Det går framåt sakta men säkert för svärfar. Han är envis och ska komma tillbaka, bli helt återställd. Har pratat med honom i telefon två gånger. Igår bara lite snabbt. I måndags när han ringde höll jag på att bryta ihop. Jag kämpar verkligen emot depression nu. Har förvarnat maken. Jag måste hela tiden sysselsätta mig för att inte börja grubbla. Jag tänker kämpa emot allt vad jag kan.
Angående flytten är det mycket att tänka på. Mycket som ska funka. Sälja lägenheten till bra pris. Hitta nytt boende. Hitta en bra skola till V samt bra BUP-mottagning i närheten. Hitta en bra förskola till N. Ny bra läkare till mig samt V. En bra kontaktperson för mig på psykiatrisk mottagning. En bra handledare på f-kassan samt AF. Ett bra jobb till både mig och maken. Mycket som ska klaffa, men flytta ska vi. Vi vet bara inte när.
Kommer att sakna mina vänner, men vissa av dem kände jag innan vi flyttade hit, så man är redan van vid att bo långt ifrån varandra. Nya vänner jag fått under mina år här kommer att finnas där även om avståndet ökar. Man kan ju alltid komma och hälsa på och så finns ju FB :-) Jag lämnar en underbar gemenskap i kyrkan. Det jag vinner är att jag kommer närmare andra vänner samt familjen. En ny kyrka hittar jag alltid. Har ju redan bott där nere, så jag vet vad som finns. Och så kommer jag hem till småland :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar