Det började ju så bra :-(

Vs medicinering gick jättebra. Han blev lugnare, inga aggressiva utbrott. Och så helt plötsligt igår kväll fick han tics och okontrollerbara rörelser. Till slut innan läggdags kunde han inte sitta still och ticsen ökade. Själv märkte han inget. Otäckt som bara den var det... Så avsluta medicineringen direkt är det som gäller och börja om från början :-( En stor besvikelse, men samtidigt oro för vad vi stoppar i vårt barn...

Vi får se vad läkaren säger på måndag. Inte är vi på hemmaplan heller.

Angry golf

Japp, för min del funkar det klart bäst i minigolf om jag är arg. Första gången som jag vann. Fast jag hade ju hellre varit glad... Och haft en trevlig kväll. Ingen idé att gråta över spilld mjölk.

Tog insomningstablett så jag slapp alla jobbiga drömmar inatt. Några mysko drömmar, men inget otäckt.

"Oh Sonny boy, the pipes, the pipes are calling"

Rören har fått eget liv. De bankar och har sig. Låter som om någon skakar dem. Trodde först det var grannarna, men det är rören. Sånt retar gallfeber på mig...

En annan sak som retar mig är att vattenutkastaren inte funkar så jag måste släpa vattenkanna från duschen i flera omgångar. Nåja, får väl iallafall starkare armmuskler. Grannarna som duschar sina trädgårdar med vattenslang får avundsjuka blickar från mig. I senaste månadsbrevet stod det att alla vattenutkastare ska ses över i augusti och att om den var trasig skulle man felanmäla. Sliter mitt hår! Jag fel anmälde redan förrförra sommaren! Men nada zip, cero har hänt. Så vi får väl se hur det blir med augusti >:-b Jag ger inte mycket för det...

Up up up, higher and higher

Att vara uppåt är bra. Känns kanon. Man orkar och vill. Det är bara kul att göra vinbärspajer som man äter med grannarna. Att själv ta initiativet till detta. Sitta och prata, nästan ta över samtalet. Bli irriterad när andra pratar, man har ju så mycket att säga själv! Allt ljus på mig. Det sistnämnda skyller jag på typ2 :-)

Ser fram emot semester med familjen. Maken har semester. Bromsar mig när jag bara ska göra det och det och det.

Och insomningstabletten fick mig att nästan slockna tvärt, inga mardrömmar, inga drömmar alls som jag minns. Vaknade pigg. Underbart!

Sömn? Vad är det??

Behövs det verkligen? Man tänker ju så kloka tankar på nätterna och kreativiteten flödar. Fast insomningstablett imorgon kväll är nog inte så dumt... Läkaren skrev ju ut den där sorten jag haft tidigare och den var jag inte groggy av dagen efter. Fast det var bäst att vänta till fredag kväll ifall jag blev påverkad och var ensam med barnen. Bra tabletter, inom en halvtimme efter intag är det lights out och skönt att inte tänka djupa, tunga, jobbiga tankar.

Dessa tabletter... De har hängt med länge nu. Men jag är glad att de finns. Om jag inte hade dem tjohej! Vilka toppar och dalar det skulle vara. Aldrig aldrig mer djup, mörk depression... Hellre hypomani: uppvarvad, pigg, pratglad, kreativ och glad (fast ibland hetsig och arg, men det skyller jag på typ2 :-) Resten är väl jag, legend ;-)

Bra med många vänner

Även om de i Vs fall tar upp en stor del av sängen :-)

Knäppar drömmar (långt och konstigt)

Jag vet inte hur mycket jag egentligen sovit inatt. Inte pga värmen, utan knäppa drömmar. Det här var första natten utan insomnings/lugnande tablett som jag tagit några nätter. Sover bra med dem, men är helt groggy dagen efter.

Här är några av drömmarna. Jag vaknade mellan varje dröm och vände på mig, konstaterade att det bara var en dröm. Inom parantes har jag skrivit förmodlig förklaring.

Tom Cruise var med, snodde äran för någon låttext skrivning av en liten pojke. Han spelade i cowboyshow på High Chapparall eller nåt och var totalt missnöjd. Och han var helt odräglig :-) (Läste om filmen "War of the worlds" igår kväll. Förklarar även drömmen om filmen)

Vi var skyldiga maffian pengar för nån bilreparation och Lasse vägrade betala. Så de hotade och trackaserade oss. Ledaren var han som spelade maffiaboss i Sopranos. Vi var skyldiga hela 2000 kr :-D (Såg en snutt av Sopranos på tv)

Jag cyklade hem från nån arbetsträning med skådisen Thomas Howell :-) Berättade för honom om hur jag var nära att bli dubbelt påkörd för det hände i drömmen med. På denna arbetsträning var även N med :-D (Såg en snutt av rysaren "Liftaren" igår där Thomas Howell spelar huvudrollen)

Vid nåt tillfälle trotsade N mig och kröp emellan två trappsteg i en jättestor trappa på flera meters höjd. Jag höll honom fast med en hand. Ropade till människorna där nere, men ingen hjälpte till. På nåt konstigt sätt förlängdes min arm, så N kom ner på marken som att jag la ner honom. (V såg på filmen "Kommisarie Gadget". Need I say more :-))

Vid nåt tillfälle var jag även med i "War of the worlds". Jag hatar den filmen. Fattar inte att den fick tre Oscars-nomineringar. Enda bra med filmen var Tom Cruise. Eyecandy :-D

Och så försökte jag komma till ett ställe med bilen, men det var vägarbete överallt som hindrade mig. Alla andra lyckades komma dit. (tror det betyder frustration över att andra har jobb, men inte jag som inte klarar av att jobba. Därför kanske vägarbete)

Ja, det här var några av mina knäppar drömmar. Förståeligt om jag väljer att ta tablett, eller hur ;-) Och bara se lättsamma filmer på tv :-)

Idag arbetsträning med öppen kyrka samt läkarbesök. Vet inte om medicindosen behöver höjas :-D Fick en knäpp upp i knoppen i lördags, var helt tiltad och nollad. Tur iallafall att jag inte ooade hela natten ;-)

dubbelt påkörd eller?

Sist jag kollade så får en cyklist som har grönt ljus för cyklister cykla över vägen. Eller? Bilar som ska korsa denna väg gäller svängningsregeln för. Eller? Varför kör då kvinnan när jag ska cykla med grönt ljus?! Och inte nog med det, karln som kommer i bilen efter gör samma sak!! Ska man riskera att bli dubbelt påkörd när man själv följer trafikreglerna?! Jag blev rejält lack och gav förarna onda ögat och skrek åt dem. Trafikrage on bike ;-)

Ja, jag var ju redan lättirriterad idag. Hade precis stannat till hos en vän, lugnat ner mig och fått vatten, efter att ha cyklat hela samhället runt. Tack c! Tror jag skyller på typen, inte MIG :-)

Lite sushi sittande vid sjön ska väl få mig lugn igen;-)

massor av bröd

Jag har varit och hämtat bröd, som jag tagit till kyrkan, skurit i mindre bitar, lagt i plastpåse, skrivit datum och fryst in. Tredje dagen på arbetsträningen :-) Det här är mitt nöje på fredagkvällarna. Kul va? :-)

Tycker jag synd om honom?

När HAN är sjuk på en vardag, kan han ligga kvar i sängen, sova länge. Behöver bara gå på toa. Han kan vila hela dagen. Behöver inte gå upp ur sängen om han inte orkar.

När JAG är sjuk på en vardag, måste jag gå upp tidigt, få upp barnen, fixa frukost. Lämna ena på dagis och andra till skolan. Om jag är riktigt utslagen tar jag bilen, annars går vi. Sedan kan jag gå hem och vila. På eftermiddagen måste jag hämta barnen, orka ta hand om dem, fixa middag. Om han jobbar över måste jag natta barnen med.

Så NEJ, jag tycker INTE synd om honom när han är sjuk.

White system

Tandkrämen som ger synligt resultat efter två veckor. Nja... Vet inte om tänderna blivit vitare, men helt klart känns de mer "rena" än med vanligt tandkräm.

Passande med inlägg om vitt då det är en vit herdehund här hemma just nu :-) Jag är hundvakt tills imorgon kväll. Denna tik är överaktiv och rastlös av sig, men hos oss tar hon efter Rs lugna stil :-)

Och maken kom hem tidigt då han kände sig krasslig. Blir fullt upp med två barn och två hundar för min del :-)

Pär Lagerkvist hette han

Han som skrev om ångest. Första gången jag hörde/läste den var i högstadiet. Jag vet inte, det var något med den som fångade mig. Antar väl att jag redan då hade ångest i mitt bröst, som bara ökade med tiden.

Ångest, ångest är min arvedel

Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Nu styvnar löddrig sky
i nattens grova hand,
nu stiga skogarna
och stela höjder
så kargt mot himmelens
förkrympta valv.
Hur hårt är allt,
hur stelnat, svart och stilla!

Jag famlar kring i detta dunkla rum,
jag känner klippans vassa kant mot mina fingrar
jag river mina uppåtsträckta händer
till blods mot molnens frusna trasor.

Ack, mina naglar sliter jag från fingrarna,
mina händer river jag såriga, ömma
mot berg och mörknad skog,
mot himlens svarta järn
och mot den kalla jorden!

Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.

Aldrig varit på dejt

Insåg det idag. Jag har aldrig varit på en riktig dejt. Eller räknas det när maken bjöd hem mig? Sen dess har det varit vi. Det behövdes inga dejter :-) Jag undrar, är det nåt jag missat? :-)

Where are you...

Vissa personer kan vara svåra att nå. Man anstränger sig, men helt förgävas. Man har lust att skrika: "Lyssna på mig! Se mig! Just nu längtar jag efter att stå nånstans mitt ute i skogen och bara skrika...

"Ångest är min arvedel" Vem det nu var som skrev den dikten. Ibland är jag SÅ trött på mig själv... Trött på att jag inte ens själv når mig själv, lyssnar på mig själv. Och inte ens ser mig själv. Inte ens när jag ser mig själv i spegeln...

Jag kommer väl att lära mig nån dag. Nån dag kommer jag väl att nå personen som jag vill ska förstå mig helt och hållet...

Och en dag kommer jag lyckas att få min pappa att skratta åt nåt roligt jag berättar. Har inte lyckats än. Han skrattar när jag berättar, men det är alltid åt nåt roligt som han kommer på.

Vilka problem, Legend...

Första arbetsträningsdagen

och det var så kul! Trivs som fisken i vattnet :-D Kul att vara på ett ställe man känner till och få jobba med folk man känner :-)

Så sorgligt så sorgligt

Min vän, min kära vän som jag träffade för många många år sedan genom nätet, har mist sin fyrbenta vän. Denna hundtjej tog mig med storm första gången vi träffades 2002. Då var hon bara två år. Nu springer hon på de evigt gröna hundängarna med de andra hundarna och övriga djur som vi mist genom åren... RIP underbara tjej...

Om Jesus tillåter mig att ta med ett djur till himlen så vill jag ha R där. Jag är så tacksam för denna fyrbenta vän, som har varit så bra för sin matte. Han vet vad jag känner, vet när man ska ta det lugnt och bara finns där...

Gnäll och allergi

Här är enda stället att släppa hunden. Bra för en gräsallergiker att de lämnar det klippta gräset kvar...

I'm not crazy, I'm just a little unwell...

Vem är jag? Vem är du? Jag är jag. Du är sjukdomen som inte vill gå sin väg. Vi har fullt upp att lära oss leva sida vid sida. Av de saker som jag säger/gör/känner, vad av det är jag och vad är du?

Min ibland återkommande känsla av likgiltighet, är det du eller jag? Jag vet inte. Vet du?

Min trötthet, är det bara att jag är lat eller är det du? Jag vet inte. Vet du?

Mitt behov av att vara ensam och att det är så ofta återkommande, har alltid funnits där, är det du eller jag som person? Jag har ingen aning. Har du?

Min ilska, mina raseriutbrott, det hoppas jag verkligen är DU! Dem vill jag inte ska ingå i mitt liv när jag mår bra >:-(

När mår jag bra? När är jag mig själv? Vad har jag för framtid? Vem är JAG? Vill så gärna ha svar NU, men måste ge det dit, käka mina piller och gå i terapi. För att kanske en dag bli den personen jag en gång var. Eller har jag alltid varit såhär? Med deppighet, ilska, ångest, oro, speedad, idérik, fixerad i ett och i perioder?

Mixed-episodes kallas det visst. Man vet aldrig hur dagen kommer att bli. Om man orkar med något eller skenar iväg som en häst... Man är som en överraskning till sig själv. "Jaha, idag har Legend gjort detta" "Igårkväll somnade Legend utan oro, ångest, dåligt samvete" "Jaha, inatt är en sån natt att Legend inte behöver sova alls. Och inte kommer hon att vara trött för det imorgon... Och inte funkar insomningstabletterna som de ska...

Legend är som en tickande bomb som när som helst kan explodera. Legend är JAG och Legend är DU. Du din TYP som vägrar att gå din väg! Dra dit pepparn växer! Jag får väl vara glad att du inte är etta, utan "bara" tvåa...

Förresten så är Legend grälsjuk och lättirriterad idag. Spy galla över allt är det som gäller. Inte var det en lugn morgon med V heller. Det är så dumt att vi triggar varandra!

Den här låten säger allt. Den här låten är JAG. Ja, eller egentligen är det DU din TYP...