Jag önskar maken kunde sluta vara så otydlig. Vi var och åt på restaurang. På hemvägen körde jag en annan väg än E4an då det varit en olycka där. Jag sa till maken att jag gillar att variera och kör olika vägar. Då säger han: "Varför inte köra via Piteå då om man nu ska variera". Han lät helt allvarlig och log inte. Var det ett skämt? Ironi? Irriterar han sig på min bilkörning? Var det jag sa så ointressant? Varför gör han så?! Jag blir osäker och ledsen. Försöker skaka av mig det och gå vidare. Ibland säger jag till honom, men då tycker han jag är löjlig som tar åt mig. När jag tror att han skämtar är han allvarlig. Hur ska jag veta vilket när han använder kroppsspråket och rösten fel...
Vi var och storhandlade på ICA MAXI idag. Fel butik, fel tid på dagen, för lång lista. Det är fortfarande jobbigt med alla nya affärer. Det var för mycket folk. Listan kändes evighetslång. Jag ville ge upp. Men vi fixade alla varorna. Jag hatar när man går iväg och hämtar varor och den andra går vidare under tiden. Man kommer tillbaka till samma ställe och den andra personen är borta. Hatar att leta. Kan maken inte bara lära sig att stå kvar där och vänta... Har testat att säga till honom, men han tycker inte det är nåt att haka upp sig på.
Jag studerar hur maken är emot mig. Ibland förstår jag honom inte alls. Precis som V. När han försökt förklara flera gånger blir han irriterad och säger att jag vägrar lyssna. Då blir jag sur, ledsen och vill inte prata mer. Ibland känner jag mig dum. Antar att V känner likadant när han inte förstår.
V och jag tänker likadant. Idag frågade han "Mamma,hur håller mamma gaffeln" "I sin hand" svarade maken (som tydligen är mamma han med). Jag sa: "Jag håller den i höger hand och mummi (finska för mormor) i vänster hand" "Jag visste att du skulle tänka så" sa V och log :-)
Jag berättade för V häromdagen att en bra grej med Asperger är att man vet vad som är rätt och fel. "Jag kör bil precis likadant som jag fick lära mig i bilskolan för jag vet att det är rätt". V vet hur jag irriterar mig på alla bilister som slarvar. T ex de som sneddar över fel körfält när de svänger så att de nästan kör på en eller gör så att man måste backa. Jag skojar inte. Jag slarvar aldrig när jag kör bil. Jag håller t o m händerna på 2 och 10 :-) Skulle aldrig få för mig att köra med bara en hand som maken, pappa, mina bröder gör. Jag har båda händerna på ratten för då har man bäst kontroll om man skulle få punka. Så fick jag lära mig. Det stör mig jättemycket när maken håller ratten med bara en hand för det är fel. Jag håller alltid hastigheten. Håller koll åt maken när han kör ;-) V blev glad över det jag berättade. Allt som är positivt med Asperger ska han veta om :-)
Ska införa dialog med V. Dvs turas om att prata. Så att båda får prata lika mycket och lyssnar på den andra. Sa detta till maken, men klarade inte av att säga att det är jobbigt när han pratar i en evighet t ex om jobbet och jag bara ska lyssna. Jag kommer på mig själv med att tänka på annat. Vill inte kräva mer uppoffringar av honom. Han måste ju få berätta ifred. Han hatar när man avbryter honom. Ibland känns det inte som en dialog utan en monolog.
Nä, nu har jag grubblat färdigt om detta :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar