lördag, augusti 18, 2012

Nämen vad kul (not)

Jaha. Jag är ju något av en (ofrivillig) expert på silverkräken numera. För att de inte ska trivas ska man vädra mycket för att hålla det torrt. Vad händer då? Jo en förbaskadens mattbagge (som lever utomhus på nektar och dylikt) flyger in och lägger ägg i just våran lägenhet. Resultatet blir mattbaggslarver som ställer till skada då de lever på textilier, stoppade möbler och dylikt. Nämen precis vad jag behövde just nu. Nädå, jag är INTE ALLS ironisk... Gränsen är liksom nådd nu. Hur mycket mer ohyra måste jag palla med? Storstädade igår och sen sent på kvällen ser jag larvaset på hallgolvet på övervåningen. Oddsen att se den då den står där helt still smältande in i plastgolvets mönster är en på... jag vet inte vad. Vet du varför jag såg den trots att det bara var halvljust i hallen? Jo, för mina ögon och min hjärna letar efter kryp non stop. Jag trivs inte i mitt hem mer. Genomkoll av textilier, kläder och dylikt får vänta tills maken kommit hem. Orkar inte med det just nu. Som om inte detta var nog hörde jag en stund senare ett kras från S rum. Kattskrällen med otympliga kragen hade klättrat upp på hennes leksakshylla och självklart vält ner min stora fina ängeldocka med porslinsansikte. Och visst var hela porslinsansiktet sönder... Blev så ledsen. Dockan betydde jättemycket för mig. Det var en lekfullhetens ängel som jag köpte när jag var deprimerad första gången. Alla som känner mig vet att jag älskar änglar. Pratade häromdagen med maken om att skaffa ett glasskåp där dockan och mina mindre porslinsänglar kunde stå. Dumma katt... Men tack iallafall för att du inte välte ner lavalampan som stod där tillfälligt. Den har jag nu, en erfarenhet klokare, flyttat på så att katten inte tar den inatt.

1 kommentar:

Anonym sa...

Usch vad tråkigt med ängeldockan :-( Jag gissar att det inte går att limma ihop ansiktet... Å detta med alla silverfiskar å den nya äckel-insekten är ju bara för mycket... Jag skrattade nästan när jag läste om den där äcklusen som flugit in genom fönstret, för det var ju bara för mycket så det knappt gick att tro på ju :-( Men jag såg ju silverfiskarna i fångaren när jag hälsade på, inte som de supersmå på mina föräldrars skärbräda i trä... Har ni pratat med de "personer" som du nämnde att ni kanske borde prata med, då när jag hälsade på, gällande silverfiskarna? Förstår ju att det inte vore ett roligt samtal heller, man vill ju inte stöta sig... Ja, usch anna mej, jag hoppas på en lösning för er! Nu när jag håller på å bli kristnad kan jag ju till-å-med be om en lösning :-) Kramar.