Det ringde på dörren och där stod ett blomsterbud och sa att hon hade blommor till mig. Det var från en vän som skickade dem som uppmuntran. Plus en ask jättegod choklad. Jag blev tårögd. S tyckte också att det var en vacker blomma :) Tack kära vän <3 Du anar inte vilken rätt tidpunkt detta kom. Hör av dig till oss :) Kram.
Jag är hos min bästa vän i Finland och laddar betterierna. Inga måsten. Ingen oro. Bara trevligt sällskap och långa samtal. Bara få vara. Det är just vad jag behöver nu innan allt startar. Hela arbetsträningskarusellen och kampen för att komma tillbaka till arbetslivet. Just nu är jag bara. Jag är inte mamma. Jag är inte vårdnadshavare med mobilen ständigt redo för samtal. Jag är vän. Jag är lycklig. Jag är tillfreds. Jag är Legend :)
S fick hög feber vid elvatiden igårkväll. Jag har tyckt i två dagar att hon nog är på väg att få feber. Kollade tempen både i tisdags och igår på morgonen. På kvällen hade hon 38,8 graders feber. Maken ska försöka ordna med jobbat så att han kan följa med till läkaren imorgon. Problemet är att han håller i utbildning och måste hitta någon som kan ta över. Jag hoppas verkligen att han kan vara med. Annars överväger jag att ta med svärmor. Men då måste jag berätta varför vi ska dit... Usch. Jag önskar att allt det här bara försvann :( Min ena dvärghamster dog igår, men jag kan inte sörja den nu. Det känns så fjuttigt just nu. Om allt är bra med S sörjer jag hamstern sen. Hoppas febern har gått ner och att S är piggare igen. Och snälla, inga nya blåmärken under natten. Snälla snälla snälla...
Är hon sjuk? Jag ser bara alla symtom. Nya blåmärken hela tiden. Tidigare bara på benen. Nu även på armar, axlar, vid midjan t o m ryggen. Hon är blek och tröttare än vanligt. Somnar lättare på kvällarna. Brukar ta två eller tre flaskor välling. Igår hade hon somnat direkt under vilan på förskolan. Hon gäspar mycket. Ångesten river i bröstet! Läkartid på fredag. Maken kan inte vara med. Jag vill att de tar blodprov. Vägrar gå därifrån utan att de gjort det! Sen måste vi vänta hela helgen på resultatet. Jag klarar inte detta. Det är för mycket. Vill ringa och fråga om dem kan ta blodprov redan nu. Man ska få resultatet inom ett dygn. Maken förstår inte alls detta. Jag har aldrig haft sån här stark ångest och oro tidigare. Jag får ta lugnande medicin dagtid nu. Har tagit en tablett. När den börjar verka lugnar det ner sig och hjärnan orkar inte att ha panik, men tankarna finns kvar där. Jag har ingen att prata med om detta. Ingen. Maken ser det här bara som en del av min sjukdomsbild. Vilket jag desperat hoppas att det är. Jag spenderar mer tid med dottern än han och jag vet hur hon fungerar. Jag fixar inte detta. Det känns som att min hjärna ska explodera! Jag vill få veta nu!!! Snälla...
Jag HATAR HATAR HATAR denna ångest! Dessa katastroftankar! Dem gör allt till en enda röra. Jag har ny medicin och får nu ta två på kvällen. Somnar lätt av dem och vaknar lugn. Sen går dem ur kroppen och skiten är här igen. Fr o m torsdag får jag börja ta dagtid vid behov. Ska bli så skönt. Orkar inte med denna ångest. Orkar inte ligga på toagolvet och gråta. Vill funka normalt. Snälla ta bort dessa katastroftankar. De förstör mitt liv!!!!!
