tisdag, juli 17, 2012

Kaos i mitt inre

Just nu längtar jag så innerligt efter att vara normal. Jag vill inte vara sjuk. Jag vill ha ett jobb väntande efter föräldraledigheten. Vill känna mig vuxen. Vara som man ska. Inte knepig och knäpp. Vill inte tappa humöret titt som tätt. Vill inte vara jag. Panikar som vanligt över hur fort tiden går. Har ångest över allt jag inte gör. Vill inte att det snart är redan augusti. Vill ha mycket mer sommar. Vill ha mer än sju dagar på veckan då det känns alldeles för kort. Får svindel när jag tänker på att lilla S blir ett år om lite mer än två månader. Är inte redo för det... Räknar ner tiden jag har kvar hemma med henne och får bara panik. Vad ska jag göra när föräldraledigheten är slut? Det är inte logiskt att börja söka jobb. Jag behöver hjälp. Försöker ta en sak i taget. Inser alltmer vilka svårigheter jag har. Önskar jag hade fått hjälp för länge sedan. En som sak som oroar mig är att jag börjat få syn och rösthallucinationer. Emellanåt känns en tripp till psyket aktuell. Jag måste få tag på en bra läkare och samtalsterapeut. Måste orka ta tag i det. När vardagen infunnit sig igen. Min nya vardag med mycket mer tid ensam med barnen då maken kommer att vara borta i veckorna... Ska bara försöka njuta av sommaren lite till. Inte ha ångest än över att hösten närmar sig. Inte panika över att tiden går för fort. Inte gräma mig över saker jag sagt. Lär dig att leva i stunden nån gång! Hjälp, hur gör man?! Hatar att leva detta dubbelliv. "Jag mår bra" attityden utåt och så är det fullständig kaos inom mig... Typ 2, Asperger och vem vet vad. Vill vara som vem som helst. Som nån av dem där bullmamma, trädgårdsfixar, matlagar, tjejträffixar- kvinnorna jag är kompis med på facebook. Vill orka sååå mycket mer och vill förstå omvärlden som dem gör. Utan diagnoser och utan medicin. Jag är utbildad förskollärare sedan tio år, men har knappt nån arbetslivserfarenhet. Jag har inte jobbat på över tre år. Två månader till så blir det 3 1/2 år... Det känns helt sanslöst och stundtals hopplöst...

Inga kommentarer: