Nä-ä nu ger jag redan upp det här nya året!

"Jag har aldrig brytt mig om fredag den trettonde" sa jag tidigare idag. Och det har jag inte och det har aldrig hänt mig något just denna otursdrabbade dag. Men idag ändrades detta... Jag och maken var och kollade ny bil och allt kändes så bra. Vi hittade en som vi föll för. Hemma äter vi maten som vi köpt på hemvägen och har det trevligt. Jag släpper ut hundarna i trädgården så att de får springa av sig lite. Jag har ju varit sjuk hela veckan och började känna mig frusen och trött. Så jag släpper ut hundarna tillsammans. Blackout i hjärnan! Under tiden som hundarna är ute på baksidan går det några minuter. När jag ska släppa in dem igen ser jag en fasansfull syn. Dem sitter ihop! R har parat sig med henne! Nej! Panik, men jag håller mig lugn för att inte stressa dem. R flyttar över sitt ena bakben över Ä rygg så att de står rumpa mot rumpa. Då får Ä panik och börjar skrika. Jag får hålla fast båda så att hon inte ska skada R. Hon börjar nafsa efter honom. Efter en stund kommer dem loss. Nej, det är bara inte sant. En tjuvparning... Jag sätter mig direkt och ringer uppfödaren. Kommer först inte fram, men till slut svarar hon. Nu ska vi bara avvakta några veckor för att se om hon är dräktig eller inte. Man kan ge en abortspruta, men risken är stor att det blir strul med löpen eller att tiken får livmoderinflammation och då får man operera bort hela livmodern. Inte så lyckat när det är en avelshund. Uppfödaren tycker att hon ska få sina valpar om hon är dräktig. Hon frågade mig om jag har möjlighet att ha kullen hos mig och det sa jag att jag har. Vilken soppa... Vad hände med att det här året skulle bli bättre än förra året. Så himla klantigt av mig! Jag är så arg på mig själv! Som tur var blev ingen av hundarna skadad av Ä panikattack. Det kommer definitivt bli kastrering av R. Vill inte råka ut för detta en gång till. Nu hoppas jag verkligen att det inte blir några kullar, att R inte är något att ha i avel. Snälla snälla... De är ju rätt så nära besläktade, då Äs farmor är Rs mormor. Vad blir det? Lillkusiner eller? Det här är en mardröm. Vad hemskt att bara gå i flera veckor och vänta. Inte kul för uppfödaren heller om det blir valpar och kullen ska registreras. Jag har ju inte ens hunnit ställa ut Ä så hon har inga utställningsmeriter. Och R som inte ska gå i avel. Jag önskar att detta var en mardröm och jag vaknade upp just nu! Men det här är den krassa verkligheten och jag har klantat till det rejält. Tack och lov var inte uppfödaren arg på mig. Jag tror nog att hon skulle ha rätt att ta tillbaka Ä om hon ville. Så himla klantigt av mig... Kan inte ens glädja mig åt den nya bilen som vi får hem nästa vecka :-( Och stackars lilla Ä som inte alls fattade vad det hela gick ut på. Hon är ju så ung fortfarande... Nä, nu ska jag lägga mig och deppa lite. Snart får det vara slut på den här oturen...