag nog vill ha en trea ändå. Även om det riskerar att bli triss i killar :-D Fast jag vill inte ha trean ännu. Första ska jag jobba minst två år. Sen gäller det ju att maken också är med på noterna ;-) Jaja, framtiden får visa hur det blir. Just nu går jag väl mer och väntar på att några av mina vänner ska komma med glada nyheter om tillökning :-)

Nä, det vi planerar och pratar om är något annat stort. Det är ett beslut som förändrar allt. Men det är något som jag allt mer känner att jag nog vill göra. (Och det är inte att vi ska gå skilda vägar) Det är något positivt, även som det samtidigt känns jobbigt. Det är inget som vi kommer att göra i en handvändning, om vi bestämmer oss för att fullfölja planen. Det kommer att ta tid. Men något inom mig säger att det är rätt att göra just denna sak. Tiden får visa.

Just nu går jag och räknar ner dagarna tills det nya året börjar. Jag tror otroligt mycket på det nya året. Jag är helt övertygad om att det kommer att bli ett bättre år för oss. Och jag hoppas verkligen att det blir ett bättre år för mig. Fast jobb på heltid är det som står högst på listan över saker som jag hoppas slår in 2009. Det känns fortfarande tungt att ha gått från fast jobb till visstids vikariat... Men jag ser sååå fram emot att få börja jobba om mindre än två veckor igen :-)

Det är skönt att vara hemma. Här är faktiskt några minusgrader och is på gatorna. Vem vet, det kanske dimper ner lite snö också. Vore kul om det blev vinterväder, nu när jag ska ha barnen hemma fram till 7/1.

Nä, nu måste jag ut och gå med hundarna

Förkyld :-(

Jag trodde verkligen att jag skulle klara mig från förkylningen som barnen åkt på. Det var ju inte länge sedan jag var rejält sjuk och under lång tid. I förrgår kväll började jag få ont i halsen. Nu har jag ont i halsen hela tiden, hostan börjar komma och näsan rinner i ett. Med lite otur så är vi alla krassliga på julafton... Typiskt. Hoppas vi blir friska snart. Bara några dagar till så kommer maken och djuren. Jag saknar maken jättemycket, vet inte om det är juletiderna som gör det :-) Hundarna saknar jag också och har jättesvårt för att komma ut på dagarna. Dels beror det på det trista regnvädret... Vi var och hälsade på hos svärmors syster i torsdags. Hon har en liten hund och den var väldigt gosig. Kände att det hjälpte mot hundsaknaden :-) N blev helförtjust i den lilla hunden och ville bara gosa med den :-D

N pratar allt mer nu. Det kommer nya ord hela tiden och även hela meningar. Han kallar sig själv för N när han pratar om sig själv. Häromdagen undrade jag var han var och fick svaret "N är här". :-) Det händer så mycket nu.

Igår var mina föräldrar här och hälsade på. De passade på att lämna julklapparna och sulkyn som vi hade kvar hos dem. Det var jättetrevligt. Hoppas bara att de inte blev smittade av förkylningen... Idag kommer svärfars syster och hennes man och hälsar på. Det är alltid lika trevligt att träffa dem. Jag har mycket bättre kontakt med makens släkt än med min egen. Den kontakten är nästan obefintlig. Svärmor och svärfar är jättemysiga och alla deras syskon också. Jag hann t o m träffa bådas mammor innan dem dog. Kunde inte gift in mig i en bättre släkt :-)

Semester

Vad skönt att bara ta det lugnt. Ladda batterierna ännu mer. Resan igår gick bra förutom att vi fick stå still i en timme för att ett godståg framför hade havererat. Det var bara 3 minuters resväg kvar till stationen där vi skulle byta tåg! Vi hade fått vänta på tåget på stationen i 40 minuter. Vi missade det tåget med 7 minuter och fick istället vänta en hel timme på nästa tåg. Viking var rejält sur när tåget stod still. Han ville ju bara komma fram till farmor och farfar. Det är mycket tjurande mot mig, mycket "jag lyssnar inte", "jag bryr mig inte". Trist, men jag vet att det hör till åldern. Nästa stund kan han vara världens goaste pojke och krama om mig :-) Just nu är han hos en av svärföräldrarnas grannar och leker med en pojke. N sover middag. Själv tar jag det bara lugnt. Bara en vecka kvar till jul nu och jag känner mig äntligen helt redo. Ser fram emot julafton :-)

Skrivit på avtal

Nu har jag varit och skrivit på avtal om vikariatet. Det är t o m 3/7-2009. Men som jag skrivit tidigare kommer det att dyka upp tjänster hos arbetsgivaren. Var och besökte förskolan. Bara två avdelningar och lagom stort. Det kommer att vara 15-16 barn 2,5-3,5 årsålder på avdelningen på tre personal. Ser så fram emot att få börja jobba igen. Det var väldigt trevliga arbetskollegor. En av dem hälsade mig välkommen på finska och det kändes jättekul :-) Jag ska få prata finska på jobbet igen :-D

När jag kollade min mobil efter besöket på jobbet hade jag ett missat samtal från en rektor från en förskola dit jag skickat arbetsansökan. Man är visst attraktiv :-) Ska ringa till honom. Jobbet jag fått är ju bara ett vikariat så jag håller alla dörrar öppna. Jag var på arbetsförmedlingen för att verifiera lite mer meriter samt visa upp anställninsavtalet. Kändes kul att komma dit och visa upp papper på att man snart inte är arbetslös längre :-) Tyckte så synd om de äldre personerna som kom dit och hade precis blivit arbetslösa. Tufft att hitta nytt jobb och det är tuffa regler. Jag hoppas verkligen att jag inte behöver vara arbetslös mer, utan att jag får fast tjänst så fort som möjligt.

V är hemma idag med hosta. Grannen såg efter honom när jag var iväg. Nu ska jag tvinga sonen att äta lite lunch :-) Om en timme hämtar jag Noel från dagis. Ikväll är det julklappsinslagning samt packning som står på schemat. Ska bli skönt att komma iväg och denna gång veta att jag har ett påskrivet anställningsavtal :-)

Resedags igen

Nä, det är så träligt att bara gå här hemma så jag och ungarna sätter oss på tåget till svärföräldrarna på tisdag morgon. Maken kommer 23/12. Jag orkar inte gå här hemma och damma. Bättre att åka iväg till svärisarna. Där kan jag och V få egentid, t ex åka och bada i badhuset, bara han och jag :-) Så imorgon ska jag packa det viktigaste. Det blir inte så mycket packning. Resten får maken ta med i bilen. Barnvagnen skippar jag denna gång för det var lite för bökigt att få upp den på tåget. Jag tar bärsele till Noel istället. Maken får plocka upp sulkyn från mina föräldrar på vägen. Jag ska kolla med mina föräldrar om inte dem kan tänka sig att åka till svärisarna i helgen och ta med sig barnens julklappar samt sulkyn. Det skulle gå smidigare för maken att åka E4:an upp. 9.14 på tisdag går tåget. Ska bli skönt att komma iväg :-)

En annorlunda musikvideo

Det är ju trots allt det viktigaste i mitt liv, så jag måste ju ha med det i bloggen :-)

Det finns inget bättre än när det vänder!

Yes! Idag kom samtalet som jag väntade på. Jag fick jobbet och börjar 7:e januari! Jippii! Jag kommer börja jobba 75 %, men dem trodde att det blir mer. Det kändes underbart att kunna säga på arbetsförmedlingen idag att jag fått jobb. Jag fick samtalet när jag var där. Skulle precis gå fram till receptionen :-D "Det var samtalet som jag väntade på", sa jag när jag lagt på luren och kvinnan bakom disken gratulerade mig. Hon förstod direkt att det gällde jobb :-) Så nu behöver jag inte söka mer jobb längre. På måndag ska jag skriva på papper och sedan ta med anställningsbeviset till AF och visa upp det. Jag ställer upp som vikarie på nya jobbet om det skulle behövas. Är ju ändå bara hemma. Maken har fått förlängt på sitt jobb och kommer att arbeta i mellandagarna. Vi är bara iväg över julen och då är ju förskolan ändå stängd. Det kändes väldigt bra med det här jobbet, även om det bara är ett vikariat först. Är helt övertygad om att jag kommer att trivas bra. De lovade mig att man är raka mot varandra på detta jobb och inte fryser ut någon. De jobbar jättemycket med att det ska vara en bra stämning. På förskolan där jag ska jobba finns det tre till finsktalande och det känns jättekul. Dem har sopsortering, vilket jag saknat jättemycket på dem två senaste jobben. Här har dem till och med kompostering. Yes! Jag kommer att arbeta på en avdelning där barnen är 2½-3½ år. Det ska bli jättekul. Det är ett graviditetsvikariat jag hoppar på. Men de är helt övertygade om att det blir en tillsvidare tjänst för min del längre fram. Jag känner mig positiv nu och denna gång ska ingenting få gå fel. Nu ska jag verkligen visa vad jag går för ;-)

"Det finns inget bättre" av Peter LeMarc förklarar precis hur jag känner mig nu :-)

Hjälp! En sjö av papper!

Igår skrev jag in mig på arbetsförmedlingen. Idag var jag på informationsmöte. Det är en hel uppsjö med papper som jag ska visa upp för dem. Betyg, arbetsintyg allt möjligt. Har begärt arbetsgivarintyg från gamla arbetsgivarna. Hoppas de skickar dem till mig snart... Har även begärt sjukintyg från f-kassan som A-kassan vill ha. När jag fått alla intyg ska jag skicka dem till A-kassan. I övrigt är det söka alla slags jobb som gäller. Nuförtiden måste man söka alla jobb man har meriter för redan från första dagen. Det är mycket tuffare att vara arbetslös nu... Jag har letat reda på alla gamla betyg och tjänsteintyg som jag ska ta med till arbetsförmedlingen imorgon och visa upp. Kommer att få ha med mig ungarna också... Det blir liv i luckan kan jag säga :-)

Jag är rätt förbannad för att det blivit så här. Jag gick från en fast tjänst sedan 2½ år tillbaka till arbetslös... Hur gick det till egentligen?! Det känns så osäkert att inte ha fast jobb. Paniken kommer krypande och jag skulle helst bara vilja bryta ihop. Men det tänker jag inte göra! Jag hoppas på positivit besked imorgon om vikariatet på förskolan som jag besökte igår. Senaste chefen hade pratat med dem och bara sagt bra saker om mig :-) Vore skönt att få börja jobba igen och tjäna pengar. Stundtals ångrar jag att jag sa upp mig från grannkommunen. Hade jag inte gjort det hade jag haft fast jobb nu...

Har inte fått tag på ägaren till bilen som jag backade på igår, men har lämnat meddelande. Hmm, vill man inte ordna upp en sådan sak så fort som möjligt. Jag hatar att ha lösa trådar. Har ingen tålamod att vänta, vill klara upp saker och ting direkt.

Suck, vad det känns tungt just nu. Skulle ge vad som helst för att få se ett år framåt i tiden. Få se mig själv och maken med fast jobb igen. Ha ett nytt badrum som förra ägaren betalat för. Förhoppningsvis kommer det att se ut så. Men nu tar jag en dag i taget.

Nu vill jag att det här året ska ta slut!

Det här året har varit jobbigt. Nu är jag less på det :-( "Tänk positivt" säger maken. Inte så himla lätt när allting går emot en. En positiv sak är i alla fall att det gick bra på samtalet på förskolan. De ringer mig på torsdag så får vi se. Om jag får vikariatet börjar jag i januari. De sa att det kommer att komma loss tjänster snart. Folk ska gå i pension och så vidare. Så de räknar med att jag kommer att bli tillsvidareanställd så småningom. Själv är jag bara glad om jag får jobba igen :-) Trivs inte alls med att vara hemma.

Negativa saker då: Jo, juristen som vi varit i kontakt med angående fuktskadan i badrummet ska ha betalt nu och det blev ju en ganska så stor summa... Och dessutom är ärendet inte avslutat utan vi har tagit kontakt med ny jurist som ska processa vidare. Stämning av förra ägaren är det som gäller. Och jag som bara vill ha badrummet fixat! Vågar inte ens tänka på hur mycket det här kommer att kosta. Vi ska försöka begära ersättning för juristkostnader av säljaren.

Och mer då? Jo, idag lyckades jag backa in i en parkerad bil! Våran vänstra baklampa lossnade. Den andra bilen fick liten lackskada på stötfångaren. Jag har hört av mig till bilägaren och ska försöka ringa igen lite senare. Får se vad det här kommer att kosta mig. Och bilen står ju på maken så det blir han som får ta det. För när maken råkade ut för en sak fick jag ta ärendet, fastän jag inte ens var med, då bilen stod på mig. Helkorkat...

Så just nu väntar jag bara på att det här mardrömsåret ska ta slut och hoppas på att 2009 blir ett bättre år. Framförallt ekonomiskt sett...

Jobb

I förrgår hade jag ett missat samtal på min mobil. Lyssnade av meddelandet och det var från en förskola i hemkommunen. Det var en förskola dit man kunde skicka sin ansökan även om de inte hade någon ledig tjänst. Jag föll för deras pedagogik och arbetssätt, så jag skickade ansökan och presenterade mig. Nu ringde föreståndaren därifrån och undrade om jag var intresserad av ett vikariat hos dem. Det börjar efter jul. Om allting går bra och vi trivs med varandra så kan jag få förlängt och så småningom fast tjänst. Jag kände det där lilla extra för den här arbetsgivaren och tror på det här jobbet, även om det bara är ett vikariat. Jag ska dit och hälsa på nu på tisdag klockan tio. Spännande :-) Det ligger en bit utanför centrum, men tar bara 15 minuter att cykla. Vintertid får jag väl gå. Om jag är riktigt lat får jag väl ta bussen eller tåget ;-) Även om det nu bara är en hållplats :-D Jag har inget emot att gå långt, men jag har svårt för att gå utan hund :-) På jobbet är det inga problem då jag gärna är ute och går med barnen. Men bara gå själv är träligt. Så vi får se hur det känns på tisdag. Och självklart beror det ju på lönen jag kan få med ;-) Jag avvaktar med att gå till arbetsförmedlingen och anmäla mig som arbetssökande tills jag varit och hälsat på på denna förskola. Kanske onödigt att vara arbetssökande om jag nu börjar jobba redan efter jul igen. Då tar jag fortsatt föräldraledigt istället. På söndag går sista ansökningstiden ut på en av tjänsterna jag sökt. Sedan följer de andra med i rask takt. Ska bli spännande att se om någon nappar :-)

Nu är det snö på marken igen. Tillräckligt för att åka pulka vilket jag och Viking samt morfar ska göra idag. Igår var vi i Örebro på Lek-och buslandet. Där fanns det massor av roliga saker att göra och de tre timmarna vi var där gick väldigt fort. Dit ska vi åka fler gånger när vi är hos mormor och morfar :-) *tummen upp*

På söndag är det dags att åka hem igen. Det har varit skönt att komma iväg lite. Kunna koppla bort gamla jobbet som jag inte alls tänkt på. Det ligger bakom mig nu.

Semester i sömnigt samhälle

Ja, här sitter man nu och har "semester". Egentligen föräldraledigt. Fast egentligen arbetslös... Har kollat en del på min a-kassas sida och blev inte klok på vad som gäller för mig. Skrev ett meddelande till dem där jag ställde några frågor. Blev uppringd på tåget i torsdags. Tydligen verkar det som att min ersättning kommer att ta vid från 2006 när jag var arbetslös innan vi hade flyttat. Jag har inte ens lyckats jobba 12 månader i sträck sedan dess! Man ska ha jobbat 6 månader i sträck av de senaste tolv månaderna. Vad har jag jobbat? Först sjukskriven x antal månader och nu hann jag jobba i fem månader. Eller jobba och jobba. Jag var ju sjuk en del :-( Jag hoppas verkligen att jag får tillgodoräkna mig de tio månaderna som jag jobbade på förrförra jobbet samt plussa på två sjukskrivningsmånader så att jag kommer upp i 12 månader. Det är ju nya regler för a-kassa nu. Visst, då hade jag lägre lön än vad jag har nu. Fast om det är de senaste jobbet som räknas så jobbade jag inte heltid vilket jag gjorde 2006. Så i slutändan får jag mer pengar om det är inkomsten av arbete från 2006-2007 som räknas. Om det är min ersättningsnivå från jobbet jag hade innan vi flyttade upp till Stockholmstrakten, så är det inte mycket pengar jag får... Jobbade bara 75 % och hade myyyycket lägre lön. Då blir det socialen för våran del :-( Helt otroligt. Jag är 32 år gammal, blev färdig förskollärare juni 2002 och har bara hunnit jobba i sammanlagt två år sedan dess. Jag betalar avgift till a-kassa, men har kanske ingen nytta av det just nu. Om jag inte får tillräckligt med pengar tar jag föräldraledigt istället. Det här är så surt. Jag måste fixa arbetsgivarintyg från alla tre tidigare chefer. Det kommer nog ta hur lång tid som helst innan de beslutat hur mycket pengar jag ska ha. Det straffar sig att bli förälder samt vara sjukskriven. Helt otroligt. Av de senaste 6½ åren har jag arbetat fem månader på första stället, elva månader på andra, tre månader på tredje samt nu två månader på fjärde förskolan. 21 månader som utbildad förskollärare. Jag har dock varit anställd mycket längre än så, men varit föräldraledig samt sjukskriven. Föräldraledig har jag varit under sammanlagt 15 månaders tid. Och det som jag mest varit under dessa 6½ år är sjukskriven. Sammanlagt tre år! Arbetslös har jag varit sex månader. Längsta arbetet jag haft är ett år på samma ställe på ett äldreboende innan jag började läsa till förskollärare. Nästa tjänst hoppas jag att ha kvar i många år. I nuläget kan jag tänka mig att jobba på samma ställe resterande arbetslivet, för det är jobbigt att hela tiden börja om. Precis som när man flyttar. Och det har jag också gjort en del. (Jönköping, Huskvarna, Luleå, Östersund, Värend Nöbbele, Väckelsång samt nu Vallentuna. Allt under tio års tid!) Jag kanske blir en av de där förskollärarna som strax innan pensionen sitter och minns tillbaka 30 år i tiden då man var ny på stället :-D

Nä, nu ska jag och pappa snart iväg för att köpa bälteskudde till V samt hyra bilbarnstol till N.

Nä, nu åker vi iväg!

Jag är så less på att bara gå här hemma. Så jag har bokat en tågresa till mina föräldrar för mig och barnen. Hundarna får stanna hemma med husse. Tror det räcker med två barn på tåget :-D Ä har jag inte åkt tåg med ännu, så jag vet ju inte hur hon reagerar. Vill inte testa när jag har en till hund plus två barn med mig. Vi åker imorgon, eller rättare sagt senare idag, efter lunch och kommer hem söndag 7/12. Jag har tagit föräldraledigt till dess. Från och med måndag 8/12 är jag sedan arbetssökande. Huga! Vill inte alls. Är rätt deppigt att vara utan jobb. Jag som bara vill få mer arbetslivserfarenhet får hela tiden käppar i hjulet. Först sjukskriven i två år när jag hade fått första barnet! Sedan sjukskriven efter bara graviditetsvecka 20 med andra barnet. Känns som att min arbetslivserfarenhet aldrig fylls på... Jag vill ju bara jobba *snyft*

Pratade med mamma idag. Det har knappt någon snö. Här är det massor. Jag frågade V vad han tycker om att vi åker iväg till ett ställe där det knappt är någon snö. Han sa att det gör ingenting :-) Ska bli skönt att komma iväg lite och koppla bort allt vad jobb heter. Och få se något annat än hemmets fyra väggar. Vill inte vara så less på mitt hem som jag är just nu. Jag har varit hemma tillräckligt. Förra året var jag soffliggande från januari-juni. Fick nog redan då :-)

Ärligt talat ska det bli skönt att få lite paus från hundarna också. Maken får sköta promenader och dylikt. Jag känner mig just nu väldigt omotiverad att göra något med dem. Hoppas jag har mer energi när jag kommer hem...

Imorgon är det redan en vecka sedan jag fyllde år och jag har inte ens börjat med pusslet :-D När jag kommer hem ska jag sätta igång :-)

Nä, nu är det dags för sängen.

Vilken lättnad!

Igår några timmar efter att Noel somnat för natten vaknade han och grät. Han lät väldigt olycklig och jag gissade direkt vad som hade hänt. Han hade kräkts... Det var bara att duscha av honom i badkaret och byta sängkläder. Han var pigg och glad när han fick komma upp. Hade velat ha sina badleksaker i badkaret :-) Somnade om gjorde han smidigt, men inte ens en timme senare var det dags igen... I sängen satt en nerkräkt N och såg olycklig ut. Bara att duscha av honom igen och byta sängkläder... Även denna gång somnade han om smidigt. Det hände en gång till, men tredje gången räckte det att bara tvätta av honom med tvättlapp, men byta sängkläder fick jag göra. Fjärde gången räckte det att torka av lite i sängen och lägga på en handduk så stackarn fick fortsätta sova så fort som möjligt. Vad var det då rubriken i inlägget gällde? Jo. N och jag sov till elva idag pga sömnbristen i natt. N var lika pigg och glad som vanligt. Inte minsta lilla tillstymmelse till illamående. Aptiten var det inte heller något fel på. Så hans plötsliga magsjuka gick över lika snabbt som den kom :-) Det var det som var en stor lättnad ;-)

Nu har jag hunnit söka fyra tjänster här i hemkommunen. Ansökningstiden går ut först i december på dem, så nu är det nervös och otålig väntan som gäller. Alla fyra tjänsterna verkar lika intressanta. Hoppas någon/några nappar. Vore kul att ha samma läge som när jag sökte jobb här uppe innan vi hade flyttat, bara att välja och vraka :-D

Nu har det kommit jättemycket snö och mer kommer det hela tiden. Som kompensation för att det inte varit någon snö förrän nu :-) Fast allvarligt talat, nu räcker det med snö ;-) Jag är nöjd bara den blir kvar så att vi får en vit jul :-) Tänk, inte ens en månad kvar till julafton. Skönt att vi ska åka iväg till svärföräldrarna så att man slipper allt julstök här hemma. Nästa år när N förstår mer av julen ska vi fira här hemma :-)

Först föräldraledig och sedan arbetssökande

Ojdå, såg att jag hade skrivit fel på alternativ 1 i förra inlägget. Jag menade bli uppsagd och söka nytt jobb. Och chefen har sagt upp mig. Hon skriver att det var hennes beslut trots att det var ett gemensamt, för att jag inte ska bli straffad med A-kassan. Jag har två veckors uppsägningstid och eftersom jag inte vill jobba i grannkommunen är jag nu föräldraledig. Först en vecka med N och sedan en vecka med V. Från och med 3/12 är jag sedan arbetssökande. Roligare att skriva arbetssökande än arbetslös :-) Det finns tjänster att söka och jag har alla tentakler ute. Ska presentera mig för alla intressanta förskolor här i kommunen. Har hittat en som jag blev eld och lågor över. Dem skriver på sin hemsida att man kan lämna ansökan till dem trots att de inte just nu har någon förskollärartjänst. Jag är helt övertygad om att snart ha nytt jobb igen. Och målet är att bli kvar på det jobbet :-) Så jag ser framåt mot nya utmaningar och äventyr. Känner mig inte nedslagen. Jag tror att allting händer av en särskild anledning och om jag ser tillbaka på det som jag varit med om denna veckan så kan jag säga att jag har blivit ännu starkare av det. Och nu vet jag att jag inte bangar när det uppstår konflikter. Jag säger vad jag tycker och tänker.

Igår blev jag 32 år :-) Känner mig inte alls så gammal :-D Fick pengar av maken som han i sin tur fått av svärföräldrarna. Visste så klart inte vad jag önskade mig. Hittade ett fint pussel på 1000 bitar som jag köpte och för resten av pengarna bjöd jag familjen, samt grannpojken som var med oss och köpte tårta, på kinamat som vi tog med oss hem. Maken var jättetrött igår och somnade i soffan. Han gick sedan och la sig uppe i sängen redan vid niotiden. Grannpojken blev hämtad vid halv tio. Han och V satt och spelade memory i vardagsrummet. Det var grannflickan som är i övre tonåren som hade glömt sina nycklar och båda föräldrarna var iväg. Så hon undrade om pojken, som är Vikings bästa kompis, kunde vara hos oss. Själv gick hon till ungdomens hus. Hon hade gärna fått vara hemma hos oss, men hon är väldigt allergisk mot djur, så det hade inte fungerat med all päls som vi har här hemma :-) Kul med grannar som man har så bra kontakt med. Dem har varit barnvakt åt oss och vi till deras son. Våra söner är verkligen bästa kompisar och leker jättemycket. Det var inte första gången han följde med oss till centrum :-) Och jag som blev helt okompetentförklarad på jobbet fixade galant att ha med mig en 1½ åring, en femåring samt en sexåring ;-) Och jag vände inte ryggen till dem eller struntade i dem en enda gång ;-) För övrigt var jag rätt trött igår när Viking hade gått och lagt sig. Somnade mitt i korsordslösandet och åt inte ens någon tårta. Jag och Noel ska ta oss en bit efter lunchen :-)

Idag ska en vän komma hem till oss och vi ska ha filmkväll. Vi har varit hos henne dem tidigare gångerna, men nu är det dags att hon kommer till oss :-) Jag ska möta henne i centrum då hon kommer med bussen kvart i fyra. Men vad hon inte vet om är att jag och N ska åka till hennes jobb, som är mitt gamlagamlagamla jobb där jag jobbade innan N föddes och hälsa på :-) Så hon får åka bil hem istället för med bussen. Lyxigt värre ;-) Nu gäller bara att hon inte går in på rasten och läser i min blogg ;-) Det var meningen att jag och hon skulle få lite egentid innan vi kom hem till kaoset här, men jag är så sugen på att åka dit och se allt som har hänt på avdelningen där hon jobbar och då får N följa med. Maken är inte hemma förrän kvart i tre. V ska hämtas från dagis tre. Det är enklare att umgås med en annan vuxen när man har N med sig än V :-D Just nu sover N middag och när vi har ätit lunch ska vi åka iväg. Jag måste dessutom lämna en bok till biblioteket i den grannkommunen. Skulle lämnat för länge sedan, men det har inte blivit av då jag varit sjuk.

Igår var jag och N iväg och inhandlade julklappar. Så nu är barnens julklappar köpta. Bara att slå in dem nu och gömma undan dem i förrådet :-) Julkänslorna kom över mig där jag gick i leksaksaffären och letade saker som stod på barnens önskelista. Det kändes nästan som att jag inte kommer att orka vänta en månad till, vill ju se barnens reaktioner redan nu! Speciellt Vs. Det är en julklapp som han kommer att bli överlycklig för. Det stod inte med på hans lista, men han blev eld och lågor när han såg den i en leksakskatalog som han fick igår. Jag känner min son och vet vad han önskar sig. Synd bara att det även i år blir tomten som får äran ;-) Nästa jul tror han nog inte på tomten och då kommer han att tacka mig för att jag köpt de saker han önskade sig ;-) Självklart har jag även köpt något som inte stod med på hans önskelista. Det är väl det som är dem pedagogiska sakerna :-D Förskollärare som jag är kan jag inte låta bli att blanda in pedagogiken :-D

Och N blir nog glad för vad som helst. Han förstod ingenting igår. Satt i sin vagn och tittade på alla människor :-) Det är faktiskt mysigt att vara hemma med honom alldeles själv. Jag känner att jag behöver ladda batterierna efter denna veckas pärs. Och det känns skönt att inte blanda in en ny förskola på annan ort där jag vet att jag bara kommer att vara en kort tid. Och chefen har lovat mig att jag ska få en av tjänsterna som dyker upp nästa år. Upp till bevis, säger jag till henne ;-)

Ständigt dessa alternativ

Alternativ 1 eller 2. Messade maken och bad honom välja ett alternativ och han valde 1 utan att alls veta vad det gällde. Vikariatet på förskolan utanför hemkommunen kunde göras till en tillsvidaretjänst. Jättesnällt av chefen, men jag vill ju jobba nära hemmet nu! Vill inte pendla. Orkar inte börja med den karusellen igen. Idag skulle jag börjat där, men jag känner att det inte är vad jag vill. Har pratat med chefen idag. Visst, om det bara rör sig om ett vikariat året ut och jag får en tjänst här i hemkommunen redan i januari så går jag med på det. För chefen har ingen annan tjänst ledig just nu. Idag har jag varit hemma och ska fundera på saken. Imorgon ringer jag och meddelar chefen. Jag har redan skickat iväg en ansökan på en tjänst här i hemkommunen. Det var en väldigt intressant förskola, tyckte jag. Har hittat fler intressanta tjänster här, så jag tror nog att det är rätt lätt att hitta jobb. Alla tjänster låg inte centralt, men ändå i hemkommunen. Vilket kaos, vilken soppa. Och allt på jobbet var helt obefogat. Jag passade bara inte in som person. De släppte aldrig in mig. Det jag blev förbannad på var att ingen hade pratat med mig direkt. Varför är folk så fega? Jag konfronterade alla igår och självklart hade ingen sagt något. Typiskt svenskt. Och så kallar dem mig konflikträdd! Jag är finne med hett temprament :-) Chefen står bakom mig och tror på mig. Därför vill hon inte släppa mig till någon annan. Fast jag hoppas verkligen att jag inte behöver komma till ett ställe som är rena rama klubben för inbördes beundran och där man inte har förståelse för att man har vabdagar med småbarn samt har lättare för att bli sjuk när man kommer in som ny. De gav mig aldrig någon chans och dömde ut mig på förtid. Jag fick aldrig visa vad jag går för. Men ta konflikter, det kan jag. Det fick dem minsann veta igår ;-)

Alternativen då?
*1 Säga upp mig och söka nytt jobb
*2 Ta vikariatet i grannkommunen och avvakta på att det dyker upp en tjänst snart här hos nuvarande chefen. Men orkar jag börja om bara för att stanna en kort tid? Jag vill ju bara ha ett fast jobb där jag kan trivas och bli kvar! Är det så mycket begärt...

Kaos, kaos totalt kaos

Först är man sjuk jättelänge, sedan kommer man tillbaka till jobbet och allt bara vänds totalt upp och ner. Nu har jag för första gången snart 32 år gammal fått uppleva att jag trots min högskoleutbildning och kompetens inte gör ett bra jobb. Något som jag aldrig tidigare fått höra. Jag har varit frånvarande mycket, men hela verksamheten kan inte stå och falla när jag är sjuk. Så idag har jag sagt hejdå och tagit med mig alla mina saker. Jag har pratat med chefen och har blivit erbjuden nytt jobb, men det ligger inte i hemkommunen, så det känns som ett steg tillbaka. Jag börjar redan imorgon för jag vill inte vara hemma! Jag vill jobba! Jag ska prata mer med chefen om möjlighet att få en tjänst i hemkommunen i januari redan. Om hon inte kan lova mig det kommer jag att börja kolla vad det finns för tjänster ute till nästa termin. Chefen har sagt att jag ska lämna henneIdag var jag och chefen och besökte det nya jobbet och allt verkade jättebra. Om jag stortrivs blir jag väl kvar, men meningen var ju att jag skulle slippa pendla, att ha jobbet på hemmaplan. Det är lite smidigare att åka till denna grannkommun, men när jag arbetat på hemmaplan har jag hämtat barnen inom 10 minuter från att jag slutat för dagen. Det kommer jag inte att kunna göra. Kortare tid än 45 minuter blir det inte. Jag kommer att arbeta 35h/vecka. Vill inte arbeta heltid ännu då lillkillen fortfarande är såpass liten. Fast han trivs kanonbra på dagis och har inte en enda dag velat följa med mig hem :-D Så jag är helt övertygad om att han skulle klara längre dagar utan några problem.

Så nu är man tillbaka på ruta ett igen. Bara att kavla upp armarna och börja om från början. Det känns skönt att ha chefen bakom sig som fortfarande tror på mig. Ärligt talat så var det personkemin som inte stämde, för jag är en bra pedagog som verkligen gillar mitt jobb. Lite grann klubben för inbördes beundran på det stället tycker jag ;-) Nä, inget för mig!

Samma visa hela tiden...

Passar på att sätta mig och skriva lite i bloggen medan febern håller sig nere... Ja, det stämmer. Jag är hemma igen :-( Jobbade förra veckan, men hade inte mycket till röst och hostade en del. I helgen tog jag det lugnt och mådde okej. Jag och N var själva på lördagen då maken och V var på naturhistoriska museet. Gick långpromenad med hundarna med N i vagnen. På söndagen var jag ute två timmar i skogen med hundarna. Vad underbart det var! Jag gjorde varsin uppletande-ruta till hundarna. R har definitivt fått sämre luktsinne pga sin torra nos. Det tog evigheter för honom att hitta leksaken i rutan. Men han gav inte upp. Tidigare har han hunnit hitta fem saker på kortare tid än vad han nu hittade en endaste sak. Tur i oturen är att vi inte satsat på lydnaden och brukslydnaden där luktsinnet behövs. Ä var taggad som bara den och hittade sin leksak snabbt. Hon är nu en duktig apportör och kommer glatt med leksaken till mig. Jag lade även ett kort spår med leksak på slutet till Ä och hon var jätteduktig. I övrigt fick hundarna springa fritt och det syntes hur de njöt av att få vara ute själva med matte igen. Ä som gick några meter före vända med jämna mellanrum spontant och kom fram till mig för att bli klappad. Hon är en riktig kelgris och lagom självständig. Vi stötte på hästar i en hage. Ä sänkte svansen först, men den åkte ganska snabbt upp igen. Istället tog vallningsinstinkten över och hon hukade ner kroppen samtidigt som hon smög mot hästarna. R brydde sig inte ett dugg om hästarna, var mer intresserad av att nosa i skogen :-) När vi nästan hade passerat hästarna såg jag till mig stora förvåning Ä på andra sidan elstängslet till hästhagen! Hästarna var en bit bort och Ä började gå mot dem som värsta vallhunden. Jag ropade på henne och hon tittade direkt. Jag ville inte chansa på att enbart ropa på henne så jag började springa bortåt på stigen samtidigt som jag ropade på henne. Hon kom direkt. Så fort gick den osäkerheten för hästarna över :-) Vi blev tvungna att vända tillbaka och gå förbi hagen igen för det var för blött att ta sig fram. Ä gick duktigt på stigen och nöjde sig med att enbart titta på hästarna. Hon är så duktig, lilla kickan.

I måndags var jag på jobbet och mådde helt okej. På förmiddagen började jag känna mig lite yr och matt i kroppen, men jag bet ihop. Sista 1½ timmen hade vi avdelningsplanering och jag kände hur jag bara blev varmare och varmare. När jag hade hämtat barnen från dagis orkade jag inget annat än att lägga mig i sängen och titta på TV med barnen. Maken fick sköta maten och allt annat när han kom hem. Jag försökte verkligen komma iväg till jobbet igår, men till slut sa V ifrån "Mamma, du får nog ringa till jobbet och säga att du inte kan komma för att du är sjuk". Jag sov bort hela dagen. Inatt hade jag feberfrossa och frös hela tiden. Vi hade slut på värktabletter, men jag hittade en panodil i morse som jag tog. Så just nu har jag ingen feber och självklart är jag uppe när jag känner att jag orkar. Jag är bara så less på att ligga ner hela tiden och vila. Jag vill ju bara jobba! Känner att jag aldrig kommer igång med jobbet. Helt otroligt vilken otur jag har... Hoppas verligen att jag snart blir helt frisk. Missar personalmötet ikväll med... Typiskt. Nåja, ingen kan komma och säga att jag inte vill jobba i alla fall.

På tal om jobb så har maken fått nytt jobb. Han börjar tidigt och är hemma redan efter fem. På fredagarna slutar han redan 13.15 så han kommer att sköta hämtningarna från dagis. Lyxigt att få en dag då jag inte behöver hämta :-) Jobbet är tillfälligt, men med makens tur så får han säkert fast jobb där.

Nä, nu måste jag vila igen...

Arbetslös make...

:-( Så trist. Han kommer inte att återanställas. Tydligen fanns det folk där som inte önskade honom tillbaka. Helt otroligt. Att folk är så osäkra på sig själva att de inte kan arbeta med någon som har större kompetens. Men visa framfötterna själva då istället för att bara tycka synd om er! Det är min åsikt. Jag blir så arg på vuxna människor som beter sig som små barnrumpor. Vi får se vad det blir för jobb för makens del. Kan ju säga att det inte känns så där överdrivet kul att han inte har något jobb just nu... Hoppas han får tag på något snart. Sen gäller det ju att få hyfsad lön också. Vi har ju faktiskt bolån, barn och hela köret... Usch, vad jag önskar att jag kunde se in i framtiden och visste hur det kommer att bli. Och bläh! för makens gamla jobb. Är väl lika bra att slippa det.

Fortfarande hemma...

Jag är fortfarande sjuk! Behöver få sjukskrivningen förlängd. Vad är det här för mysko förkylningsvirus som aldrig ger med sig?! Igår gick jag en halvtimmes promenad med hundarna på kvällen och det kändes helt okej. Idag vaknar jag med lika ont i halsen som tidigare och knappt någon röst! Jag är sååå less nu. Vill ju bara jobba och träna hundarna. Har försummat familjen i två veckor nu. Orkar ju inget.

Jag ska till läkaren om några timmar. Hoppas de har något annat att komma med än att jag bara ska vänta ut det. Finns det inte någon tablett man kan ta. Jag dricker hostmedicin, äter halstabletter, dricker te för jämnan och bara vilar, men blir än då inte frisk. N är också förkyld igen och näsan rinner hela tiden. Plus att han hostar en del.

Maken är föräldraledig med V nu. Vi håller tummarna för att han ska få komma tillbaka till sitt gamla jobb. Tills dess är han föräldraledig med V och N kommer att gå 15 timmar på dagis. Hoppas det inte blir så långvarigt...

Och hoppas att vi snart slipper alla förkylningar och mysko sjukdomar här hemma... Nu har jag fått nog...

Stygnen är borta!

Idag var maken iväg med Rasmus som blev av med stygnen. Tyvärr måste han fortfarande ha bandage och tratt några dagar till då ett mindre så inte har stängt sig helt. Nåja, han är ju världens bästa hund på att bara ligga och ha tråkigt. Dessutom är ju matte sjuk så det blir ändå ingen träning för hans del. Jag har varit hemma med förkylning sedan förra torsdagen och istället för att bli bättre blir det bara sämre. Idag var jag hos läkaren och tog streptokockprov, men det var negativt. Jag blev sjukskriven t o m onsdag och det enda jag kan göra är att vila och vänta ut det. Är sååå less nu :-( Älva lider mer av att ha så här sysslolöst. Hon gillar att jobba, att röra på sig. Vi tror hon sysselsätter sig med att ta bort Rasmus bandage. För det kan omöjligt vara Rasmus med sin stora tratt :-D

Nåja, nästa vecka blir en bättre vecka. Det känner jag på mig. Då äntligen ska jag vara helt återställd och kan börja träna med hundarna. Nu ska jag lägga mig och vila igen...

Förändringar igen

Inte för min del denna gångeutan nu är det makens tur :-) Idag säger han upp sig från sitt nya jobb. Han känner att det inte är värt all tid borta från familjen. Han har dåligt samvete för att det blir så stort tryck på mig här hemma och att jag har så lite tid till hundarna. Ä börjar visa nu att hon är rätt less. Igår tog hon en av mina skor och slet ut sulan när jag var uppe i Ns rum med barnen. Bara för att demonstrera sitt misstycke. Jag har varit sjuk sedan torsdag. Min femte dag hemma från jobbet idag. Jag har influensa och den tycks aldrig gå över. Envis hosta, ont i halsen, feber till och från och rejält matt i kroppen. Maken kommer hem tidigt idag och då ska han gå en långpromenad med hundarna. Alltså inte med R och Ä. Snart kommer det hit en tredje hund som vi ska vara hundvakt åt och det är den tiken samt Ä som får komma ut på långpromenad. Självklart går vi inte långpromenad med R när han är skadad ;-) Han får vara hemma och gosa med matte alldeles själv. Ä är snabbt där och lägger sig i när R lägger sig hos mig i soffan. Hon tycker att han ska ligga vid mina fötter så är hon närmast ansiktet :-D En liten ego tjej. Hmm, påminner en del om mig :-)

Maken har varit i kontakt med förra jobbet och det verkar inte helt omöjligt att få komma tillbaka. Han kommer att bli uppringd av chefen där så får vi se. När det här är klart hoppas jag vi slipper mer förändringar i livet.

R tass läker jättefint och nu är det bara två dagar till med bandage. Sedan ska stygnen äntligen tas :-) Då ska jag börja träna lite slalom och hoppteknik med honom. Maken var i måndags och betalade räkningen på djursjukhuset. Det kostade allt som allt 3000 kr, men försäkringsbolaget betalade nästan hälften. Tur att man är så smart att man har sina djur försäkrade ;-) Nu hoppas jag verkligen vi slipper fler skador... Och framförallt tratthundar här hemma. Jag är så less på att höra skrapet från tratten hela tiden när R går emot väggar och möbler. Tror han är rätt less själv också :-D

Efter mycket funderande har jag kommit fram till att nu struntar jag i att jag har hundar av bruksras. Jag är INTE intresserad av att tävla i lydnad eller brukslydnad. Mitt hjärta brinner för agilityn och det är den jag vill satsa på. Därför har jag bestämt mig för att Ä också ska få bli en agilityhund. Lydnad tränar vi bara på skojnivå. Jag kan inte motivera mig att gå ut på lydnadsplanen, låta hunden ligga plats i flera minuter och sedan traggla olika moment. Nä, jag är nog ingen lydnadsmänniska ;-) Jag hade gärna kunnat tänka mig att bara tävla i spår, sök, uppletande, men inte med lydnaden till. R klarar alla momenten i lydnadsklasserna, men varken han eller jag är intresserade av att tävla. Så nu ska jag verkligen satsa helhjärtat på agilityn och bli en riktig agiliynörd :-D Kanske nästa hund blir lydnads- och brukslydnadschampion ;-) Jag tror nog att Ä skulle tycka agility är roligast. Hon är som gjord för det. Är smidig i kroppen, kan hoppa högt och har mycket spring i benen :-D Och i agilityn får man skälla hur mycket man vill vilket Ä gärna gör när hon är glad och uppspelt. Plus att hon är otroligt följsam. Vem vet, kanske tar vi lydnaden längre fram. Nä, från och med nu lägger jag all tävlingslydnad på hyllan. Det är bara vardagslydnad som gäller.

En annan sak som jag tänker testa med Ä är freestyle. Dels är jag jättenyfiken på denna häftiga hundsport och dels tror jag att Ä är som gjord för det. Är väl lite tveksam om jag fixar det :-D Någon vidare taktkänsla och smidighet har jag väl inte. Fast man kan väl träna upp sig ;-)

Jag håller tummarna för att maken får tillbaka sitt gamla jobb. Det blir mycket bättre så här för ingen av oss är hemma senare än fem. Jag kommer att kunna träna med agilitygänget igen! Jippii! Se upp agilityfolket, för här kommer snart två snabba kortisar ;-) Nästa år ska jag vara med och konkurrera om KM med två hundar :-)

Du är värdefull!

Du vet väl om att du är värdefull

Att du är viktig här och nu

Att du är älskad för din egen skull

För ingen annan är som du

Det finns alltför många som vill tala om

att du bör vara si och så

Gud Fader själv, han accepterar dej ändå

och det kan du lita på

Du passar in i själva skapelsen

Det finns en uppgift just för dej

Men du är fri att göra vad du vill med den

Säga ja eller nej

Ingemar Olsson

Barn och tro

Så här kan bara ett barn tänka :-) Hittade texten hemma.

"Mamma. Jag vet ju att Jesus bor i mig. Om jag skriver Jag älskar dig på en lapp och äter upp den. Ser han det då?"

:-)

Less, less och åter less!

Rs besök hos veterinären gjorde mig 1600 kr fattigare... Eller rättare sagt kommer att göra det för jag har inte betalat ännu. De hade fått svar från försäkringsbolaget först onsdag kväll. Och själv var jag jättedålig torsdag morgon. På måndag ska jag åka efter jobbet med ungarna och betala. R sår läker bra. Inga problem att byta bandage varje dag och jag drömmer nästan om bandagebyte på nätterna :-D Jag tror stackars Rasmus är rätt less på att bara ta det lugnt. Jag aktiverar honom här hemma och tränar lite lydnad.

I onsdags hade jag ont i halsen när jag vaknade, men kände mig annars rätt okej. Jag hade kort dag på jobbet och var ändå helt slut när jag kom hem. På kvällen var jag helt utslagen och somnade på soffan. Orkade inte gå upp och lägga mig i sängen. På torsdag morgon snabbrastade jag hundarna och var sedan helt slut. V var också krasslig, sa att han hade ont i pannan. Alla gånger tidigare när han haft ont i pannan har det handlat om magsjuka. Jag hade sett fram emot att få sova hela dagen medan barnen var på dagis och nu skulle en eventuellt magsjuk V också vara hemma. Jag insåg min begränsning och eftersom jag vet att jag inte är någon supermänniska så ringde jag till makens mobil och sa att han fick helt enkelt vabba för V. Jag måste få vila. Så det blev en karensdag för min del och vab för maken. Är så less på att hela tiden förlora inkomst. Förlorade ju tisdagen med då R blev skadad... Jag var hemma igår också och vilade hela dagen. V var på dagis, det var inte magsjuka och han var pigg redan efter några timmar. Sådan återhämtning vill jag också ha! Idag känner jag mig rätt krasslig fortfarande och är själv hemma med ungarna. Det hade varit så skönt att få vila, bara sova, men jag måste orka med båda barnen... N sover middag just nu. Han gick upp redan vid sex-tiden (!) så han ville självmant gå lägga sig och sova redan efter nio :-)

Maken och jag har diskuterat hans jobbsituation här hemma. Jag börjar känna att det blir för mycket att han kommer hem så sent varje kväll. Det är meningen att jag ska göra saker på helgerna, men då är jag så slut efter veckan att jag inte orkar mer än ut på långpromenad med hundarna. R och Ä är båda hundar som gillar att jobba och jag har dåligt samvete för deras skull... Och jag mår själv dåligt av att inte kunna träffa mina klubbkompisar, träna med dem och prata hund. Jag kommer ingenvart med träningen själv. Har ju folk jag kan träna med på helgerna, men då är jag så trött att jag inte orkar det. Det var bättre förut när maken kom hem tidigare. Jag har ju så bra tider på jobbet nu. Vi stänger redan fem. Så även om jag går upp i heltid en dag hinner jag lugnt till träningen på klubben som börjar 18.00. Jag hade väl helst sett att maken hade hittat ett jobb där han börjar tidigt och slutar tidigt... Just nu känner jag att jag bara är trött hela tiden och börjar må dåligt. Det var nog att gå från 75% till 87,5% på jobbet. Jag är som sagt ingen supermänniska och inser mina begränsningar. Allt jag begär är lite mer tid för mig själv och hundarna.

R och jag börjar med ridhusträningen nästa månad och den är på söndagkvällarna. Det ser jag fram emot :-) I övrigt tränar vi ingen agility just nu. Och det kommer bara bli ridhusträningen i höst-vinter.

Det är med Ä jag skulle vilja ha mer träningstid, att kunna åka iväg och träna med andra. Planen är ju att komma ut på tävlingsbanan och då behöver Ä träna platsliggning med andra hundar samt vi behöver träna tävlingsmässigt med andra, t ex störningar. Sen måste vi verkligen komma igång med spårandet, men jag minns knappt längre hur man gör.

Annars då, jag har väl inte bara saker att gnälla om? Jag trivs bra på jobbet och ser fram emot att få gå dit på måndag igen. Kollegorna är jättebra och barnen mysiga. Det känns jättekul att ha så nära till jobbet. Jag ångrar att jag inte tagit steget tidigare :-)

Att mina föräldrar skulle flytta hit har jag nästintill gett upp hoppet om. Pappa är envis. Det är för dyrt, dem har det bra där dem bor. Visst blir det lite dyrare att bo här, men det finns ju många vinster med det hela. Få träffa oss oftare, mamma blir gladare, en bra församling att bli medlemmar i, tillgång till bastu för pappa närhelst han vill. Det positiva som pappa hade hittat med att flytta hit var att det skulle bli kortare väg till Haparanda med husvagnen! Om jag inte var så lik min pappa skulle jag nästan tro att jag inte är släkt med honom! Att han ska vara så tjurskallig :-(

Jag är trött på det här nu!

Det är inte sant! En tratthund nu igen! Andra gången för detta året som R skadar en trampdyna. Dessutom samma trampdyna, men inte samma ställe. Allt började så bra idag. Hundarna fick springa fritt efter promenaden på stora ängen. Rasmus njöt i fulla drag och tog ut stegen ordentligt. Ä kunde inget annat göra än att försöka hänga med :-D

När vi kom hem upptäckte jag blodspår på golvet. Maken och jag konstaterade ganska snabbt att det var R för han var den som hade gått in i vardagsrummet och lagt sig i soffan och lämnat blodspår även där. Jag tog in honom i badrummet. Höger stora trampdyna på framtassen var helt uppfläkt! Bara att ringa veterinären, jobbet och sen lämna barnen på dagis.

Jag åkte in med R till nio. Han fick munkorg på sig för jag tyckte det var lika bra. Veterinären konstaterade snabbt att såret behövde sys. Andra gången för detta året fick jag lämna Rasmus på djursjukhuset. Åkte hem och väntade på att de skulle ringa. Vid lunchtid hämtade jag hem R. Han ville gärna därifrån, men hade skött sig bra. Andra gången detta året som han varit nedsövd. Hemma var han trött och la sig i soffan direkt.

Jag väntar på samtal från djurkliniken för att åka dit och betala. Jag vill ha det direktreglerat och de hade svårt att få tag på försäkringsbolaget. Hoppas att det inte kostar alltför mycket... Nu har det varit tillräckligt med hundarna för detta året, tycker jag. Tredje gången detta året som jag åkt till djursjukhuset med hund.

Jag grämer mig för jag tvekade att släppa hundarna i morse, då jag tänkte att någon av dem kanske skär sig på något. Varför tänker jag så?! Eller är det helt enkelt så att jag känner på mig saker? Hmm, jag kanske ska börja lyssna på mig själv ;-) Nu är det vila, korta koppelpromenader, medicin samt daglig bandagebyte som gäller för R. Om tio dagar ska stygnen tas bort. Ska försöka med gott samvete att gå längre promenader med Ä samt träna henne. Jag brukar få dåligt samvete för den andra hundens skull. Och jag kan tänka mig att Rasmus blir grinig på Ä över att hon får ha roligt med matte :-)

Inget jobb idag för min del... Vård av sjuk hund :-) Jag vill inte lämna honom ensam för han är väldigt slö. Ikväll är det personalmöte på jobbet. Grannarna ska vara barnvakt. Och nu får de även hålla koll på en stackars tratthund :-) Hoppas de ringer från djurkliniken snart så att jag får åka dit och betala. Jag måste hämta ungarna på dagis vid halv fem. Träligt att det alltid ska strula med något, hade varit smidigt att få betala när jag hämtade hunden :-( Jag kunde valt att låta R vara kvar hos veterinären tills jag skulle dit och betala, men hon sa att han gärna ville hem och var orolig. Självklart hämtade jag hem min grabb direkt :-) En positiv sak är i alla fall att det i onsdags öppnade en djurklinik här på hemmaplan så jag behövde inte åka så långt :-) Extra tacksamt när man får köra tre vändor till veterinären... Man får hitta det positiva i allting ;-)

Fredag

Fredag igen och idag kommer mina föräldrar hit. V ser fram emot det. Han skulle gärna vilja att dem bodde här. Tänk att ha morföräldrarna precis i närheten istället för att slippa åka i 3-3½ timme... Det finns en lägenhet till salu här. Priset är inte farligt och hyran relativt låg. Men pappa tycker det är för dyrt att bo här och han vill hyra, inte köpa. Hmmm, sen att han varit på väg att köpa ett hus där dem bor nu är ju en helt annan sak tydligen. Fattar han inte att mamma vantrivs?! Hon skulle gärna vilja flytta hit. Tänk att få träffa barnbarnen dagligen. Vad har hon för liv just nu där hon sitter hemma själv och inget händer? Hur ska vi lyckas få pappa att förstå? Dem här bott där i lilla döende samhället i tolv år nu! Räcker inte det?

Jag är lite besviken på min pappa som inte tänker mer på mamma. Själv hade jag aldrig accepterat allt som mamma gjort. Tänk att sakna körkort, ha svårt för att gå och bara få sitta hemma... När mamma hälsar på hos oss lever hon upp. Här är det ingen som bryr sig att hon inte pratar perfekt svenska. Här finns alla sorters människor. Hon pratar med folk, är social och stortrivs. Hemma är hon deprimerad hela tiden och känner hur livet bara rinner genom fingrarna på henne. Är det här allt hon har kvar av sitt liv? Jag får nästan dåligt samvete för att jag börjat jobba mer tid, för jag vet att hon har stort behov av att ringa dagtid och prata av sig. Jag kommer vara lite sur på pappa när de kommer idag. Om jag konfronterar honom om allt det här finns risken att han tjurar ihop, men den risken tar jag. Han kan inte fortsätta tänka bara på sig själv! Någon mer som har en pappa som inget gör hemma, att det är eran mamma som får sköta allt? Är det här något typiskt finskt eller är det en generationsfråga? Vad ska man göra?

Här igen

Det gick väldigt hastigt när jag bytte jobb. Nu har jag jobbat tre dagar på nya jobbet. Idag hade blivit fjärde dagen, men jag är hemma med en väldigt förkyld och febrig N. Du ska inte tro att han är lugn för det. Nej, full rulle ska det vara tills han inte orkar mer och slocknar tvärt :-) Jag blir hemma imorgon också. Förhoppningsvis kan jag jobba på torsdag. Jag är så less på att vara hemma! Vill ju jobba nu :-)

Jag trivs jättebra på nya jobbet. Det känns lite konstigt att vara på ett helt nytt ställe igen. Jag har lärt mig barnens namn och alla kollegorna. Nu är det föräldrarnas namn härnäst ;-) Sen är det mycket nya rutiner som jag ska få kläm på. Det känns jättekul med en ny arbetsgivare som arbetar på ett helt annat sätt. Förhoppningsvis blir jag kvar på detta ställe i några år.

Ä gjorde sitt MH i lördags. Inga kvarstående rädslor och tvåa på skotten. Hon skötte sig jättebra. Inget jakintresse, men det gissade jag redan innan. Hon tittar gärna, men jagar inte efter. Vi har ju fått träna på det här med att apportera saker till matte :-)

Nähäpp, nu ska jag och N sätta oss med V för att se på Bolibompa. V bad mig idag att skriva på Bolibompas hemsida att han vill ha en Bolibompanamnsdag så det har jag precis gjort :-) Nu ska han bara ha tålamod tills hans namn dras ur hatten ;-)

Kauhajoki

Det känns helt ofattbart... Andra vansinnesdådet i finsk skola på mindre än ett år. Jag känner mig rejält chockad just nu. Vart är världen på väg? Finns det inget sätt man kan hjälpa alla dessa människor som mår så dåligt?Som denna unga kille igår som hatade mänskligheten så mycket att han inte såg någon annan utväg... Det är tragisk. Jag känner mig orolig inför framtiden. Allt bara eskalerar och blir värre hela tiden. Många ungdomar mår jättedåligt och många hamnar i fel sällskap. Det är svårt att förstå, obegripligt att förstå. Mina tankar går till anhöriga till dem som miste livet och alla dem som drabbades av denna hemska händelse i Kauhajoki. Jag tänker även på alla andra som världen runt drabbas av hemskheter. Världen skulle vara en mycket bättre plats utan vapen. Man borde förbjuda dem helt... Vad är det för idiot som kom på att man ska ha vapen?

Hur ska man gå vidare från detta? När kommer nästa grej att hända? Snart vågar nog inte ungdomarna gå i skolan längre. Vart är världen på väg? Som kristen ställer jag frågan "varför". Men det här är inte Guds verk. Det är vi människorna själva som ville ha en fri vilja och inte gjorde som Gud sa. Det var vi som förde ondskan till världen.

Det stora avslöjandet :-)

Japp, nu är det klart och fort har det gått. Jag har sagt upp mig från mitt nya jobb och ska börja ett ännu nyare jobb snart :-D Har gått och tänkt på detta ett tag, maken och jag har kommit fram till att det underlättar om jag arbetar på hemmaplan, så jag började kolla efter jobb på hemorten. Hittade ganska snart ett som jag blev intresserad av. Det är en privat förskola som jag kollat på tidigare, då jag gillar deras arbetssätt. Bland annat är de ute mycket och gör utflykter. Lärarförbundet hade bara gott att säga om denna arbetsgivare. Det var så smidigt att skicka iväg CV över nätet. Visserligen hade det redan gått en månad sedan annonsen kom ut, men testa kan man ju alltid göra :-) Döm om min förvåning när jag redan nästa dag får svar från föreståndaren som gillat mitt CV och vill träffas! Så redan några dagar senare sitter jag på anställningsintervju och träffar en eventuellt blivande chef samt kollega. Jag faller pladask både för kollegan, en tjej i min ålder och för avdelningen som tjänsten är på. Föreståndaren säger att jag ska gå hem, fundera några dagar och sedan ringer hon för att höra vad jag kommit fram till. I mina öron lät det som att jobbet var mitt om jag ville ha det!

Idag ringde hon igen och frågar mig vad jag kommit fram till. Jag säger självklart att jag vill ha jobbet och då säger hon att det vill hon samt min nya kollega också :-D Jättekul! När ska jag börja då? Har kollat att jag har en månads uppsägningstid och tar kontakt med chefen. Dem är beredda att släppa mig direkt, jag ska bara ta ut mina sparade semesterdagar. Som det ser ut just nu kan jag börja mitt nya arbete redan på torsdag! Hur gick det här till?!

Jag har ju sagt att jag inte vill jobba på hemmaplan då det är skönt att ha en bit till jobbet. Denna förskola ligger på andra sidan centrum, så barnen som går där bor inte precis intill. Det känns bra, som rätt beslut och jag är så himla glad samt chockad över att jag fick första jobbet jag sökte! De letade verkligen efter rätt person till avdelningen och det känns roligt att vara den personen :-) Nu ska jag få jobba på en förskola där man är ute mycket samt använder drama i sitt arbete. Två av mina önskemål i mitt arbete :-D Barnen är 2-5 år gamla. Lokalerna är fina och tillräckligt stora. Gården är jättemysig. Placeringen är perfekt. Nära till skog, ängar, biblioteket, bussen, tåget. Det kommer kännas så lyxigt att kunna ta cykeln eller gå till jobbet i fortsättningen :-D Och jag sparar de 690 kr som månadskortet kostar ;-) Men bäst av allt är att mina barn får kortare dagar hos dagmamman då mina arbetstider inte behöver tajma med busstiderna :-) Det känns som en dröm... Krasslig är man också så man orkar inte ut och fira. På något sätt måste detta firas :-D Jag känner för att studsa runt här hemma, men då blir väl hundarna alldeles till sig och jag svimmar väl för att jag inte orkar med det just nu :-)

Jag ska träffa min nya chef redan imorgon eftermidddag för att skriva avtal samt få arbetskläder. YES! Det ingår en sådan förmån i mitt nya jobb :-) Även ett generöst friskvårdsbidrag. Det ska bli så skönt att ha riktiga arbetskläder när man är ute. Finns även ett t-shirt man kan ha på sig till jobbet. Så behöver man inte stå halva morgonen framför spegeln och fundera på vad man ska ha på sig :-D Imorgon ska jag även träffa föreståndaren på förskolan samt den pedagogisk samordnaren. Och så blir det löneförhandling. Jag vet att det kommer att bli lite löneökning för min del ;-)

Nä, nu måste jag lägga mig och vila, smälta allt detta. Idag känner jag mig hyfsat pigg så imorgon åker jag och ungarna till mormor och morfar. Där ska det firas att jag fått jobb på hemmaplan! Jag vet att mamma hoppats på det ett bra tag ;-)

Dags att ta sig i kragen!

Hemma sjuk igen. Vad är det för envis och irriterande virus som går hemma hos oss?! Man hinner knappt bli frisk så är man sjuk igen. Återigen orkar man ingenting. Stackars hundarna blir lidande. Jag har varit hemma från jobbet denna veckan. Hämtar barnen från dagis vid fyra. Tvingar i mig lite pasta just nu. Mer har jag inte matlust med. Jag får så dåligt samvete för hundarna så jag kommer att ge mig ut en runda med dem fastän jag är sjuk. Dem måste få göra något...

Bloggrubriken hade inget med att vara sjuk att göra. Nä, det handlar om hundträningen. Har beställt två hundböcker som jag ska lusläsa. "Att lyckas på tävling" samt "Mera agility". Den ena boken för båda hundarnas träning och den andra för Rasmus :-) I övrigt ska jag läsa de nyare hundböckerna jag har hemma om spårning, uppletande samt klickerträning. Jag måste få mer kött på benen. Någon kurs är inte aktuell just nu. Brände nog alla årets kurspengar på de tre agilitykurserna jag och Rasmus gick i våras :-D Dessutom är det svårt att hitta helgkurser som är det enda som funkar för min del.

Jag fick verkligen blodad tand av agilitytävlingen i söndags. Det var förresten min hemmaklubb som anordnade tävlingen så jag hjälpte till som funktionär hela dagen. Byggde banor och agerade hinderfixare. Det var roligt att få vara inne på banan och höra vad förarna sa till sina hundar när de tävlade. En som jag föll speciellt för var en kvinna som hela tiden sa "musch, musch" till sin hund :-D Jag kanske ska säga "rösrös" som jag ofta kallar R. Det var så V kallade honom innan han lärde sig säga R :-)

Så nu är det till att ta sig i kragen och börja träna hundar. I helgen ska jag och ungarna åka till mina föräldrar för att fira min pappa som fyller år snart. Och för att hinna se deras nya husvagn innan den går i vintervila. Mest för Vs skull ;-) Han har total dille på husvagnar :-D Vi har faktiskt en egen husvagn, men ingen plats att ha den på. Den står hos svärföräldrarna. Det är deras gamla husvagn och gammal är nog ett rätt så bra ord för den :-D Här nedan är en bild på den tjusiga saken. Jag har två jättehärliga semesterminnen från sommaren-05 med husvagnen. Det första var när jag och R var på collieläger i juni och tränade lydnad och det andra var kennelträffen i juli det året. Bara jag och R. Vad mysigt vi hade det i husvagnen :-) Bilden är tagen på collielägret och visar hur nära vi hade "hem" från träningsplanen :-D














Nåja, tillbaka till helgen som kommer. Hos föräldrarna ska jag, när jag nu har så bra barnvakter, passa på att spåra lite med Ä och träna lydnad. Agility med R blir svårare då man måste vara medlem på den brukshundsklubb där man tränar. Och jag är ju alldeles för duktig för att bryta mot den regeln :-)

Lite har jag känt att jag inte riktigt har den tid för hundarna som jag först hade tänkt. Makens nya jobb ställde till det en del. Tidigare var han hemma vid fem-tiden. Nu är det min uppgift att hämta ungarna på dagis varje dag. Fast jag klagar inte, det är två goa ungar att umgås med och mysa i soffan med :-) N är nästan alltid en solstråle och V också. Det är bara ibland som molnen skymmer för solen och då oftast bara för en stund ;-) Jag är stolt över mina självständiga pojkar som vill och kan så mycket. Idag fick jag en kram av N när jag lämnade på dagis och han t o m kom ut i hallen och vinkade :-) Men det gulligaste var ju ändå när han en bra stund innan vi skulle gå hämtade sina skor och berättade för mig på sitt eget språk att det var dags att gå till dagis :-D Jag tog på honom skor, jacka och mössa. Sedan stod han ivrigt vid dörren och väntade på att vi skulle gå :-) Han stortrivs verkligen på daghemmet.

Fast kanske jag ändå vore för trött för mer seriös hundträning på vardagkvällarna. Jag känner att det sliter lite på mig att ha en bit till jobbet. Där är jag jättepigg hela dagen, men stunden som jag väntar på bussen slöar jag till och under bussresan håller jag på att somna. När jag är framme och ska hämta ungarna är jag helt slutkörd. Sedan kör jag på tills det är läggdags för barnen. Och inte ens då lägger jag mig och vilar i soffan för när maken kommit hem ska jag gå en runda med hundarna. Ja, suck om ekonomin tillät det skulle jag jobba max halvtid. Skulle gärna fortsätta jobba 75 % ett tag, men det känns inte rättvist mot jobbet. Om jag bestämmer mig för att göra det kommer jag att söka nytt jobb. Min nuvarande tjänst är en heltidstjänst och det vore mest rättvist mot dem om de fick in någon på heltid. Bättre då att söka en 75 % tjänst eller i alla fall inte heltidstjänst så kan man jobba mindre med gott samvete :-) Fast hur vanliga är egentligen dem fasta jobben på deltid. Brukar mest vara vikariat då och det är jag INTE intresserad av. Jaja, nu skenar tankarna iväg.

Nä, nu ska jag göra en kraftansträngning och gå en liten runda med hundarna. Ska försöka orka aktivera dem lite. Skulle så gärna vilja träna, men huvudet är inte med så det är ingen idé.

Tvära kast

Just nu verkar det som att allt kommer att kastas om för mig igen. Det är bara att vänta och se. Fast det är inget negativt, utan tvärt emot något positivt :-) Jag återkommer när jag vet mer.

Igår debuterade jag och R på agilityplanen. Vi diskade oss då det strulade till sig lite vid gungan. Vi måste träna mer på den :-D Fast jag är ändå jättestolt över vårat lopp. Vi hade kul och var båda duktiga. Det var så himla roligt. Jag fick definitivt blodad tand. Samt tävlingsnerverna var inte alls lika farliga som med lydnaden. Det blir nog tävling snart igen :-D

Jag pratade med en klubbkompis igår som tyckte att jag ska börja träna agility med Ä också. Trots att jag har en brukshundsras så måste jag medge att agility är mycket roligare än bruksdelen :-D ;-)

Har jag gjort bort mig nu eller?

Jag har gjort något som kanske inte var helt smart... Det får tiden utvisa. Det är en sak som jag gått och tänkt på rätt länge och nu gjorde jag slag i saken. Men jag tänkte inte alls på vad det får för konsekvenser för andra... Om jag skriver så här: jag gjorde något som jag direkt fick respons på, men jag tänkte inte på att det kommer fram, att jag inte kan smyga med det. Och nej, jag har inte varit otrogen mot maken ;-)

Idag jobbade jag äntligen igen och det var jättekul. Kollegorna hade tyckt det var lite stressigt utan mig där så jag var hett efterlängtad. Inte bara av dem utan av barnen också :-D De gick hela min arbetsdag och munhögs om vems jag egentligen var :-D Jag sa till dem att jag är allas fröken :-) Det kändes mysigt att vara saknad. Då har jag gjort ett bra intryck. Jag trivs verkligen med dessa goa barn och härliga kollegor. Det är skönt att ha börjat jobba igen. Viking tycker det är rättvist och bra nu att Noel lämnas och hämtas samtidigt som han :-D Noel vinkade inte till mig i morse och när jag hämtade i eftermiddags började han gråta när han kom till mig. Han ville tillbaka till sin dagmamma :-D Det är ju ett gott betyg för daghemmet. Han känner sig trygg där :-) Som förskollärare är jag rätt van vid barn som inte alls vill följa med sina föräldrar hem ;-)

Så nu har vardagen infunnit sig här, äntligen. Jag vet vad jag har för uppgifter och rutiner här hemma. Imorgon lämnar jag barnen till nio och hämtar dem fem. Jag jobbar den hopplösa tiden 10-16 imorgon. Precis värdelöst att komma dit tio. Har ingen koll på vilka barn som är där och vad som händer. Föredrar att börja tidigt. Jag har under Noels inskolningstid bestämt mig för att bara jobba 75 % året ut. Eventuellt fortsätter jag med det nästa år också. Även om det inte känns helt rätt mot kollegorna som väntar på att jag ska gå upp i heltid. Jag har lagstadgad rätt att minska arbetstiden med 3/4 ända tills Noel fyllt åtta år eller gått ut första klass, vilket som infaller först. Och det är inte ens säkert att jag kommer att kunna arbeta heltid. Jag måste orka med allt utanför arbetet också...

Nä, nu är det dags för kvällsrastning av soffpotatisarna och sedan läggdags :-)

Agility!

Japp, igår kväll kom jag och R ÄNTLIGEN iväg till klubben för att träna. Tur i oturen var maken sjuk så jag kunde åka och träna med kompisarna :-) Vi var tre ekipage där och det var jättekul att träffa dem igen. R var eld och lågor totalt. Hoppade in i bilen utan att krångla så fort jag nämnde agility :-D Jag började sätta ihop hoppkombinationer direkt och upptäckte till min glädje att jag kom ihåg hur man gör det och att jag t o m hade en tanke med det jag gjorde :-) Allt jag körde med R gick mycket bättre än jag väntat mig. Saker som inte funkat tidigare var nu inga problem alls. T ex framåtsändande. Där har han bara hoppat över två av tre hinder, men igår flög han över alla tre hinder utan att ens titta bakåt mot mig :-) Han tog gungan utan någon som helst tveksamhet. Samma sak med balansbommen och A-hindret. Däcket var inte heller några problem och han hoppade snyggt genom den, inte mellan ramen och däcket som varit hans favoritväg tidigare :-D Slalom körde jag först med fyra staketstolpar och han gick jätteduktig. Från båda hållen, inte bara när han stod på min vänstra sida som tidigare! Även när jag skickade honom framåt till slalomen gick det bra! Vi hade ställt upp ett helt slalom med 12 pinnar. Rasmus fuskade lite två första försöken, men tredje gången tog han alla 12 pinnarna och hade bra fart också! Jag är så stolt över min grabb. Tänk, vi har knappt tränat på 2 månader och han gör bättre ifrån sig än tidigare :-) Så det kanske inte är helt omöjligt att det går bättre än diskning på tävlingen som vi snart ska vara med på ;-)

















Bilden är inte från igår, men dock agilityaction liknanden den igår med R :-)

Lite smakprov från träning i juli :-)

Boxträning med framförbyten. Först tänker jag fel, men sedan går det felfritt :-) R är väldigt snabb så det gäller att tänka och röra sig snabbt ;-)


Jag har t o m tränat lite lydnad med Ä och det gick jättebra. Hon är så duktig, lillfjantan. Vilken ögonkontakt. Den är jag inte van vid av R. Han är inte så förtjust i att gå och titta mig i ögonen hela tiden. Ä är otroligt snabb och följsam. Jag kände att jag behövde ett mål att sikta mot så jag har faktiskt anmält oss till en lydnadstävling som går av stapeln längre fram i höst :-) Platsliggningen är hon duktig på. Linförighet är inga problem. Ställande måste vi träna lite på. Inkallning är en klar tia :-) Läggande under gång måste vi lära in :-D Apporteringen måste vi träna på, hon är ingen naturlig apportör som R :-) Hopp över hinder är inte heller några problem. Ä har faktiskt klarat lydnadskörkortets första del hos förra ägaren ;-) Så nu ska vi träna korta pass ofta och ha jätteroligt ihop bara hon och jag.

















Kvarsittningsträning med hinder i vägen samt brunvit störning i närheten :-D

Mina hundar

är bara dem bästa hundarna i världen. Så är det :-) Jag vet att alla hundägare säger så, men det är faktiskt sant. Jag har varit krasslig hela Ns inskolning och inte fått någonting gjort. Har bara legat och vilat när han varit på inskolning. Och hundarna dem har bara legat på soffan och tagit det lugnt. Inga dumheter, inget busande. Knappt rört på sig :-D Dem är ju för goa. Vad mysigt att ligga med två pälsmonster i soffan och bara känna sig älskad trots att håret är stripigt, näsan rinner och man hostar stup i ett.

Idag gick jag en långpromenad med massor av aktivering. Och för första gången på länge hade jag lust att träna, så det blev lite slalom och hoppträning med R samt linförighet och hopp över hinder med Ä. Båda var jätteduktiga! Äntligen har träningsmotivationen infunnit sig igen. Nu börjar jag se framåt, ser alla framsteg vi kommer att göra ;-) R och jag ska snart tävla för första gången. Yaiks! Räknar inte med annat än diskning så allt bättre än det kommer jag att bli överlycklig för :-D Vi har inte tränat mycket, men det ska bli intensivträning dagarna som är kvar. Imorgon tar jag med mig Noel och åker en sväng till klubben. Och så kan vi träna slalom hemma på baksidan. Ska bli skönt att få första tävlingen överstökad...

Med Ä har planen varit att debutera i lydnadsettan till våren, men jag tror nog att den debuten kommer redan i höst. Hon är så duktig lillfjantan :-) Denna månad är det dags för MH för henne och det ser jag verkligen fram emot.

Seeegt!

Usch, vad segt det är. Jag är så trött, hostan går aldrig över och jag är rastlös som bara den. Jag lämnade V och N halv nio i morse och en stund senare sa jag hejdå till båda två. N vinkade inte ens till mig :-) Dem ringer när de ätit lunch, ca halv ett som igår. Så nu är jag hemma och ugglar igen. Har varit och handlat. Syndade lite, köpte ett wienerbröd :-) Chefen ringde för en stund sedan och undrade hur inskolningen går. Jag sa att jag räknar med att jobba på måndag, men det är inte helt säkert. Hon sa att det var lugnt på jobbet och inskolningen fick ta den tid det tar.

Vardagen träffade mig som en fet smäll igår. Helt plötsligt skulle jag ha hand om båda barnen själv. Hundarna skulle rastas och det höll jag alldeles på att glömma bort! Mat skulle fixas och ändå skulle man ha tid med barnen. De lekte på Noels rum medan jag fixade maten. Viking var på bra humör, inget tjurande alls igår :-) Noel var en solstråle tills han blev för trött. Och ändå var han envis med att inte somna i första taget. Kände mig lite irriterad, men inte mer än att jag kunde hantera det. Så jag överlevde första kvällen själv med barnen. Och massor av fler sådana kvällar kommer det att bli. Jag skulle ju gå promenad med hundarna när maken kommit hem. Så blev det inte... Han kom hem först halv elva. Jag låg utslagen i ena soffan och hundarna i den andra :-D Vi får göra ett nytt försök idag ;-)

Jag börjar få dåligt samvete för hundarnas skull. Jag önskar så innerligt att jag hade mer energi. Oron har börjat komma krypande. Ständigt oron för pengar. Det är något kroniskt hos mig :-D Jag tog faktiskt en tablett för en stund sedan för jag kände att ångesten var på väg. Vill egentligen inte göra det, men jag har inget val. Tabletterna hör till mitt liv. Önskar jag orkade stå på egna ben utan dem... Ibland är jag så trött på mig själv, önskar jag vore någon annan. Fast då skulle jag ju inte vara jag :-) Nä, det är bara att kämpa vidare och skynda långsamt. Jag har bestämt mig för att bara jobba 75 % detta året ut. Tror inte jag klarar att gå upp i heltid. Min psykoterapeut sa till mig att jag måste ju orka med mig själv, barnen och vardagen hemma också, inte bara jobbet. Jag har gott om tid på mig att jobba. Ska berätta för mina kollegor när jag är tillbaka att de inte ska räkna med att ha mig där på heltid detta året. Tror nog risken är stor för att gå in i väggen eller sjunka ner i en depression om jag går upp i heltid redan nu. Och det känns bättre att N får kortare dagar på dagis.

Deras dagar kommer att se ut så här:
Måndagar: 7.30-15
Tisdagar: 8.30-17
Onsdagar: 7.30-15.30
Torsdagar: 8-17
Fredagar jämna veckor: 7.30-14 / Fredagar ojämna veckor: 9-17

När jag går upp i heltid blir det måndag-fredag: 7.30-17 . Varannan fredag: 7.30-15

Vad skönt det hade varit om N börjat dagis först i januari. Då hade jag inte behövt bry mig om lämningar och hämtningar på en gång. Det hade varit en lugnare start. Vis av erfarenhet vet jag att jag ska undvika stressiga situationer och skynda långsamt. Ja suck, tänk om man var en av de där supermammorna som orkar med allt. Man skulle varit en sån där cafe latte-morsa som ränner runt på stan med andra föräldralediga och tycker att allt är som ett rosaskimrande lyckomoln... Istället för att ännu en gång inse att man inget orkade under föräldraledigheten och slutligen blev sjukskriven. Jag har kommit tillbaka snabbare denna gång. Sist tog det två år...

Jag försöker hela tiden tänka att det finns dem som har det värre. Men det hjälper inte så mycket. Jag vill vara en bra mamma för mina söner. Jag vill orka vara deras mamma och känna mig lycklig. Det är som en berg-och dalbana för mig. Ömsom vin, ömsom vatten.

"Du måste söka dig utåt nu. Träffa vänner och ha roligt utan familjen. Det är viktigt att du har goda vänner och att du inte bara sitter hemma". Så säger min psykoterapeut. Jag kämpar på. Försöker komma iväg till kyrkan. Vet ju att jag trivs där och tycker det är roligt att träffa dem andra där, men det tar ändå emot. Hunderiet vet jag inte vad som hänt med. Det finns folk som jag kan träna med på helgerna, men det gäller bara att få ändan ur vagnen och komma iväg. Om inte för min skull så för hundarnas, eller hur ;-) Ä kan jag träna i lydnad och spår med andra. Värre är det med R och agilityn då vi inte kan vara med i träningsgruppen. Det är inte lika kul att träna själv. Blir ju svårt att träna tävlingsmässigt. Usch, vad mitt dåliga samvete gnager... Fast hundarna verkar ju inte lida. De har ju väldigt lätt för att koppla och av och vila här hemma.

Nä, vilket deppinlägg det här blev. Nu ska jag göra något vettigare. Som att hänga upp tvätten som är klar samt lägga undan den torra tvätten :-D

Trött

Då har N varit på inskolning igen. Vi gick dit halv tio. Var inne en stund och lekte med några barn. Viking och de andra gick till en lekplats. Efter en stund gick även N och gänget till samma lekplats. N lekte med V, sin dagmamma och de andra barnen. Brydde sig inte alls om mig :-D När vi gått tillbaka till daghemmet sa jag hejdå till N och han skulle äta lunch där. Jag hämtade honom halv ett. Det hade gått hur bra som helst. Han hade ätit duktigt och varit på jättebra humör. Vi har bestämt oss för att skynda långsamt ändå. Detta var bara tredje inskolningsdagen då han ju blev sjuk förra veckan. Eventuellt blir inskolningen förlängd till nästa vecka. Vi hade ju räknat med tio dagars inskolning. Detta var tredje dagen så dag tio blir första nästa onsdag. Vi får se hur lång inskolningen blir.

Jag gick en promenad med hundarna i morse när jag och N hade ätit frukost. Ä var glad att få gå långpromenad igen, men var bara lagom stollig när hon fick springa lös :-) Nu har hon ätit sista medicinkuren och sluppit tratten. Det är skönt att slippa den, för hon skrapade i överallt med den. När jag satt i soffan hoppade hon upp och skulle lägga sig nästan i knät på mig. Varenda gång fick jag den där xxx tratten i ansiktet :-D

När maken kommit hem senare ska jag gå en till promenad med hundarna. Är rätt trött, men jag vet att det blir skönt att komma ut med dem. Någon träning kommer det inte att bli. Ska bli skönt att komma in efter promenad och ta en kopp varm choklad och säkerligen någon god kakbit till ;-) Sen är det dags för sängen. En ny inskolningsdag väntar imorgon. Då ska jag lämna båda barnen vid halv nio. De ska fotograferas för skolkatalogen imorgon. Får väl se hur det går med Noel :-D

Veterinärbesök igen

Då har Ä varit på återbesök hos veterinären och det var en helt annan hund denna gång. Hon hälsade glatt på veterinären och var som vanligt. Inget skakande och ingen munkorg. Inflammationen har lagt sig. Medicinkuren är slut på måndag kväll och tills dess ska hon ha kragen på sig samt ta det lugnt. Så några dagar till, sedan kör vi igång träningen igen. För att inte tala om att få springa lös och gå långpromenader, tycker Älva ;-) Hon har varit duktig. Verkar ha lätt för att varva ner när inget händer. Ont har hon inte haft alls då hon ätit smärtstillande.



På söndag ska jag och Rasmus träna agility. Åh, jag blir så avis på alla duktiga hundägare som tränar så flitigt och har kul med sina hundar. Själv känner jag mig bara slö.
Har säkert feber, men jag tänker inte kolla för så länge jag inte vet om det behöver jag inte bry mig om det ;-) Har ingen lust alls att vara sjuk igen. Nu vill jag komma igång med livet igen! Jag inser att tiden inte räcker till allt så det får i nuläget bli så här:

Rasmus: Agilityträning
Älva: Lydnadsettan samt spårning på helgerna

Maken kommer hem rätt sent på kvällarna och realist som jag är inser jag att det bara är aktuellt med promenad då. Tror att varken jag eller hundarna är pigga nog för att träna sent på kvällen :-D R har alltid varit kvällstrött och Ä verkar vara likadan. Oftast vill de inte ens gå ut och kissa efter åtta på kvällen :-D Båda ligger helt utstlagna på soffan.

Imorgon åker svärmor hem. Hoppas vi kan följa med och vinka av henne. Annars blir nog V väldigt besviken. Maken är iväg hela dagen imorgon så det blir första dagen själv med grabbarna på ett tag. På söndag är det flyg- och hemvärnsuppvisning på hemmaplan, men i nuläget känns det inte aktuellt för min och Ns del.

Har varit hemma denna vecka då N haft inskolning på dagis. Han blev sjuk efter bara två dagar och jag är själv också krasslig. De två första dagarna av Ns inskolning gick jättebra. Han brydde sig inte överdrivet mycket om mig. Första dagen åkte han nästan bara rutschkanan inne på dagis :-D På bilden tittar han lite avvaktande och nyfiket på vad de andra barnen gör :-)

Dilemma

Här har man gått och hoppats att det ska flytta hit någon med hund som man kan gå promenader ihop med och även träna tillsammans. Alltså på hemmaplan, utan att behöva åka till brukshundklubben. Och denne person dök upp. Av motsatt kön och väldigt trevlig. Vi har träffats flera gånger, men jag har varit osäker på vad han egentligen är ute efter. Igår när vi träffades förstod jag att det inte skulle vara aktuellt att träffas då han helt klart är ute efter något mer än vara kompisar som har hundar gemensamt... Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera detta. Om han fortsätter likadant får jag väl helt enkelt säga att jag är lyckligt gift och inte alls intresserad på det planet. Vad ska man tro när killen säger att han blir helt varm i kroppen av att se mig" :-/

Snart ska jag och N till dagis för första inskolningsdagen. Ja, eller inskolningsdag är väl lite överdrivet. Mer passande med namnet inskolningstimme :-D V tycker det är orättvist att N ska gå så kort tid på dagis. Han glömmer visst helt bort att han tycker det är jättekul på dagis :-) Jag har försäkrat honom om att N ska gå samma tider som han när inskolningen är över.

Jag är lite rastlös över att vara hemma. Känner att jag behöver sysselsätta mig med någonting hela tiden. Tror jag ska passa på att läsa min finska bok som jag lånat sen när jag börjar lämna N under inskolningen. Kommer kännas rätt lyxigt att vara hemma själv med hundarna ;-)

Nä, nu ska jag bry mig om N lite för han börjar protestera :-)

Abstinens!

Nu börjar jag verkligen få träningsabstinens, men något tar emot... Tror det är det här med att jag måste träna ensam... Och så måste Ä vila ett tag nu, pga sin klo. Hon känner ingen smärta då hon får smärtstillande så det är väldigt svårt att hålla henne lugn. Igår skulle jag åkt till klubben och tränat med R, men det blev inte så. Jag kände mig inte laddad för fem öre.

Längtar efter att vardagen ska infinna sig på allvar. Imorgon börjar N sin inskolning på dagis. På lördag åker svärmor hem. Det har varit trevligt att ha henne här och jag är oerhört tacksam att hon kunnat ta hand om N när vi jobbat, men nu känner jag att jag vill ha hemmet för mig själv :-) Svärmor sköter allt, jag hinner inte göra något själv. T ex hur mycket kan man tvätta egentligen?! Det är ju aldrig någon tvätt i tvättkorgen när jag ska tvätta :-D

Har svårt för att åka iväg så länge hon är här. Inte för att hon bryr sig, men jag har problem med att göra det. Vill ju vara social när jag är hemma. Men på söndag SKA jag och Rs träna agility.

N har känslig mage så han ska äta så lite mjölk och mjöl-produkter som möjligt. Får se om det hjälper... Just nu är svärmor på vagnspromenad med honom. Vi är hundvakt åt kompisarnas vita herdehund. Mina hundar var lite griniga på henne. Ä är lite allmänt grinig med kragen på sig och R blev väl mest sur över att lånetiken löpt klart. Vad ska hon då komma hit för?! :-D

Lite trist att vara hemma från jobbet igen nu när jag kommit igång och tycker det är så himla kul. Nåja, förhoppningsvis går inskolningen smidigt så att jag får jobba snart igen :-)