Rs besök hos veterinären gjorde mig 1600 kr fattigare... Eller rättare sagt kommer att göra det för jag har inte betalat ännu. De hade fått svar från försäkringsbolaget först onsdag kväll. Och själv var jag jättedålig torsdag morgon. På måndag ska jag åka efter jobbet med ungarna och betala. R sår läker bra. Inga problem att byta bandage varje dag och jag drömmer nästan om bandagebyte på nätterna :-D Jag tror stackars Rasmus är rätt less på att bara ta det lugnt. Jag aktiverar honom här hemma och tränar lite lydnad.
I onsdags hade jag ont i halsen när jag vaknade, men kände mig annars rätt okej. Jag hade kort dag på jobbet och var ändå helt slut när jag kom hem. På kvällen var jag helt utslagen och somnade på soffan. Orkade inte gå upp och lägga mig i sängen. På torsdag morgon snabbrastade jag hundarna och var sedan helt slut. V var också krasslig, sa att han hade ont i pannan. Alla gånger tidigare när han haft ont i pannan har det handlat om magsjuka. Jag hade sett fram emot att få sova hela dagen medan barnen var på dagis och nu skulle en eventuellt magsjuk V också vara hemma. Jag insåg min begränsning och eftersom jag vet att jag inte är någon supermänniska så ringde jag till makens mobil och sa att han fick helt enkelt vabba för V. Jag måste få vila. Så det blev en karensdag för min del och vab för maken. Är så less på att hela tiden förlora inkomst. Förlorade ju tisdagen med då R blev skadad... Jag var hemma igår också och vilade hela dagen. V var på dagis, det var inte magsjuka och han var pigg redan efter några timmar. Sådan återhämtning vill jag också ha! Idag känner jag mig rätt krasslig fortfarande och är själv hemma med ungarna. Det hade varit så skönt att få vila, bara sova, men jag måste orka med båda barnen... N sover middag just nu. Han gick upp redan vid sex-tiden (!) så han ville självmant gå lägga sig och sova redan efter nio :-)
Maken och jag har diskuterat hans jobbsituation här hemma. Jag börjar känna att det blir för mycket att han kommer hem så sent varje kväll. Det är meningen att jag ska göra saker på helgerna, men då är jag så slut efter veckan att jag inte orkar mer än ut på långpromenad med hundarna. R och Ä är båda hundar som gillar att jobba och jag har dåligt samvete för deras skull... Och jag mår själv dåligt av att inte kunna träffa mina klubbkompisar, träna med dem och prata hund. Jag kommer ingenvart med träningen själv. Har ju folk jag kan träna med på helgerna, men då är jag så trött att jag inte orkar det. Det var bättre förut när maken kom hem tidigare. Jag har ju så bra tider på jobbet nu. Vi stänger redan fem. Så även om jag går upp i heltid en dag hinner jag lugnt till träningen på klubben som börjar 18.00. Jag hade väl helst sett att maken hade hittat ett jobb där han börjar tidigt och slutar tidigt... Just nu känner jag att jag bara är trött hela tiden och börjar må dåligt. Det var nog att gå från 75% till 87,5% på jobbet. Jag är som sagt ingen supermänniska och inser mina begränsningar. Allt jag begär är lite mer tid för mig själv och hundarna.
R och jag börjar med ridhusträningen nästa månad och den är på söndagkvällarna. Det ser jag fram emot :-) I övrigt tränar vi ingen agility just nu. Och det kommer bara bli ridhusträningen i höst-vinter.
Det är med Ä jag skulle vilja ha mer träningstid, att kunna åka iväg och träna med andra. Planen är ju att komma ut på tävlingsbanan och då behöver Ä träna platsliggning med andra hundar samt vi behöver träna tävlingsmässigt med andra, t ex störningar. Sen måste vi verkligen komma igång med spårandet, men jag minns knappt längre hur man gör.
Annars då, jag har väl inte bara saker att gnälla om? Jag trivs bra på jobbet och ser fram emot att få gå dit på måndag igen. Kollegorna är jättebra och barnen mysiga. Det känns jättekul att ha så nära till jobbet. Jag ångrar att jag inte tagit steget tidigare :-)
Att mina föräldrar skulle flytta hit har jag nästintill gett upp hoppet om. Pappa är envis. Det är för dyrt, dem har det bra där dem bor. Visst blir det lite dyrare att bo här, men det finns ju många vinster med det hela. Få träffa oss oftare, mamma blir gladare, en bra församling att bli medlemmar i, tillgång till bastu för pappa närhelst han vill. Det positiva som pappa hade hittat med att flytta hit var att det skulle bli kortare väg till Haparanda med husvagnen! Om jag inte var så lik min pappa skulle jag nästan tro att jag inte är släkt med honom! Att han ska vara så tjurskallig :-(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar