Överstökad

Nu är julen överstökad. Snart är detta året slut. Jag ser fram emot 2013. Det blir ett spännande år. Föräldraledigheten är slut i början av april. Sen får jag se vad jag duger till. Just nu är jag positiv :-)

Kan jag inte bara få passa in...

Jag ogillar denna känslan av att inte passa in. Jag uppfyller inte kraven. Det är så det känns. Jag är aldrig med 100 % någonstans. Jag kämpar för att se mitt värde. Kämpar för att känna att jag duger. Kämpar för att inte bete mig som att jag är sjuk... För visst är det så. Den här skiten kommer jag alltid få dras med. Skit också...

Just nu

Just nu är det mycket. Jag är sjuk. Så fort jag blir frisk åker jag på nästa grej. Jag vet att det orsakas av stress. Mina höfter strular. Har t o m fått ha kryckor. Var hon sjukgymnast igår. Överbelastning. Försöka ta det lugnare. Inte så lätt med en ettåring hemma hela dagarna. Hon går inomhus nu, men ska bäras ner föe trapporna, lyftas i och ur spjälsängen. Jag kör henne i sulky till bilen. Saker strular. På torsdag kommer nya tvättmaskinen då den gamla la av för en vecka sedan. Klart att den vi ville ha var slut i lagret. Finns tvättstuga här, men inte en chans att jag fixar det just nu med mina höfter och all snö (och ingen som skottar). Diskmaskinen la av i söndags. Jag har ett helt berg av disk i diskhon. Plus en hel maskin full med disk som inte blev rent. Och så pendlar humöret. Och så förhållandet... Mycket händer just nu, men mitt i allt detta försöker jag vara positiv och tänka på att omge mig med sånt som får mig att må bra. Jag bryter ihop och kommer upp på fötter en aning starkare. Det finns så många som vill mig väl och som bryr sig. Det ger mig styrka <3

Rösta på dem här fina collie killarna Ryder och Kori. Dem är nummer 3 och helt klart finaste bilden :) Jag känner dem :) Det är för välgörenhet. Tack <3 Dogs of Blogville Calendar

Zlatan hit och Zlatan dit

Ursäkta, men jag bryr mig inte. Förstår inte hysterin. Det handlar om fotboll. Han tjänar sjukt mycket pengar. Det är helt galet. Jag kommer aldrig att begripa mig på det där... Och fotboll är väl en lagsport. Som det lät på radion idag kunde han lika gärna ha spelat matchen själv ;) Sorry, men jag är inget Zlatan fan :) Han är en vanlig människa precis som alla andra. Ingen gud. Det handlar för 17 om fotboll. Finns större hjältar där ute. T ex alla dem som räddar liv varje dag. Ge dem högre lön och sänk elitidrottarnas löner. Vad ska dem med så sjukt mycket pengar till. Det är en helvrickad värld vi lever i...

All I want for christmas is strength

Så trött just nu. Less på att behöva tjata på sönerna. Orkar inte vara sur och irriterad. Jag är urless på hela situationen. Mitt mantra just nu är "Jag orkar inte, jag orkar inte, jag orkar inte". Jag är likgiltig inför julen. Skulle vilja skippa allt i år. Framförallt är jag besviken på att jag måste hålla masken. För alla runtomkring mig vill höra att jag mår bra. De säger att jag är jättestark som klarar vardagen själv med barnen. Jag håller fast vid det jag tyckt hela tiden. Jag valde inte detta. Jag trodde att jag skulle fortsätta ha avlastning här hemma hela föräldraledigheten. Jag är bara så orkeslös just nu...

Härliga ledighet

Äntligen höstlov och lite paus från alla måsten. Jag, barnen och R är hos mina föräldrar sedan i söndags. Det går bra. N är väldigt intensiv, men det funkar hyfsat ändå. V sköter sig jättebra. R trivs med långpromenaderna med min pappa :-)

I fredags var jag hos en ny läkare. Det kändes helt okej. Han lyssnade. Finns hopp för att få hjälp efter föräldraledigheten. Nu kan jag koppla av lite. Skönt.

R får representera Halloween firandet med att vara Jack Sparrow :)

Jaja, jag får väl vara glad då

R är glad för att snön kommit. Barnen är också glada över den. Så jag får väl helt enkelt vara glad över den för deras skull :-)

Come on katten. Det svänger ju

Vad det är berg och dalbana med humöret just nu. Ledsen, glad, arg om vartannat. Stackars barn vet inte alls vad de ska tro. Stundtals går allt emot mig. Stundtals är allt hur bra som helst. Och så tröttheten. Så fort jag varit ute bland folk. Så fort jag varit social eller tagit itu med nåt problem. Vardagen slukar mig just nu med alla sina måsten.

Men så finns även guldkornen där. S som busar, gör grimaser, skrattar, lägger huvudet mot mig och säger ett mjukt m-mm <3 V som gjorde en flaggstång med finska flaggan till mig på träslöjden <3 N med sina underbara kommentarer som får mig att le <3 Det är mina guldkorn i vardagen :)

Vad har katt med det hela och göra då? Jo, precis som dem landar även jag alltid på fötterna ;)

Så här gör jag

Jag har sagt upp medlemskapet på Sportlife. Medlemskapet är bundet till 1/1 2013, så jag har två månadsbetalningar kvar. Målet är att vara tillbaka som medlem januari 2014 när maken är färdig med utbildningen. 

Några dagar till

Bara fem vardagar till. Sen har V och R höstlov. Ska bli skönt med en vecka utan måsten. På lördag firar vi Halloween. På söndag åker jag, barnen och hunden till mina föräldrar över höstlovet. Kaninen och katten kör jag till svärföräldrarna på fredag.

På onsdag morgon måste jag köra bilen till service. De ska stänga av de bakre gastankarna då de upptäckt att de behöver bytas ut på vissa årsmodeller. Detta innebär 20 % mindre tankvolym. De skickar kallelse när de nya tankarna kommit och ska bytas. Allt detta gör dem gratis. Skönt det iallafall.

På onsdag kommer dem och byter markiser till övervåningen. Får spärra av till vardagsrummet så att Rasmus känner sig trygg där ensam med okända personer i lägenheten. Sen tycker jag att dem inte behöver fixa nåt på ett tag. Räcker att grannen borrar och låter...

På fredag ska jag äntligen träffa en ny läkare. Hoppas det känns bra med personen. Vore skönt att hitta en ny läkare som jag kan känna förtroende för.

Åt på veganskt cafe i lördags med goda vännen tillika S gudmor C som var här över helgen. Baguette med curryröra och en jättegod jordnötskaka. Köpte med mig en jordnötskaka hem också :-) Kommer definitivt att fika där igen.

Hur ska jag göra...

Jaha, träningen jag började så duktigt med i år har skitit sig totalt... Står i valet och kvalet. Ska jag fortsätta slänga pengar i sjön eller säga upp medlemskapet? Eller frysa det året ut? Just nu finns inte orken och motivationen. Det är för mycket med allt runtomkring. Tänk vad jag kunde ha gjort för medlemsavgiften de senaste månaderna istället...

Måste satsa på dagliga promenader med R  istället. Han måste få sitt. Och så ska jag komma igång att träna med träningsprogrammet till Wiin istället igen. Börjar nästa vecka. Denna vecka har jag tagit det lugnt. Känns som jag snart har blodbrist pga den här skiten. Åt skogen med alla p-piller >:-b

Boka tider. Åh vad kul...

Jag har ringt och pratat med barnmorskan. Har en tid 5/11. Får se vad vi kan hitta för nåt som kan funka. För så här kan jag inte fortsätta. Då ett samtal var nog fick det bli tidsbokning genom nätet till psykiatriska mottagningen. Skrev att jag inte vill träffa samma läkare som sist. Vill gärna få tag på en vettig som lyssnar på mig... Skrev ett mail till fk med där jag frågade vad som händer med mig när min föräldraledighet är över. Söka jobb är inte aktuellt än. Försöker att inte tänka på det. Men tiden går. Det är snart bara fem månader kvar... I december måste jag ställa S i dagiskö. Usch, jag är inte alls redo... Hur var det nu igen? En dag i taget. Just det. Ta en dag i taget. Försök att koppla av...

Om jag blundar så somnar jag

Japp, så trött är jag. Vet inte varför. Blev jag bara tröttare av min lediga helg? Måste orka köra V till teknikkursen. Under tiden han är dag ska vi andra lämna tillbaka den värdelösa riskokaren. Smart med ånghål som det skvätter ut varmt risvatten ur :b Vi ska även handla. Och jag ska tanka upp bilen med gas. Sen blir det pizza från pizzerian på hemvägen. Orkar inte laga mat idag.

Imorgon måste jag ringa om mina p-piller. Funkar inte riktigt som det ska. Less på att ha det där månatliga eländet varannan vecka... Undrar om det finns nåt som kan funka bättre. Sist slutade jag helt, men då var ju ett tredje barn syftet. Känns inte riktigt aktuellt ;-)

Längtar efter lite solskensregn...

Hemåt idag

Det har varit en lugn och skön helg hos brorsorna. Idag måste jag åka hem igen. Hade behövt en helg till känner jag. Nästan så jag inte vill hem ;-) Usch vad hemskt det låter. Men ändå på nåt sätt förståeligt väl när jag är med barnen 24/7, eller?

Jag har haft roligt med brorsorna. Vi har pratat, sett på filmer. Bl a The social network. Igår körde jag och ena brorsan en runda medan andra brorsan jobbade. Vi fikade på ett konditori. Jag är så glad över att jag och mina bröder kommer så bra överens. Vi har ju oddsen emot oss, om man kollar hur mycket strul våra föräldrar har med sina syskon... Vi har sagt att vad som än händer ska vi hålla sams.

Jag vaknade vid tio. Klockan är nu kvart i tolv. Borde nog gå upp nu ;) Snart dags att åka hemåt.

Här där brorsorna bor bodde vi när jag var barn. Här är ett av mina gamla lekställen :)

Men snälla sluta nån gång då!!!

Jag har trevliga grannar. Hon som bor på ena sidan pratar jag med ganska mycket. Det yngre paret med bebis på andra sidan säger jag hej till. Inte mycket mer. Jag har inga problem med grannarna. Men... Det yngre paret har hållit på och fixat massor i lägenheten. Det har borrats, hamrats, sågats utanför med cirkelsåg. You name it. När de var färdiga i somras började föreningen hamra, såga och väsnas hela dagarna då plankor behövde bytas.

Äntligen blev det tyst förra månaden. Och så... Det yngre paret har rivit ut hela köket :( Så nu borras, sågas och hamras det igen. Jag är så less nu. Vill ju bara ha lugn och ro här hemma... Snart börjar säkert det där öronbedövande slipandet och borrandet också. Hur lång tid tar det att fixa ett kök? Jag brukar inte ha åsikter om hur folk lever, men med allt som killen hela tiden håller på att fixa kan han inte ha hunnit umgås mycket med sitt barn som föddes i mars. Tycker det är synd... Fast många pappor blir ju såna. Ska fixa till hemmet.

Imorgon hämtar jag hörselkåpor från förrådet så slipper jag höra alla ljud. Jag hoppas de inte ska fixa mer sen... För då vet jag inte vad jag gör :-)

Nu blir det lite lugnande te ur min R mugg :-)

Näpp! sa Legend

Jag vill inte. Jag bara vill inte att vintern är på väg. Ändå var det onekligen frost imorse. Fick skrapa bilrutorna. Har inte alls saknat det :b Bläääh! Men det är väl bara att gilla läget :)

Vardagsbild

Nu ska det funka att lägga upp bilder med mobilen igen :)

Rs fina nos som blir allt vitare <3

Trött, men jag ska...

V har sin teknikkurs ikväll. Jag är jättetrött, men måste iväg. 1 1/2 timme håller det på. Under tiden får jag, N och S hitta på något. Idag blir det till att leta ny nätverkskabel till digital-tevens gateway. Maken kopplade ur våran gateway då en granne sa att den inte behövdes. Vilket ju inte stämde såklart... Och självklart blev en kabel skadad när han kopplade ur den eller när han kopplade i den igen. Var ju så stolt över att jag fått allt att fungera :( Lyxigt att kunna hyra filmer direkt på teven :) Håll tummarna att det funkar när jag bytt nätverkskabeln. Lärdom av detta blir (för maken) "Lyssna på dem som kan, inte på en granne som tror sig kunna" ;) Nä, nu ska jag få i barnen lite mellanmål, rasta hunden och sen åker vi iväg. Längtar redan till barnens läggdags. Ska bli så skönt att få egentid :)Hoppas alla somnar smidigt. Har varit lite si och så med det. Mer om det nästa gång.

Jag duger

Eller hur? Jag behöver väl inte vrida ut occh in på mig själv för att passa in. Jag får väl vara den jag är. Ibland känns det som att mitt liv passerar förbi mig medan jag bara ser på. Att jag står vid sidan om och ser på. Jag känner inte igen kvinnan i spegeln. Vem är hon? Vem är Legend? Jag har en familj som behöver mig. Det är dem som håller mig uppe. Även om det ibland vore skönt att få en paus från dem ;)

En sån dag...

Idag är en sån dag. En av de där dagarna då det är en kamp att gå upp ur sängen. En sån dag då jag helst skulle vilja vara helt själv. Orkar inget. Städandet av sovrummen får vänta. Handlandet får vänta. Idag är en sån där dag som brukar kallas ligga på soffan och titta på tv hela dagen. Det är en verklighetsflykt. Inombords känner jag för att skrika allt vad mina lungor orkar. Du kommer aldrig att förstå så länge du inte står i mina skor... Idag är en sån dag. Imorgon ska jag skärpa till mig igen.

Ner och så upp, och så raksträcka ett tag

Det pendlar verkligen. Emellanåt känns allt kanonbra. Sen dippar det och jag har lust att bara skrika rakt ut. Vill inte belasta svärföräldrarna för mycket. De har nog med att vara barnvakt då jag måste på möten och grejer. Träningen har helt stannat av. Har helt enkelt ingen energi att åka och träna. Speciellt inte på helgerna då jag har en chans att vila. Ogillar att vara så begränsad med hur mycket jag orkar. Har t ex inte orkat iväg till kyrkans barnaktivitet på fredagförmiddagarna en enda gång sen det startade efter sommaruppehållet. Blir inget imorgon heller då jag måste vila inför helgen då S ettårsdag ska firas på lördag. Trist att inte orka allt jag egentligen vill, men jag vet att jag inte är ensam om detta. Ångesten försöker komma krypande, men jag står emot. Har ringt om tid för psykologsamtal, men de är inte överdrivet snabba på att ringa tillbaka... Och jag orkar inte ringa och tjata. Jag försöker tänka en dag i taget. Tänker på att jag klarat mig ensam på vardagarna i snart sju veckor och då känner jag mig lite stolt över mig själv. Men sen tänker jag på hur länge till det ska vara så här. Inte bara till jul (vilket också känns långt) utan till jul nästa år... Då får jag lite panik, blir trött och känner för att gråta en skvätt. Jag vill skrika "Jag vill inte". Men sen hör jag en röst i mitt huvud säga "Än sen då. Du MÅSTE". Då biter jag ihop och kämpar vidare. För rösten har ju rätt. Jag har inget annat val än att orka fortsätta. Eller så ler S mot mig och då känner jag hur jag fylls av styrka. Samma sak om N eller V säger något roligt. Det ger mig styrka att orka ta nästa steg. Och när barnen är nattade får jag egentid och en chans att bara vara jag. Ta en bit choklad och se nåt roligt program på tv :-)

Nya tankar

Denna helg har jag börjat tänka i nya banor. Banor som säkert kan underlätta. Det jag kommer fram till är "Varför har jag inte tänkt så här tidigare?". Jag fick hjälp med min ögonöppnare och det är jag tacksam för :-) Nu tar jag nya tag. Idag vilar jag, men imorgon kör vi igen :-) Hunden är hemma efter besöket hos svärföräldrarna då jag varit sjuk denna vecka. Ska sluta känna mig nedstämd för att jag inte är lika aktiv med honom längre. Jag ska istället se att han är nöjd med sitt familjehundsliv :-) Och tänka att jag gör mitt bästa samt att det duger. Han älskar mig ändå <3 Ögonöppnare är bra. Nu kan det bara bli bättre :-)

Orkar nog inte ens bli upprörd längre

Saker ändras, planer ändras. Det är bara att gilla läget. Hade velat ha egentid nu i helgen. Inte om en hel månad. Hade verkligen behövt det nu. Men jag börjar bli van. Orkar inte ens bli upprörd. Orkar inte vara den där halvvilda hästen som sparkar bakut. Det här är min nya vardag. Deal with it. Ingen ide att tjura ihop. Bortkastat att bete sig som en småunge. Det är ingen som kommer dyka upp från ingenstans och säga "Du slipper. Från och med nu ska allt flyta på smidigt för dig". För ingen har väl ett sånt liv? Allt kan inte bara flyta på. Det fattar t o m jag. Jag orkar med min nya vardag. Det är en stor triumf. Även om vissa dagar känns jättejobbiga. Tack och lov har jag barn som får mig att le. Har en liten snart ettårig dotter som klättrar upp i min famn när jag sitter på golvet och som trycker sitt huvud mot mitt <3 Då känner jag villkorslös kärlek. Ett barns kärlek är det mest äkta som finns. Mina pojkar har inga problem att visa känslor. Tack och lov verkar inte S ha det heller. N gör mig så innerligt glad när han säger att jag är fin <3. Tänker njuta så länge han fortsätter att säga så. Jag känner mig inte alltid fin. Speciellt inombords. Men det raderar sonens ord på en gång. V gör mig så stolt och glad när jag ser hur duktig och ansvarstagande han är. Jag ser en ljus framtid för honom. Han kommer att kunna göra allt han vill. Han är en så otroligt klok pojke <3 Jag har en man som försöker så långt det går förstå mig och som stannar kvar hos mig. Som alltid ställer upp. Och som orkar älska sargade mig <3 Så vad har jag för anledning att bli upprörd egentligen? Jag har en familj och vänner som älskar mig som jag är :-) Ja för hur hissnande det än känns så finns det många människor som älskar mig. Tänka sig, lilla anspråkslösa mig :-) Det gör mig glad och får mig att orka vidare<3

Lite nedstämd

Just nu känns det som att det är den ena grejen efter den andra. Jag kämpar med att vara positiv. Har märkt nu senaste veckan att jag varit fumlig. T ex har jag tappat taget om ratten när jag svängt. Igår skruvade jag på S nya lära gå vagn och märkte att jag inte hade någon kraft i händerna. Fick ont och det har inte släppt. Jag har idag ont i händer, armar och nacke. Fortsätter det måste jag kolla upp det. Tror tyvärr att det är stressrelaterat... Känns som att min kropp håller på att lägga av. Efter bara tre veckor. Känns lite svårt att vara positiv...

Varför inte lika gärna banka mig i huvudet

Bank bank bank! låter det där ute från flera håll hela tiden. Jag börjar bli less på allt borrande, bankande och fixande i området där vi bor. De har hållit på hela sommaren. Jag har blivit ännu mer ljudkänslig de senaste året än jag varit tidigare. I måndags när jag kom hem med N och S efter att vi hade varit och handlat grävde en grävmaskin här utanför, två personer körde med trimmer, en klippte gräset med bensindriven gräsklippare (de låter en hel del), några borrade och några hamrade. Det kändes som att huvudet skulle explodera. Slutade med att jag bara skrek och höll för öronen. Nu undrar säkert alla vad det är för knasig person som bor här... Jag behövde vila idag, men det är inte lätt i det här oväsendet. Hoppas de snart är färdiga. Längtar till höstrusk nu så att de inte kan hålla på mer. Om de håller på så här imorgon med tänker jag inte vara hemma. Är osams med min kropp idag. Det där roliga månatliga eländet har börjat igen efter att jag slutade amma. Passande nog började det precis samma dag som maken åkte iväg första omgången till utbildningen vecka 33. Höll på i en vecka och japp, jag blöder lika förbaskat mycket fortfarande. Och oregelbundet är det också. Började igår igen! Och vad roligt, jag verkar ha samma smärta kvar efter alla år :/ Min kropp börjar redan protestera mot p-pillrerna. Gör som den vill. Skiter i att eländet ska styras av de där pillrerna. Fast jag vet ju sen tidigare att de där pillrerna inte funkar helt tillfredsställande på mig. Har ju en nioårig son som bevis på det ;) Nä, nu ska jag plocka upp humöret från golvet och ta hand om S som vaknat från middagsluren.

Livets glädjeämnen

Jag hade ett jättebra möte på bup idag. Kunde koncentrera mig trots att N och S var med :-D Så underbart att de lyssnar. Vi hade ett jättebra samtal. Nya planer är på gång. Återstår att se hur de andra inblandade reagerar. Jag hoppas på samarbete :-) När jag kom hem såg jag att jag hade ett missat samtal på mobilen. Den som ringt hade lämnat ett meddelande. Det var från en blomsteraffär. De hade ett blommogram till mig :-) Precis innan jag skulle köra V till en klasskompis samt åka och hämta R med de två andra barnen kom dem med blommorna. De var från en god vän som är Ns fadder. Hon ville påminna mig om min finska SISU med insekterna här hemma. Tack <3 Jag blev jätteglad. Tog en bild av dem och skickade till maken direkt :-) Sparade bilden som bakgrundsbild i mobilen. Som en påminnelse om att jag orkar vidare. Det var det bästa blommogrammet jag fått. Kom precis när jag behövde det <3 Så nu orkar jag vidare med nya krafter :-) Come what may. Hakuna matata, säger jag ;-)

Det rullar på

Imorgon kommer maken hem över helgen <3 Jag har fixat att vara själv. Våran vardag fungerar. Vs skolstart blev bra. Han ville att jag var med så svärföräldrarna hämtade N och S. Igår började N dagis igen. Som han hade väntat och längtat :-) Skönt med vardag. Vi behöver lite paus från varandra på dagarna. S får en paus från alla Ns pussar :D Jag är stolt över att jag fixat att vara ensam med barnen så här länge. Nu vet jag att det går :-) Jag är tuffare än vad jag tror ;-) Jag njuter av egentiden när barnen lagt sig. Måste bara lära mig att lägga mig tidigare ;-) Det här kommer att fungera bra. Och i fortsättningen blir det bara måndag-fredag :-)

Vardag igen

Nu är vardagen här igen. Två månaders sommarlov är över. V börjar skolan idag. N ska till förskolan imorgon. Det ska bli skönt med vardagsrutinerna. Vi är nöjda med sommaren. Jag börjar acceptera att hösten är på väg. Bara att bita i det sura äpplet och börja fixa kläder och sånt. Jag har inte ens köpt skor till S än :) Vet inte ens vad hon ska ha för skor :D Jag ska försöka ta en dag i taget. Inte panika över att lilla S blir ett år nästa månad. Inte tänka på att tiden för föräldraledighetens slut närmar sig. Fast jag måste ta kontakt med fk för att få veta vad jag kan få för stöd. Kan ju som sagt inte bara börja söka jobb hux flux. Usch vad jag ogillar att allt är så osäkert. Men ja ja, nu är det länge kvar tills dess. Idag ligger koncentrationen i att V ska få en bra första skoldag :-) En rolig sak hittills idag är att lilla S har sovit hela natten :-) Hon ville ha välling vid halv tio, men sov sen lugnt hela natten. Nu ska jag väcka alla tre :-) Klockan är tio i sju. Vad blogger än påstår att det är för tid ;-) Orkar inte ändra tiden. Fattar inte varför den inte blir automatiskt rätt. V börjar nio idag. Sen blir det åtta istället för halvnio som tidigare.

Isn't he lovely

Jag har en helt underbar livskamrat. Han lyckas alltid få mig ur min nedåtgående spiral. Jag beklagade mig i ett sms om ohyreproblemet och han svarade: "Ja, varje beslut man tar, varje åtgärd man gör innebär en konsekvens. "Life's a bitch" ;-) Det fick mig att må bättre. Så den lilla dalen har blivit en topp. Spiralen går uppåt igen. Hur skulle mitt liv se ut utan min älskade <3 Eventuellt skulle jag vara en ännu större pessimist ;-)

Nämen vad kul (not)

Jaha. Jag är ju något av en (ofrivillig) expert på silverkräken numera. För att de inte ska trivas ska man vädra mycket för att hålla det torrt. Vad händer då? Jo en förbaskadens mattbagge (som lever utomhus på nektar och dylikt) flyger in och lägger ägg i just våran lägenhet. Resultatet blir mattbaggslarver som ställer till skada då de lever på textilier, stoppade möbler och dylikt. Nämen precis vad jag behövde just nu. Nädå, jag är INTE ALLS ironisk... Gränsen är liksom nådd nu. Hur mycket mer ohyra måste jag palla med? Storstädade igår och sen sent på kvällen ser jag larvaset på hallgolvet på övervåningen. Oddsen att se den då den står där helt still smältande in i plastgolvets mönster är en på... jag vet inte vad. Vet du varför jag såg den trots att det bara var halvljust i hallen? Jo, för mina ögon och min hjärna letar efter kryp non stop. Jag trivs inte i mitt hem mer. Genomkoll av textilier, kläder och dylikt får vänta tills maken kommit hem. Orkar inte med det just nu. Som om inte detta var nog hörde jag en stund senare ett kras från S rum. Kattskrällen med otympliga kragen hade klättrat upp på hennes leksakshylla och självklart vält ner min stora fina ängeldocka med porslinsansikte. Och visst var hela porslinsansiktet sönder... Blev så ledsen. Dockan betydde jättemycket för mig. Det var en lekfullhetens ängel som jag köpte när jag var deprimerad första gången. Alla som känner mig vet att jag älskar änglar. Pratade häromdagen med maken om att skaffa ett glasskåp där dockan och mina mindre porslinsänglar kunde stå. Dumma katt... Men tack iallafall för att du inte välte ner lavalampan som stod där tillfälligt. Den har jag nu, en erfarenhet klokare, flyttat på så att katten inte tar den inatt.

Jag kämpar på

Det går. Dag tre själv med barnen. Har haft hjälp av svärföräldrarna. Igår när katten skulle till veterinären och idag när V skulle till tandläkaren. Jag klarar detta, men trött är jag. Den mesta energin går till att springa efter S och kolla vad hon gör :-) Jag är väl inte världens bästa och engagerade mamma. Ogillar att orka så lite. Alla ljud är så jobbiga. Jag bet ihop när vi spelade kort innan läggdags och de gjorde massa ljudeffekter. De måste ju få vara barn. Nu har jag nattat dem och är helt slut. Nu behöver jag lite egentid. "Bara" nio dagar kvar innan maken kommer hem...

Ingen fara

Jag dippar vissa dagar, men det är inte så farligt. Ingen anledning till oro. Mycket nytt som händer. Maken börjar sin utbildning idag. Jag ska vara själv med barnen. Men har mina underbara svärföräldrar som kan hjälpa <3 Det är jag så tacksam för. Hade varit skönt att ha föräldrarna nära med. Nu står de iallafall i kö till lägenhet. Alltid något :) Känns bra att ha ett skyddsnät att falla tillbaka på. Det här ska gå bra :-) Nästa vecka börjar skola och dagis. Då får jag och S lite egentid onsdag-fredag :-) Det ser jag fram emot.

Jag dippar

igen... Att jag inte orkar det är det ingen som bryr sig om... Som vanligt.

Varför?

Jag vet att det inte är ett straff, men jag kan inte låta bli att känna så vad gäller de objudna silverkräken här hemma. Jag har kämpat mot dem i ett år nu. Förtjänar jag inte bättre? Det känns så orättvist. Som om jag inte redan har nog... Har svårt att koppla av här hemma. Tittar bara efter dem vidriga kräken. Över ett år har gått. Hur länge till ska detta hålla på...

Lyxdagar

Några lyxdagar på egen hand hos god vän samt besök hos annan vän i förra hemstaden gjorde gott. Vilken lyx att köra bil alldeles själv :-) Känns som att jag hämtat nya krafter. Maken har sista semesterveckan nu och pojkarna har sommarlov nästa vecka med. Sen börjar allvaret igen. Jag känner mig redo. Bring it on ;-)

Yes!!!

Idag har det känts bra :-) Jag gick upp tidigt. Åkte och handlade med S. Har varit på stranden med hela familjen. Det har varit en bra dag. Jag är trött nu, men jättenöjd. Hoppas det bara var en tillfällig svacka. Är mycket hellre glad :-) Fler såna här dagar tack.

How does it feel? Lower

Ännu mer låg idag. Sovit dåligt. Orkar verkligen inte med det här just nu. Tittar på en film om en psykiskt sjuk mamma och inser smärtsamt att det är just det jag är. Skulle vilja stå på ett högt berg just nu och skrika allt vad mina lungor klarar av. Jag vill kliva av den här bergochdalbanan nu tack. Hmm, på nåt sätt lurades jag in i att köpa ett livstidsåkpass till den...

Going low

Så låg så låg idag... Sovit dåligt. Drömt knäppa saker. Ogillar sömnstörningarna. Vet inte hur länge jag låg vaken inatt. Idag blir det till att ta det lugnt. Ska bara sköta tvätten. Inget mer. Hoppas det bara är idag. Imorgon får gärna vara en gladare dag. Och en natt utan sömnstörningar vore nice...

22:a juli 2011

Idag går mina tankar till Norge <3 Vila i frid alla ni som miste livet. Styrka till er som miste någon. Styrka till er som överlevde. Det var en oerhört tragisk händelse. Kärleken segrar. Ni har varit så starka. Låter er inte slås ner. Jag var där med min familj den dagen. Hörde explosionen och kunde inte förstå. Hörde helikoptrarna hela natten och led med alla drabbade. Kunde aldrig föreställa mig att nåt sånt kunde hända... Det finns så mycket ondska i världen, men kärleken segrar <3

Små steg åt rätt håll

Efter ett alldeles för långt avbrott från träningen tog jag mig dit idag. Ett tufft bodypump pass. Så skönt! Det får inte bli fler avbrott. Jag hade glömt hur bra jag mår av träningen. Känns mycket bättre idag. Trots att det varit tufft också. Guldkorn idag var träningen, sushilunch ensam vid sjö och lek i lekpark med barnen.

Kaos i mitt inre

Just nu längtar jag så innerligt efter att vara normal. Jag vill inte vara sjuk. Jag vill ha ett jobb väntande efter föräldraledigheten. Vill känna mig vuxen. Vara som man ska. Inte knepig och knäpp. Vill inte tappa humöret titt som tätt. Vill inte vara jag. Panikar som vanligt över hur fort tiden går. Har ångest över allt jag inte gör. Vill inte att det snart är redan augusti. Vill ha mycket mer sommar. Vill ha mer än sju dagar på veckan då det känns alldeles för kort. Får svindel när jag tänker på att lilla S blir ett år om lite mer än två månader. Är inte redo för det... Räknar ner tiden jag har kvar hemma med henne och får bara panik. Vad ska jag göra när föräldraledigheten är slut? Det är inte logiskt att börja söka jobb. Jag behöver hjälp. Försöker ta en sak i taget. Inser alltmer vilka svårigheter jag har. Önskar jag hade fått hjälp för länge sedan. En som sak som oroar mig är att jag börjat få syn och rösthallucinationer. Emellanåt känns en tripp till psyket aktuell. Jag måste få tag på en bra läkare och samtalsterapeut. Måste orka ta tag i det. När vardagen infunnit sig igen. Min nya vardag med mycket mer tid ensam med barnen då maken kommer att vara borta i veckorna... Ska bara försöka njuta av sommaren lite till. Inte ha ångest än över att hösten närmar sig. Inte panika över att tiden går för fort. Inte gräma mig över saker jag sagt. Lär dig att leva i stunden nån gång! Hjälp, hur gör man?! Hatar att leva detta dubbelliv. "Jag mår bra" attityden utåt och så är det fullständig kaos inom mig... Typ 2, Asperger och vem vet vad. Vill vara som vem som helst. Som nån av dem där bullmamma, trädgårdsfixar, matlagar, tjejträffixar- kvinnorna jag är kompis med på facebook. Vill orka sååå mycket mer och vill förstå omvärlden som dem gör. Utan diagnoser och utan medicin. Jag är utbildad förskollärare sedan tio år, men har knappt nån arbetslivserfarenhet. Jag har inte jobbat på över tre år. Två månader till så blir det 3 1/2 år... Det känns helt sanslöst och stundtals hopplöst...

Jag tänker INTE bli som du mamma!

Min mamma är ett kapitel för sig. Pappa ringde i onsdags och berättade att de är på campingen här i närheten. Jag åkte dit med barnen. Maken kunde inte följa med. Han skulle hämta våran bil från verkstan och sen sälja sin jeep. Slutade med att han fick åka en bit och min pappa körde med i sin bil så maken fick skjuts tillbaka när han sålt jeepen. Jag blev kvar på campingen till halv tio tills pappa kom, för mammas skull. Trots trött S som inte kunde slappna av och sova. Nästa dag skulle vi till svärföräldrarna på förmiddagen och sen träffa en gammal kompis och hennes brorsbarn i en stor lekpark. Tänkte min pappa ville följa med. Mamma kunde stanna kvar hos svärföräldrarna under tiden. "Vi måste handla idag" "Jag måste vila". Ständigt dessa undanflykter... På kvällen åkte de till pizzerian där vi bor och åt med oss och sen hem på lite kaffe. Pappa hade berättat i telefon att mamma gått bort till ett gäng finnar på campingen och pratat länge. Det orkade hon, men inte umgås med mina svärföräldrar... Hon satt här hos oss och berättade vad de hade pratat om. Fattade inte alls hur ont det gjorde att höra :( Idag gjorde jag ett nytt försök. Jag och svärmor skulle på internationell matmarknad som jag vet att även pappa var intresserad av. Planen var att svärmor kom hit med svärfar och att min mamma också skulle vara här. "Jag orkar inte idag". "Jag ska duscha idag" "Jag ska sitta med datorn" (läs sitta på facebook hela dan och prata strunt med folk hon inte ens känner) Så nej det gick inte... Stackars pappa missar allt kul. Jag har inte ringt till dem mer. Skiter i mamma nu. Hon visar så tydligt var hon har sina prioriteringar. Hon ska inte få dra ner mig i skiten... Jag kommer inte höra av mig mer nu när de är här. Tänker inte dansa efter hennes pipa och bara sitta i husvagnen. Tycker synd om min pappa som är fast där med henne. Jag ger upp nu. Inte ett skit kommer bli annorlunda när de flyttat hit. Tur att jag har världens bästa svärföräldrar iallafall. De ställer alltid upp. Och då har svärfar haft en svår stroke. Är så tacksam för att de vill umgås så mycket med oss <3 Mamma ger jag upp nu. Kramade henne inte ens igår kväll när de åkte. Var så besviken på henne. Tänker inte svara på hennes inlägg på facebook mer. Hon har visat tydligt hur oviktiga vi är för henne. Stackars pappa som är fast med henne...

Min nya fina vän

Jag har en ny vän som förstår mig. Hon känner igen sig i det jag säger. Vi är samma skrot och korn. Jag är så glad att jag kan träffa henne irl och inte bara på nätet. Jag kan verkligen vara mig själv med henne. Vi har mycket gemensamt. Kan prata om allt. Jag är så glad för min nya fina vän <3 Hon gör mig glad. Hon visar mig att jag inte är ensam i detta kaos. Hon är ett stort stöd och jag kan vara det samma till henne. Jag är så tacksam för min fina vän <3

Bättre nu

Det känns bättre nu. Är bara så less på svängningarna i humöret... Vill inte bli så arg för småsaker. Ska verkligen anstränga mig att hålla mig lugn. Måste skärpa till mig. Måste funka...

Jag behöver inte dig!

Du fanns där i kulisserna sen länge, men ville inte visa dig helt. Vaggade in mig i en falsk trygghet. Fick mig att tro att allt var bra. Du bara väntade på rätt tidpunkt och under tiden tog du dig in lite i taget. För tre år sedan gjorde du entre och har stannat sen dess. Du raserade allt som var jag. Du fick mig att inse att allt inte var bra. Mitt liv var för alltid förändrat. Grejen är bara den att jag inte behöver dig! Men du lyssnar inte. Biter dig fast som en blodsugande fästing. Trots att du är en del av mig, känns som mer än halva mig, så hatar jag dig. Jag hatar det du gör mig till. Du suddar ut normal. Du är typen som jag avskyr. Jag vill inte ha dig här. VARFÖR lyssnar du inte!? Jag behöver inte dig. Så bara gåååååå!!!! Om det bara vore så enkelt. Jag har insett att jag får dras med dig. Ok, jag har accepterat det, men det betyder inte att jag måste gilla dig. Vilket ju i sig är knäppt då du är en del av mig... Situationen är med andra ord hopplös :/

Piss. Värdelös. Usel.

Just nu känner jag mig värdelös. Är såååå less på mig själv. Ogillar den jag är. Ställer bara till det. Kass och totalt urusel känner jag mig :( Hur mycket jag än försöker blir det bara fel... Jag gör fel saker. Säger fel saker. Så värdelös. Allt känns piss just nu. Less på Legend. Jag är så in i xxxxxxx less på Legend. Imorgon vill jag vakna upp som en annan människa, någon som är normal. Någon som kan få sitt liv att funka mer än ett par ynka dagar. Jag ska inte behöva vila efter att ha varit bortrest. Efter att ha varit social. Det,är tydligen inte normalt. Jag får inte känna som jag gör. Jag har för stor integritet. Tydligen ska jag bara bita ihop och stänga av mina känslor. Jag ska helt enkelt inte vara den jag är. Ja tack, jag vill gärna vara mer än piss värd! Hur gör jag för att nå dit???

Amityville horror och Ryan Reynolds? Allvarligt alltså...

Såg på den filmen igår. Ryan Reynolds i en skräckfilm. Ett stort skämt. Ingen vidare skräck heller. Lite snabba klipp på diverse otäcka figurer då och då. Och så Reynolds som en ond person. Allvarligt talat alltså. Tillåt mig småle :)

Testar

Om det går att blogga från mobilen :-)

Vuxenbio!

Jippii! På torsdag ska jag på vuxenbio :-) Vad betyder då det? Är det en skum biograf med barnförbjudna filmer? ;-) Eller helt enkelt att jag ska gå på bio med en annan vuxen :-D Vi ska se en film för vuxna. Ingen dubbad barnfilm som jag oftast ser på bio ;-) Filmen vi valt att se är Men in black 3. Båda resonerade att har man sett de två första måste man se denna med. Och bestämde att det skulle nog vara häftigt att se den i 3 D :-) Ser sååå fram emot att gå på bio med en vuxen. Senast jag gjorde det var förra sommaren. Personen jag ska gå med är min vän som jag träffade irl i fredags. Vi har pratat en hel del på nätet och det känns som att vi redan känner varandra. Det är så kul att ha träffat nån av samma skrot och korn. Vi kan vara knäppa ihop :-D

Saknad

Var har mina styckeindelningar i blogginläggen tagit vägen. Dem finns där när jag skriver inläggen, men är borta när jag publicerar. Jag saknar dem... Jag gillar styckeindelningar :-)

My life so far

Oj, en hel månad sen jag skrev. Jag sitter numera sällan med datorn. Använder mest mobilen och blev lite irriterad över att jag inte kan hantera bloggen med den längre. Just nu är jag i valet och kvalet om jag ska byta telefon. Vi har en mobil hemtelefon med och det är en Samsung. Min är en Sony Ericsson och jag är inte helt nöjd med den. Kanske Samsung är bättre. Om jag testar att byta måste jag lära mig en ny telefon. Om den visar sig vara bättre är det ju värt det :-) Båda telefonerna är på laddning just nu. Jag ska försöka bestämma mig tills de laddat klart ;-) S har hunnit bli åtta månader nu. Äter jättaduktigt. Allt lossnade hux flux på en dag. Jag ammar fortfarande. Oftast en gång på natten och en eller två gånger dagtid. Hon har nu även börjat äta burkmat. Jag orkade inte traggla mer med hemmagjord mat så jag testade burkmat. Hon har till skillnad från sina bröder accepterat det :-) Det slår mig nästan dagligen hur underbart livet med bebis är när man mår bra. Det är helt nytt för mig att ensam ta hand om en åtta månaders bebis. När sönerna var lika gamla var jag sjukskriven och maken skötte allt. Jag orkar vara social både med och utan barn. T ex i fredags träffade jag för första gången irl en bipolär tjej från en grupp på nätet som vi är med i. Det var så kul att umgås med en som är av samma skrot och korn :-D Samt även har en son med samma diagnoser som V. Så vi hade mycket att prata om :-) Det var så kul att den andre kände igen det man beskrev. Vi bestämde att vi ska gå på bio och se Men in black 3 så snart vi hittar en tid som passar båda. Jättekul! Nästa fredag åker jag och S till Gotland där jag ska träffa en internetvän sedan flera år tillbaka för första gången :-) Det ska bli så roligt. Pratade med henne i telefon igår för första gången och det var precis som om vi gör det dagligen :-)Extra kul att hon bor på Gotland då jag aldrig varit där :-) Jag ska äntligen få se vackra Gotland live! :-) Nu väckte de högljudda storabröderna lillasyster så det är färdigbloggat för denna gång...

Men hallå!!!

Och varför har blogger helt plötsligt slutat göra avsnittsindelningarna i mina inlägg?! :-/

Mamma

Jag älskar dig, men jag förstår dig inte. När jag tänker tillbaka på min barndom minns jag en helt annan person. Varför är du så negativ? Varför hittar du fel på alla? Kritiserar och gör dig rolig över andra. Jag vet att det inte egentligen är du. Det är så tråkigt att se dig. Du gör allt så onödigt jobbigt och svårt. Jag minns en mamma som var social och glad. Önskar vi fick tillbaka henne. Jag älskar dig mamma, men vill inte bli som du...

Det här med att vara jag

Jag har varit krasslig några dagar och har mest legat och vilat. Då har jag haft tid att tänka. Inte alltid så bra när det gäller mig, men det är skillnad på att tänka och grubbla. Jag tror att jag mestadels har tänkt och inte grubblat :-) Jag inser nu efter 35 år med mig själv att jag är en komplicerad person och att jag alltid varit det. Jag är inte som andra, men det är väl bara bra ;-) Alla är vi ju individer. Jag har tänkt en hel del på sistone på det här med Asperger. Jag har helt klart drag av det. I vissa fall mer än sonen. T ex är jag otroligt ljudkänslig. Han påverkas inte alls. Jag är även ljuskänslig. Har alltid trivts bäst i halvmörker och i skuggan på somrarna. Vissa saker måste vara på mitt sätt annars blir det helt fel. Och så tänker jag annorlunda. Ibland är det frustrerande när maken inte förstår. Och ibland är det frustrerande att jag inte förstår allt. Eller iallafall inte lika mycket som de flesta gör. Och så det här jobbiga med beröringskänslighet... Det har inte sonen alls. Han tål mycket smärta och har inga problem med närhet. Han är nästan tvärtom där. Jag tål noll smärta. Bara man petar på mig gör det ont. Maken har aldrig förstått detta, men det är nog svårt att göra det när man själv har en otroligt hög smärttröskel. Jag har så himla svårt med närhet och har alltid haft det. Har försökt förändra mig på den punkten massor av gånger, men inte lyckats. Börjar inse att det är så jag är. Även om jag önskar att jag var annorlunda... Jag är även luktkänslig. Detta i kombination med min bipolaritet som kan ge lukthallucinationer. Jag tycker nåt luktar, men ingen annan känner det. Hatar t ex att känna röklukt. Då startar oron att det kanske brinner. Oftast är det en röklukt som min hjärna framkallar. Det är jobbigt att känna alla lukter så starkt. Maken tycker jag överdriver, men det är väl svårt att förstå hur annorlunda någon annan kan uppleva saker. En sak som jag tänkt mycket på, efter att jag sett filmen "I rymden finns inga känslor", är det här med att tolka ansiktsuttryck. Jag är usel på det. Frågar ofta maken om han är på dåligt humör för jag tycker att han ser sur/arg/irriterad ut. Och jag har även svårt att tolka tonläget i röster. En trött röst som säger något till mig kan i mina ögon låta irriterad och så snedtänder jag. Det är hopplöst... Jag har svårt med ögonkontakt. Tittar helst vid sidan om eller flackar med blicken. Hmmm, är nog därför som jag inte brytt mig om att hundarna inte haft 100 % ögonkontakt vid lydnadsträningen. Inte ens min man som jag levt med i över 16 år kan jag se i ögonen nån längre stund. Jag börjar nu efter alla år inse att jag nog alltid kommer att vara så här. Och att jag nog alltid varit så här. Redan som barn. T ex i skolan när man skulle stå framför klassen och ha muntlig redovisning. Jag tittade knappt upp. Gillade att visa upp bilder eller på overhead för då behövde jag inte titta på mina klasskamrater. Det var en plåga i alla år med dessa redovisningar... Jag satt inte i en tunna som killen i filmen, men jag har alltid gärna varit själv. Suttit mycket ensam på mitt rum som barn/tonåring. Har aldrig haft långtråkigt utan har alltid kunnat sysselsätta mig själv. Jag trivs nästan för bra ensam så jag måste passa mig. Får inte isolera mig för mycket. Men samtidigt inser jag att det är en del av mig. Jag blir aldrig en latte mamma som träffar andra mammor stup i ett. Känner aldrig 100 % att jag passar in. T ex när de börjar prata om senaste solsemestern, då svävar mina tankar iväg. När de pratar om hur härligt det ska bli att åka utomlands ser jag köa på flygplatsen, jobbig flygresa, okänd plats, jobbigt att hitta med karta, för varmt ute, mycket människor, jobbigt att gå osv framför mig. Jag är inte typen som lapar sol. Jag är helst i skuggan. Jag är inte heller personen som badar i havet i timmar. Jag gör hellre kortare resor i Sverige eller grannländerna. Som i somras var några dagar i Oslo lagom för mig. Och så det här med att prata högt för mig själv, att tänka högt. Det förösker jag verkligen jobba bort. Vet att det alltid varit så. Opraktiskt vid prov i skolan kan jag säga ;-) Jag minns att jag som barn pratade med llåtsasvänner. Jag kunde t o m se dem. Vet ju nu att det var hallucinationer. Jag låtsades ofta att jag var programledare och pratade med publiken. T ex när jag lagade mat, så låtsades jag att det var ett matlagningsprogram. Det kan jag fortfarande göra :-) Det är så ofta jag tyvärr känner att jag inte passar in. Nu är jag ju så medveten om allt som är med mig och har lärt mig mycket så jag vet vad det beror på. Men det känns trist att alltid ha fått kämpa utan att veta vad som varit fel. Jag visade en en blyg tystlåten fasad utåt. Det var hemma med mamma som utbrotten kom. Då gick luften ur mig och jag bröt ihop. Jag har aldrig fått arbetslivet att fungera 100 %. Jag vet inte i dagsläget vad jag ens är kapabel att jobba med. Orkar inte ens tänka på nästa år... Samtidigt vill jag inte tro att jag jobbat klart... Men jag måste lyckas kombinera jobb med familjelivet. Allt måste fungera. Saker får inte stå och falla för att det blir för mycket. Nåja, jag ska vara hemma med dottern minst till mars så det är inget jag ska tänka på än. Jag har många mönster som ställer till det för mig som jag försöker bryta. T ex bara go with the flow när vi är någonstans utan att hela tiden kolla i programmet vad som händer härnäst och definitivt inte försöka hitta till olika aktiviteter. Jag frågar maken och sen går jag ändå den väg jag själv tror är rätt, men som självklart är åt skogen fel. Jag försöker lära mig att koppla av och bara hänga med. Annars stressar jag bara upp mig. Jag är och förblir en komplicerad person. I dagsläget har jag nog näst intill helt accepterat den jag är. Jag har nog förlikat mig med tanken att jag är bipolär. Kommer inte ifrån det. Det går inte att önsketänka bort det. Jag vet vad jag har för svagheter och styrkor. Jag börjar få koll på vad som är typen och vad som är Legend. Det är en tröst att veta att jag kan vara normal. Att jag kan göra saker bra. Att inte allt är sjukt i mig. Jag är i nuläget hyfsat stabil, men stress kan rubba balansen, så jag försöker undvika det. För det sista jag vill är ner i en depression...

Less på det här nu

Blogger gjorde om så att jag inte längre kan skriva inlägg från mobilen. Det är mest så jag skrivit mina inlägg. Sitter inte så ofta vid datorn. Vet inte om det är ett tecken på att jag ska lägga ner bloggandet... Orkar inte med att allt ändras om hela tiden. Funkade väl alldeles utmärkt som det var. Suck...

Min familj

Jag är yngst i min familj som består av mig, mamma, pappa och mina 1 1/2 år äldre tvillingbröder. Vi är en finsk familj, men bara föräldrarna är födda i Finland. Mina föräldrar flyttade hit på 70-talet. Som så många andra finländare. Vi barn gick i finsk skola från åk 1-åk 6. Sen läste vi finska i högstadiet istället för annat språk.

Min familj var i kaos när jag var liten. Båda föräldrarna drack och våran pappa var rejält fast i spriten. Jag har minnen av fyllekompisar som sov ruset av sig i trapphuset. Fester med fulla, högljudda kedjerökande personer. Första jultomten som jag minns luktade sprit, sluddrade
och ramlade in i en walk-in closet. Så jag trodde aldrig på jultomten...

Vi barn utsattes för passiv rökning av båda föräldrarna. Jag tål inte alls cigarrettrök. Känns som att man inte kan andas. Jag fattar inte hur man frivilligt suger i sig dem där giftpinnarna :-/

Mina föräldrar separerade pga pappas drickande. Vi barn och mamma bodde hos vänner. Mamma har berättat att hon stack när pappa var ute och söp trots att hon hotat att lämna honom. Så fast var pappa i spriten... Han stack iväg och festade t o m när de precis hade fått mig och hade små tvillingpojkar. Mamma hade dessutom gjort kejsarsnitt...

Min mamma har inget körkort så vännerna hämtade oss. Jag vantrivdes hos dem. Jag och mina bröder fick skulden för allt som deras yngsta barn gjorde. Jag hatade att inte ha ett eget rum, att inte ha alla mina egna saker. Och jag längtade efter pappa.

Det finns en doft förknippad med denna plats som jag kan känna ibland på våren. De hade två jakthundar i inhägnad. Det var mitt favoritställe. Där grävde jag bl a efter daggmaskar och det fanns en speciell doft i marken. När jag känner den doften minns jag hundarna, att jag sökte mig dit ut när jag fick skulden för något som jag inte hade gjort. Hundarna var min trygghet. Jag har alltid funnit tröst hos djuren.

Vi flyttade hem igen. Räddningen för våran familj och pappa blev att han blev troende. Han slutade dricka och röka tvärt och har aldrig gjort något av dem igen. Man får tro vad man vill eller strunta i att tro, men Gud gav oss från den dagen en så mycket bättre barndom.

Ett halvår senare blev även mamma troende och all sprit samt cigarrettrök försvann från vårat hem. Vi blev en normal familj som fortsatte tillsammans. Tack och lov. Jag tror inte pappa hade levt idag om han fortsatt dricka. Och våra föräldrar hade definitivt gått skilda vägar. Jag är tacksam för att jag fick den barndom som jag fick.

Varför bloggar jag...

Det har jag frågat mig flera gånger. Jag har inget intressant att berätta. Lever väl ett rätt så vanligt svenssonliv (förutom kanske diagnoserna). Kan inte skriva så där fyndigt och fängslande som många andra. Kan bara skriva som mig själv.

Jag har en lång och tuff resa bakom mig, men jag vill inte skriva ner allt i detalj. Tanken är väl att man ska se framåt. Eller?

Jag har insett med åren att jag är en knepig person. Är nog tuff att leva med. Men är jag intressant? Har alltid känt mig som en grå liten mus. Har aldrig riktigt passat in. Inte ens i blogvärlden känns det som. Så varför bloggar jag? Antagligen för min egen skull för att få ut lite tankar ur huvudet. Intressanta eller inte, men det är mina tankar :-)

Så jag fortsätter väl att blogga :-) Tänkte köra lite temabloggning och börjar med min familj.

I lånens värld

Sen vi flyttade förra sommaren har jag halverat mina lån. Betalade bort billånet med vinsten av försäljningen och tur var väl det när jag inte ens har kvar bilen längre :-) Bolånet är halva summan mot förra tack vare att det var mycket billigare att köpa här och att vi betalade 15 % i handpenning. I juni är det tio år sedan jag gick ut min förskollärarutbildning och nu har jag "bara" 10 år kvar att betala på lånet. Tjohoo! Vore ju roligare om man satt här med tio års erfarenhet inom yrket istället för de ynka 2,5 år jag kommit upp i. Föräldraledighetstiden gör inget, men alla år med sjukskrivning känns inte kul :-( Och känns inte muntert att man fått höra från så många håll att man inte bör arbeta som förskollärare. Kul då att hålla på och betala lån på utbildningen... Men nu är det bara tio år kvar. Och när jag kommer igång med att jobba och tjänar mer betalar jag ju av det i snabbare takt. Så MAX tio år kvar. Då är jag ju ynka 45 år gammal. V är 19, N 15 och S 10. Oj vad jag ska ha kul för dem pengarna som blir över varje månad ;-)

Vad gör jag för kul med pengarna som jag inte lägger på bilförsäkring och annat med bilen då? Sparar undan så klart :-) Smålänning som jag är :-D

I år får jag inte tillbaka pengar på skatten då vi sålde lägenheten med stor vinst. Men vi har lagt undan hela grundsumman på skatten för försäljningen innan förbättrande renoveringar var borträknade, så på ett sätt får jag ändå pengar :-) Maken kommer nog klara sig undan att behöva betala sin del för han skulle nog få tillbaka mer i skatt än vad skatten på försäljningen är :-)

Snart hämtar jag pojkarna och sen bär det av till mina föräldrar. Ser verkligen fram emot att få komma iväg en vecka. Ska bli skönt att slippa stirra efter silverfiskar hela tiden. Anticimex har sprutat gift igen. Vi får hoppas att de försvinner denna gång. Hittills har vi bara sett döda eller halvdöda. Hehehe. Han som var här sprutade rejält med gift. Tog mycket längre tid än de mindre än fem minuter som sist. Och nu är det sprutat precis överallt i lägenheten. Så nu ska väl de där kräken försvinna. Hur som helst, skönt att få en silverfiskpaus ;-)

S blev sex månader igår. Hon provsmakade gröt för första gången och var väldigt skeptisk :-D Känns sanslöst att hon redan är sex månader. Rullar runt, har fått två tänder och skla börja med mat. Det är en otrolig triumf för mig att jag fick upp henne i 8 kg på enbart bröstmjölk i ett halvår :-) Med yngsta sonen började vi med smakisar redan vid fyra månader. Efter två svåra förlossningsdepressioner känns det som världens största triumf att det har gått så här bra med dottern. Jag ser fram emot att vara hemma med henne hela året. Denna gång behöver inte maken vara pappaledig för att jag blir sjukskriven :-) Det är bara en sååååå härlig känsla!!! Jihhuuu!!!

Ha en superhelg!

Det är bättre nu

Jag hade en svacka, men det är bättre nu :-) Försöker tänka positivt. Anticimex kommer och sprutar på onsdag igen. Så får vi se vad kräken (läs silverfiskarna) säger.

På fredag åker jag och barnen till mina föräldrar. På lördag hälsar vi på hos grannarna där vi bodde förut. Vi är där bara över dagen. Blir så intensivt att vara själv med barnen om man ska stanna längre. Jag åker och hälsar på S gudmor ensam eller med bara S längre fram. Lugnare så :-D

Vi kommer hem nästa torsdag igen, så får vi helgen tillsammans med maken innan påsklovet är slut. Ska bli skönt att åka iväg en vecka. Jag och S var hos mina bröder förrförra helgen. Det var välbehövligt :-)

Vi tar inte med några djur. Skönt. Jag är just nu rätt passiv djurägare. Trött på all päls överallt. Det blir inga fler djur efter dessa. R fyllde åtta för två veckor sedan. Jag kan inte fatta att vi känt varandra så länge. R är världens bästa hund. Därför slutar hunderiet med honom. Jag känner på nåt sätt att jag är färdig med djurägardelen i mitt liv. Intresset att träna hund är borta. Känns inte ens som jag när jag minns tillbaka på hur jag var. Tror inte det kommer tillbaka.

Arg och less!! :-(

Jag fick tjata och tjata på Anticimex om silverfiskarna. De kom bara med totalt värdelösa dosor :-P De kom äntligen och sprutade när jag bifogade bild på ca 2 cm långt kräk. Jag fick packa ner i princip hela köket och vi fick vara hemifrån i 24 timmar. De vi ser ska vara påverkade av giftet. På vilket sätt då?! Klättra i taket?! Slappa på dotterns kläder på skötbordet i hennes rum på övervåningen?! Jag ger snart upp! Och inte kan vi ta det med förra ägarna då skälig tid passerats. Jag ville att maken skulle ta det. Jag orkar inte all skit. Fick ju sköta allt med strulet med fuktskadan i badrummet i förra lägenheten. Och då var jag sjukskriven för depression...

Jag har kollat med hemförsäkringen om fuktmätning av våtutrymmena. De sa att det är våran brfs ansvar. Maken ska ta det. Jag vägrar. Om det är fuktskada ska föreningen stå för det om det inte sitter i ytskiktet. Jo tjena! Förra föreningen vägrade fast det var ett sprucket rör i badrummet!

Arg på förra ägarna som inget sa. Vi kunde ha sprutat gift innan vi flyttade in. Vi har betalat överpris. Vi kunde fått ekonomisk kompensation om maken bara hade tagit tag i saken inom två månader. Blir bara så less. Kan inte koppla av hemma längre. Vill bara härifrån. Trodde det skulle bli bra när vi flyttade. Orkar inte mer. Känner hur jag mer och mer glider mot en depression. När ska det bli en paus?! När får jag pusta ut?! När får jag njuta och vara glad?! Vill inte mer. Undrar vad jag gjort för att förtjäna det här :'(

Kryddan

Det blev adjöss med Pärlan och en Kryddan kom istället. En Volkswagen Touran eco fuel. En miljövänlig bil precis som V ville :-) Kryddan har fått namnet av färgen red spice. Alltså är Kryddan röd :-) En rolig nyare bil :-)

Jag hatar bilar!

Det finns baske mig inget annat med bilar en besvär! Skitbilen blev underkänd på besiktningen idag. Nämen vad kul. För jag har ju hur mycket pengar som helst att lägga på bilreparationer. Har lust att ställa av skiten. Less på allt vad bilar heter. Allt bilstrulande genom åren har tagit bort det roliga med bilkörandet. Jag kan bara inte få ett år utan bilstrul! Så less nu. Skitbil! >:-( :-b

Ettbarnsmamma

Idag har jag bara haft lilla S att ta hand om. Pojkarna lämnades till svärföräldrarna igår och hämtas hem på torsdag. Maken åkte till jobbet imorse och kommer hem imorgon fm. Jag och S har myst massor idag. Jag har struntat i hemsysslor. Laddat batterierna. Fick ett sms från V. Det gjorde mig jätteglad. Min stora snart nioåriga pojke skriver sms till mig :-)

Alla hjärtans dag idag och det enda jag firat är att katten fyllt åtta år :-D Alla dagar borde vara alla hjärtans dagar. Eller hur? :-)

Ny vecka, nya upplevelser

Då är det måndag igen. Denna vecka har jag tänkt komma iväg och träna mer än en gång. Första passet redan 6.30 imorgon :-) Body pump :-)

Imorgon ska jag och S på babyträff. På fredag ska vi till kyrkans barnaktivitet igen. Och på söndag ska jag till kyrkan. Blev inte igår då jag var själv med barnen i helgen utan bil. Lite för kallt att gå dit och med bussen hade vi varit där 45 minuter innan mötet.

På tal om bil så har Pärlan varit på verkstad igen. Bromsoken och handbroms som gått av bytta. Kostade en del... Nu vill jag ha paus från mekanikerkostnader. Besiktning nästa vecka. Den borde gå igenom. Annars kör jag direkt till skroten :-P

Snart kommer maken hem. Då får jag lite egentid. Jippii! :-)

Natt och dag

Jag har tre barn. Med två av dem har jag gått igenom depression efter förlossning. Nu med tredje barnet är det skillnad som på natt och dag. Jag orkar mycket mer. Orkar vara social. Tycker det är roligt att vara mammaledig. Jag går inte och väntar på att maken ska komma hem och avlasta mig. Den stora skillnaden denna gång är att jag gärna sitter med min dotter i famnen om hon vill det. Det är mysigt och lugnande. Jag orkar ge mer kärlek till denna bebis. Visst får jag lite dåligt samvete för att jag inte orkade det med sönerna.

Kanske kommer jag att binda detta barn hårdare vid mig, men jag tycker om att vara så behövd av henne och att jag orkar ge henne det hon vill ha. När hon ler stort mot mig smälter mitt hjärta <3. Jag har inte lyckats få till några egentliga nattningsrutiner än. S får sova bredvid mig så länge det känns bra. Jag sover bäst med henne precis bredvid. Om hon sov i sitt eget rum skulle jag kanske inte vakna när hon blev hungrig och så skulle maken få gå upp och hämta henne. Det fungerar bra som det är nu. Bebistiden är så kort. Jag tänker njuta fullt ut av den. Om jag sen får kämpa med att natta henne i sin egen säng får det bli så. Jag gör det som känns bäst för mig.

Det finns en nackdel med att jag ger S så mycket kärlek. Jag har lite svårt att få den att räcka till alla andra i familjen. Känslor har alltid varit svårt för mig. Har skrivit om detta flera gånger. Jag önskar så innerligt jag var en av dem där personerna som kunde säga "Jag älskar dig" utan att det kändes jobbigt att göra det. Jag kämpar för att visa känslor mer, men jag har gett upp tanken på att en dag vara en sån person. Jag är den jag är. Love me or leave me :-) Men jag tänker inte sluta jobba med mina känslor.

Jag har kommit fram till att det nog är dags att boka tid för samtal. Gick inte på mötet jag fick tid till strax innan S skulle födas och skulle boka en ny tid senare. Antar att det nu över fyra månader senare är dags :-) Kan vara bra i förebyggande syfte. Jobbigt bara att bygga upp förtroende för ännu en ny person... Behöver en ny läkare med, då jag fick noll förtroende för den jag träffade i somras. Ska bara orka ta tag i det. Funderar även på om jag redan nu ska ta upp kontakten med min nya f-kassehandläggare om vad som väntar mig efter föräldraledigheten eller om jag ska vänta till efter sommaren. Kommer ju vara hemma hela detta året med S. Ska fortsätta fundera ett tag till. Vill lära mig leva i nuet. Ta en dag i taget.

Idag ska jag bara ta det lugnt tills det är dags att hämta barnen. Ikväll ska N på gympa. Imorgon är maken ledig och sen jobbar han hela helgen. Imorgon får V sin sista belöning i ormen. Äta på restaurang. Gissar på att det blir asiatisk restaurang :-) Gott :-)

Fyra till, tre till, två till och håll

Så pushar tränaren på cxworx på en. Var och tränade idag och insåg att jag behövde mer utmaning. Märks redan skillnad! Börjar få starkare magmuskler. Har tappat fyra kilo, men det behövs inte. Nu måste jag börja bygga muskler så jag inte tappar mer vikt. Gymmet nästa :-) Har inte kommit iväg på gymgenomgången än.

Tränade step up förra veckan. Riktigt tufft! Bra minnes och koordinationsträning :-) Får se vad mer jag ska träna denna vecka. Afrodance verkar kul :-)

S dop i lördags gick bra. Det var jättefint. Hon gnällde lite i typisk S stil :-) Gudmor var här hela helgen. Fick sitta jättemycket med nöjd S i famnen :-) Mamma och pappa var här med. Åkte hem igår. Varför fattar jag inte då pappa inte har nåt jobb att tänka på... Orkar inte tjata på dem mer. Knepiga människor :-/

Studiedag för V imorgon så jag har båda pojkarna hemma. Får se vad vi hittar på. Vore kul om det var kramsnö så vi äntligen kunde göra en snögubbe.

Det du sa

Ibland säger man saker som man inte menar. Det gör alla. Men ibland kan det som sägs få en att stänga av. Jag hatar såna ord... Varför är såna ord tillåtna :-( Bläääh!!!

Idag är jag själv med barnen tills imorgon. Jag ska vara en bra mamma. Faktiskt världens bästa mamma :-) Så det så :-P

Nej!!! Jag orkar inte!!

N har börjat strula med toan igen. Vad gör jag för fel? Är jag en sån usel mamma... Känner mig helt misslyckad. Värdelös. Jag orkar inte igen. Fick nog som först höggravid och sen som nyförlöst. Varför börjar han igen. Jag blir så ledsen. När ska allt lugna ner sig? Noll ork till S dop på lördag. Men jag är mästare på att hålla masken. Låtsas som att allt är som det ska. Jag mådde ju så bra. Nu när jag har mer energi med barnen gör N så här. Varför?! Skiiit!!!

Svårt att göra det lätt

En stor svårighet jag har är att jag inte kan göra saker lätta. Jag krånglar till det med onödigt detaljerade tankar. Och så missuppfattar jag och överreagerar. Jag måste vara jobbig att leva med... Hur kommer detta att drabba mitt framtida förhållande till barnen? Och hur länge står maken ut? Vad jag önskar att jag var normal. Ibland är jag så less på mig själv. Och på typen... Utan den vore jag så mycket enklare att förstå och leva med. Jag skulle vilja förstå mycket mer än vad jag gör. Jag skulle ge mycket för att ha den där vuxengenen...

Mitt i all kaos har jag varit och tränat zumba. Och klarat det bra. Varit en i mängden. Känt att jag passar in. Skönt att komma iväg lite och bara vara Legend. Vara normal? Det har jag nog gett upp...

Hur veckan kommer att bli? Jobbig. Har jag en känsla av...

Träna och handla = funkar!

Vilken skillnad det var att handla efter att jag tränat. Jag var mycket piggare, kände mig inte stressad. Fixade t o m premiären med självscanning :-) Det passade mig perfekt. Jag har inte behov av att slöa i soffan längre. Det tar inte emot lika mycket att göra saker.

Idag hade jag fyra timmars egentid. S hade vägrat nappflaskan, men somnat till slut. Blev mycket ammande sen :-) S vägrade fullständigt att ha napp. Börjar tro det blir likadant med nappflaska med :-) Det gör inget med nappen. Skönt att slippa leta efter dem jämt sen ;-)

Får se när jag kör nästa träningspass och vad det blir. Har bokat plats på zumban igen på fredag iallafall :-) På fredag fm är vi ett gäng mammor som ska träffas med. Kul :-) Onsdag morgon till torsdag morgon jobbar maken. Blir träning med Wiin imorgon samt på onsdag och torsdag. Nästa måndag kör jag CXWORX igen. Det blir en bra start på veckan :-)

Det rullar på

Zumban i fredags var sååå kul :-) Tufft, men kul. Och jag hängde faktiskt med bra. Blev ingen body pump idag. Prioriterade att gå till kyrkan. Så äntligen har jag varit där. Fick ett jättehärligt svar på mitt mail till pastorn tidigare i veckan :-) Blev varmt emottagen. Jag kommer att trivas bra i nya församlingen. Vi var flera nya som ska välkomnas samtidigt. Kul att inte vara ensam ny :-)

Imorgon ska jag köra ett träningspass på Wiin samt CXWORX på klubben. Ska bli kul att se vad det är för nåt :-) Koncentrerar sig på mage, lår och rumpa.

Idag inhandlade jag träningskläder och nya träningsskor så nu är jag redo att köra på allvar :-) Jag märker redan att jag är piggare. Orkar mer och har bättre koncentrationsförmåga. Maken har sagt att dippen kommer efter 4-6 veckor så jag är redo på det :-) Bra med en make som sparkar iväg en till träningen ändå ;-) Jag ska försöka komma iväg på gymintroduktion nån kväll i veckan så jag kommer igång med den delen med.
Just nu mår jag tip top. Mindre oro, mindre trötthet. Orkar engagera mig i saker mer. Imorgon efter träningen ska jag veckohandla. Ska bli kul att se om det går smidigare :-) Brukar vara helt slut efteråt.

Maken och jag turas om att handla varannan vecka och man lagar maten hela den vecka som man handlat för. Funkar bra för mig. Lättare när man själv valt maträtterna och vet vad man köpt. Lyxigt att inte behöva laga mat på en hel vecka också ;-) Idag gjorde jag slag i saken och fixade en restaurangmeny som sitter uppe vid ingången till köket. Så kan V läsa själv vad det blir för mat :-) Jag döpte restaurangen efter vårat efternamn. Får se vad killarna säger om detta :-)

Maken kör just nu Ormen med barnen. Han har själv också tre saker han ska undvika att göra varav ett är att inte svära :-) Plus att han får böta en krona per svordom i en svärburk. Nu kanske vi äntligen slipper svordomar hemma ;-)

Move that body

Har inte blivit nån träning på klubben denna veckan. Men iallafall två pass på Wiin :-) Imorgon ska jag tränat Aerobic zumba på klubben. Ska bli kul att se vad det är :-) Gissar på att jag kommer ha kordinationsproblem :-D Planerar att köra ett pass body pump på söndag. Styrketräning till musik :-) Missade mitt pass med Wiin idag. Har varit själv med barnen och S har varit rejält mammig. Ska bli skönt att få lite egentid imorgon. Hoppas det går bra med nappflaska till S. Hon totalvägrar det. Bara mamma och amning som gäller. 2 1/2 månad kvar med helamning. Ska bli skönt att få tillbaka brösten sen :-D Det är mysigt att amma. S gör en paus i ätandet, tittar på mig, ler och gurglar. Hjärtat smälter

Första veckan 2012

Jag har varit på träningsklubben och fått medlemskortet :-) Fick en väska, vattenflaska samt presentkort till idrottsbutik som ny medlem :-) Denna veckan kom paketet med träningsprogrammet till Wiin och jag har kört ett pass. En tuff tränare. När hon berömde mig kände jag mig som en hund. "Good girl" :-D

Jag blev krasslig och fick ont i halsen tidigare i veckan. Körde ändå mitt första träningspass på klubben igår. Spin activio :-) Det var kul, men tufft. Bäckenet kinkade när jag skulle stå och cykla så jag satt mer än alla andra :-) Målet med spinningen är att klara av att stå och cykla. Kör nästa pass på tisdag. Vet inte vad än. Funderar på body pump :-) Tänkte köra ett pass på Wiin idag, men är själv med barnen och känner mig krasslig. Vågar inte ta ut mig. Gör det imorgon istället när maken är hemma igen :-)

Jag är stolt över mig själv. Kände mig inte helt felplacerad på klubben :-D Kan se mig själv där som ett träningsfreak ;-) Trodde jag aldrig om mig själv :-) Ska bli kul att få mer energi, att orka mer. Bra med en make som kan det här med träning och pushar på om jag tänker slarva ;-) Lika träningsfreak som han blir jag aldrig :-P

Första inlägget

För 2012 :-) Året har precis börjat och jag är redan på gång. Har mailat till pastorn i kyrkan. Vill gå med i cellgrupp och ska gå på årets första gudtjänst 8/1 :-)

Har hittat ett träningsställe. Som nyinflyttad får jag träna ett pass gratis samt får även spabehandling :-) Medlemskapet ger tillgång till gruppträning (bl a zumba, body bump), relax med pool, bubbelpool samt fri träning på gym. 2012 ska jag bli fit :-) Nu ska jag sluta inbilla mig att jag inte kan bli vältränad ;-)

Maken och jag köpte ett Nintendo Wii i julklapp till oss själva. Jag har beställt ett träningsprogram till mig så jag får träningshjälp hemma med :-) Finns t o m personlig tränare i programmet :-)

Vecka 3 börjar barnaktiviteterna inom kyrkan igen och då ska jag och S dit :-)

Jag ser fram emot ett aktivt nytt år. Börjar imorgon med minst en timmes hund och barnvagnspromenad :-)