Imorse fick jag mitt livs största chock. Det kunde ha slutat illa. Vågar inte ens tänka på vad som hade kunnat hända... Det enda jag säger är att jag hoppas verkligen att det var en engångsgrej...
Dagen började illa, men hittills har det fortsatt positivt. Har velat köpa en sittvagn till N då sulkyn börjar bli lite för kall. Tittade på blocket och hittade en här på hemorten. Ringde till säljaren, lämnade meddelande, att jag är intresserad av den och att de kunde ringa om den var kvar. En timme senare ringer en kille och säger att den är kvar. Så jag sa att jag skulle vara där om en stund. När jag var på väg till garaget kom jag på att maken har bilen idag! Så jag tog cykeln och chansade på att det snart skulle komma en buss. Självklart hade jag precis missat den och nästa skulle komma en halvtimme senare. Så jag börjar gå och gick flera hållplatser. När jag stod på hållplatsen som jag hann till sådär fyra minuter innan bussen skulle komma, upptäckte jag att det inte behövdes någon bussresa, för jag stod på den gata som jag skulle till! Så jag letade reda på rätt husnummer och så hade jag köpt en sittvagn för en billig peng. Gissa om N kommer att bli glad :-D Det gick snabbare att gå än att åka buss. Synd bara att jag inte hade Rasmus med mig...
Nu står min cykel i centrum och jag ska hämta den senare. Då tar jag med mig R och så tar vi en rejäl cykelrunda Som kompensation ;-)Eller han springer och jag cyklar ;-) Lugn alla ni som tycker synd om hunden. Han kommer att få springa lös och jag cyklar sakta så att han får nosa och sånt. Jag kommer inte bara att cykla fort och R behöver inte springa bredvid som en galning ;-)
På hemvägen hade jag sådan flax att det kom en buss nästan direkt. Jag var den enda passageraren på bussen. Jag kände i morse att jag ville göra något snällt idag. Göra någon människa glad. Tänkte hälsa på människor jag inte känner, men fegade ur med killen som stod och väntade på bussen som jag inte behövde åka med. När jag klev av bussen på hemvägen sa jag hejdå till chauffören :-) När jag klivit av råkade jag se bakåt och såg en kvinna komma springande. Bussen började köra, så jag sprang fram till ett fönster längst fram och bankade. Bussen stannade. Och vet du, jag har nu fått min första slängpuss av en helt okänd människa. Gissa om det värmde :-) "Tack så jättemycket!" ropade kvinnan och gav mig en slängpuss.
Så nu har jag varit snäll och gjort människor glada :-) Precis som jag ville. Och du C, jag gick från centrum till Rosendalsvägen. Duktigt va ;-) Förresten så är han den stora här hemma (L) besviken på att jag aldrig bjuder hit dig när han är hemma. Han skulle iväg i helgen och jag hade tänkt fråga om du ville vara med på våran varma frallor middag och pannkaksfredagsmys :-) Nu blev det så att han är hemma i helgen och då skulle han ju få tillfälle att träffa dig :-) Så du har en drop-in inbjudan hem till oss ikväll om du kan och har lust. Det är bara att dyka upp. Vi har frallor och pannkakor till dig :-) Förresten så har jag hyrt "Flickvänner från förr" ifall du inte sett den. Har även hyrt "Hundpensionatet" till barnen om du kan tänka dig att se den med :-D Jag vill bara se den för alla hundarna :-D Hoppas du kan komma.
Jag har insett att jag och R nog bara kommer att träna agility på skojnivå. Dels fyller han sex år om bara fem månader så det är nog ingen idé att satsa på tävlandet. Ett annat skäl till att jag inte kommer att satsa stenhårt är att mitt bäcken pallar inte med springandet samt alla tvära svängar och snurrande på banan. Och numera har jag väldigt dålig koncentrationsförmåga, dåligt minne och är stresskänslig så det är nog ingen idé att börja tävla. Lär nog inte ens komma ihåg banan eller hur jag ska göra. Testade ju i somras och hade glömt nästan allt. Vi kör agility när vi har lust med det på bara leknivå. Jag har gått ur brukshundsklubben, men är fortfarande medlem i agilityklubben här i närheten. De som är med där satsar verkligen och tävlar så jag får se om det okej att vi bara är med på träningsnivå.
Igår under promenaden började jag aktivera R. Tog fram batongen (Ser ut som en tennisboll, men är avlång och studsar ändå som en tennisboll. R blev helförälskad i den när vi var på collieläger 2005. Han fick låna den av en deltagare och när hon såg hur kär han var i den fick han behålla den :-) När han såg batongen igår (som jag inte haft framme på evigheter) strålade det i hans ögon och man såg hur lycklig han blev :-) Jag körde apportering samt sök där han får sitta med ryggen emot och så kastar jag iväg apportsaken. Sedan får han leta utan att veta var den är :-) Han var så stolt när han kom med batongen och bar den malligt i munnen medan vi gick.
Efter en stund började jag träna trix med R. Nån gång ska jag lägga in en filmsnutt på när han går slalom mellan mina ben. Han är galet snabb :-) Jag började även träna honom att gå mellan mina ben medan jag går framåt. Och snurra runt samt rulla runt. Det slog mig plötsligt att vi kanske skulle prova på freestyle :-) R lär sig otroligt fort och tycker att det är kul. Har velat prova på det och tror att det skulle funka bättre än agility. Kan ju lära in massor av häftiga trix och sätta musik till det. R hajar även det här med att hoppa över mitt ben när jag håller upp det. Så snabb som han är kommer det nog bli snabba låter :-D Så nu ska jag kolla kurs någonstans i närheten :-) Vore kul att prova på.
Jag har skrivit det tusentals gånger, men R är en helt perfekt hund för mig. Han är så lik mig. Vi passar så bra ihop. Det kommer nog inte funka att skaffa någon mer hund efter honom. Man har bara en sådan hund i livet. Grannpojken har börjat gå med honom när han (grannpojken) följer med oss till/från skolan. R går lugnt bredvid honom och verkar tycka det är roligt. Han är inte rädd för något. T ex kan jag skrapa hans tänder med tandskrapa utan att han bryr sig. Det kan man inte göra med alla hundar. Man brukar göra det på nedsövda hundar hos veterinären. Så var det i alla fall när jag för massor av år sedan gjorde praktik på djursjukhus. Han gillar inte att man klipper klorna på honom, men står där snällt och lyfter upp tassarna. Jag har själv aldrig gillat att klippa naglarna. Jag får en obehagskänsla under tiden samt efteråt. När jag var liten fick mamma klippa mina naglar medan jag sov :-D Vet att jag reagerar på ljudet när man klipper av och R reagerar också på ljudet av klotången. Så vi är väldigt lika :-) R är avvaktande när han träffar nya människor och hälsar bara om han har lust. Jag är väl rätt så likadan :-D Som tur är har båda barnen varit enkla att klippa naglarna på. Numera klipper V sina naglar själv och N kommer direkt när jag har nageltången framme :-D Och när jag filar mina naglar måste jag fila hans med :-)
På tal om N så har han kommit in i en fas då han vill ha kjol på sig. Det är ofta han har det när jag hämtar från dagis :-D Han ville ha kjol här hemma med och var noga med vilken han ville ha. Det blev en gammal kjol från sextiotalet som min mamma haft och som jag fick när jag var tonåring. Noel blev helförälskad i den, dansade runt till musik :-) Kan man annat än le...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar