fredag, juli 06, 2012

Jag tänker INTE bli som du mamma!

Min mamma är ett kapitel för sig. Pappa ringde i onsdags och berättade att de är på campingen här i närheten. Jag åkte dit med barnen. Maken kunde inte följa med. Han skulle hämta våran bil från verkstan och sen sälja sin jeep. Slutade med att han fick åka en bit och min pappa körde med i sin bil så maken fick skjuts tillbaka när han sålt jeepen. Jag blev kvar på campingen till halv tio tills pappa kom, för mammas skull. Trots trött S som inte kunde slappna av och sova. Nästa dag skulle vi till svärföräldrarna på förmiddagen och sen träffa en gammal kompis och hennes brorsbarn i en stor lekpark. Tänkte min pappa ville följa med. Mamma kunde stanna kvar hos svärföräldrarna under tiden. "Vi måste handla idag" "Jag måste vila". Ständigt dessa undanflykter... På kvällen åkte de till pizzerian där vi bor och åt med oss och sen hem på lite kaffe. Pappa hade berättat i telefon att mamma gått bort till ett gäng finnar på campingen och pratat länge. Det orkade hon, men inte umgås med mina svärföräldrar... Hon satt här hos oss och berättade vad de hade pratat om. Fattade inte alls hur ont det gjorde att höra :( Idag gjorde jag ett nytt försök. Jag och svärmor skulle på internationell matmarknad som jag vet att även pappa var intresserad av. Planen var att svärmor kom hit med svärfar och att min mamma också skulle vara här. "Jag orkar inte idag". "Jag ska duscha idag" "Jag ska sitta med datorn" (läs sitta på facebook hela dan och prata strunt med folk hon inte ens känner) Så nej det gick inte... Stackars pappa missar allt kul. Jag har inte ringt till dem mer. Skiter i mamma nu. Hon visar så tydligt var hon har sina prioriteringar. Hon ska inte få dra ner mig i skiten... Jag kommer inte höra av mig mer nu när de är här. Tänker inte dansa efter hennes pipa och bara sitta i husvagnen. Tycker synd om min pappa som är fast där med henne. Jag ger upp nu. Inte ett skit kommer bli annorlunda när de flyttat hit. Tur att jag har världens bästa svärföräldrar iallafall. De ställer alltid upp. Och då har svärfar haft en svår stroke. Är så tacksam för att de vill umgås så mycket med oss <3 Mamma ger jag upp nu. Kramade henne inte ens igår kväll när de åkte. Var så besviken på henne. Tänker inte svara på hennes inlägg på facebook mer. Hon har visat tydligt hur oviktiga vi är för henne. Stackars pappa som är fast med henne...

1 kommentar:

Aspergermamma sa...

Verkligen jättetråkigt, men du gör helt rätt. Ödsla ingen energi på sådana som drar ner dig. Inte ens din egen mor.