Jag bojkottar nyårsfirandet

Min familj har åkt iväg till några vänner för att fira nyår. Jag skulle också varit med, men jag orkar inte. Är fortfarande inte frisk. Så jag valde att stanna ensam hemma med djuren. Jag har samlat ork att gå ut en runda med hundarna samt passade på att hyra två typiska tjejfilmer :-D Det känns inte alls trist att vara själv. Jag njuter av det. Det är ett tag sedan jag fick vara alldeles själv. Och jag bryr mig inte om att fira nyår. Jag har dragit för persiennerna. Blir bara irriterad på alla raketer. De har skjutit i flera dagar nu och mitt i bostadsområdet. Har sån lust att släppa hundarna på dem :-D Men skulle självklart aldrig göra det. Ä skäller inte alls ute, men inomhus skäller hon när det smäller. Hon är inte alls rädd, utan helt enkelt bara förbannad på dem precis som jag. Jag önskar de kunde förbjuda raketerna helt. Undrar hur många som får sätta livet till för att skjuta iväg raketer inatt. Och undrar hur många som blir skadade för livet. Och för vad. "Åh, vau, jag såg ni. Jag tände på den här coola raketen och den flög upp i himlen". Snacka om bortkastade pengar... Nä, inget för mig. Har aldrig känt behovet av att köpa raketer och skjuta iväg dem på nyårsafton. Jag klarar mig utan det. Sen tänker jag på alla stackars djur som tar skada av det här smällandet. Ok, att man skjuter raketer vid tolvslaget, men det börjar ju spåra ur totalt. Man börjar redan innan jul här och håller på i alla fall två veckor efter nyår! Var är föräldrarna? Är det verkligen dem som köper raketerna till sina barn? Omdömeslöst isåfall...

Mina tankar ikväll går till en man som miste sin gravida hustru och deras ofödda son natten till den 23:e december. Jag väljer att tänka att dem kan se raketerna från himlen där dem nu är, så känns det inte lika meningslöst med allt smällande. Denna man är ensam kvar med en liten dotter. Och han måste orka vidare. Tänk vad fort livet kan förändras... Jag ber och hoppas att ingen ska behöva dö inatt pga nyårsraketerna.

Mitt lättsammare hundinlägg får vänta till nästa gång jag skriver här. Önskar alla er som läser detta ett Gott nytt år. Hoppas ni får ett bra år.

Nu till lättsammare inlägg ett tag. Hundar :-)

Det blir mitt favoritämne. Hundar :-) Ska ägna några blogginlägg till att skriva om mina favoritraser.

Nummer 1:
Här är det delad första plats för Korthårig collie samt Storpudel. Korthårig collie har jag ägt tre stycken av och har i nuläget två. R och Ä. Jag har haft en till hane, men fick lämna tillbaka den till uppfödaren då det inte fungerade mellan R och honom. Han var ingen problemhund och är idag KORAD såväl som svensk utställningschampion. Jag är jättestolt över honom och vet att han har det bra hos sin familj :-) R saknade honom inte alls när han "försvann". Han brydde sig inte alls. Undrade inte ens vart han tagit vägen. Ibland stämmer inte kemin mellan hundar. R och Ä däremot är goda vänner. Men de är precis som två barn och ibland svartsjuka/avundsjuka på varandra. T ex ska det bråkas om vem som ska ligga närmast mattes ansikte när vi gosar i soffan. R som är äldre är noga med att Ä inte ska göra saker före honom, t ex få mat eller gå in/ut genom dörren. När jag släpper dem har de roligt ihop. Springer och stojar som bara två kortisar kan göra. De är väldigt raskära och föredrar sin egen ras.


Lillstollan :-)


Snyggingen :-)


Världens finaste kille :-)

Storpudel har jag haft en. Det var en väldigt försiktig och oerhört snäll tik. Hon fick en jobbig start i livet med påhopp av två olika hundar. Detta ledde till att hon inte alls litade på andra hundar. Hon blev t o m rädd när hon lekte med våran blandrashane. Jag tog det tunga beslutet att omplacera henne till en familj som hade en till storpudel, för hon föredrog sin egen ras. Det var ett jobbigt beslut att ta och fastän det har gått flera år sedan dess saknar jag henne fortfarande. Jag hade kontakt med de nya ägarna i början, men när jag fick veta att hon hade det bra bröt vi kontakten. Det här var en väldigt speciell liten tik. Vi kom bra överens, men hon var tryggast och som mest nöjd när det bara var hon och jag. Hon var duktig på allt hon gjorde, men hennes osäkerhet för andra hundar gjorde att vi inte kunde träna/tävla med andra hundar. Hon har en speciell plats i mitt hjärta för alltid...

En tjej som alltid finns i mitt hjärta :-) Ninnis...

Jag skulle gärna skaffa en till storpudel någon gång, men maken är inte överförtjust i pudlar, så det kommer nog inte att bli någon mer pudel för min del. Det är en ras som får mitt hjärta att slå lite extra. Jag blir alldeles till mig när jag ser en vacker storpudel. Drömmen är att en dag få äga en silverfärgad storpudel. Men det förblir nog bara en dröm... Jag har i alla fall haft en silverfärgad dvärgpudel.
Lady, min lilla silverkickan :-)

Pengar pengar jämt dessa pengar...

Jag är så less på försäkringskassan. De säger att de ska betala ut pengarna den 23:e december till mig, men så får jag inga pengar alls! Och jag har begärt föräldrapenningen i god tid. Att jag inte fått några pengar från a-kassan är väntat, då en av cheferna inte skickat sitt arbetsgivarintyg till mig ännu. Dem pengarna får jag nog vänta på. Vad tror de egentligen att man behöver pengarna till?! Tror f-kassan att föräldrapenningen är extrapengar som jag vill ha av dem och att jag har annan inkomst att leva på? Jag är så trött på dem och aldrig blir man kvitt dem. Det är inte första gången det strular. Tur att man har besparingar att ta av, annars vet jag inte hur de tänkt att man ska klara av att betala sina räkningar...

Skönt att snart börja jobba igen och få fast inkomst. Slippa vara beroende av försäkringkassan eller a-kassan. Deras nya regler ställer till det för folk. Jag har vänner som drabbas av försäkringskassans nya regler samt vänner som drabbas av a-kassans nya regler. Helt otroligt hur dem tänker...

Och inte har jag blivit kvitt min förkylning ännu. Nu har jag varit sjuk i 1½ vecka. Just när jag trodde att det började bli bättre så åkte jag på bihåleinflammation... Så jag har inget annat val än att hålla mig inomhus för att det inte ska bli värre. Maken får rasta hundarna på morgonen innan han åker till jobbet och rasta dem när han kommit hem igen. Jag är sååå less på att hela tiden vara krasslig. Jag fattar inte vart mitt immunförsvar tagit vägen. Jag ska börja käka/dricka alla sorters vitaminer som finns :-D

Tankarna far i huvudet. Det är mycket på gång hela tiden, känns det som. Bara några dagar kvar av detta året. En sak som jag glädjer mig jättemycket åt är att en god vän till mig hittat sin stora kärlek :-)

Quick finder

Jag köpte en quick finder klotång för att klippa hundarnas klor med mina födelsedagspengar från föräldrarna. Den skulle vara bra, för den känner av var pulpan är så att man kan klippa klon så kort som möjligt. Idag när vi hade kommit hem från svärföräldrarna testade jag den. Visst funkade den! Den visade var pulpan går. Det var bara ett problem med den. Det går ju inte klippa av klor med den! Det finns bara en nerslipad sida att "bita av" klon med. Den andra är inte spetsig utan rak och det gick inte att klippa av klon på hunden utan att ta i för kung och fosterland. Det slutade med att jag fick lägga ner R och sätta mig på honom för han tyckte inte om behandlingen. Jag gav upp efter första tassen och gick över till den vanliga klotången. Så var det med den presenten. Bara att lämna tillbaka... Hoppas den djuraffären finns här i trakten så att jag inte behöver skicka den ner till Jönköping. Bläh, att det alltid ska vara så svårt att hitta något som fungerar...

För julklappspengarna från mamma och pappa vill jag köpa en cd-kasettbandspelare. Jag och maken kollade efter en igår, men hittade ingen. Eller visst hittade jag sådan, men jag har bestämt mig för att jag vill ha en blå :-D Får se om jag hittar en eller om jag måste köpa en annan färg. Fast jag vill absolut inte ha en vit eller en silver. Är så trött på dem färgerna.

Hmm, undrar vad jag ska köpa för något istället för klotången till mig själv. Kanske lägger pengarna på ridhushyran för agilityn så jag inte behöver betala den ur egen ficka. Det blir ju en upplevelse, vilket ju är årets julklapp :-) Så köper jag bandspelaren som födelsedagspresent istället.

Jag och maken planerar alltid någonting. Det verkar som att vi hela tiden måste ha projekt att lägga ner tid på. Vi har stora planer på gång igen. Nej, det är inte ett tredje barn. Fast jag har börjat känna längtan efter en trea. Trots att det är så tufft efteråt känner jag allt mer att jag nog vill ha en trea ändå. Även om det riskerar att bli triss i killar :-D Fast jag vill inte ha trean ännu. Första ska jag jobba minst två år. Sen gäller det ju att maken också är med på noterna ;-) Jaja, framtiden får visa hur det blir. Just nu går jag väl mer och väntar på att några av mina vänner ska komma med glada nyheter om tillökning :-)

Nä, det vi planerar och pratar om är något annat stort. Det är ett beslut som förändrar allt. Men det är något som jag allt mer känner att jag nog vill göra. (Och det är inte att vi ska gå skilda vägar) Det är något positivt, även som det samtidigt känns jobbigt. Det är inget som vi kommer att göra i en handvändning, om vi bestämmer oss för att fullfölja planen. Det kommer att ta tid. Men något inom mig säger att det är rätt att göra just denna sak. Tiden får visa.

Just nu går jag och räknar ner dagarna tills det nya året börjar. Jag tror otroligt mycket på det nya året. Jag är helt övertygad om att det kommer att bli ett bättre år för oss. Och jag hoppas verkligen att det blir ett bättre år för mig. Fast jobb på heltid är det som står högst på listan över saker som jag hoppas slår in 2009. Det känns fortfarande tungt att ha gått från fast jobb till visstids vikariat... Men jag ser sååå fram emot att få börja jobba om mindre än två veckor igen :-)

Det är skönt att vara hemma. Här är faktiskt några minusgrader och is på gatorna. Vem vet, det kanske dimper ner lite snö också. Vore kul om det blev vinterväder, nu när jag ska ha barnen hemma fram till 7/1.

Nä, nu måste jag ut och gå med hundarna

Förkyld :-(

Jag trodde verkligen att jag skulle klara mig från förkylningen som barnen åkt på. Det var ju inte länge sedan jag var rejält sjuk och under lång tid. I förrgår kväll började jag få ont i halsen. Nu har jag ont i halsen hela tiden, hostan börjar komma och näsan rinner i ett. Med lite otur så är vi alla krassliga på julafton... Typiskt. Hoppas vi blir friska snart. Bara några dagar till så kommer maken och djuren. Jag saknar maken jättemycket, vet inte om det är juletiderna som gör det :-) Hundarna saknar jag också och har jättesvårt för att komma ut på dagarna. Dels beror det på det trista regnvädret... Vi var och hälsade på hos svärmors syster i torsdags. Hon har en liten hund och den var väldigt gosig. Kände att det hjälpte mot hundsaknaden :-) N blev helförtjust i den lilla hunden och ville bara gosa med den :-D

N pratar allt mer nu. Det kommer nya ord hela tiden och även hela meningar. Han kallar sig själv för N när han pratar om sig själv. Häromdagen undrade jag var han var och fick svaret "N är här". :-) Det händer så mycket nu.

Igår var mina föräldrar här och hälsade på. De passade på att lämna julklapparna och sulkyn som vi hade kvar hos dem. Det var jättetrevligt. Hoppas bara att de inte blev smittade av förkylningen... Idag kommer svärfars syster och hennes man och hälsar på. Det är alltid lika trevligt att träffa dem. Jag har mycket bättre kontakt med makens släkt än med min egen. Den kontakten är nästan obefintlig. Svärmor och svärfar är jättemysiga och alla deras syskon också. Jag hann t o m träffa bådas mammor innan dem dog. Kunde inte gift in mig i en bättre släkt :-)

Semester

Vad skönt att bara ta det lugnt. Ladda batterierna ännu mer. Resan igår gick bra förutom att vi fick stå still i en timme för att ett godståg framför hade havererat. Det var bara 3 minuters resväg kvar till stationen där vi skulle byta tåg! Vi hade fått vänta på tåget på stationen i 40 minuter. Vi missade det tåget med 7 minuter och fick istället vänta en hel timme på nästa tåg. Viking var rejält sur när tåget stod still. Han ville ju bara komma fram till farmor och farfar. Det är mycket tjurande mot mig, mycket "jag lyssnar inte", "jag bryr mig inte". Trist, men jag vet att det hör till åldern. Nästa stund kan han vara världens goaste pojke och krama om mig :-) Just nu är han hos en av svärföräldrarnas grannar och leker med en pojke. N sover middag. Själv tar jag det bara lugnt. Bara en vecka kvar till jul nu och jag känner mig äntligen helt redo. Ser fram emot julafton :-)

Skrivit på avtal

Nu har jag varit och skrivit på avtal om vikariatet. Det är t o m 3/7-2009. Men som jag skrivit tidigare kommer det att dyka upp tjänster hos arbetsgivaren. Var och besökte förskolan. Bara två avdelningar och lagom stort. Det kommer att vara 15-16 barn 2,5-3,5 årsålder på avdelningen på tre personal. Ser så fram emot att få börja jobba igen. Det var väldigt trevliga arbetskollegor. En av dem hälsade mig välkommen på finska och det kändes jättekul :-) Jag ska få prata finska på jobbet igen :-D

När jag kollade min mobil efter besöket på jobbet hade jag ett missat samtal från en rektor från en förskola dit jag skickat arbetsansökan. Man är visst attraktiv :-) Ska ringa till honom. Jobbet jag fått är ju bara ett vikariat så jag håller alla dörrar öppna. Jag var på arbetsförmedlingen för att verifiera lite mer meriter samt visa upp anställninsavtalet. Kändes kul att komma dit och visa upp papper på att man snart inte är arbetslös längre :-) Tyckte så synd om de äldre personerna som kom dit och hade precis blivit arbetslösa. Tufft att hitta nytt jobb och det är tuffa regler. Jag hoppas verkligen att jag inte behöver vara arbetslös mer, utan att jag får fast tjänst så fort som möjligt.

V är hemma idag med hosta. Grannen såg efter honom när jag var iväg. Nu ska jag tvinga sonen att äta lite lunch :-) Om en timme hämtar jag Noel från dagis. Ikväll är det julklappsinslagning samt packning som står på schemat. Ska bli skönt att komma iväg och denna gång veta att jag har ett påskrivet anställningsavtal :-)