Jag bojkottar nyårsfirandet

Min familj har åkt iväg till några vänner för att fira nyår. Jag skulle också varit med, men jag orkar inte. Är fortfarande inte frisk. Så jag valde att stanna ensam hemma med djuren. Jag har samlat ork att gå ut en runda med hundarna samt passade på att hyra två typiska tjejfilmer :-D Det känns inte alls trist att vara själv. Jag njuter av det. Det är ett tag sedan jag fick vara alldeles själv. Och jag bryr mig inte om att fira nyår. Jag har dragit för persiennerna. Blir bara irriterad på alla raketer. De har skjutit i flera dagar nu och mitt i bostadsområdet. Har sån lust att släppa hundarna på dem :-D Men skulle självklart aldrig göra det. Ä skäller inte alls ute, men inomhus skäller hon när det smäller. Hon är inte alls rädd, utan helt enkelt bara förbannad på dem precis som jag. Jag önskar de kunde förbjuda raketerna helt. Undrar hur många som får sätta livet till för att skjuta iväg raketer inatt. Och undrar hur många som blir skadade för livet. Och för vad. "Åh, vau, jag såg ni. Jag tände på den här coola raketen och den flög upp i himlen". Snacka om bortkastade pengar... Nä, inget för mig. Har aldrig känt behovet av att köpa raketer och skjuta iväg dem på nyårsafton. Jag klarar mig utan det. Sen tänker jag på alla stackars djur som tar skada av det här smällandet. Ok, att man skjuter raketer vid tolvslaget, men det börjar ju spåra ur totalt. Man börjar redan innan jul här och håller på i alla fall två veckor efter nyår! Var är föräldrarna? Är det verkligen dem som köper raketerna till sina barn? Omdömeslöst isåfall...

Mina tankar ikväll går till en man som miste sin gravida hustru och deras ofödda son natten till den 23:e december. Jag väljer att tänka att dem kan se raketerna från himlen där dem nu är, så känns det inte lika meningslöst med allt smällande. Denna man är ensam kvar med en liten dotter. Och han måste orka vidare. Tänk vad fort livet kan förändras... Jag ber och hoppas att ingen ska behöva dö inatt pga nyårsraketerna.

Mitt lättsammare hundinlägg får vänta till nästa gång jag skriver här. Önskar alla er som läser detta ett Gott nytt år. Hoppas ni får ett bra år.

Nu till lättsammare inlägg ett tag. Hundar :-)

Det blir mitt favoritämne. Hundar :-) Ska ägna några blogginlägg till att skriva om mina favoritraser.

Nummer 1:
Här är det delad första plats för Korthårig collie samt Storpudel. Korthårig collie har jag ägt tre stycken av och har i nuläget två. R och Ä. Jag har haft en till hane, men fick lämna tillbaka den till uppfödaren då det inte fungerade mellan R och honom. Han var ingen problemhund och är idag KORAD såväl som svensk utställningschampion. Jag är jättestolt över honom och vet att han har det bra hos sin familj :-) R saknade honom inte alls när han "försvann". Han brydde sig inte alls. Undrade inte ens vart han tagit vägen. Ibland stämmer inte kemin mellan hundar. R och Ä däremot är goda vänner. Men de är precis som två barn och ibland svartsjuka/avundsjuka på varandra. T ex ska det bråkas om vem som ska ligga närmast mattes ansikte när vi gosar i soffan. R som är äldre är noga med att Ä inte ska göra saker före honom, t ex få mat eller gå in/ut genom dörren. När jag släpper dem har de roligt ihop. Springer och stojar som bara två kortisar kan göra. De är väldigt raskära och föredrar sin egen ras.


Lillstollan :-)


Snyggingen :-)


Världens finaste kille :-)

Storpudel har jag haft en. Det var en väldigt försiktig och oerhört snäll tik. Hon fick en jobbig start i livet med påhopp av två olika hundar. Detta ledde till att hon inte alls litade på andra hundar. Hon blev t o m rädd när hon lekte med våran blandrashane. Jag tog det tunga beslutet att omplacera henne till en familj som hade en till storpudel, för hon föredrog sin egen ras. Det var ett jobbigt beslut att ta och fastän det har gått flera år sedan dess saknar jag henne fortfarande. Jag hade kontakt med de nya ägarna i början, men när jag fick veta att hon hade det bra bröt vi kontakten. Det här var en väldigt speciell liten tik. Vi kom bra överens, men hon var tryggast och som mest nöjd när det bara var hon och jag. Hon var duktig på allt hon gjorde, men hennes osäkerhet för andra hundar gjorde att vi inte kunde träna/tävla med andra hundar. Hon har en speciell plats i mitt hjärta för alltid...

En tjej som alltid finns i mitt hjärta :-) Ninnis...

Jag skulle gärna skaffa en till storpudel någon gång, men maken är inte överförtjust i pudlar, så det kommer nog inte att bli någon mer pudel för min del. Det är en ras som får mitt hjärta att slå lite extra. Jag blir alldeles till mig när jag ser en vacker storpudel. Drömmen är att en dag få äga en silverfärgad storpudel. Men det förblir nog bara en dröm... Jag har i alla fall haft en silverfärgad dvärgpudel.
Lady, min lilla silverkickan :-)

Pengar pengar jämt dessa pengar...

Jag är så less på försäkringskassan. De säger att de ska betala ut pengarna den 23:e december till mig, men så får jag inga pengar alls! Och jag har begärt föräldrapenningen i god tid. Att jag inte fått några pengar från a-kassan är väntat, då en av cheferna inte skickat sitt arbetsgivarintyg till mig ännu. Dem pengarna får jag nog vänta på. Vad tror de egentligen att man behöver pengarna till?! Tror f-kassan att föräldrapenningen är extrapengar som jag vill ha av dem och att jag har annan inkomst att leva på? Jag är så trött på dem och aldrig blir man kvitt dem. Det är inte första gången det strular. Tur att man har besparingar att ta av, annars vet jag inte hur de tänkt att man ska klara av att betala sina räkningar...

Skönt att snart börja jobba igen och få fast inkomst. Slippa vara beroende av försäkringkassan eller a-kassan. Deras nya regler ställer till det för folk. Jag har vänner som drabbas av försäkringskassans nya regler samt vänner som drabbas av a-kassans nya regler. Helt otroligt hur dem tänker...

Och inte har jag blivit kvitt min förkylning ännu. Nu har jag varit sjuk i 1½ vecka. Just när jag trodde att det började bli bättre så åkte jag på bihåleinflammation... Så jag har inget annat val än att hålla mig inomhus för att det inte ska bli värre. Maken får rasta hundarna på morgonen innan han åker till jobbet och rasta dem när han kommit hem igen. Jag är sååå less på att hela tiden vara krasslig. Jag fattar inte vart mitt immunförsvar tagit vägen. Jag ska börja käka/dricka alla sorters vitaminer som finns :-D

Tankarna far i huvudet. Det är mycket på gång hela tiden, känns det som. Bara några dagar kvar av detta året. En sak som jag glädjer mig jättemycket åt är att en god vän till mig hittat sin stora kärlek :-)

Quick finder

Jag köpte en quick finder klotång för att klippa hundarnas klor med mina födelsedagspengar från föräldrarna. Den skulle vara bra, för den känner av var pulpan är så att man kan klippa klon så kort som möjligt. Idag när vi hade kommit hem från svärföräldrarna testade jag den. Visst funkade den! Den visade var pulpan går. Det var bara ett problem med den. Det går ju inte klippa av klor med den! Det finns bara en nerslipad sida att "bita av" klon med. Den andra är inte spetsig utan rak och det gick inte att klippa av klon på hunden utan att ta i för kung och fosterland. Det slutade med att jag fick lägga ner R och sätta mig på honom för han tyckte inte om behandlingen. Jag gav upp efter första tassen och gick över till den vanliga klotången. Så var det med den presenten. Bara att lämna tillbaka... Hoppas den djuraffären finns här i trakten så att jag inte behöver skicka den ner till Jönköping. Bläh, att det alltid ska vara så svårt att hitta något som fungerar...

För julklappspengarna från mamma och pappa vill jag köpa en cd-kasettbandspelare. Jag och maken kollade efter en igår, men hittade ingen. Eller visst hittade jag sådan, men jag har bestämt mig för att jag vill ha en blå :-D Får se om jag hittar en eller om jag måste köpa en annan färg. Fast jag vill absolut inte ha en vit eller en silver. Är så trött på dem färgerna.

Hmm, undrar vad jag ska köpa för något istället för klotången till mig själv. Kanske lägger pengarna på ridhushyran för agilityn så jag inte behöver betala den ur egen ficka. Det blir ju en upplevelse, vilket ju är årets julklapp :-) Så köper jag bandspelaren som födelsedagspresent istället.

Jag och maken planerar alltid någonting. Det verkar som att vi hela tiden måste ha projekt att lägga ner tid på. Vi har stora planer på gång igen. Nej, det är inte ett tredje barn. Fast jag har börjat känna längtan efter en trea. Trots att det är så tufft efteråt känner jag allt mer att jag nog vill ha en trea ändå. Även om det riskerar att bli triss i killar :-D Fast jag vill inte ha trean ännu. Första ska jag jobba minst två år. Sen gäller det ju att maken också är med på noterna ;-) Jaja, framtiden får visa hur det blir. Just nu går jag väl mer och väntar på att några av mina vänner ska komma med glada nyheter om tillökning :-)

Nä, det vi planerar och pratar om är något annat stort. Det är ett beslut som förändrar allt. Men det är något som jag allt mer känner att jag nog vill göra. (Och det är inte att vi ska gå skilda vägar) Det är något positivt, även som det samtidigt känns jobbigt. Det är inget som vi kommer att göra i en handvändning, om vi bestämmer oss för att fullfölja planen. Det kommer att ta tid. Men något inom mig säger att det är rätt att göra just denna sak. Tiden får visa.

Just nu går jag och räknar ner dagarna tills det nya året börjar. Jag tror otroligt mycket på det nya året. Jag är helt övertygad om att det kommer att bli ett bättre år för oss. Och jag hoppas verkligen att det blir ett bättre år för mig. Fast jobb på heltid är det som står högst på listan över saker som jag hoppas slår in 2009. Det känns fortfarande tungt att ha gått från fast jobb till visstids vikariat... Men jag ser sååå fram emot att få börja jobba om mindre än två veckor igen :-)

Det är skönt att vara hemma. Här är faktiskt några minusgrader och is på gatorna. Vem vet, det kanske dimper ner lite snö också. Vore kul om det blev vinterväder, nu när jag ska ha barnen hemma fram till 7/1.

Nä, nu måste jag ut och gå med hundarna

Förkyld :-(

Jag trodde verkligen att jag skulle klara mig från förkylningen som barnen åkt på. Det var ju inte länge sedan jag var rejält sjuk och under lång tid. I förrgår kväll började jag få ont i halsen. Nu har jag ont i halsen hela tiden, hostan börjar komma och näsan rinner i ett. Med lite otur så är vi alla krassliga på julafton... Typiskt. Hoppas vi blir friska snart. Bara några dagar till så kommer maken och djuren. Jag saknar maken jättemycket, vet inte om det är juletiderna som gör det :-) Hundarna saknar jag också och har jättesvårt för att komma ut på dagarna. Dels beror det på det trista regnvädret... Vi var och hälsade på hos svärmors syster i torsdags. Hon har en liten hund och den var väldigt gosig. Kände att det hjälpte mot hundsaknaden :-) N blev helförtjust i den lilla hunden och ville bara gosa med den :-D

N pratar allt mer nu. Det kommer nya ord hela tiden och även hela meningar. Han kallar sig själv för N när han pratar om sig själv. Häromdagen undrade jag var han var och fick svaret "N är här". :-) Det händer så mycket nu.

Igår var mina föräldrar här och hälsade på. De passade på att lämna julklapparna och sulkyn som vi hade kvar hos dem. Det var jättetrevligt. Hoppas bara att de inte blev smittade av förkylningen... Idag kommer svärfars syster och hennes man och hälsar på. Det är alltid lika trevligt att träffa dem. Jag har mycket bättre kontakt med makens släkt än med min egen. Den kontakten är nästan obefintlig. Svärmor och svärfar är jättemysiga och alla deras syskon också. Jag hann t o m träffa bådas mammor innan dem dog. Kunde inte gift in mig i en bättre släkt :-)

Semester

Vad skönt att bara ta det lugnt. Ladda batterierna ännu mer. Resan igår gick bra förutom att vi fick stå still i en timme för att ett godståg framför hade havererat. Det var bara 3 minuters resväg kvar till stationen där vi skulle byta tåg! Vi hade fått vänta på tåget på stationen i 40 minuter. Vi missade det tåget med 7 minuter och fick istället vänta en hel timme på nästa tåg. Viking var rejält sur när tåget stod still. Han ville ju bara komma fram till farmor och farfar. Det är mycket tjurande mot mig, mycket "jag lyssnar inte", "jag bryr mig inte". Trist, men jag vet att det hör till åldern. Nästa stund kan han vara världens goaste pojke och krama om mig :-) Just nu är han hos en av svärföräldrarnas grannar och leker med en pojke. N sover middag. Själv tar jag det bara lugnt. Bara en vecka kvar till jul nu och jag känner mig äntligen helt redo. Ser fram emot julafton :-)

Skrivit på avtal

Nu har jag varit och skrivit på avtal om vikariatet. Det är t o m 3/7-2009. Men som jag skrivit tidigare kommer det att dyka upp tjänster hos arbetsgivaren. Var och besökte förskolan. Bara två avdelningar och lagom stort. Det kommer att vara 15-16 barn 2,5-3,5 årsålder på avdelningen på tre personal. Ser så fram emot att få börja jobba igen. Det var väldigt trevliga arbetskollegor. En av dem hälsade mig välkommen på finska och det kändes jättekul :-) Jag ska få prata finska på jobbet igen :-D

När jag kollade min mobil efter besöket på jobbet hade jag ett missat samtal från en rektor från en förskola dit jag skickat arbetsansökan. Man är visst attraktiv :-) Ska ringa till honom. Jobbet jag fått är ju bara ett vikariat så jag håller alla dörrar öppna. Jag var på arbetsförmedlingen för att verifiera lite mer meriter samt visa upp anställninsavtalet. Kändes kul att komma dit och visa upp papper på att man snart inte är arbetslös längre :-) Tyckte så synd om de äldre personerna som kom dit och hade precis blivit arbetslösa. Tufft att hitta nytt jobb och det är tuffa regler. Jag hoppas verkligen att jag inte behöver vara arbetslös mer, utan att jag får fast tjänst så fort som möjligt.

V är hemma idag med hosta. Grannen såg efter honom när jag var iväg. Nu ska jag tvinga sonen att äta lite lunch :-) Om en timme hämtar jag Noel från dagis. Ikväll är det julklappsinslagning samt packning som står på schemat. Ska bli skönt att komma iväg och denna gång veta att jag har ett påskrivet anställningsavtal :-)

Resedags igen

Nä, det är så träligt att bara gå här hemma så jag och ungarna sätter oss på tåget till svärföräldrarna på tisdag morgon. Maken kommer 23/12. Jag orkar inte gå här hemma och damma. Bättre att åka iväg till svärisarna. Där kan jag och V få egentid, t ex åka och bada i badhuset, bara han och jag :-) Så imorgon ska jag packa det viktigaste. Det blir inte så mycket packning. Resten får maken ta med i bilen. Barnvagnen skippar jag denna gång för det var lite för bökigt att få upp den på tåget. Jag tar bärsele till Noel istället. Maken får plocka upp sulkyn från mina föräldrar på vägen. Jag ska kolla med mina föräldrar om inte dem kan tänka sig att åka till svärisarna i helgen och ta med sig barnens julklappar samt sulkyn. Det skulle gå smidigare för maken att åka E4:an upp. 9.14 på tisdag går tåget. Ska bli skönt att komma iväg :-)

En annorlunda musikvideo

Det är ju trots allt det viktigaste i mitt liv, så jag måste ju ha med det i bloggen :-)

Det finns inget bättre än när det vänder!

Yes! Idag kom samtalet som jag väntade på. Jag fick jobbet och börjar 7:e januari! Jippii! Jag kommer börja jobba 75 %, men dem trodde att det blir mer. Det kändes underbart att kunna säga på arbetsförmedlingen idag att jag fått jobb. Jag fick samtalet när jag var där. Skulle precis gå fram till receptionen :-D "Det var samtalet som jag väntade på", sa jag när jag lagt på luren och kvinnan bakom disken gratulerade mig. Hon förstod direkt att det gällde jobb :-) Så nu behöver jag inte söka mer jobb längre. På måndag ska jag skriva på papper och sedan ta med anställningsbeviset till AF och visa upp det. Jag ställer upp som vikarie på nya jobbet om det skulle behövas. Är ju ändå bara hemma. Maken har fått förlängt på sitt jobb och kommer att arbeta i mellandagarna. Vi är bara iväg över julen och då är ju förskolan ändå stängd. Det kändes väldigt bra med det här jobbet, även om det bara är ett vikariat först. Är helt övertygad om att jag kommer att trivas bra. De lovade mig att man är raka mot varandra på detta jobb och inte fryser ut någon. De jobbar jättemycket med att det ska vara en bra stämning. På förskolan där jag ska jobba finns det tre till finsktalande och det känns jättekul. Dem har sopsortering, vilket jag saknat jättemycket på dem två senaste jobben. Här har dem till och med kompostering. Yes! Jag kommer att arbeta på en avdelning där barnen är 2½-3½ år. Det ska bli jättekul. Det är ett graviditetsvikariat jag hoppar på. Men de är helt övertygade om att det blir en tillsvidare tjänst för min del längre fram. Jag känner mig positiv nu och denna gång ska ingenting få gå fel. Nu ska jag verkligen visa vad jag går för ;-)

"Det finns inget bättre" av Peter LeMarc förklarar precis hur jag känner mig nu :-)

Hjälp! En sjö av papper!

Igår skrev jag in mig på arbetsförmedlingen. Idag var jag på informationsmöte. Det är en hel uppsjö med papper som jag ska visa upp för dem. Betyg, arbetsintyg allt möjligt. Har begärt arbetsgivarintyg från gamla arbetsgivarna. Hoppas de skickar dem till mig snart... Har även begärt sjukintyg från f-kassan som A-kassan vill ha. När jag fått alla intyg ska jag skicka dem till A-kassan. I övrigt är det söka alla slags jobb som gäller. Nuförtiden måste man söka alla jobb man har meriter för redan från första dagen. Det är mycket tuffare att vara arbetslös nu... Jag har letat reda på alla gamla betyg och tjänsteintyg som jag ska ta med till arbetsförmedlingen imorgon och visa upp. Kommer att få ha med mig ungarna också... Det blir liv i luckan kan jag säga :-)

Jag är rätt förbannad för att det blivit så här. Jag gick från en fast tjänst sedan 2½ år tillbaka till arbetslös... Hur gick det till egentligen?! Det känns så osäkert att inte ha fast jobb. Paniken kommer krypande och jag skulle helst bara vilja bryta ihop. Men det tänker jag inte göra! Jag hoppas på positivit besked imorgon om vikariatet på förskolan som jag besökte igår. Senaste chefen hade pratat med dem och bara sagt bra saker om mig :-) Vore skönt att få börja jobba igen och tjäna pengar. Stundtals ångrar jag att jag sa upp mig från grannkommunen. Hade jag inte gjort det hade jag haft fast jobb nu...

Har inte fått tag på ägaren till bilen som jag backade på igår, men har lämnat meddelande. Hmm, vill man inte ordna upp en sådan sak så fort som möjligt. Jag hatar att ha lösa trådar. Har ingen tålamod att vänta, vill klara upp saker och ting direkt.

Suck, vad det känns tungt just nu. Skulle ge vad som helst för att få se ett år framåt i tiden. Få se mig själv och maken med fast jobb igen. Ha ett nytt badrum som förra ägaren betalat för. Förhoppningsvis kommer det att se ut så. Men nu tar jag en dag i taget.

Nu vill jag att det här året ska ta slut!

Det här året har varit jobbigt. Nu är jag less på det :-( "Tänk positivt" säger maken. Inte så himla lätt när allting går emot en. En positiv sak är i alla fall att det gick bra på samtalet på förskolan. De ringer mig på torsdag så får vi se. Om jag får vikariatet börjar jag i januari. De sa att det kommer att komma loss tjänster snart. Folk ska gå i pension och så vidare. Så de räknar med att jag kommer att bli tillsvidareanställd så småningom. Själv är jag bara glad om jag får jobba igen :-) Trivs inte alls med att vara hemma.

Negativa saker då: Jo, juristen som vi varit i kontakt med angående fuktskadan i badrummet ska ha betalt nu och det blev ju en ganska så stor summa... Och dessutom är ärendet inte avslutat utan vi har tagit kontakt med ny jurist som ska processa vidare. Stämning av förra ägaren är det som gäller. Och jag som bara vill ha badrummet fixat! Vågar inte ens tänka på hur mycket det här kommer att kosta. Vi ska försöka begära ersättning för juristkostnader av säljaren.

Och mer då? Jo, idag lyckades jag backa in i en parkerad bil! Våran vänstra baklampa lossnade. Den andra bilen fick liten lackskada på stötfångaren. Jag har hört av mig till bilägaren och ska försöka ringa igen lite senare. Får se vad det här kommer att kosta mig. Och bilen står ju på maken så det blir han som får ta det. För när maken råkade ut för en sak fick jag ta ärendet, fastän jag inte ens var med, då bilen stod på mig. Helkorkat...

Så just nu väntar jag bara på att det här mardrömsåret ska ta slut och hoppas på att 2009 blir ett bättre år. Framförallt ekonomiskt sett...

Jobb

I förrgår hade jag ett missat samtal på min mobil. Lyssnade av meddelandet och det var från en förskola i hemkommunen. Det var en förskola dit man kunde skicka sin ansökan även om de inte hade någon ledig tjänst. Jag föll för deras pedagogik och arbetssätt, så jag skickade ansökan och presenterade mig. Nu ringde föreståndaren därifrån och undrade om jag var intresserad av ett vikariat hos dem. Det börjar efter jul. Om allting går bra och vi trivs med varandra så kan jag få förlängt och så småningom fast tjänst. Jag kände det där lilla extra för den här arbetsgivaren och tror på det här jobbet, även om det bara är ett vikariat. Jag ska dit och hälsa på nu på tisdag klockan tio. Spännande :-) Det ligger en bit utanför centrum, men tar bara 15 minuter att cykla. Vintertid får jag väl gå. Om jag är riktigt lat får jag väl ta bussen eller tåget ;-) Även om det nu bara är en hållplats :-D Jag har inget emot att gå långt, men jag har svårt för att gå utan hund :-) På jobbet är det inga problem då jag gärna är ute och går med barnen. Men bara gå själv är träligt. Så vi får se hur det känns på tisdag. Och självklart beror det ju på lönen jag kan få med ;-) Jag avvaktar med att gå till arbetsförmedlingen och anmäla mig som arbetssökande tills jag varit och hälsat på på denna förskola. Kanske onödigt att vara arbetssökande om jag nu börjar jobba redan efter jul igen. Då tar jag fortsatt föräldraledigt istället. På söndag går sista ansökningstiden ut på en av tjänsterna jag sökt. Sedan följer de andra med i rask takt. Ska bli spännande att se om någon nappar :-)

Nu är det snö på marken igen. Tillräckligt för att åka pulka vilket jag och Viking samt morfar ska göra idag. Igår var vi i Örebro på Lek-och buslandet. Där fanns det massor av roliga saker att göra och de tre timmarna vi var där gick väldigt fort. Dit ska vi åka fler gånger när vi är hos mormor och morfar :-) *tummen upp*

På söndag är det dags att åka hem igen. Det har varit skönt att komma iväg lite. Kunna koppla bort gamla jobbet som jag inte alls tänkt på. Det ligger bakom mig nu.