Passar på att sätta mig och skriva lite i bloggen medan febern håller sig nere... Ja, det stämmer. Jag är hemma igen :-( Jobbade förra veckan, men hade inte mycket till röst och hostade en del. I helgen tog jag det lugnt och mådde okej. Jag och N var själva på lördagen då maken och V var på naturhistoriska museet. Gick långpromenad med hundarna med N i vagnen. På söndagen var jag ute två timmar i skogen med hundarna. Vad underbart det var! Jag gjorde varsin uppletande-ruta till hundarna. R har definitivt fått sämre luktsinne pga sin torra nos. Det tog evigheter för honom att hitta leksaken i rutan. Men han gav inte upp. Tidigare har han hunnit hitta fem saker på kortare tid än vad han nu hittade en endaste sak. Tur i oturen är att vi inte satsat på lydnaden och brukslydnaden där luktsinnet behövs. Ä var taggad som bara den och hittade sin leksak snabbt. Hon är nu en duktig apportör och kommer glatt med leksaken till mig. Jag lade även ett kort spår med leksak på slutet till Ä och hon var jätteduktig. I övrigt fick hundarna springa fritt och det syntes hur de njöt av att få vara ute själva med matte igen. Ä som gick några meter före vända med jämna mellanrum spontant och kom fram till mig för att bli klappad. Hon är en riktig kelgris och lagom självständig. Vi stötte på hästar i en hage. Ä sänkte svansen först, men den åkte ganska snabbt upp igen. Istället tog vallningsinstinkten över och hon hukade ner kroppen samtidigt som hon smög mot hästarna. R brydde sig inte ett dugg om hästarna, var mer intresserad av att nosa i skogen :-) När vi nästan hade passerat hästarna såg jag till mig stora förvåning Ä på andra sidan elstängslet till hästhagen! Hästarna var en bit bort och Ä började gå mot dem som värsta vallhunden. Jag ropade på henne och hon tittade direkt. Jag ville inte chansa på att enbart ropa på henne så jag började springa bortåt på stigen samtidigt som jag ropade på henne. Hon kom direkt. Så fort gick den osäkerheten för hästarna över :-) Vi blev tvungna att vända tillbaka och gå förbi hagen igen för det var för blött att ta sig fram. Ä gick duktigt på stigen och nöjde sig med att enbart titta på hästarna. Hon är så duktig, lilla kickan.
I måndags var jag på jobbet och mådde helt okej. På förmiddagen började jag känna mig lite yr och matt i kroppen, men jag bet ihop. Sista 1½ timmen hade vi avdelningsplanering och jag kände hur jag bara blev varmare och varmare. När jag hade hämtat barnen från dagis orkade jag inget annat än att lägga mig i sängen och titta på TV med barnen. Maken fick sköta maten och allt annat när han kom hem. Jag försökte verkligen komma iväg till jobbet igår, men till slut sa V ifrån "Mamma, du får nog ringa till jobbet och säga att du inte kan komma för att du är sjuk". Jag sov bort hela dagen. Inatt hade jag feberfrossa och frös hela tiden. Vi hade slut på värktabletter, men jag hittade en panodil i morse som jag tog. Så just nu har jag ingen feber och självklart är jag uppe när jag känner att jag orkar. Jag är bara så less på att ligga ner hela tiden och vila. Jag vill ju bara jobba! Känner att jag aldrig kommer igång med jobbet. Helt otroligt vilken otur jag har... Hoppas verligen att jag snart blir helt frisk. Missar personalmötet ikväll med... Typiskt. Nåja, ingen kan komma och säga att jag inte vill jobba i alla fall.
På tal om jobb så har maken fått nytt jobb. Han börjar tidigt och är hemma redan efter fem. På fredagarna slutar han redan 13.15 så han kommer att sköta hämtningarna från dagis. Lyxigt att få en dag då jag inte behöver hämta :-) Jobbet är tillfälligt, men med makens tur så får han säkert fast jobb där.
Nä, nu måste jag vila igen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar