tisdag, mars 05, 2013

Hemma, men minnet blev visst kvar där...

Jag kom hem på sonens födelsedag. Kändes bra. Äter nu även lithium. Märkte effekt direkt. Tyvärr fick jag även biverkningen parkinsonliknande besvär. Skakar och darrar hela tiden. Är fumlig och skakandet gör mig illamående. Plus att jag sluddrar och uttalar ord fel. Eller helt enkelt säger fel ord. Har pratat med min kontakt på psykiatriska mottagningen. Hon skulle prata med min läkare. Ska träffa min kontakt på torsdag. Hoppas på besked då. Har haft dem här symptomen sen jag började med medicinen 24/2.

Minnet är helkasst. Det är mycket jag inte minns. Både vad gäller närminnet och långtidsminnet. Men de säger att det kommer att bli bättre.

Nu är jag ensam med barnen igen, men får hjälp av svärföräldrarna. Hunden är hos dem tillsvidare. Äldsta sonen åker till och från skolan själv. Jag och dottern lämnar yngsta sonen på dagis och så åker han taxi hem. Så inga hämtningar. 2/4 börjar dottern inskolning på dagis. När det är klart lämnar och hämtar jag båda barnen. De går på samma dagis. Den största förändringen är att det är bara så här fram till sommaren. I höst kommer maken hem på dagarna. Så jag är inte ensam ända till jul.

Jag är sjukskriven maj ut. Kommer nog vara sjukskriven ett tag. Är inte redo för nåt än. Har fullt upp att klara vardagen här hemma. Kanske har jag jobbat klart. Har ju inte lyckats komma tillbaka till arbetslivet på fyra år nu... Mars 2009. Det var då jag fick min diagnos. Vid det tillfället var jag i hypomani.

Inga kommentarer: