Pär Lagerkvist hette han

Han som skrev om ångest. Första gången jag hörde/läste den var i högstadiet. Jag vet inte, det var något med den som fångade mig. Antar väl att jag redan då hade ångest i mitt bröst, som bara ökade med tiden.

Ångest, ångest är min arvedel

Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Nu styvnar löddrig sky
i nattens grova hand,
nu stiga skogarna
och stela höjder
så kargt mot himmelens
förkrympta valv.
Hur hårt är allt,
hur stelnat, svart och stilla!

Jag famlar kring i detta dunkla rum,
jag känner klippans vassa kant mot mina fingrar
jag river mina uppåtsträckta händer
till blods mot molnens frusna trasor.

Ack, mina naglar sliter jag från fingrarna,
mina händer river jag såriga, ömma
mot berg och mörknad skog,
mot himlens svarta järn
och mot den kalla jorden!

Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.

Aldrig varit på dejt

Insåg det idag. Jag har aldrig varit på en riktig dejt. Eller räknas det när maken bjöd hem mig? Sen dess har det varit vi. Det behövdes inga dejter :-) Jag undrar, är det nåt jag missat? :-)

Where are you...

Vissa personer kan vara svåra att nå. Man anstränger sig, men helt förgävas. Man har lust att skrika: "Lyssna på mig! Se mig! Just nu längtar jag efter att stå nånstans mitt ute i skogen och bara skrika...

"Ångest är min arvedel" Vem det nu var som skrev den dikten. Ibland är jag SÅ trött på mig själv... Trött på att jag inte ens själv når mig själv, lyssnar på mig själv. Och inte ens ser mig själv. Inte ens när jag ser mig själv i spegeln...

Jag kommer väl att lära mig nån dag. Nån dag kommer jag väl att nå personen som jag vill ska förstå mig helt och hållet...

Och en dag kommer jag lyckas att få min pappa att skratta åt nåt roligt jag berättar. Har inte lyckats än. Han skrattar när jag berättar, men det är alltid åt nåt roligt som han kommer på.

Vilka problem, Legend...

Första arbetsträningsdagen

och det var så kul! Trivs som fisken i vattnet :-D Kul att vara på ett ställe man känner till och få jobba med folk man känner :-)

Så sorgligt så sorgligt

Min vän, min kära vän som jag träffade för många många år sedan genom nätet, har mist sin fyrbenta vän. Denna hundtjej tog mig med storm första gången vi träffades 2002. Då var hon bara två år. Nu springer hon på de evigt gröna hundängarna med de andra hundarna och övriga djur som vi mist genom åren... RIP underbara tjej...

Om Jesus tillåter mig att ta med ett djur till himlen så vill jag ha R där. Jag är så tacksam för denna fyrbenta vän, som har varit så bra för sin matte. Han vet vad jag känner, vet när man ska ta det lugnt och bara finns där...

Gnäll och allergi

Här är enda stället att släppa hunden. Bra för en gräsallergiker att de lämnar det klippta gräset kvar...

I'm not crazy, I'm just a little unwell...

Vem är jag? Vem är du? Jag är jag. Du är sjukdomen som inte vill gå sin väg. Vi har fullt upp att lära oss leva sida vid sida. Av de saker som jag säger/gör/känner, vad av det är jag och vad är du?

Min ibland återkommande känsla av likgiltighet, är det du eller jag? Jag vet inte. Vet du?

Min trötthet, är det bara att jag är lat eller är det du? Jag vet inte. Vet du?

Mitt behov av att vara ensam och att det är så ofta återkommande, har alltid funnits där, är det du eller jag som person? Jag har ingen aning. Har du?

Min ilska, mina raseriutbrott, det hoppas jag verkligen är DU! Dem vill jag inte ska ingå i mitt liv när jag mår bra >:-(

När mår jag bra? När är jag mig själv? Vad har jag för framtid? Vem är JAG? Vill så gärna ha svar NU, men måste ge det dit, käka mina piller och gå i terapi. För att kanske en dag bli den personen jag en gång var. Eller har jag alltid varit såhär? Med deppighet, ilska, ångest, oro, speedad, idérik, fixerad i ett och i perioder?

Mixed-episodes kallas det visst. Man vet aldrig hur dagen kommer att bli. Om man orkar med något eller skenar iväg som en häst... Man är som en överraskning till sig själv. "Jaha, idag har Legend gjort detta" "Igårkväll somnade Legend utan oro, ångest, dåligt samvete" "Jaha, inatt är en sån natt att Legend inte behöver sova alls. Och inte kommer hon att vara trött för det imorgon... Och inte funkar insomningstabletterna som de ska...

Legend är som en tickande bomb som när som helst kan explodera. Legend är JAG och Legend är DU. Du din TYP som vägrar att gå din väg! Dra dit pepparn växer! Jag får väl vara glad att du inte är etta, utan "bara" tvåa...

Förresten så är Legend grälsjuk och lättirriterad idag. Spy galla över allt är det som gäller. Inte var det en lugn morgon med V heller. Det är så dumt att vi triggar varandra!

Den här låten säger allt. Den här låten är JAG. Ja, eller egentligen är det DU din TYP...