Vissa personer kan vara svåra att nå. Man anstränger sig, men helt förgävas. Man har lust att skrika: "Lyssna på mig! Se mig! Just nu längtar jag efter att stå nånstans mitt ute i skogen och bara skrika...
"Ångest är min arvedel" Vem det nu var som skrev den dikten. Ibland är jag SÅ trött på mig själv... Trött på att jag inte ens själv når mig själv, lyssnar på mig själv. Och inte ens ser mig själv. Inte ens när jag ser mig själv i spegeln...
Jag kommer väl att lära mig nån dag. Nån dag kommer jag väl att nå personen som jag vill ska förstå mig helt och hållet...
Och en dag kommer jag lyckas att få min pappa att skratta åt nåt roligt jag berättar. Har inte lyckats än. Han skrattar när jag berättar, men det är alltid åt nåt roligt som han kommer på.
Vilka problem, Legend...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar