Våra barn

Varför lär vi bara
våra barn i skolan
att två plus två är fyra
och att Paris är
Frankrikes huvudstad?
Varför lär vi dem inte:
"Du är ett underverk"?

En dikt till alla föräldrar

Min arga älskling

Min lilla arga älskling,
du skriker och du svär.
Du slåss och kastar saker
och ställer till besvär.

Och inte vet jag riktigt
vad du är ilsken för,
men det är bra du visar
att du kan ha humör!

Men det var mig du klöste,
och det var mig du slog,
så därför vill jag säga;
Nu får det vara nog!

Min lilla arga älskling,
kom, sitt hos mig ett slag!
Så kramas vi. Du gråter,
och snyter, det gör jag.

Britt G. Hallqvist

Olycksdrabbad järnvägsövergång och våran fina lekpark

Den här är tydligen väldigt olycksdrabbad. Min fråga är på vilket sätt då?

Ska en tre år gammal lekpark se ut så här?!

Så här blir det när man ska klättra upp för lyktstolpen...

Och det är inte orsakat av barnen som leker i parken, utan av de större "barnen" som kommer dit på kvällarna. Så himla onödigt och respektlöst... Vi klarade oss utan denna skadegörelse i nästan tre år. Nu har de satt igång. Vad 17, har de verkligen inget vettigare att göra?!

Efter solsken kommer regn

Ska det inte vara tvärtom? Först är det fint väder och härlig solsken. Jag gick långpromenad med R och tiken som vi är hundvakt åt över helgen. Man behövde inte ha jacka på sig. Det höll i sig ett tag. Jag hann ta på mig shorts och linne. Nu är det ösregn ute och mycket svalare. Hur fort kan vädret ändra sig egentligen?! Trist om det blir dåligt väder över helgen...

Fast V är nog glad över regnet för han fick nya regnkläder igår. De är orange-blåa och han tyckte direkt att han ser ut som en vägarbetare :-)

Igår startade min fiffiga V ett cykeltvätteri på våran framsida. Alla kvarterets ungar var här och tvättade sin cykel. Det var V och hans bästa vän som ägde firman. De hade t o m några anställda i firman :-D Fick min cykel tvättad, inte så dumt ;-)

Med block och penna i handen höll V reda på alla kunder :-)

N två år

Jaha, igår fyllde minstingen två. Helt otroligt vad fort de här två åren har gått. Min lilla pojke har blivit rätt stor. Jag och V väckte honom med sång, glass och paket på morgonen. Vi fick gå upp tidigt så att morgonpigga N inte skulle hinna före. Oj, vad arg han blev och ville sova vidare. Inte förrän jag satte glassen mot hans läppar hajade han till. Sedan var han klarvaken och åt sin glass i sängen. Han fick ett paket på morgonen med en Teletubbie t-shirt. Han blev jätteglad. Efter förskolan firades han mer. Vi åt tårta. N blåste ut sina två ljus direkt. Visste vad det handlade om :-) Sedan fick han öppna paket och det var inga problem. Av grannarna fick han former att göra sandkakor med. Han fick en Iggle-piggle som åker båt. Han fick ett pussel av storebror och skulle försöka lägga det direkt :-) Som sista present fick han ett stort paket med fyra Teletubbie filmer samt Teletubbie-huset. Han blev överlycklig :-) "Tubbie! Tubbie!" tjoade han glatt :-D Sedan var det en pärs för maken att få honom i säng :-) Han fick ta med sig en figur, hans hatt och dammsugaren Nono :-) Han förstod definitiv att det var något särskilt med denna dag, att den var för honom.

Imorgon kommer farmor och farfar för att fira N. Mina föräldrar kommer inte. De kanske åker till Haparande med husvagnen redan denna helg. Vet inte om jag ska bli besviken eller om jag helt enkelt inte orkar bry mig... Får se om mina brorsor kommer. Hur som helst, svärföräldrarna kan man alltid lita på :-)

Det är väldigt tyst och lugnt här hemma utan Ä. Känns ovant när ingen skäller när det ringer på dörren. Faktiskt så skällde Rasmus igår kväll när det ringde på dörren. Tror nog att han också tycker det är för tyst här hemma :-) Detta var strax innan nio och då är R rätt vaktig utomhus. Kände väl att det var bäst att vakta familjen inne också. Det var förresten en kille från Sector alarm som ringde på. Var inte det i senaste laget? Självklart sa jag nej tack då vi redan har ett hemlarm :-)

Idag ska jag till banken halv tre för att träffa min banktjänsteman för att slå ihop våra olika lån i huslånet. Har ingen lust, men det måste göras. Vet ju att det blir en lägre summa att betala varje månad, så det är värt det. Annars ska jag bara ta det lugnt. Lägga mig på soffan med R och slötitta på tv.

Livet har förändrats... Något saknas...

Ja, då har jag bara en hund igen. Jag saknar Ä jättemycket! Det var så jobbigt att lämna henne. Hon ylade, skällde och ville följa med mig, R och pappa. Det var bara att bita ihop och gå. Ä har det jättebra. Hon trivs bra hos uppfödarna. Så snart hon har vant sig vid att bo där kommer dem att börja träna henne. Hon ska få hålla på med spår och sök. Det kommer hon att älska.

Det har inte märkts särskilt mycket på R. Han verkar trivas med lugnet här hemma :-) Inte ens N som var helgalen i Älva har reagerat. Det är precis som om han glömt bort henne. Men jag saknar henne. Speciellt när vi är ute och går. Då saknar jag den där spralliga tjejen som sprang runt i en cirkel som en galning när jag lät henne vara lös. Min lilla gumma. Jag kommer att fortsätta följa henne och redan nästa månad på kennelträffen kommer jag att få träffa henne :-)

I övrigt så tar jag det lugnt. Magen är lugn för stunden och provresultatet är normala. Blir mer och mer övertygad om att det är stressrelaterat. Jag känner mig mindre stressad nu när jag bara har Rasmus. Han är så lugn och kräver inte så mycket. Vi ska börja träna agility snart. Åka till klubben när barnen är på förskolan och ha kul tillsammans. Det var så länge sedan nu vi tränade agility. Ska bli roligt :-)

Nu är det dags...

Imorgon åker jag, barnen och hundarna till mina föräldrar. Där ska mamma ta hand om barnen medan jag och pappa åker för att lämna Ä. Shit, vad tungt det känns... Jag kommer verkligen att sakna henne... Men vet ju att hon kommer att få det bra där. Fattar bara inte att jag kommer att förlora min tjej. Nu blir jag ensam tjej bland alla killarna här hemma igen.

Imorgon kommer att vara en tuff dag. Det kommer att känns så jobbigt att åka därifrån. Undrar hur R kommer att reagera på att hon inte är med oss hem. Funderar på att ta med mig R så att uppfödaren får träffa honom.

Önskar det inte var så här, önskar att jag inte var sjuk, önskar att jag kunde jobba och leva som vanligt. Önskar så mycket, men måste leva i verkligheten...